Albanien - landet som gav oss reslusten tillbaka!

Efter alla negativa upplevelser i södra Italien så var det med viss oro vi klev ombord på båten mot Durres i Albanien. Vår reslust och nyfikenhet var körd i botten och vi kände oss tröttna och slitna och i stort behov av att ladda om batterierna. I Bari var det folk som drog i cykeln trots att Sussie stod bredvid, och det fanns flera tiggare och gatubarn. Det var en mycket otrygg stämning och vi kände oss trötta på just det. När man reser med cykel känner man sig extremt utsatt, allt vi äger och behöver har vi med oss och hamnar man i en otrygg situation kommer man inte så snabbt därifrån. Därför drabbades vi av en slags hemlängtan, men inte just till Sverige. Utan en längtan efter trygghet fyllde oss och vi kände återigen en enorm tacksamhet för att vi haft turen att födas och växa upp i fantastiska Sverige. Men när vi klev ombord på båten kände vi oss alltså i stort behov av frid och trygghet och vi var högst osäkra om Albanien skulle innebära något av detta.

 

Vi kom i land tidigt på morgonen och det första som mötte oss var en leende passkontroll och det skulle snart visa sig att Albaner är människor som är duktiga på att le. Överlag så vinkade, tutade och log människor emot oss och vi kände oss välkomna i landet! Eftersom priserna på varor, restaurangbesök och boende är betydligt lägre i Albanien än något av tidigare länder vi passerat, så passade vi på att unna oss just en lunch på restaurang. Vi slog oss ned på en fräsch och nybyggd vägkrog som också fungerade som bensinmack. Menyn fanns inte på engelska och det blev till att peka och hoppas på det bästa, men vi förstod att vi beställt någon form utav pastarätt. I väntan på maten satt vi bekvämt i skuggan och andades ut. Trafiken hade visat sig vara betydligt bättre och Albanerna körde inte med samma stress som Italienarna, vi behövde inte vara på helspänn längre. När vi satt där vid sidan av vägen fick vi möjlighet att insupa landet på ett väldigt bra sätt. Vi såg bönderna skörda på åkern på andra sidan vägen och sedan se hur de med häst och vagn transporterade sina majskolvar från åkern. Vi fick se hur männen kom springandes med plastflaskor till bensinmacken för att lösa sin soppatorsk. Vi fick även skåda hur en man stod och klippte med gräsklippare den lilla fåran med gräs framför bensinmacken, medan en annan man stod precis bredvid och inspekterade. Bredvid vårt bord satt fyra män och drack öl i solen medans en liten pojke i sällskapet lekte med allt han kom över i sin ensamhet. Vi fick också se hur dessa berusade män satte sig i bilar lite senare och körde iväg med pojken klättrandes i baksätet. Och vi tänkte att trafiken kanske verkade bra, men det var bästa att vara vaken om alkohol och bilkörning går hand i hand i landet. Maten kom in och framför oss stod en tallrik med rykande het pasta med hackad fläskfile, färsk persilja och sås. Det var mycket mat och dessutom smakade maten gott och det gick fort att få den. När vi ätit färdigt kände vi oss redo att trampa längre in i Albanien, landet som sakta men säkert gjorde oss sugna på att se vad som fanns att erbjuda.

 

Längs vägen fick vi många intryck och detta blev första landet som på riktigt kändes som utomlands. Människor transporterar sig med åsna, häst eller mycket slitna bilar. De äldre kvinnorna har långa kjolar och schal på huvudet och en åsna i handen. Längs vägkanten säljer bönderna honungsmeloner, granatäpplen, mandariner, morötter, potatis och annan frukt. Allting står snyggt uppradat i fina kulörer och när vi cyklar förbi så tittar försäljarna förvånat på oss och ler, sedan vinkar de glatt. I en rondell vi körde igenom stod fåraherden med tjugo får som betade mitt på gräsmattan i rondellen och i varje avfart satt människor och sålde majskolvar som de grillade direkt på en större trädgren. Vi passerade städer som såg ut som nedlagda projekt och med många fabriker byggda i brunt tegel. Det har inte varit vackra städer men det byggs mycket nytt och de flesta hus vi sett längs vägen har varit nymålade och fräscha. Det ser ut som ett land som är på frammarsch kan man säga. Och det är rent och snyggt längs vägar, gator och torg och restauranger och hotell känns hygieniska i stor utsträckning.

 

Vi kom fram till staden Elbasan och vi var nyfikna på vad ett hotellrum kunde kosta. Så vi cyklade till stans finaste hotell och gick in för att får klarhet i saken. 25 Euro ville de ha för att dubbelrum med AC, dusch, Wifi och frukost inkluderat. Dessutom hade hotellet pool och det var fräscht! Vi tyckte inte att det var något att tänka över och checkade glatt in och njöt över att få en högre standard till en rimlig kostnad. Vi hade inga förväntningar på den inkluderade frukosten efter våra frukostupplevelser i Italien (kaffe och kaka) men i Albanien verkar man äta mer! Vi serverades starkt kaffe, omelett, skinka, ost, grönsaker och vitt bröd.

 

Vi lämnade hotellet i morse(onsdag) som nya människor med laddade batterier och började en 1200 höjdmeters klättring mot Makedonien och Ohrid som mål för dagen. Det blev ett kort besök i Albanien och det är med en positiv bild vi lämnar landet. Albanien blev landet som gav oss reslusten tillbaka och vi känner oss utvilade och sugna på nya intryck igen! Vi kommer i framtiden gärna tillbaka till Albanien, både för sol och bad utanför Durres och för vandring i bergen. Vi vill säga att Albanien är ett billigt land, med hög standard för oss turister, trevliga människor och med möjlighet att uppleva ett äkta land som ännu inte blivit präglat av turism. Visst är det ett fattigt land och levnadstandarden hos de lokala är låg, men vi tycker att det finns en charm i det. Att tänka på om du reser hit är att cash is king- glöm kortbetalning och pengar tar du ut i de större städerna. Euro tas tacksamt emot så det är bra att ha med sig.

 

Albanien, vilken överraskning!

 

/TandemLove

 

Lite djur på vägarna...

Middagen i levande form!
Trötta ögon men ett leende för stor frukost =)
Ett kuperat land kan man säga...
Vi följde en flodfåra upp emot gränsen till Makedonien...
Mycket gamla fabriker kantade vägarna innan staden Elbasan
Människorna använde den gamla tågrälsen som promenadslinga och alla höjde huvudena när vi passerade =)
800 meter över havet =)
Varför inte ta åsnan hem efter jobbet?
Passkontroll innan Makedonien...
Nytt land och nya möjligheter =)

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: