Ett intrycksfullt Mellanöstern!

Efter ungefär tre timmars sömn ringde klockan 06.30 och det var dags att packa ihop och äta frukost. När vi tagit oss ut till cykeln var det bara att börja cykla mot flygplatsen i Istanbul och på vägen dit tutade turkarna och tittade storögt på oss. Vi var nog ett annorlunda inslag i den annars trista morgonrusningen gissar vi! Väl på flygplatsen fick vi köra vagnen genom säkerhets kontrollen och försöka få in cykeln mellan bågarna medans en lång kö av stirrande turister glodde, ett svettigt och pinsamt ögonblick. Men in i avgångshallen kom vi till slut och då gällde det att leta upp vår incheckningsdisk som givetvis var den enda som inte visades på skärmen. När vi till slut hittade den så visade det sig att vi hade fyra kg övervikt som vi var tvungna att omplacera och cykeln var vi tvungna att plasta in. Därför fick vi packa om allting, ta oss till en plastmaskin och förklara läget för personalen där. De hade inte lagt säkerhetsplast omkring en cykel förut, och verkligen inte runt en tandemcykel. Vi fick byta ställe tre gånger innan vi hittade ett som var bemannat med två killar som kunde lösa problemet. Det var en minst sagt märklig syn att se hur vår cykel blev inlindat i neon gul plastfilm i flera lager! Kalaset kostade oss 44 Euro, men vi behövde inte betala någoting för själva cykeln på flyget så det blev trots allt billigt!

 

Väl i nästa säkerhetskontroll beslöt sig den sura tjänstekvinnan sig för att konfiskera sju av våra åtta paket med batterier! Sussie försökte vänligt tala om att vi behövde alla dem eftersom vi ska cykla genom Afrika och vi använder dem i vår GPS. Men hon bara skakade på huvudet och sa:

"Problem" och pekade på våra Ikea förpackningar.

Sussie blev surarare och surarae och försökte förklara att vi verkligen behövde dem och att vi köpt så många eftersom Ikea har billiga batterier. Men kvinnan var orubblig och hennes manliga kellega kom till sist och sa samma sak:

"Problem, I take this away, okey?"

 

Det var bara att gå därifrån men Sussie fräste elaka ord omkring sig. För er som inte känner henne kan vi informera att tidiga morgonar och brist på sömn och mat gör henne till en mindre trevlig människa. En verkligen sur uppenbarelse helt enkelt! Så efter en stressig morgon i kaos på Istanbuls flygplats var det dags för Burger King och sedan boarding.

 

När vi tagit oss till vårt anspråkslösa hotell i staden Madeba så åt vi en god middag och planerade vår vistelse i Amman. På lördagsmorgonen gick vi trötta till busstationen i Madaba för att leta rätt på lokalbussen in till Amman. När vi stannade till i en korsning kom snabbt en man fram och frågade om vi behövde hjälp med något. Han pekade var bussarna utgick från och väl på plats där så hoppade vi in i första bästa buss till Amman. För att åka fyra mil med denna buss betalade vi endast 10kr per person- ett rimligt pris får man ändå säga : ) På bussen rökte männen cigaretter och drack kaffe, när de var färdiga med ciggaretten fimpade de dem bara på golvet i bussen. Väldigt olikt de rökförbud vi har hemma! Men i Jordanien röker de även när de serverar dig på restaurangen osv... Genom bussens fönster kunde vi se hur ökenlandskap passerade längs vägen. Vägen är kantad med brun och platt mark där det på vissa ställen växer något träd eller små buskar. Vi fick se kameler, åsnor och getter samt tältläger där folk bodde med endast små skynken som väggar och tak. När bussen anlände på Ammans station fick vi hjälp med att ordna en taxi av en Jordansk man. Han följde med oss i bilen och vi tänkte direkt att det skulle innebära trubbel för oss. Han erbjöd sig att visa oss runt i två timmar, men vi tackade nej och trodde att han ville ha pengar för det. Under den 15 minuter långa taxifärden hann han berätta skillnaden mellan shia och sunni muslimer och även berättat hur mycket han hatade shiamuslimerna! Enligt hans utsago är det bara shiamuslimer som våldtar, dödar och misshandlar sig själva, sitt eget folk och andra människor. Hans tro som sunni var helt annorlunda förklarade han! Han förklarade en massa annat också, som vi inte får plats med här.

Men när vi kom till Downtown i Amman insisterade han och följd  med oss till torget och sedan varnade han oss för olika sätt att bli ficktjuvad på och sedan skakade han hand och önskade oss lycka till. Han tiggde inga pengar, ville inte sälja oss något och var bara genuint trevlig och hjälpsam! Vi var helt chockerade och skämdes över våra fula tankar! Men detta var första gången en lokal person tagit kontakt med oss utan att tigga, sälja något eller försöka stjäla något. Det är tråkigt att man lärt sig vara misstänksam mot lokalbefolkningen dit man reser- för då missar man väldigt mycket.

 

På Ammans gator fick vi nästan en överdos av intryck. Det är som ett vimmel av människor med olika muslimska och arabiska utstyrslar och männen sitter i gathörnen och dricker kaffe och skvallrar. Gubbarna håller hårt i sina träkäppar och flera har långa fotsida "klänningar" och långa huvudbonader eller små hattar på hjässan. Kvinnorna i klädda i burka eller bara långa klänningar med långa armar och slöjor i olika färger och mönster. De flesta männen går och fingrar på sina radband och i butikerna ser man hur kvinnorna gör sin inköp. De handlas vattenpipor, kryddor, nötter, sötsliskiga bakverk, kläder, parfym, tobak och kål till vattenpiporna. Det är en upplevelse bara att se hur de lokala utför sina ärenden och på marknaden kände vi oss som i den tecknaden filmen Aladdin.

 

"Dadlar, dalar, dadlar och fikon" Minns ni den frasen från marknaden i filmen? Så lät det fast med arabiska ord...

 

Överallt trängdes människor och försäljarna ropade högt på arabiska om och om igen. Det var som en sång med olika stämmor som sjöng olika reklamfraser i olika rytmer, komponerat med dofter såsom mynta och kanel. Det var verkligen en häftig upplevelse!

När man går längs gatorna i Amman kan det också låta såhär:

"Var kommer ni ifrån?"

"Välkommen till mitt land"

"Välkommen till Jordanien"

"Välkomna!"

 

Först trodde vi att det var säljtrick men efter ett tag förstod vi att det endast var exakt vad som sades. Jordanier hälsar sina turister välkomna, de är måna om att vi lämnar deras land med en fin bild. Även när vi satt och åt kom folk fram och sa välkomna till Jordanien. Oerhört trevligt och fint! Jordanien är hittills det trevligaste landet vi någonsin besökt! När vi skulle köpa inträdesbiljetten till den romerska teatern så doftade hela biljettbåset av kardemumma och kanel blandat i en härlig kaffearom och Sussie ville veta var han köpt sitt kaffe. Då pekade han på koppen och frågade om vi ville ha hans kaffe istället- det kallar vi gästvänligt! Vi tackade nej och lät den snälle mannen få dricka sitt eget kaffe, men efter vi tittat färdigt på den magnifika teatern så letade vi upp ett eget kaffeställe och betalade 5kr för två koppar rykande gott och starkt kaffe! Vi har det bra här i Jordanien kan ni tro!

 

/TandemLove

Två turkar och en svensk krävs för att plasta in en tandemcykel :)
En riktig surkärring :)
Här har vi Rasmus på den Romerska amfiteatern som byggdes 200år f.kr.
Otroligt välbevarat!
Ruiner från den antika staden Filadelfia... Amman, Jordanien.
Det fanns iinte en levande själ utanför moskén :)
King Abdullah 1 moskén - den största i MellanÖstern!
Susanne Engberg i moskén , även kallad Harry Potter
Inne på museumet som andades mystik
På golvet i den ortodoxa kyrkan i Madaba finns denna karta över Israel i mosaik.
Begav oss ut i vimlet - olika sorters mode i Jordanien :)
Muslimsk barbie :)
Arabutstyrsel =)
På denna lokala marknaden fanns allt möjligt ätbart...
... och även mindre ätbart!

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: