Först till kvarn får sitta!

En man som tagit plats i en av livbåtarna =)

Vi har hört många skäckhistorier om båtresan från Aswan till Wadi halfa och därför var vi lite ängsliga inför resan. När vi kom till hamnen dök vi direkt in i ett högljutt kaos där vi hade absolut ingen aning om hur proceduren skulle gå till. Över oss hängde ständigt männen som ville växla pengar och runt oss sprang människor med onormalt mycket packning. För er som själva ska åka med denna båt någon gång, kommer vi göra en steg för steg lista ni kan ha till hjälp, vi hade gärna haft en denna morgon!

 

Vi fick första pappret stämplat och klart, sedan fick vi betala för cykeln och få papper på det. Efter det var det tullen, sedan en till tull där vi skulle fylla i papper, köpa ett klistermärke och sedan få en utrese-stämpel. Sedan fick vi skriva in oss på passagerare listan och efter det vänta på båten. I hamnen låg tre båtar och den mest slitna och sorgligaste utav dem var givetvis vår transport. När båten la till vid bryggan startade en hets vi sällan skådat och folk blev ivriga att först komma ombord och märka ut sittplats. En del slängde in kartonger eller jackor genom båtens fönster innan den ens hunnit lägga till och andra började stuva sina lådor och enorma väskor över relingen på båten. Två entusiastiska män började slita i vår cykel och tillsammans med Rasmus skickades den och resten av vårt bagage upp längs sidan av båten och sedan under relingen och upp på översta däck. Det gick undan må ni tro och innan vi visste ordet av stod cykeln fastlåst under en livbåt på däck. Sedan krävde de självklart pengar för tjänsten!

 

Vi markerade även vår sovplats för resan med allt vårt bagage. När vi tittade omkring oss såg vi hur folk spärrade av ytor med sitt massiva bagage och byggde som små murar omkring deras platser. Då förstod vi att det gällde att hålla hårt i den plats man fick tag i och ganska snart insåg vi att detta stämde bra! Överallt vällde det in väskor, säckar och kartonger och det verkade aldrig ta slut. Tvättmaskiner, fläktar, tv, porslin, filtar, kastruller och grytor - allt möjligt hade folk med sig. När nästan all golvyta var upptagen började människor ta plats på tak och i livbåtarna och när fyra män satt sig i livbåten ovan oss, gungade den obehagligt i takt med vågorna. Måtte den inte ramla över oss, tänkte vi lite bekymrat. Efter fyra timmars väntan var båten helt överfull tyckte vi, men trots detta fortsatte människor och väskor lastas ombord på höjden istället. Efter sju timmars väntan var det äntligen dags att segla iväg och nu hade vi bara arton timmars färd framför oss. Puh, man var redan rastlös!

 

Det som var mest obehagligt med resan var toaletterna. Visst brukar offentliga toaletter vara snuskiga, men dessa damtoaletter tog nog priset! En sörja av gud vet vad rann runt på golvet och gick en bra bit upp på skorna och bristen på spolning gjorde att man fick huka sig ner över en holk med spya, bajs och urin. Det gjorde att man böjde sig så långt ifrån toaletten som möjligt, men samtidigt gjorde man sitt bästa för att undvika att doppa ansiktet i den hink som stod framför. För den hinken var fylld med bindor och uppfläkta blöjor fulla av löst barnbajs. Grädden på moset var att stå upp och uträtta sina behov, samtidigt som ett par blekrosa, gamla och trasiga trosor droppade vatten ner i huvudet på en. Tydligen passade en del på att tvätta kläder på båten och några fann det helt naturligt att hänga dem på tork ovan toaletthålet. "Inget konstigt alls!", brukar ju den där operasångaren säga. Resan gick till vår förvåning väldigt bra och under natten låg vi i sovsäckarna och blickade upp på en stjärnklar himmel! Riktigt romantiskt! Men det var tur att vi klädde på oss ordentligt, för det var kallt och vinden drog :)

 

Morgonen därpå vaknade vi av ett högljutt sorl. En del på däck vaknade tidigt och såg ingen anledning varför andra att sova längre heller. Men vi är glada att någon väckte oss för annars hade vi sovit och missat Abu Simbel templet som vi körde förbi i morgonsolen. Att vi hade bästa utsikten gjorde inte saken sämre direkt, ibland har man tur :) Precis när resan börjades kännas långtråkig var det dags att lägga till i Sudan. Det tog två timmar av oviss väntan. Men sedan utbröt ett kaos på däck som fick våra ögon att bli stora som tefat. Människor blev vilda och samtliga trängde sig mot den sida av båten som låg mot hamnen. Detta gjorde att båten tippade åt vänster! Sen började folk klättra över relingen på båten och slänga ner sitt bagage på kajen eller på lastbilsflaket som stod där. En del firade ner sin last med hjälp av rep och på kajen tog någon emot. Runt omkring oss sprang passagerarna omkring med väskor, säckar och lådor på huvudena och langade de vidare till de som stod ytterst på båtkanten. Det var en scen vi aldrig kommer glömma och vi satt lugnt i ett hörn och bara glodde. Människor som hänger ut från båten och kastar bagage hej vilt omkring sig, det ser man inte varje dag i Sverige! Efter en halvtimme var översta däck nästan helt tomt och det är makalöst med tanke på den mängd bagage som funnits där. Vi tyckte att det passade oss bättre att ta oss ut genom den vanliga utgången och efter en stunds pressande och uppvisande av två stämplade pappersark slank vi igenom. Väl ute på kajen stod vi i ett hav av packning och människor, samtidigt som det hela kändes som att befinna sig mitt i en snabbspolad film. Med hjälp av två vänliga Sudaneser fick vi ner cykeln över relingen och längs med båtsidan, och det utan att männen ville ha pengar för att de hjälpte till. Vi hade sannerligen lämnat Egypten!

 

Förvirrat tog vi oss vidare till en byggnad där alla passagerare verkade samlats och det visade sig vara passkontroll och tull. Vi förberedde oss på det värsta eftersom vi inte direkt tar oss smidigt genom röntgen med cykelpackning men en leende man välkomnade oss till Sudan och kollade hastigt igenom våra pass. Efter det kom tulltjänstemannen för att checka vårt bagage och när han fick syn på vårt ekipage sprack han upp i ett stort leende och skrattade åt oss. Han hade aldrig sett en så stor cykel förut och när vi berättade att det var för gifta personer man behövde en tandem skrattade han ännu mer! Sen satte han en orange klisterlapp på cykeln som gjorde oss godkända att passera in i Sudan. Detta var den enklaste tullen hittills!

 

Det var läge att omfördela packningen och på något sätt lyckades vi få plats med allting trots vår nya mycket mer begränsade volym. Sedan satte vi oss ovant på sadeln och började trampa i solskenet, vi kände oss ringrostiga, och då tar vi i underkant :) Vi tog riktning mot Wadi Halfas centrum, där vi skulle göra den obligatoriska registreringen. Inom tre dagar i landet måste man registrera sig och det var bara att gilla läget. Dock gillade vi läget lite mindre när en polisman informerade oss att registreringen var stängd för dagen och att vi fick komma tillbaka nästa morgon. Det kändes lustigt eftersom färjan precis hade kommit till Wadi halfa och det är den dagen i veckan då det händer något i byn. Men efter vi pratat om säkerhetsläget i Sudan med ett par som precis kört genom Afrika, beslöt vi oss för att tälta precis utanför centrum. Inte för att vi hade något val, alla hotell var redan fulla! Vi slog upp vårt tält bakom en container för att få skydd från den hårda vinden och sedan satt vi i skuggan och smälte alltihop. Nu var vi i Sudan, det var dags att köra Afrika. Det var blandade känslor som fyllde oss och det blev många tankar att ventilera... Men för varje Sudanes som passerade oss med ett glatt "hello" eller "welcome" började vi känna oss mer och mer redo för att bege oss söderut. När registreringen väl skulle bli klar vill säga....

 

Vi måste även fortsatt tacka för alla fina kommentarer ni ger oss. Det är alltid lika roligt när ni tar er tid att skriva några rader! Och stort tack till Er också som är med på vår julklappskampanj för rent vatten. Det är flera av Er som valt att köpa ett gåvogram och ge bort i julklapp, som bevis på att ex. E person har fått tillgång till rent vatten och sanitet! Det finns fortfarande tid Om du inte kommit på vad du ska ge till dina nära och kära till jul! Information hittar du på startsidan eller under rent vatten fliken rakt upp.

Aleikum Salaam!

/TandemLove

Vi var nästan först upp på däck och då var det såhär tomt...
Under livbåten var det ja..
Sussie gick upp i socker av all stress på morgonen och blev slö och trött!
Nu har timmarna gått och båten började fyllas på ordentligt!
Några få tyckte det var passande att hoppa upp på taket vid skorstenen...
Rasmus på morgonen efter en kall natt =)
Abu Simbel kunde vi blicka ut över till frukosten
Framme på land och hittat en plats där vi kunde sova
Redo för Sudan - jajamän!

Här kan du kommentera inlägget och ge oss extra kraft i nästa uppförsbacke: