Skadad hörsel och kärt återseende


När pappa Ingemar anlände så hade vi exakt en timme på oss innan nattbussen till Kairo skulle avgå. Därför blev det snabba ryck med att lämna av packningen och sedan vidare till busstationen utan att Ingemar fick chans att se mycket av Naema bay i Sharm el sheik. På bussen gjorde vi vårt bästa för att stänga ute den högljudda arabiska filmen för att få några timmar sömn innan vi skulle ge oss ut i Kairos kaos. Men när vi svängde in i oljudets stad kände vi oss alla ganska trötta och slitna. Dagen gick åt inne på Egyptiska museumet för att se Tutan Kamons begravningsmask och resten av alla guldprydda föremål som hittats i hans gravkammare. Det är otroligt hur välbevarade föremålen är!

 

Efter vi skådat mumier, kistor och stridsvagnar i guld så var det dags att bege sig till pyramiderna på Gizaplatån. När vi stod på den hårt trafikerade vägen så vinkade vi efter en taxi, varpå en taxibil i tredje körfältet snabbt slängde sig ut rakt mot oss och la sig på bromsen så att hela bilen skrek när han tvärnitade rakt framför oss. Efter vi kommit överens om priset satte vi oss och började fara i Kairos vilda trafik. chauffören kunde inte ett ord engelska och via en tolk på hans mobil fick vi förklara vilka pyramider vi ville åka till, för tydligen var det inte självklart när man sa Giza och Cheops pyramiderna? Taxigubben försökte lura oss att ta en annan ingång till pyramiderna där man fick betala dubbla priset men vi förstod att allting var en bluff och sedan fick vi på egen hand hitta den riktiga ingången. Utanför den fanns massvis av jobbiga försäljare som ville att vi skulle rida kamel, häst och köpa allt möjligt skräp. Samtidigt verkade det vara flera skolor som hade utflykt till just Giza och vid ingången trängdes vi med massa pojkar i yngre tonåren som alla fotade, skrek och glodde på oss turister och främst blondinen i sällskapet. När vi äntligen köpt biljetter och tagit oss igenom säkerhetskontrollen så ville en kille visa oss var pyramiderna låg, vilket i Egypten betyder att han ville ha pengar. Pyramiderna tornade upp sig rakt framför oss och det var omöjligt att missa dem, så Rasmus slet våra biljetter ur handen på honom och förklarade att vi hittar vägen själv.
"Far åt helvete" skrek han efter oss till svar.

 

På området var det svårt att ta in de mäktiga pyramiderna eftersom det överallt fanns påflugna försäljare som störde. De var dessutom aggressiva och otrevliga om man inte handlade av dem, vilket vi givetvis inte gjorde. Som om inte det vore nog så blev det mycket uppståndelse från skolklasserna som ville fota Sussie vart hon än gick. Flickorna var ganska söta och log mest, tog bilder eller övade sin engelska och skrattade. Men från pojkarna blev det mer sexuella trakasserier och efter någon timme blev det bara obehagligt att bli fotad hela tiden. Man förstår att berömda personer bryter ihop- det måste vara fruktansvärt att alltid känna sig som en apa på zoo. Men vi gick upp på en utkiksplats där vi fick vara ifred och kunde i ro studera de magnifika verken på håll. De är verkligen stora och det är svårt att förstå hur de kan skapat dem utan maskiner eller lyftkranar!

 

Efter upplevelsen med alla försäljare, barn och tutande bilar kände vi oss helt slut alla tre. Därför beslöt vi oss för att skippa den enorma marknaden och istället flydde vi till Hilton hotell för lite lugn och ro. Hotellet var fullt av kostym klädda människor och efteråt fick vi veta att Hillary Clinton varit där för en konferens om läget i Gaza. Vi träffade inte Clinton, men det var mer värt att få en lunch i tystnad tyckte vi! Och det var tur att vi vilade öronen en stund, för bussresan hem skulle bli en tillräcklig påfrestning. Busschauffören kallade sig själv för "crazy" och han var mäkta stolt över att han kunde maxa volymen ända till 25, men vi tre svenskar var inte lika glada över att sitta 8 timmar med skrikig arabiska i öronen. Filmerna de visar är likadana och de skriker och bråkar hysteriskt, sedan är de lyckliga en sekvens och sedan skriker de igen. Där emellan snubblar de på en mattkant eller något liknande som får hela bussen att gunga av skratt. Själva satt vi med bistra miner och både Rasmus och pappa blev lomhörda så att jag (Sussie) fick skrika som en arab för att kommunicera med dem resten av kvällen. Vi fick oss minst sagt ett intensivt dygn och framför allt Ingemar som lämnat Ystad 1,5 dygn tidigare och fortfarande inte sett en säng eller fått en lugn stund!

 

När vi var tillbaka i Sharm så packade vi upp alla saker pappa Ingemar tagit med åt oss och det var nästan hela bagaget. Han hade med sig nya däck, slangar och kedjor som Lillian på Perfekt cykel hjälp till att få ner till oss, det var lite kläder, en ny kamera och makrill och grovt bröd. Men datorn vi beställt fanns inte med och vi blev riktigt nervösa, för utan dator kan vi inte uppdatera bloggen. Men pappa sa att den inte fick plats och att han därför skickat den med DHL. Men det gjorde oss ännu mer nervösa eftersom att leveranser med DHL i Afrikanska länder kan försvinna på märkliga sätt. Men det var inget att göra, utan vi fick vänta till nästa dag och se.

 

När klockan ringde nästa morgon var pappa snabbt ur sängen och gick i förväg till frukosten, medan vi släpade oss till duschen för att vakna till liv. När vi till slut kom ner så sa pappa att DHL kommit och vi var tvungna att gå dit med en gång, men när vi kom till receptionen stod det ett par där som inte kunde jobba för DHL. Det slog runt i skallen och vi försökte få ihop ekvationen. Varför stod Rasmus mamma och man utanför vårt hotell i Sharm el Sheik? Hur hade detta gått till? Vi blev smått chockerade och glatt överraskade! De hade alla gått bakom ryggen på oss och planerat detta i största hemlighet! Vi blev verkligen glada och samtidigt förvirrade. Och datorn var givetvis med dem :)

 

För oss är det en enormt skön känsla att få spendera tid med våra familjer och det är något vi värdesätter högt. För er som inte vet det så har vi innan denna resa bott 13 månader i Norge och sedan varit utomlands i Zanzibar och Nepal i 6 månader. Så vi har inte träffat våra familjer så ofta på 2 år nu, det är en lång period. Det är även skönt att få umgås med människor vi känner och litar på, och som ger oss stötting i vårt projekt med förslag och idéer. Så för oss var ett besök av delar av familjen den bästa present vi kunde få!

 

Eftersom pappa Ingemar bara hade fyra dagar med oss så fick vi ta vara på den tiden och att blogga blir då nedprioriterat. Vi hoppas att ni har förståelse för det :) Men vi hann med en dag i Kairo, tre dagar på stranden med sol, snorkling och bad, en tur på kamelrygg med middag under stjärnorna i ett uppbyggt beduincamp där en magdansös underhöll och en eftermiddag på spa. Vi fick egyptisk massage som var riktigt bra, sen blev det svensk bastu och efter det en annorlunda upplevelse i det turkiska hammemet. Där fick vi ligga på en kakelhäll i mitten av rummet, alla tre på rad. En i taget blev vi intvålade med olivtvål och skrubbade ordentligt över hela kroppen. När ena sidan var klar skrek han "vänd" och så fick vi alla tre vända på oss efter bästa förmåga på den hala stenen. Vi höll på att glida av flera gånger och våra skratt ekade högt under hel proceduren. Efter denna tvagning var det dags för bubbelbad där vi alla tre fick en rengörande ansiktsmask. Vi blev riktigt bortskämda och vi passade på att njuta. Kalaset kostade lite över 300kr och det var värt varenda krona var vi överens om när vi klädde på oss igen.

 

Vi vinkade hejdå till pappa Ingemar med vemod i bröstet! Det har varit så roliga dagar och det känns konstigt att säga hejdå, men vi ses snart igen! Och nu köpte vi till sju dagar på vårt hotell och vi stannar här och planerar, jobbar, slappar och umgås med Rasmus familj en vecka framöver. Det känns riktigt bra! Och till våra nya läsare som vi träffat längs vägen och här på hotellet vill vi bara passa på att säga välkomna! Vi är glada att bloggen växer och att ni läsare ger oss så fint skryt och beröm :) STORT tack till ER! Era peppande ord gör vår dag! Varje gång!

 

/TandemLove

 

Märk väl hur liten Sussie är!! Stora grejer dessa pyramider. stenblocken i sig går till axlarna på Sussie...
Vi trängs bland otaliga besökare, försäljare, hästar, kameler och busslaster!
Till slut började vi fotografera tillbaka varje gång folk fotade oss....
... något som tjejerna verkade gilla.
På Kairos gränder kan det se ut såhär...
Kairos gatuliv påminner om svunna tider...
Pappa Ingemar tar sig en kameltur i öken-natten:)
Här åt vi middag tillsammans med hundra andra turister, men vi hade det himla mysigt trots detta. Sen blev (jag) Sussie och svärmor jagade utav tre kameler, men det fick vi dessvärre inte på bild :)

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: