MERA motgångar, mygg och om möjligt fler punkteringar!

Efter myggnatten var Sussie på ganska dåligt humör eftersom det dessutom var fruktansvärt varmt i tältet och man var lite trött på att hela tiden behöva häcka i bastun. Och ja, visst är vi säkerligen känsliga för man dör inte av mygg. Men att bli totalt överfallen varje minut är bara så otrevligt att man hellre steks i tältet. Men till slut kom vi iväg och började dagen med en låååååång uppförsbacke. Rasmus var lite sjuk och hade därför inte jättemycket energi och Sussie var allmänt gnällig och trött så vi stannade för att laga lunch ganska snart. Men den enorma uppförsbacke vi precis klättrat upp för med cykeln var inte nådig alltså!! Och hela tiden var man lite nervös att däcket skulle svika oss igen, men de höll hela vägen upp. Medans pastan kokade kollade vi kartan och insåg då att vi troligtvis cyklat fel och skulle svängt av precis INNAN den lååånga backen och det höjde inte humöret. Sen var de halvfärdiga vägarna lite smågropiga med småsten som stack upp och vi gissar att det skulle på ett lager asfalt till ovanpå det innan vägen var klar. Så vi var ganska nervösa som sagt för däcket hela vägen... Efter lunch var det bara att vända och cykla nerför igen och precis när vi svänger av dit vi skulle köra så får vi ÄNNU en punktering! Det höjde inte heller humöret vill jag lova! Så vi lagade det och bet ihop och cyklade vidare på en väg som verkade vara ännu sämre än den förra. Vi beslöt oss för att ta E45:an igen eftersom den var så smidig att cykla. Detta beslut innebar alltså att vi cyklat över 3 mil helt i onödan och slösat en hel dag , men men. Vi ville bara fram,satte ett mål och trampade på. Tills det small igen. PUNKA! Vi lagade även denna och nu var humöret inte alls glatt och stämmningen blev allmer tryckt... Vi cyklade vidare och då small däcket IGEN! Sussie ville bara gråta, sätta sig i diket och sura, men det vore till ingen nytta förklarade Rasmus som med sammanbitna käkar lagade däcket igen. Sen lyckades vi ta oss fram till Rätansby där vi fick en underbar, helt gratis campingplats precis vid sjön. Den dagen hade vi fått 4 punka på ca 2 mil!!!! Det var en tung dag där vi inte tog oss långt och vår relation verkligen prövades. Men givetsvis slutade allting bra, i alla fall den dagen =)

 

Nästa dag trampade vi vidare och tog oss till Sveg där vi käkade pizza och handlade ny mat. Eftersom vi hade fått informationen att det bara skulle regna obefintligt mycket så cyklade vi vidare trots duggregnet och hamnade i ett ganska ihärdigt regn där vi givetvis fick PUNKA IGEN ca 1 mil utanför Sveg. Och vi är ju inte gjorda av socker så regnet var ju inte hela världen, men KNOTTEN var fruktansvärda. Och det kan man ju inte tro, att det finns något värre än mygg, men tydligen. Sussie anser starkt att knott är HUNDRA gånger värre, inte bara för att de kryper in i öron och näsa, utan mest för att deras bett kliar i flera dagar efteråt och mycket värre än myggbett. USCH! Men denna punktering skillde sig från de andra, för helt plötslig bara small det till och ljudet var som ett pistolskott! Det skrämde livet ur oss och vi trodde att hela cykeln gått av på mitten ungefär. Sussie trodde bakdäcket hade lossnat eller nått som det lät och förstog inte riktigt hur hon kunde sitta kvar tills Sussie hajade att det var ännu en punktering. Haha =)

 

Vi cyklade på men något kändes väldigt fel i bakdäcket och det tog emot väldigt och kändes tungt. Men vi tog oss i alla fall 4,5 mil innan det var dags för nästa punktering. Nummer elva för er som tappat räkningen!!! =) Vi beslöt oss för att stanna, laga mat medans vi löste denna reperation också. Det var den värsta lunchen någonsin pga alla knott. Det fullständigt åt upp oss och dendär "springa&äta" tekniken vi uppfunnit i norrland kom till användning igen. Det var som moln av svarta prickar som omgav en och det var helt outhärdligt!!! Vi fortsatte igen men nu kändes bakdäcket ännu konstigare, det liksom gungade åt sidorna lite medans vi körde. Och värre blev det!! Vi försökte stanna flera gånger och felsöka men blev så uppätna av knotten att vi fortsatte cykla trots farhågor. Över en mil cyklade vi så, men det blev bara värre och värre och till slut kunde Rasmus knappt styra cykeln för att det gungade så åt sidorna. Vi cyklade sååå sakta för vi var rädda att däcket skulle vika sig, men åtminstonde slapp vi knotten till skillnad om vi hade gått den sista milen. De 3 sista km till Tansjöborg? fick vi i alla fall gå för det var helt kört med bakhjulet. Ekrarna var slappa som presentsnören och däcket slog åt sidorna helt okontrollerat. Där stannade vi på en camping och Rasmus fick se lite fotboll och Sussie fick äntligen duscha i varmt vatten. Därifrån tog vi sedan bussen ca 6 mil till Mora där Rasmus pappa Lars tjej, Eva mötte oss. Vi lämnade in cykeln för lagning i Mora...

 

Det har gått otroligt bra i övrigt att cykla och efter Östersund har vi hållt 6-7 mil per dag och ändå varit fräscha i benen varje dag ungefär. Sussie tror att det beror på att vi börjat dricka Acai varje dag som innehåller mest antioxidanter utav alla livsmedel ännu hittat. Tror det var 10 gånger med än blåbär tom. Blev helt sålda på det i Östersund på en hälsokost och dricker det varje dag och har helt klart mer ork. Troligtvis placebo eftersom det kanske behövs lite mer tid innan resultat syns. Vem vet? =)

 

Och just det, vi stannade en natt i en urmysig by som hette Älvros som hade en kyrka som var från 1500-talet. De trodde även att den kunde vara från 1200-talet men hade inte klara bevis på detta. Väldigt coolt! Och det var så fint där med jättemysig camping där vi badade/duschade i älven. Härligt!

 

Och i Ytterhogdal eller Överhogdal eller nått hittade vi ett litet cafe' som ett pensionärspar hade med lunch servering och museum. Där bland annat de visade upp en tygbonad från 1500-talet. Och de hade snickrat så gulligt museum med små luckor och grejor... Söta gamlingar =)

Nu är vi som sagt i Mora och har det hur bra som helst. Vi blir bortskämda och mer om Mora skriver vi en annan dag!

Kommentera gärna: