Att simma med delfiner på zanzibar!

Vi har hört blandade åsikter om detta med att simma med delfiner här på Zanzibar. Våra gäster tycker att det är en heeelt fantastisk upplevelse att få simma sida med sida med dessa vackra varelser. Men på nätet har vi läst recentioner från människor som upplever det hela som en växande katastrof. Vår åsikt lutar nog åt det senare faktiskt....

I Kizimkazi utgår det massvis av båtturer som alla lovar att du ska få se delfiner, annars får du pengarna tillbaka. Vi hade redan bokat en tur via vår kontakt men när vi parkerade vid stranden blev vi fullkomligt attackerade av guider som ville ta oss med ut.  När vi funnit vår guide gjorde vi oss redo att åka ut med två unga pojkar som skulle agera guider och kapten för båten. Som tak hade vi en presenning med massa hål. Himlen var nästan svart och borta i horisonten kunde man se ett regnväder dra in mot stranden. Men vi begav oss ut trots detta i jakten på delfinerna. Vi körde längre och längre bort från stranden och ingenstans skymtade vi det minsta liv eller rörelse. Inga andra båtar var ute och vår "kapten" körde rakt in i regnet. Ganska snabbt ökade regnet i styrka och till sist kunde vi inte urskilja var land fanns någonstans. Killarna i båten pratade på Swahilli men vi uppfattade att de ville köra in mot land och att de var oroade. Båten började fyllas med vatten och Bernhard hjälpte till att ösa eftersom båten började bli ostadig. Killarna tog riktning mot vad de trodde var land och körde full gas in i det gråa bruset. Rasmus upptäckte snabbt att de förde oss längre ut på havet och med hjälp av kompassen på sin klocka pekade han ut rätt riktning och guidade "kaptenen" in mot land. Till slut kom vi till en brygga där vi kunde lägga till och vänta på att regnet skulle dra vidare. Hade inte Rasmus haft kompass hade vi troligtvis hamnat i direkt livsfara mitt ute på öppet hav, utan andra båtar ute för att hjälpa oss.

När regnet försvann och en klar regnbåge dök upp på himlen beslutade vi oss trots allt för att ge oss ut på havet igen. Nu hade det dykt upp flera båtar i alla möjliga olika storlekar och det hela kändes nästan som ett kaotiskt race. När en flock delfiner upptäcktes blev alla båtar som galna och körde i högsta fart för att hinna först fram. De vet nämligen att båtarnas närvaro skrämmer iväg delfinerna. Väl framme så skrek alla guider till oss att hoppa i vattnet, fort, fort och titta ner. "Jump, jump, jump, nooow, and look down, LOOK DOWN!" Deras desperata skrik ekade från varje båt som omringat delfinflocken och när de kvicka rackarna simmat för långt bort från oss slöa turister skrek guiderna på nytt igen. "Up, now, back to the boats, hurry!" För de turisterna som hade svårigheter med att komma upp i båten igen drog deras guider dem envist i armar och ben och en del hann knappt komma över kanten på båten innan den började köra ikapp flocken igen.

Visst var det en alldels speciell och otrolig upplevelse att få simma med en flock delfiner och få skåda dem på nära håll. Men samtidigt kändes alltihopa fel. Detta var inte på deras villkor utan snarare som en jakt som stressade delfinerna att simma likt galningar. Lokalbor menar att det tidigare funnit massvis med delfiner i Kizimkazi och att det tidigare var enkelt att hitta dem åt turisterna. Men med åren har det blivit svårt att upptäcka delfinerna och det finns betydligt färre. Vi tror att dessa turer aranterat är en orsak till det! Nu är det lågsäsong på ön och trots detta var vi ungefär tio båtar ute på havet. Med tanke på alla de båtarna som fanns på stranden så förstår man att det under högsäsong är betydligt fler här ute. Detta är ett typiskt exmpel på hur de lokala förstör sin egen turistnäring. Det förstår inte att en miljövänlig turism är en hållbar och långsiktig inkomstkälla. Det finns bland annat en tur på Zanzibar som heter "Walking on corals" som erbjuder turisterna att gå på levande koraller när det är lågvatten. Men varje gång man rör en korall så dör den ju! Som om några år kanske Zanzibar varken kan erbjuda dykning, snorkling eller delfinturer.  Turer som är en viktig inkomstkälla för flera lokalbor och deras familjer!

Hur som helst så gick det till likadant hela tiden. Vi hittade flocken, blev tillsagda att hoppa i och så fort flocken simmat ifrån oss var det upp i båten igen och jaga delfinerna, tills vi kunde hoppa bokstavligt talat rakt ner på dem. Efter andra dyket hade Sussie och Bernhard tappat lusten och Sussie hade dessutom bränt sönder låren på brännmaneter. Efter en kort stund kom även Pontus tillbaka till båten och ville inte heller snorkla mer. Men Rasmus som simmar rätt snabbt hade möjligheten att simma med flocken långa perioder utan att delfinerna simmade ifrån honom. Så han dök ner och simmade med delfinerna en bit bort från alla båtarna. En jättestor tvåvåningsbåt fick då syn på honom och flocken och styr rakt emot Rasmus. Vi skriker och viftar likt galning i vår båt för att varna kaptenen så att han skulle byta kurs. Våra guider skriker på Swahili för full hals men kaptenen på den stora båten varken ser eller hör oss. Allt jag ser är Rasmus neongröna snorkelskaft som sakta rör sig framåt, samtidigt som båten styr rakt in i sidan på Rasmus. Båten passerar i ett ögonblick som känns som en hel evighet. Den längsta väntan jag upplevt i hela mitt liv. Jag kan knappt andas. När båten korsat där Rasmus precis simmade ser vi ingenting på vattenytan. Ingen neongrön snorkel. Jag blir desperat och vill simma dit för att leta efter Rasmus, men jag vet också att jag aldrig hinner simma den sträckan snabbt nog. Tankarna snurrar i 190km/h och alla möjliga former av panikänslor bubblar inom mig. Har jag förlorat mannen jag planerat att spendera resten av mitt liv med?

Då äntligen poppar han upp genom vattenytan! Vi styr mot honom och han simmar mot oss med fenorna i handen. Rasmus är flyförbannad och frågar om vi såg vad som skedde. Båten hade kört över hans ben och träffat hans vader med en räjäl smäll. Han hade väldigt ont och vi alla var skärrade, arga och inte ett dugg intresserade av att snorkla med delfiner mer. Vi vågade kanppt tänka på vad som hade hänt om båten träffat Rasmus i bakhuvudet och gjorde honom medvetslös. Ingen annan båt var tillräckligt nära för att snabbt nog kunna dyka ner och hämta upp honom till ytan. Och den stora båten och dess passagerade hade inte märkt någonting. Usch, det är en fruktansvärd tanke! Jag uppelevde en enorm tacksamhet att inget värre hade inträffat! Att vi två gånger på samma dag flörtade med död och katastrof känns som ett tydligt tecken på att dessa delfinerturer är direkt livsfarliga för de turister som gör dem och på sikt för delfinerna som finns här.

Väl i land kunde Rasmus nästan inte gå och vi skällde ut vår kontakt och guiden vi tidigare sammarbetat med. Dessutom ville aset ha mer pengar och efter en lååång redogöresle av ilsken natur förstod han att det inte skulle komma på tal. Vi tror tyvärr inte att våra ord kommer förändra någonting gällande säkerheten för turisterna som gör dessa turerna, för det fungerar sällan så här nere. Man tänker kortsiktigt. Hand till mun. Tills det faktiskt sker en allvarlig olycka så kommer ingenting förändras. Frågan är om det ens då kommer ske någonting. Vi tvivlar på det. Så vad blir summan av kardemumman här då? Givetvis är det fantastiskt att simma med delfiner, men frågan du måste ställa dig är kanske om det är värt det? På vems bekostnad? Nu kanske inte alla turer är så olycksdrabbade och farliga som vår skulle visa sig vara, men ärligt talat det är inte säkert att genomföra dessa båtturer. Speciellt inte på en av dessa turer som erbjuder alkohol. Ni bör tänka er för både en och två gånger innan ni åker på båttur på Zanzibar. Har de skickat med unga pojkar, ser utrustningen bristfällig ut eller är det dåligt väder på intåg så bör du kanske avstå för din egen säkerhets skull. Vi tycker efter dagens upplevelse och baserat på allt vi hört och läst om dessa turer, att det är något man borde avstå från tills en miljövänlig och säker turoperatör dyker upp på marknaden.

Så här glada och förväntansfulla var vi vid avresa...
Så här glada och förväntansfulla var vi vid avresa...

Send us some Love: