Ett besök på Terreno vingård

Det lilla vi hittills har fått se utav Toscana har inte imponerat på oss i den utsträckning vi hade förväntat oss. Naturen har inte varit enastående och städerna har varit överfulla med turistgrupper som lite dödar charmen med just trånga gränder. Så i morse när vi lämnade vår camping utanför Florens var det med en viss skepsis som vi började cykla söderut i denna fantastiska Toscana regionen.

 

Från Florens började vi att klättra uppför i branta backar, längs smala vägar som slingrade sig mellan vingårdar och små byar. Det var först här som vi förstod. För varje svettdroppe som föll från våra pannor insåg vi mer och mer varför alla pratar om Toscana. När vi kämpat oss upp för en 20% brant backe och trötta stannade för att återhämta andningen kunde man i tystnad skåda detta romantiska landskap med en kombinationen av vackra hus byggda i sten, vinodlingar, kullar med träd och odlingar på och alla små detaljer, som gör Toscana till ett vackert möte. Hela atmosfären andas skönhet och njutning, där det finns plats att andas ut på och hämta andan.

Dagens mål med förmiddagen var att hinna till en vinprovning som skulle börja 11.00 på den svenskägda vingården Terreno som ligger i Chianti distriktet.

 

Vi var ute i god tid och planerade att hinna byta om innan turen skulle börja. Men vi lyckades, med hjälp av GPS:n att köra fel, och hamnade på en mardrömsväg som stupade uppför i grus. När vi väl kämpat oss 4km på den undermåliga vägen kom vi till dess slut, och kort där efter började andra delen av vägen. Nu hade klockan redan slagit elva och vi hade de sista 900m uppför längs en brant grusväg och vi insåg att vi aldrig skulle hinna i tid. Vi ringde och hoppades gruppen skulle vänta och sedan joggade Sussie i förväg. Väl framme vid Terrenos gårdsplan stod där ett gäng med glada svenskar och alla var så snälla som hade väntat på oss! De var häpnande över vår tur och några mumlade att till och med bilen hade det svårt att ta sig fram på vägen upp till gården.

 

Sedan blev det en rundvisning med cykelkläderna på! Vi gjorde en rundvandring på vingården och fick se hur druvorna förvandlas från klasar på en vinranka och till en flaska med kork och etikett. Vår guide Jenny var en otroligt påläst person som pratade naturligt utifrån en gedigen kunskapsbank och med ett smittande engagemang. Turen gav en inblick i vilken konst vintillverkning egentligen är och vilket otroligt arbete som ligger bakom varje flaska. Det är många faktorer som spelar in beroende på hur en årgång ska bli. Vädret är en stor påverkande faktor och för att vinet inte ska bli för sött är det viktigt att druvorna mognar långsamt och får tid att utveckla alla smaker. Det får inte regna för mycket för då möglar druvklasarna, och för lite regn innebär att druvornas process ökar och utsöndrar för snabbt sockermängden i druvan. Det gäller också att skörda druvorna i exakt rätt tidpunkt beroende på vilket vin man vill tillverka. Därför kanske de ibland bara skördar en rad med vinrankor och sedan väntar de en period tills nästa rader har nått samma mognadsgrad.

 

På vingården finns en "vinmakare" som ansvarar för hela produktionen och det är dennes ansvar att hålla koll på gårdens alla hundratusen vinrankor. Varje dag promenerar han runt på området och provsmakar på de olika druvorna och talar om för personalen när det är dags att skördas och vilka vinrankor som ska plockas. Skördandet gör man för hand och man går igenom varje klase och tar bort dåliga bär. Sedan lägger man druvorna i små plasthinkar, här är processen delikat och alla druvor som krossats i hinken måste slängas. Detta noggranna arbete visar sig i den färdiga produkten och är av yttersta vikt för att vinet ska ha chans att vinna priser. Många andra vinproducenter använder maskiner, och då finns det en risk att insekter och blad hamnar i skörden och det påverkar smaken på vinet till det negativa. Det är anledningen till att billiga viner från stora producenter kan smaka illa. Vinmakaren provsmakar också veckovis alla de viner som ligger på de stora ekfaten i källaren för att veta när lagringen på eken har nått sitt smakliga klimax.

 

Det var en givande tur som gav bra förståelse om processen, vin och hela kulturen kring det. Förutom att turen i sig var superb, tyckte vi om hela konceptet kring miljö som Terreno arbetar med. Deras viner är ekologiska och de använder minimalt med tillsatser såsom sulfat, som de flesta producenter tillsätter i sina viner. Men denna gård har tagit miljöfrågan ett steg längre och de försöker välja miljöskonsamma lösningar i samtliga led. Eftersom en stor del av vintillverkning handlar om att rengöra maskinerna, värmer de sitt vatten med solceller, och personalen är nästan helt självförsörjande med mat på gården. De odlar sin egen frukt och grönt och har kaniner, höns och duvor som förser dem med ägg och kött. Det tycker vi är superbra och något som vi tycker är värt att lyftas fram.

 

För Er livnjutare där hemma som gärna delar på en flaska rött eller vitt fick ett par hus-tips vi vill dela med oss utav! Eftersom nästan alla viner skapas för att avnjutas med mat, ska man välja vin och mat som kommer från samma region, för att vara säker på att maten och drycken ska gifta sig i munnen. Om man till exempel vill avnjuta en fransk ost, kan man se vilken region den kommer ifrån och välja ett vin från samma plats.

 

Ett annat viktigt tips, till oss svenskar som vi fick lära oss, var vikten av att lagra viner. För att smakerna ska bli optimala ska de flesta viner lagras i flera månader innan man dricker det. Italienarna själva köper alltid större kvantiteter och lagrar vinet hemma innan man avnjuter det vid rätt tillfälle. Vår guide förklarade att vi svenskar har en kultur där 95% av det som köps på systembolaget konsumeras inom 24 timmar. Alltså en negativ trend, som inte tar fram det bästa av vinet. Om du köper en flaska vin hemma, smakar den alltså allra godast om du lagrar den i ett år eller två, beroende på vinet. Vissa viner, såsom en Reserva, ska man lagra uppemot tio år, innan de ska drickas. Innan dess kan de till och med upplevas som äckliga i och med att den producerats för att lagras eller för att vila som man också kallar det. Kanske borde vi ändra vår vinkultur i Sverige till att planera långt i förväg och njuta maximalt när vi valt tillfället? Inte heller behöver man ha en vinkällare. Det räcker med en mörk plats där temperaturen förblir densamma och inte skiftar under året. Det betyder att köket och bastun är dåliga platser att lagra vin på, medan garderoben eller en byrolåda funkar helt fint!

 

När turen var över var det dags för vinprovning och vi fick smaka på gårdens egna viner från ett "vanligt" vin till deras allra bästa och finaste vin. Det var ett smakfullt vin som vi tyckte om, och det blir till att köpa och lagra några flaskor rött tills vi kommer hem från Kapstaden att fira med. Deras dessertvin finns tyvärr inte att köpa på systembolaget hemma men det var fantastiskt gott. Så ikväll köper vi en flaska av det och prövar att göra som Italienarna själva och doppa mandelskorpor i dessertvinet. Tydligen passar detta vin även bra till gorgonzola ost och sältan i det. Därför blir det också en bit ost ikväll. Vi ska med andra ord uppleva Toscanas smaker till fullo!

 

Om Ni tyckte läsningen var intressant kan ni även gå in på www.terrano.se/wordpress och läsa mer på Terranos hemsida.

 

/TandemLove

 

Vinrankorna klättrade längs Toscanas kullar i sina ståtliga rader!
I denna process frigörs stjälkarna från druvorna. Det man ha kvar är skalet, saften och kärnorna.
Vinkällaren där vinet ska ligga i ekfaten och andas genom ekträt!
Dessa ektunnor är handgjorda och kostar 15000kronor och köps från Frankrike
Guiden Jenny öppnar ännu en flaska för provsmakning
Susanne smuttar på ett Chianti Classico vin!
Vinflaskor ska samla damm =)
Terreno produceras också sin prisbelönta olivolja. Ett olivträd ger varje år ungefär 2 liter olja.

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: