Apropå Givmildhet...

Det finns ett österländskt ordspråk som lyder:

 "Om givmildhet vore en varelse, skulle den vara vackrast av alla".

 

I denna text kommer vårt fokus att just ligga vid detta underbara ord och hur denna egenskap hos oss människor kan förändra andra människors liv. Smaka långsamt på ordet i munnen...

 

Givmildhet...

 

Vad får du för associationer?

 

Efter att vi ätit vår frukost, clementiner och flingor, satte vi oss återigen på sadeln och kände skavsåren svida till. Vi hade nu 200km kvar till Istanbul och planerade att ta en betydande sträcka denna dagen. Denna dagen då vi skulle få möta Givmildhet i två olika skepnader :)

 

Sträckan ner mot kusten och Marmarasjön gick undan och vi kände oss pigga trots dålig sömn den natten. Reflektionerna i vattnet bländade oss när vi trampade längs kustsidan och vi passerade staden Tekirdag där vi stannade för lunch som innebar en utsökt lins-soppa, med bröd och tzatziki. Kanske ingen energirik cykellunch. Men det var det som var billigt på menyn och vi fyllde på magsäckarna med lite mat från en supermarket. Vi hade nu under flera dagar lyssnat på boken "Gengångaren" av norska författaren Nesbö, och knappt pratat med varandra under dagarna. Men nu var boken slut och när vi fortsatte mot Istanbul kom vi in på djupa diskussioner om äktenskap, utseende-ideal, attraktion osv... Mycket intressant sades kan vi i alla fall säga :)

 

Efter 60km ville Susanne stanna för att rätta till sina cykelbyxor och vi plockade även fram de resterande clementiner som var kvar efter frukosten, för att få i oss lite socker och vitaminer. När vi stod där på väggrenen och var helt uppslukade av vårt samtal stod helt plötsligt en man bredvid oss. Vart kom han ifrån, tänkte vi båda! Vi stirrade på honom och förstod att han inte skulle passera, utan ville prata med oss. Med tydliga gester visade han i luften hur han förde en "luft-kopp" till munnen och sade högt och tydligt på engelska: "Coffee! Now! Follow me!" Han insisterade ännu en gång och vi stod där förlamade, tills Sussie tills slut fick ur sig ett jakande svar.

 

Vi följde med mannen till sitt enkla hus, som bara var bredvid vägen och han visade oss vart vi skulle sitta, städade undan på bordet, lade en ny duk (som var en gammal tidning) och tillsammans med sin fru dukade de fram inte bara kaffe, utan också vattenmelon, bröd, getost och kakor. Mannen som 1989 flyttat från Bulgarien kunde inte mycket engelska, så kommunikationen oss emellan bestod till största del av mycket turkiska, svenska och kroppsspråk. Men under den timmen vi satt där i solen och proppade i oss och blev mätta på det paret erbjöd oss fick vi sagt mycket till varandra. Han berättade dels att han arbetade som vakt på en bank och att han fick 800 turkiska lire i lön varje månad (cirka 3200 kronor), vilket han förklarade inte var tillräckligt för att bekosta en resa till Sverige. Han bara skakade på huvudet och sade på dålig engelska: "Inte mycket, inte mycket... men tillräckligt till mat och boende". Vi satt där och skämdes. Mannen framför oss tjänade en bråkdel med vad man gör hemma och ändå behandlade han oss med sådan otrolig gästfrihet.

 

Efter måltiden ville vi ge honom alla våra clementiner som tack. Men han skakade på huvudet och sade "bensin, bensin" och pekade på våra magar. Istället packade frun ihop resten av kakorna och lindade in i lite papper och gav oss dem insisterande. Mållöst och under tystnad satte vi oss på cykeln igen... och ordet givmildhet dök upp i våra tankar. Givmildhet. Detta underbara ord. Detta par hade, trots att de delade på 3200kr varje månad, gett vad de kunnat åt dessa två rika resenärer och delat sitt bröd med två helt okända människor. Anmärknings- och väldigt tänkvärt!

 

"Om givmildhet skulle vara en varelse, skulle den vara vackrast av alla" 

 

Våra enkla värdar från Bulgarien och deras snälla hund. Här står de framför sitt hus!
Här sitter Sussie i solen hos det givmilda paret!

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: