100% arbetsmoral

 I morse vaknade vi av att en utav våra gäster försiktigt knackade på dörren till vår hydda. Han undrade om vi kunde servera frukosten eftersom han skulle ut på en tur. Vi kollade på klockan och undrade varför i hela fridens namn det inte fanns någon frukost att tillgå klockan 08.00 på morgonen. Vi serverar nämligen frukost mellan 07.00-11.00! Snabbt slängde vi på oss lite kläder och gick ner till baren där vi hittade frukostpersonalen. Det var Roja som jobbade morgonskiftet och han låg i en stol med fötterna på bordet och sov. Istället för att genast vecka honom sprang vi och hämtade vår kamera och tog en bild. Sedan tog vi en beställning av gästen som vi gav till kocken. Sen väckte vi Roja som blev både nervös och stressad över situationen. Men det var knappt någon idé att läxa upp honom för han visade tydligt att han förstod sitt misstag. Det är ganska vanligt att vi hittar de anställda sovandes i hängmattan eller i sofforna på jobbet. Men det var faktiskt första gången vi hittade Roja, han brukar vara att lita på.

Det är verkligen en utmaning att styra personalen på lodgen. Vi skulle kunna skriva en hel bok om ämnet och den skulle förmodligen uppfattas som ganska negativ bok. Varje dag är en övning i tålamod och det är ofta man får bita sig i tungan. Saker som är självklara på arbetsplatser hemma är stora problem här. Som att få personalen att över huvudet taget dyka upp på jobb. Och sedan att de dyker upp i rätt tid. Och slutligen att de ska utföra ett arbete när det väl kommit till lodgen. Men även andra problem som vi måste lägga otroligt fokus på. Till exempel att de inte ska stjäla varor, inte ge bort mat och dryck gratis till vänner och att de ska ta vara på lodgens ägodelar och inköpta matvaror. Inte skära bort halva potatisen och slänga resten, använda halva ananasen och äta resten, inte glömma att låsa in saltkaren på borden så att de försvinner under natten osv i all oändlighet. Det är så stora kulturskillnader och vi tänker på helt skilda vis. Ibland blir det bara för mycket!

Send us some Love: