100% säkert?

När vi kom till den Makedonska passkontrollen möttes vi av en glad passkontrollant och en ännu gladare tulltjänsteman som skrattade och skakade på huvudet åt vårt cykelprojekt. Framför oss i kön hade vi en man som med kroppsspråk kommunicerade och vi förklarade med samma språk att slutdestination var Sydafrika. Samma man stannade efter passkontrollen och gav oss ett foliepaket som innehöll ett sött bakverk. Han sträckte det mot oss med vördnad och vi förstod att det var det enda han kunde bidra med. Vi tog mycket tacksamt emot paketet och cyklade iväg. Det är vackert med människor som delar med sig av det lilla de har!

 

Ganska snart blev det mörkt och våra reflexvästar kom som vanligt till nytta. Temperaturen sjönk till 10 grader och vi cyklade fort för att hålla värmen och vårt mål för dagen var staden Orhid som ligger vid en sjö. Utanför staden så frågade en man på moped oss om vi letade efter boende och han erbjöd oss en lägenhet för 25Euro. Vi kände oss lite skeptiska men beslöt oss för att åtminstone se lägenheten. Vi förväntade oss en låg standard och blev förvånade när han visade oss runt i en två rums lägenhet med svensk standard. Internet ingick i priset och vi kunde inte förstå hur det kunde vara så billigt! Vår cykel parkerade vi i garaget och Rasmus frågade lite misstänksamt om det verkligen var säkert där nere.

 

"100% secure, 100%" Svarade han med ett leende.

 

Morgon efter när vi släpat ner vår packning i garaget så hittar vi inte cykeln. Rasmus går till platsen där han ställt den och den är spårlöst försvunnen. Cykeln är borta! Förstå paniken som spred sig inom oss, vårt transportmedel fanns inte längre. Det handlar inte ens om alla pengarna, det handlar om problemet med att införskaffa en ny tandemcykel av hög kvalitet, i Makedonien! Vi flyttade på flera kartonger och där bakom bråtet hittade vi vår kära cykel! Mannen hade gått tillbaka och gömt cykeln efter att han och Rasmus hade parkerat den. Inte så säkert garage med andra ord, inte alls 100%! Men vi var oerhört glada för att cykeln inte var stulen!

 

Vi fortsatte ut genom staden och fick för första gången chans att beskåda omgivningen. Makedonien ser ut så som man tänker sig Ryssland. Slitet, grått och med bilar som man aldrig sett förut. Det är kargt på något vis, naket. Men desto längre genom landet vi färdades såg vi stora skillnader mellan fattigt och rikt. Precis som Albanien byggs det mycket nytt och en del hus ser jättefina ut och vissa bilar är samma som kör på Svenska gator. En del hus ser ut att vara övergivna projekt och vissa bilar är rostiga ända in till gaspedalen. Det är en blandning av nytt och gammalt, sunkigt och fräscht. Samma är det med människorna, ungdomar i västerländskt mode och äldre klädda som man bara sett på vykort med schal på huvudet. Som dom där ryska damerna från Eurovison 2011 om ni minns?

 

Cykelterrängen var varierad och både i Albanien och i Makedonien har vi fått klättra uppåt en hel del. Klimatet är varmt på dagarna och kallt när solen går ner. Priserna är billiga för både mat och boende. Engelskan verkade mer utbredd i Makedonien och människorna lika trevliga i både länderna. Vi tycker att standaren var väldigt hög på boende, speciellt med tanke på det låga priset. Du får oerhört mycket mer för dina pengar än i Italien eller Grekland. Hotellen är MYCKET finare i Albanien och Makedonien och kostar inte mer än 25 Euro natten. Priserna var något lägre i Makedonien.

 

Vi fick en liten hundvalp som sprang efter oss i en seg uppförsbacke och eftersom vi vid detta lag hunnit blivit rädda för lösa hundar så försökte vi cykla ifrån den. Men den bara gnydde och sprang efter och den var så mager att vi kunde se varje ben i den lilla kroppen. Till slut stannade vi och han kom fram undergiven med svansen mellan benen och gnydde så att det skar i Sussies hjärta. Vad kunde man göra? Inte mycket annat än att ge den ett halvt paket flingor och hoppas att om hunden snart skulle dö så fick den åtminstone en sista ordentlig måltid. Sen sprang den glatt efter oss i några km medan Sussie med brustet hjärta fick titta bort när vi cyklade ifrån den. Vi hoppas verkligen att vi inte kommer få se några svältande människor, om det är så här svårt att se en svältande hund.

 

/TandemLove

Efter vi flyttat på några kartonger, hittade vi cykeln....
Svårt med helt nytt alfabet :)
Bilarna facinerade i alla fall Sussie
En solblekt bil kanske vore något?
Fina, moderna och nybyggda villor längs vägen
Men det är inte alla som har det så fett... Vi körde förbi rena slummen....
Både kristna och muslimer i Makedonien....
Det var vackert i bergen.. Speciellt nu när hösten är kommen...
Sussie blev bedrövad över att vi varken kunde ta med oss hunden, eller döda den
Mager!

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: