Kärt återseende, IKEA och magkatarr...

Vi lämnade Rom med lite bitter smak i munnen. Vi var trötta på otrevliga Italienare och less på att trängas med hundratals turister. Men i takt med att cykeln rullade vidare rakt österut mot Pescara så hände något. Det var inte bara naturen och landskapet som förändrades, utan även attityden. I butikerna fick vi både ett "Ciao" OCH ett leende samt att alla turistbussar verkade som bortblåsta. Trafiken är fortfarande livsfarlig likt på västkusten, men faktiskt något lugnare på östkusten. Vägen från Rom mot östkusten tog oss genom ett kuperat och ganska torrt landskap och vi har klättrat en hel del. Trots detta har vi tagit långa avstånd per dag och det måste betyda att vi kommit i bättre form. Vi har cyklat i snitt 10mil och tagit upp till 1200 höjdmeter per dag. När vi cyklade i Norge kunde vi cykla i fyra timmar per dag och vara helt slut, samt vara slitna dagen efter. Nu cyklar vi ca sex timmar varje dag och det utan större problem. Underbart!

 

När vi cyklat till staden Avezzano så märktes det tydligt hur temperaturen sjönk när solen gick ner. På dagen hade vi 27 grader och njöt i värmen, men på kvällen sjönk graderna drastiskt. På natten vaknade vi båda utav att vi frös som aldrig förr i våra sovsäckar. Termometern visade 2 grader och på morgonen vägrade vi att krypa ur sovsäcken tills solen la sig mot tältduken och tinade våra kroppar. Det som är positivt med kalla morgnar är att man cyklar på ordentligt för att få upp värmen! Runt 11.00 tiden brukar det bli varmt på allvar och ganska snart är det närmare 30 grader igen, ett konstigt klimat här i södra Italien.

 

Vi cyklade mot staden Chieti (1,5 mil innan Pescara) där vår forna arbetskollega Donatella bor. Men när vi cyklade in i staden hade vi inte fått kontakt med henne och visste inte var hon bodde. Därför cyklade vi vidare och såg till vår förtjusning att det fanns ett Ikea utanför staden! Dit cyklade vi genast och vi satt länge i deras fik och njöt av svensk inredning. Sen köpte vi knäckebröd och senaps sill som vi med lycka åt upp på parkeringen utanför. Där lyckades vi även få kontakt med Donatella som bjöd oss att sova hos henne i Chieti. Det var en lite brant backe upp dit hon bodde sa hon och vi tänkte att det skulle bli en lagom jobbigt backe att ta innan läggdags. Men jösses vilken uppförsbacke, det var bland det jobbigast vi gjort på resan! Svetten lackade och knäna brände, men envist fortsatte vi trycka oss uppför. Sista biten drog vi cykeln uppför en trappa och det är ett arbete som kräver två personer! En tandemcykel väger ganska mycket :) Väl framme hos Donatella möttes vi av värme och gästvänlighet och det var i vanlig ordning underbart med en skön säng och en varm dusch. Men detta var extra roligt eftersom det är hos en bekant :) På morgonen gick vi med till Donatellas arbete där vi fick kaffe och kaka innan vi cyklade vidare mot havet.

 

Ett kärt återseende blir det varje gång vi kommer till havet och det är så underbart att cykla i värmen. Just Abruzzo regionen tyckte vi var väldigt trevlig och speciellt människorna! Längs kusten var det vackert och fridfullt och en ren semester. Detta ända tills staden Termoli där det återigen var som att komma till ett nytt land. Här såg vi mycket övergivna hus och byggnader och sopor i mängder längs vägarna. Däck, sängar, tv-apparater, kylskåp och allt möjligt ligger slängt utmed vägkanten och intrycket är obehagligt. Nästan övergivet. Och när vi skulle handla kom två Ryssar i trasiga kläder och ställde sig och väntade på att vi skulle gå in, när Rasmus stod kvar började de dividera på ryska och gick sedan en bit bort. Där stod de kvar och glodde på cykeln tills Sussie kom ut igen, då körde de iväg. Märkligt tyckte vi... När vi skulle slå upp tältet fick vi en dålig magkänsla, som slutade med att vi vände och letade upp en ny plats.

 

Imorse när vi cyklade längs landsvägen stannade en bil på motsatt sida och ut vinglade en tjej barfota, iklädd trosor och skinnjacka. Vi tänkte att vi skulle stanna och hjälpa henne, men frågorna hopade sig. Vad kunde vi göra, behövde hon hjälp, och var detta ett trafficking offer eller en "vanlig" prostituerad? Innan vi hann tänka längre så kom en ny bil och plockade upp henne. Vi cyklade vidare i tystnad och kändes oss besvärade över det vi just sett. En stund senare dök nästa kvinna upp i trosor och hon log mot oss där vi cyklade förbi en meter ifrån henne. Vi passerade ett tiotal flickor och kvinnor och när vi möttes deras blickar skar det i hjärtat på oss. Klockan var inte ens 10.00! När vi sedan körde in i Foggia så var det återigen sopor överallt och i containrar längs vägen satt det människor inuti och letade efter användbara ting eller föda. Vi var inte beredda på detta, inte redan här i södra Italien. Det är en påtaglig klasskillnad och man märker att det är fattigare här. Husen är slitna, magra hundar och hästar och smutsigt folk med trasiga kläder. På ett köpcentrum var det utplacerade ett tjugotal vakter som gick runt bland alla billarna, och vaktade de "rika" människornas bilar. Man är rik om man har bil och kan köpa saker på ett köpcentrum. Sug på den karamellen! Det är Europa och Italien ett välfärdsland många mått mätt, men utifrån det vi ser är verkligheten en annan! Sverige är ett land med oerhört hög standard, vi kan inte nog understryka hur bra vi har det! Det räcker med att jämföra med andra länder inom EU, vi behöver inte åka så långt som till Afrika för att bekräfta det!

 

Jag (Sussie) har magkatarr sedan Rom och har stundtals väldigt ont i magen, mår illa, får frossa, har sura uppstötningar och har svårt att äta. Men det har funkat okej och vi undviker mat som ökar smärtan. Men det gör att vi längs vägen få ta en del långa pauser vid vägkanten i väntan på att magen ska lugna ner sig. En sak som dessvärre varit ett större problem är faktiskt diabetesen! Jag har haft tre dagar med lågt blodsocker som vägrar stiga, trots att jag äter. Tror att det är kopplat till magen och det faktum att jag äter mindre, men jag har slutat nästan helt att ta måltidsinsulin eftersom mina portioner är små. Ska i morgon sänka dygnsinsulinet och se om det blir bättre. Problemet har varit att mitt blodsocker har varit lågt hela förmiddagen och jag har ätit druvsocker, kakor, bananer och bars utan att få upp blodsockret över 4mmol. Vi har fått stanna väldigt ofta för att äta och vänta på att blodsockret ska stiga. Det har gjort mig orkeslös och svag och cyklingen har varit oerhört tung dessa dagar.

 

Idag hade jag ätit upp alla känningsprodukter och det var 1,5 mil kvar till närmsta stad som var Foggia. Vi hade då cyklat 5mil utan någon matbutik och det enda vi kunde göra var att fortsätta cykla i hopp om att hitta livsmedel snarast. Som tur är hade vi en burk marmelad kvar i packningen som jag fick trycka i mig, trots en mage i uppror och ett starkt illamående. Väl vid affären låg blodsockret på 5mmol trots 3 bananer, ett helt kakpaket och en burk marmelad! Vanligtvis skulle jag ligga på 15mmol efter allt detta! Vi åt yougurt och drack sockerrik läsk och jag mådde väldigt illa och fick mer ont i magen. När vi cyklade in i staden kändes det som om jag skulle svimma, kräkas och jag hade svårt att orka sitta kvar på sadeln. Jag mådde oerhört dåligt! Vi fick stanna i en lugn korsning och jag fick sätta mig i skuggan och då kom spyan. Magen vände sig ut och in och jag tömde allt jag ätit under hela morgonen, medan folk på söndagspromenad gick förbi. Usch! Men efter det mådde jag betydligt bättre!

 

Nu sitter vi och planerar var vi ska ta vägen härnäst och om vi ska bege oss till Albanien med outvecklade vägar eller direkt till det kuperade Grekland. Vi har ungefär 12 mil kvar till Bari där färjan vidare utgår ifrån.

 

/TandemLove

En av flera små byar vi passerade med en stadskärna liknande en borg när vi klättrade över Appininerna
Tidig morgon och bara några grader uppe i bergen...
Trötta ögon...
En dimma låg i dalen efter vi klättrat över ett bergspass! Temperaturen skiftade från 22 grader till 10 grader på några minuter...
I denna dalen cyklade vi 10 kilometer omväg då någon glömde visa upp en skylt att en väg var avstängd...
På väg ner mot Pescara fanns det ett IKEA. Det blev både fika och middag där =)
Tummen upp för svenskhet i Italien =)
Svenska delikatesser som man inte kan finna i en italiensk mataffär!
Det blev en cappuccino på Donatellas arbetsplats i Chieti!
Adriatiska havet =)
Sol och värme är väldigt gott!
Rasmus är trött och tar en tupplur =)

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: