Slutsålda biljetter??

Vi vill börja med att tacka ER läsare för det enorma stöd vi fått! Tack för att ni ger oss den positiva energin och motivationen vi behöver för att genomföra detta. Vi är oerhört glada för det! Alla era kommentarer är betydelsefulla för oss, och vi kommer tänka på Era positiva ord framöver...

 

Efter vi checkat in på ett slitet men rent hotell i Aswan, gick vi direkt för att försöka köpa biljetter och ordna visum inför Sudan. Efter den långa jeepturen som varit en överdos av intryck kände vi oss trötta och hjärnan kändes full av sirap. Vi fick noggrant gå igenom allting för att försäkra oss att vi hade med oss pengar, passfoton, bankkort och trots det glömde vi nästan det viktigaste av allt- själva passen! Men efter en stund, som påminde mycket om "Barnen i Bullerbyn" när de hela tiden glömmer köpa bröstsocker eller falukorv vid vägskälet så kom vi äntligen iväg. Gatan utanför hotellet var ett vimmel av påstridiga försäljare som ville att vi skulle köpa cigaretter, nötter, skor, båtturer, tempelturer samtidigt som alla fordon tutade frenetiskt och taxichaufförerna hängde ut genom bilrutan och skrek " Taxi, taxi, taxi - cheeeeap price!"

 

Vi tog den taxigubben som skrek minst och förhandlade fram att han skulle köra oss till Sudans ambassad för 10kr. Längs vägen försökte han sälja turer till hela Egypten och även till Sudan och vi förklarade om och om igen att vi cyklar och det är enda anledningen att vi är i Aswan. Taxigubben bara fortsatte och när han svängde in i ett bostadsområde med slitna höghus tänkte vi direkt att han kör oss fel eftersom ambassaderna brukar ligga i fina områden av staden. Men han stannade utanför ett lägenhetshus och pekade på en trappuppgång med den Sudanesiska flaggan utanför. Vi klev ur bilen och stegade snabbt iväg mot porten, sen kom vi inte längre. På dörren under skyllten som berättade att det var ingången till sudans konsulat hängde ett gigantiskt hänglås och vi kände paniken komma krypandes. Om vi inte lämnar in visumansökan på torsdag så kommer vi inte med båten på måndag, detta var vår enda chans och ambassaden skulle inte stänga förrän om tre timmar. Vi gick runt huset och några gubbar som satt i solen och åt kyckling pekade på en annan trappuppgång där vi tydligen skulle gå in istället. Det fanns inga skyltar eller någonting som avslöjade att detta var en ambassad och huset var ordentligt nergånget. Precis innanför dörren låg en gammal cykel och hela huset ekade tyst och kändes övergivet. Efter den första trappan gick vi in till höger där en uråldrig och dammig kopiator stod bakom en disk, vi stack i våra huvuden och ropade försiktigt " Helloooo" Då dök det upp en tjock man i kostym som frågade vad vi ville, när vi berättade att vi ville söka visum för Sudan pekade han mot taket och sedan gick han igen. Vi uppfattade det som att vi skulle fortsätta och efter en våning till verkade det som om vi hamnade rätt. Det var tyst som i graven och mörkt, men en man i rock pekade mot en öppen dör där en ljusglimt kom ifrån och vi gick dit. Inne på det minimala kontoret satt ännu en tjock man i fin kostym och en kvinna i slöja och lång svart klänning, de tittade båda på oss och frågade vad vi ville. Vi tyckte att detta var en överflödig fråga men log istället brett och sa mjukt att vi var där för att söka visum till Sudan. Den kostymklädda mannen tittade trött på oss och frågade lite argsint:


" Where do you come from, which country?"
"Sweden" svarade vi och log.
"Passports, do you have passports with you? frågade han med noll entusiasm i rösten.
"Yes!" sa vi och sträckte fram våra röda pass.
Kvinnan tittade surt på oss och sa:
"Passportcopy, do you have passport copy?"
"No, can we fix that here?", svarade vi så fromt vi kunde, vi hade missat att vi skulle ha med kopia på passet.
"No, outside. You need passport copy" Ekade kvinnans röst likt en robot.
"Do you have passport photo?" Lade hon trött till.
"Yes!"
"I need two, do you have two? "
"Yes of course" svarade Sussie och log sitt bredaste leende.
"Ok, fill in the form."

 

Vi fick två helt obegripliga ansökningar som var blandade med arabisk text och engelskt, och vilka rader man skulle fylla i på vilket sätt var inte logiskt för oss. Men vi gissade och hoppades att informationen skulle gå fram. Sen drog Sussie iväg ut på gatan och letade upp en kopiator, eftersom ambassaden vägrade låta oss kopiera på deras. Efter vi lämnat in ansökan sa kvinnan bara att vi får komma tillbaka på söndag och fråga om våra visum. Vi hoppas att de på söndag svarar:
" Yes, of course - two visas ready for you!"

 

Efter vi lämnat in ansökan var det dags för oss att fixa biljetter till färjan. Till Sudan finns det ingen väg som turister får färdas på, utan enda alternativet för västerlänningar som lyckats få visum är via båten över Lake Nasser som är en konstgjord sjö, skapad av den damm som dämmer upp Nilen. Vår taxichaufför körde oss till båtkontoret samtidigt som han fortsatte att sälja turer till oss mot vår vilja. Väl framme vid kontoret trodde vi återigen att taxigubben kört oss till fel plats. Det såg ut som ett renoveringsobjekt som stått och samlat damm i flera år och för alla fönster och dörrar var stora järngaller nerdragna. Platsen var smutsig och skräp låg i hörnen, men tänka sig det var kontoret för biljett försäljning! Dock var det stängt, trots att klockan bara var 13.00 och ett par män som satt i skuggan och bara glodde sa att vi fick komma tillbaka på lördag. Vi blev inte helt nöjda med detta, men insåg att vi inte kunde påverka situationen och begav oss istället tillbaka till vårt hotellrum där vi somnade direkt.

 

Lördag morgon

 

Vi började dagen med hotellets sparsamma frukost bestående av en kopp te, vitt bröd med sylt och ett kokt ägg och sedan var vi någorlunda redo att ge oss ut för att köpa biljetterna. Längs vägen till kontoret upprepades samma mantra som vanligt när man går omkring här i Aswan:
" Hello, you want taxi? Felluca ride, felluca boat, come boat on the nile with me, taxi, taxi, taxi, hello friend, wow blond lady, Mr lucky, no hassle just look in my shop, EXCUSE ME im talkning to you!"

 

Efter en kort promenad var vi framme vid kontoret som såg lika övergivet ut idag som förra gången men nu fanns det en dörr att knacka på. Vi gjorde det men utan framgång, så vi frågade i affären bredvid som sålde luft? Lokalen var enbart smutsig och innehöll tre män och en antik kopiator. Männen hjälpte oss gärna och gick fram till en man som satt lite längre bort och glodde på oss. Efter några ord på arabiska reste sig den stora mannen mödosamt och drog ur sin vita långklänning fram en nyckelknippa. Han rättade till sin turban och gick sedan för att öppna dörren vi precis stått och dragit i. Vi förstod verkligen ingenting men in på ett kontor kom vi, där det satt två försäljare och en familj som köpte biljetter. En av försäljarna hälsade oss välkomna och frågade vad vi ville och när vi förklarade att vi ville ha biljetter till måndagsfärjan, rynkade han ihop hela ansiktet och såg på oss med ledsna ögon.


"No tickets" sa han bara. Vi ville veta om han menade någonsin eller bara just denna måndag. Han svarade att nu på måndag var kört, men kanske nästa måndag. Vi gav inte med oss och försökte lirka ur honom två små sittplatser ute på däck och till slut sa han:
" Come back tomorrow, maybe we got space, maybe not many tickets sold in Cairo. I save for you, come back tomorrow."

 

Det fanns inte mer för oss att göra och istället för att tappa modet gick vi en sväng på den lokala marknaden. Vi bjuder på en massa bilder som visar det dagliga livet på marknaden i Aswan. Vill ni förstärka er upplevelse så tänk er dessa ljud när ni tittar på bilderna:

Ett sorl som stiger och sjunker, försäljare som skriker på engelska och arabiska, män som visslar och säger snuskiga ord, lokala som bråkar om priset på en vara och ett evigt tutande i fjärran. För att riktigt förstå hur det är att spatsera runt på marknaden, lägg till att hoppa över vattenpölar och gå slalom mellan försäljare som blockerar din väg och envisas med att säga att du lovat att handla i deras affär. Och glöm inte att tänka dig in i hur affärsmännen som drar dig i armen och försöker övertala dig att köpa något, vad som helst ur hans butik. Dofterna uteblev på denna marknad och det enda vi snappade upp var nybakat bröd, örter och unket. Inte som i Amman där kardemumma, mynta och kanel fyllde våra näsborrar!

 

Det ser alltså mörkt ut med biljetter till Wadi halfa på måndag, men vi håller tummarna tills vi säkert vet. Bara tanken på att stanna en vecka till Aswan får oss att krevera, vi vill verkligen börja cykla nu! Det kliar i våra cykelmuskler, vi måste få komma tillbaka på vägen igen! Dessutom är Aswan en högljud stad med väldigt mycket sexuella trakasserier och plågsamma försäljare. Idag när vi gick på den lokala marknaden tog en snuskig man,Sussie på rumpan och vi känner oss ganska trötta på deras sätt att skrika kommentarer efter oss när vi vistas utanför hotellet. Inte minst jag, Sussie, som tycker det får vara nog med dessa anspelningar, blickar och nu även beröring. Egyptier borde verkligen lära sig att behärska sig, eller ge utlopp för sina lustar i hemmets vrå mer ofta så att de kan fokusera på annat och låta oss blonda kvinnor vara ifred! Vi längtar till Sudan!

 

Förresten, glöm inte bort att vi har en julklappsida på hemsidan. Där kan man köpa allt ifrån vattenkranar, utbildningar och ge chansen till en person att få rent vatten och sanitet. Hittills har de köpta julklapparna inbringat 3000kr till insamlingen. Köp en du också vetja, och hjälp WaterAid att förse människor med rent vatten världen över! Läs mer här!

 

/TandemLove

 

Vackra Nilen med det 5-stjärniga Mövenpick i bakgrunden!
På väg till marknaden efter beskedet att biljetterna var slut!
En marknad som sprudlade av allt man kan tänka sig!
När vi passerar dessa ting på våra resor blir nästan Susanne alltid vegetarian i några dagar =)
Men det är väldigt hygieniskt jämfört med många andra länder =)
Det köptes minsann lite lime innan vi begav oss hem till hotellrummet för att motverka Susannes förkylning...
Verkar som om affärerna går bra =)
Dessa affärer finns det massvis av som säljer kryddor, te i alla olika smaker och allt annat som är typiskt för denna delen av världen.
Trots att Aswan är väldigt turist-influerat får man se det vanliga livet hos de människor som bor här...
Hakuna matata... inga problem, men vi håller nu tummarna på att vi får tag på biljetter!

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: