We made it! Narvik till Ystad på tandem!!

Jihoooo!

Vi tog oss på vår söta tandemcykel från Narvik till Ystad 170mil!!! Med lite hjälp utav buss emellanåt visserligen, men faktiska cyklade mil landar trots det på 170 och det känns riktigt bra det också!

 

Vi vet fortfarande inte hur vi ska ta oss hem, men vi jobbar på det. Nu ska vi söka jobb och vila upp oss lite i skåne innan det blir truckförarutbildning i Malmö innan hemresa.

 

Här lägger vi upp lite bilder som visar sista bitarna ur vår härliga resa!!!

Det har verkligen varit ett äventyr där vi fått uppleva och se jättemycket! Allt från punkteringar i alla dess olika skeden, insekter och deras otäcka stick, svinigt kallt och väldigt svettigt, kass mage, sura miner, många skratt, roliga och trevliga människor, sura idioter, hjälpsamma själar osv....

 

Ett roligt minne var innan Örebro där vi fick hjälp utav busschaffisen att hitta in till stan. Vi cyklade efter stadsbussen och han väntade in oss om vi kom efter i backarna. Otroligt schysst!

Och finaste minnet måste vara från Balsby. Ca 9km utanför Kristianstad när vi precis cyklat 15mil och mörkret började falla, så kunde vi bara inte hitta dendär sjön som de skyltade till. Skyltarna verkade gå upp i tomma intet efter en sträcka och vi hade inga lampor eftersom vi inte cyklar på kvällen och vi vågade inte fortsätta på stora vägen utan ljus. Så vi stannar till och börjar nästan bråka lite desperat om vad vi ska göra, var vi ska åka. Då kommer en cyklist i mörkret som vi bestämmer oss för att fråga om vägen. Hon visar oss till badplatsen, vi pratar på vägen dit och det hela slutar med att hon frågar om vi verkligen måste sova i tält. Öhh, ja vad annars svara vi dumt? Ni kan sova i mitt uterum förklarar hon glatt och vi tror knappt våra öron. Hon tar fram lakan, handukar och madrasser och täcken och hela faderullan. Hon förklarar att hon ska jobba tidigt nästa morgon så vi får känna oss som hemma och gå när vi sovit klart bara. Sen bjuder hon oss på fika och te och vi pratar till sent på natten. En mkt gästvänlig och trevlig kvinna som varit som missionär i Kenya i 10 år och 4 av hennes 5 barn var födda där nere. Väldigt inspererande! Sen stannade vi på lunch med hennes dotter nästa dag och hann också säga hejdå till mamman efter hon jobbat klart. Så kärleksfull och härlig!! Sånna människor ger en hopp om världen alltså :)

 

Ett annat roligt minne var när vi tog in på camping i Nora. Det var bara vi som tältade på den totalt sluttande tältplatsen men valde trots det en plats lite avskillt i ena hörnan för att slippa allt oljud som det är på campingar. Tält har tunna väggar liksom, och jösses vilka gamlingar vi är :) Men hur som helst hittade vi en bra plats och begav oss ut i regnet för att se på stan och pröva Noraglass. När vi kommit tillbaka upptäcker vi att ett par från Belgien slagit upp sitt tält 2 meter från vårt och med deras fönster precis i vår ingång så man fick oönskad ögonkontakt med dem när man gick ut. Vi trodde det var ett skämt!! Det fanns en yta på ett par tusen kvadratmeter och det fanns två tält på denna yta. Svenskar som vi är blir vi väldigt upprörda av ett sådant betende! Man bara gör inte så i vår kultur, det lär man sig liksom samtidigt som man börjar amma i vårt land. Rasmus blev helt sjukt irriterad medans Sussie faktiskt tog det rätt lugnt. Inte hela världen, trist men ingen panik. Ramus var mer fly förbannad och ville dra upp deras tältpinnar, skjuta boll på deras tält, spela musik hela natten och prata jättehögt tills de flyttade sig. I
campingens instruktioner stod det klart och tydligt att det skulle vara 4 meter mellan tälten och om man hade bil skulle denna stå emellan tälten. Så vi ringde receptionen och bad de hjälpa oss i denna situation. Att tillägga här är att vi kunde höra när de vände sig, ordgrant vad de sa osv eftersom som sagt tältdukar inte är ljudisolerade. Hur som helst fick vi ett SJUKT otrevligt bemötande av ägarinnan som förklarade att det inte var hennes problem och att vi inte kunde be dem flytta sig eftersom det regnat. Så det var bara att bita ihop, stoppa i öronpropparna och försöka sova gott. När vi väl kommer tillbaka till tälten står killen i princip i vårt tält för att fota sitt tält och Rasmus puls steg. Hahaha! Roligt att se honom så uppjagad över något sådant :) Men tänkt så mycket lättare det hade varit om vi bara snällt bett dem flytta sig :)Fega svenskar? Absolut!

 

Vi kan verkligen rekomendera att cykla tandem, det är hur bra som helst.Man får utvecklas både som par men också som person, man får ökat självförtroende och massor av frisk luft och mer ork! Man får se otroligt mkt, kommer närmare naturen. När man cyklar förbi en jordgubbsodling blir doften så intensiv att man nästan cyklar av vägen. Visserligen håller man på att cykla av vägen av andra dofter också, men av helt andra anledningar. Så som ny gösslade åkrar vilket luktar mindre härligt :)

 

Jättekul att ni alla följt oss och stöttat och hjälp oss på vägen! Och extra tack till er som jobbar deltid som vår privata enirotjänst!!!! Utan er hade vi varit hjälplösa ibland :) Vad gjorde man innan internet? :)

 

Kommentera gärna: