Tomma vägar och en öde landsbygd...

Vi rullade in i Grekland tidigt på morgonen och möttes snabbt av en genomträngande tomhet. Allt verkade stå still! Det var knappt några bilar ute på vägarna, i den första byn var allt stängt och människorna var få och de som hade vågat sig ut på gatan lunkade mödosamt fram. Ett tyst, stilla och öde land var vårt första intryck utav Grekland. Men som cyklist var det en tystnad vi kunde uppskatta och trivas i. Det enda vi hade svårare att trivas med var alla galna hundar längs vägarna. De fanns vildhundar och "husdjurs" hundar som löper ut från sina trädgårdar i jakt på oss med öppna käftar. De kommer riktigt nära och hugger efter våra ben, fötter och efter vagnen- riktigt obehagligt! Vi cyklar på som dårar, morrar och visar tänderna och har hittills klarat oss. Men vi kommer om möjligt köpa pepparspray och annars blir det stenar och käppar till vapen.  Värst är det om de kommer framifrån eftersom de då hinner komma decimeter ifrån oss innan vi kommer förbi.

 

Vi träffade en annan långfärdscyklist som körde Portugal-Istanbul och som vi åt lunch och sedan slog följe en bit med. Eller slog följe är en halv sanning eftersom vi märkte snabbt skillnaden, en vanlig cykel och en tandemcykel kan inte hålla samma fart. Vi är helt klart snabbare i nedförsbacke på grund av vår vikt och en vanlig cyklist är snabbare i uppförsbacke. På raksträcka är vi något snabbare, men vi hade trott att marginalerna skulle vara större. Men faktum är att det försprång vi fick i nedförsbacken inte var tillräckligt för att inte bli omkörda med råge i nästa krävande uppförsbacke. Intressant att se skillnaden, vi har undrat mycket över skillnaderna mellan en vanlig långfärdcyklist och oss. Enligt vår mening är det därför negativt för snitthastigheten att köra tandem eftersom vi lägger mer tid och arbete i uppförsbackarna. Men vi älskar ju tandem eftersom det kräver ett ständigt samarbete och man pushar varandra hela tiden. Man är två när det är tungt, och båda har det tungt i exakt samma sekund. 

 

Väl framme i Thessanoliki har vi stängt ute världen och låst in oss på ett slitet hotellrum där vi vilar benen och arbetar för fullt med visum, planering, vägval, och allt annat som innefattar projektet. Nu börjar snart allvaret på riktigt- och det kräver lite mer noggrann planering än Europa.

 

Idag medverkade vi också LIVE på Jönköpings Sportmässa med hjälp av Inspons. Vi är oerhört glada att vi har möjligheten att göra denna insamlingen via Inspons- ett enkelt och tryggt sätt att samla in pengar till det man brinner för. Och för oss är det guld värt att ha en organisation som arbetar med att uppmärksamma vår insamling och vårt projekt. Vill du också sporta för välgörenhet- KLICKA HÄR.

 

Vill du sponsra vår insamling till stöd för vattenkrisen, eller se hur mycket pengar vi fått in- KLICKA HÄR! Ta er gärna tiden att se videon nedan- det visar hur du kan göra skillnad!

 

/TandemLove

Välkommen till krisen!
Efter vi passerat gränsen till Grekland försvann alla bilarna??
Det var tur att vi skulle till vänster - Gud vet var annars vi hamnat? 90-talet?
Ett buljande landskap - som är (VÄLDIGT) jobbigt att cykla i =)
Titta hit!
Såå jaa!!!
En park i vackra höstfärger - kylan hinner ifatt oss!

De som vill öka sin medvetenhet lite och är inte rädd för sanningen läser vidare...

Vi sitter i skrivande stund och lägger flera timmar framför datorn för att titta upp allt inför Afrika - färdväg, ländernas politik och säkerhetssituationer, valuta och visum, osv... För Er som inte visste det kommer vi under vår färdväg ta oss förbi några av WaterAid kontor och se hur de arbetar. När vi väl var ute på jakt efter information på nätet kom vi över gripande information om dagsläget i länderna som vi ska cykla igenom. Nedan är ett citat från Svenska kyrkans hemsida om dagens situation i Etiopien:

 

"Minst 20 000 flyktingar finns i västra Etiopien idag, FN beräknar att ytterligare 30 000 anländer under 2012.

 

Vår utsände Hans Hägglund befinner sig nu bland flyktingarna i Etiopien:

- Ett läger ligger cirka 25 kilometer från den sydsudanesiska gränsen. När vi var där i går var det varmt, 38 grader och ingen vind. På en plats hade flyktingarna varit utan vatten i två dagar.

 

Hans Hägglund frågade några av dem som flytt från Sudan hur de tagit sig till lägret. De berättade då att de hade varit på väg i allt ifrån ett dygn till flera veckor. De hade flytt nattetid genom skogspartier för att inte bli upptäckt av militären eller gerillan.

Hans förundras över hur man kan veta var Etiopien ligger när man tvingas förflytta sig när det är mörkt. Men han fick till svar att man orienterar sig genom att försöka röra sig parallellt med vägen.

 

- Men hur gjorde de handikappade som flydde? undrar Hans.

- En del har kunnat rida på åsna. Andra blir burna av någon, får han till svar.


När tusentals människor lever tillsammans på liten yta blir förhållandena väldigt svåra ur sanitets- och hygiensynpunkt. Trycket på miljön blir också stort. För att människor ska få tillgång till vatten måste det idag transporteras med lastbil till de svårtillgängliga platserna där människor befinner sig. Senare i år kommer Svenska kyrkan att bidra till att man kan borra efter vatten så att vattenförsörjningen ska fungera permanent även i det nya flyktingläger som byggs för 20 000 nyanlända."

 

Etiopien drabbas årligen av svält och årligen dör 55000 barn under 5 år av diarrea. Det är hemska siffror! Men WaterAid har gjort stor skillnad i detta land; 900.000 människor har påverkats av deras arbete,  vilket har gett dem en drägligare vardag med bättre tillgång till rent vatten och sanitet.

 

 

/TandemLove

 

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: