London som mål!

När färjan väl lagt ankar var det bäcksvart i Dovers hamn och allt vi kunde se var stora, vita klippor som stod som en mur kring hamnen och längs med kusten. Det var inledningsvis en lång och brant backe att börja trampa uppåt för i riktning mot London. Efter all tid i platta länder så har vi vant oss vid den terrängen och nu hamnade vi tillbaka i ett kuperat land. Det var ovant och tungt, speciellt med redan 120 kilometer i benen. Vi kämpade oss uppför backen i jakt på tältplats för natten. Det var inte lätt, Susanne lyste med pannlampan ut mot terrängen för att hitta en platt yta och som inte syntes alltför mycket från vägen. Efter en stund beslöt vi oss för att tälta mellan "motorvägen" och avkörningsfilen i en liten skogsdunge. Man känner sig verkligen som en hemlös person ganska ofta. Vi gör det mesta vi kan för att hålla nere vår omkostnader och detta blir resultatet ibland. Men vi ser alltid till att tälta där vi inte syns och faktum är att bredvid en stor och trafikerad väg är perfekt, eftersom människor för det första inte stannar och för det andra har fokus på den tråkiga vägen. Det blev inte många timmars sömn för vår del den natten, men sova får vi göra senare tänkte vi.

 

Det blev en lång dag med starka vindar och tunga, långa och många uppförsbackar! Vi valde den snabbaste vägen mot London, vilket inte var den mest storslagna upplevelsen. Inledningsvis trampade vi efter en stor och trafikerad väg och de sista 70km gick genom "förorter" till förorterna och detta var inte roligt med tandemcykeln. De bästa vägarna att cykla på är när man kan trycka på utan behöva stanna eller när det är lite trafik. Igår bestod dagen mestadels av en massa rödljus som tar tid, köer, mycket trafik och korsningar. Dessutom måste man vara vaken hela tiden och fullt fokuserad, annars händer lätt en olycka och vi har dåligt med skydd på en cykel. Vi såg faktiskt en gammal man bli påkörd på ett övergångställe, där både han och käppen flög i luften. Som tur var klarade han sig utan större skada. Men det gjorde oss ännu mer påminda om hur sårbar man är i trafiken när man inte har skyddande stål runt kroppen. Allt detta gör att man känner sig ganska trött efter en dag med fullt fokus. Och trafiken här i England är verkligen hysterisk, människor körde som galningar och vi lyckades hamna i rusningstrafik precis innan London, och de kräver lite is i magen vill jag lova. Att cykla tandem, med kärra i rusningstrafik på vänster sida är en konst. Men mitt i allt detta när vi väntar på att trafikljuset ska slå om och har dussintalet bilar omkring oss, hoppade en man ur sin bil med en sedel i högsta hugg, sprang fram till oss tvärs över filerna och stoppade ner sedeln i insamlingsbössan! Sånt gör hela dagen!

 

En konversation under dagen:

- När jag cyklar, känns det som att mina skavsår glider över ett rivjärn, det gör så förbannat ont! Utbrister jag.

- Skavsår är inte farligt, så det är bara att bita ihop och cykla, svarar min kära man.

 

Det är inte alltid lätt att vara ihop med en före detta fallskärmsjägare :)

 

När vi ÄNTLIGEN kom till centrala London, letade vi upp en färja som skulle ta oss över floden Themsen och efter lite om och men kom vi ombord med cykeln. Nu bor vi i ett område som heter Wapping och det är en av Londons äldsta och mest historiska delar. Vi bor hos våra goda vänner Julien och Ezster, och det i sig är helt fantastiskt! Idag blir det till att tvätta, fixa med packningen och göra en planering för dagarna i London, samt ta ett långt bad och vila. Vi är lite slitna och en dag i ro skulle inte sitta fel!

 

/TandemLove

 

Susanne var både trött och utmattad mot slutet och tyckte in cyklinge var så kul längre... Men fram kom vi!
Framme vid färjeläget vid Themsen och några kilometer innan mål!

Kommentera gärna: