Sista dagarna i Franrike

Vi vaknade på söndagen av att stadens kyrkklockor ringde för mässa och vi kände oss trötta, slitna och tjocka i halsen. Eftersom jag (Sussie) kände mig fräshast gick jag för att se om det var möjligt att köpa frukost. När jag gick mellan de trånga gränderna, med baguetterna under armen kände jag en enorm lycka. Det var så fridfullt och stilla att man fick tid att landa lite i sig själv. Fick tid att känna och tänka och ta till sig vad det verkligen är vi är ute på. Och det är svårt att inte känna sig lycklig när man förstår lyxen vi har. Vi har bara varandra, vi är fria och har tid och möjlighet att skapa våra egna liv och drömmar. Vi gör precis det vi vill och upplever det vi drömmer om. Och vi har varandra att dela denna glädje med, vi har det himla bra! : ) Sen när jag gick i den pyttelilla byn möttes jag av så många leenden och trevliga hälsningsfraser att det var omöjligt att bli på dåligt humör. Även om vi inte pratar franska och inte förstår vad de säger, så kommer vi långt med ett hej och ett stort leende. Jag köpte bröd på bageriet och damen kvittrade franska medan jag pekade. Sedan köpte jag ost av en bonde på gatan och han pratade franska och jag engelska och det gick fint. Efter det gick jag till slaktaren för att köpa smör och sist till speceriaffären för att köpa yoghurt och juice. Det tar tid och blir dyrare, men det är verkligen en upplevelse att handla på detta vis. Dessutom känner man verkligen att man bidrar till hela byn och alla är så glada att man handlar hos dem.

 

Vi hade frukost i tältet och myste sedan framför en film medan regnet duggade lite lätt. Men eftersom det aldrig började regna denna dag så packade vi ihop allting och började cykla mot Gap som låg bara 40km bort. När vi precis ska svänga ut ur staden så börjar det regna på allvar och vi tar en liten baguettepaus i busskuren. När vi sitter där med mjöl i hela ansiktet så stannar en liten bil och ett ungt, franskt par kliver ut. Vi pratar lite cykling, då de också är långfärdscyklister som cyklat i Sydamerika och ganska snabbt bjuder de hem oss till sig i Gap. Perfekt tänker vi och tackar givetvis ja! Sen cyklar vi den korta biten som sägs vara ganska enkelt, men vi gör det med stor möda. Våra ben är lealösa och vi får mjölksyra i små uppförsbackar som vi annars aldrig märker ens. Vi var så trötta och cyklingen gick inte alls bra, vi tror vi har något virus i kroppen. Men fram kom vi till slut och en fransk professor hjälpte oss hitta till den lite svåra adressen i Gap. Han har jobbat i Bollnäs och när han såg vår flagga tog han på sig sin keps som det stod Stockholm på och sedan pratade han jättemycket på franska som vi knappt förstod någonting av. Men hjälpsam och trevlig var han! Folk är verkligen fina! Vi gillar Frankrike väldigt mycket, människorna är trevliga och gästvänliga. Naturen vacker, maten god och hela konceptet kring mat passar oss då vi verkligen älskar mat!

 

Vi kom hem till Simon och Marie och deras två pojkar som bor i ett hus de delar med Maries mamma. Mamman var riktigt cool och hon älskade bergen och skidor. Hon hade isyxor i hallen och massa böcker om berg och vandring. En riktig fridluftsmänniska! Efter vi duschat blev vi i vanlig ordning bjuden på 3-rätters hos Simon och Marie och det var trevligt att prata med andra cyklister. De är medlemmar av en organisation som heter "warm shower" och det är som Couch surfing, men bara för cyklister. När vi har ett hem ska vi försöka bjuda hem folk på detta sätt, det är något båda parter vinner något på tycker vi. När man går hemma i sin vanliga rutin, tror vi att det kan vara roligt med ett avbrott. Och man får träffa människor som reser, lever sina drömmar och kanske kan inspirera till sitt eget nästa äventyr. Och för oss som reser och blir hembjudna är det något man lever länge på! Det gör så mycket att få en natt inomhus av och till, att få tvätta sina kläder och få lagad mat. Man njuter verkligen av en varm dusch och att få lukta gott igen, om så bara för en stund. Och det är härligt att få umgås med andra människor, man pratar mest med varandra annars och det är roligt med nya röster och intryck. Speciellt eftersom vi oftast tycker lika om allting, då är det uppfriskande med nya åsikter!

 

Så alla ni som har ett hem, våga bjud hem en cyklist eller resenär någon gång. Kanske får ni ut mer än ni tror av det?

 

Ooohh, förresten vi har fler nyheter! Nu har vi hamnat på WaterAids sida i England. Vill ni se resultatet av vårt möte klickar ni HÄR.

 

Glöm inte att sprida vår hemsida, vår film och stötta vår insamling. Det är ju för tusan välgörenhet vi cyklar för och vi cyklar verkligen skitlångt! :) För er som vill bidra- KLICKA HÄR!

 

/TandemLove

När vi skulle ta en liten rast hittade vi dessa äckliga löständer på bänken! Det blev ingen fika :)
En turkos sjö precis utanför Corps, som blev extra fin med alla höslöv i tusentals färger runt omkring.
Ruiner hittar vi lite överallt, men flest verkar finnas just på höga höjder
Vi började skåda berg ju närmare Gap vi kom!
Sliten men glad :)
Dagens högsta punkt!!

Kommentera gärna: