De bästa intrycken är gratis

Håll i er där hemma, för här kommer ett långt inlägg. Men vill du veta något om fantastiska Sudan kan det vara värt att läsa ett stycke? Vi lägger upp en kaskad av bilder också, vi har verkligen hunnit uppleva en hel del sen sist!

 

Vi packade ihop våra ägodelar och beslöt oss för att äta frukost på registrerings byggnaden eftersom vi räknade med en långsam process. Vi hade hört att det kunde ta halva dagen. Men vi kunde inte haft mer fel! När vi parkerade cykeln var det redan en lång kö till huset för registrering och svensk som man är ställde man sig snyggt i led. Efter en stund kom en man och drog oss ur kön och dirigerade oss till en annan byggnad, där en förvirrad polisman mötte oss. Han tittade på våra pass och skickade sedan oss vidare till en annan byggnad och där mötte en annan förvirrad polisman oss. Denna byggnad var endast till för biljettförsäljning och polisen pekade på en annan byggnad och vi gick dit. Vi försökte bringa klarhet i registreringen på två olika kontor och när vi precis var redo att ge upp så ljöd en engelsk röst bakom våra ryggar. "Behöver ni hjälp?" Misstänksamma vände vi oss och fick se en Sudansk man vi fått hjälp av på färjan dagen innan och vi undrade vad det hela skulle kosta. Men han förklarade hastigt den mycket omständliga och förvirrande procedurens 8-steg innan han gick. Sudan kostar det tydligen inget att vara vänlig! Vi hade sannerligen lämnat Egypten, och det kanske för gott?

 

Vi sprang mellan fem olika kontor för att få stämplar, klistermärken, underskrifter och annat som i våra ögon verkade meningslöst och överdrivet, men efter en timmes byråkrati var vi fria att bege oss vidare i landet. Först skaffade vi ett fototillstånd, mest för att vara på säkra sidan. Det kostade oss 25kr och en del hävdar att man måste ha ett och andra säger att de går fint utan. Men vi tycker att det känns skönt att ha ett tillstånd om en militär eller polisman får för sig att konfiskera vår Canon! I Wadi halfa köpte vi även ett Sudanesiskt sim-kort till telefonen med en månads obegränsad internet användning, det kostade oss totalt 30kr! Halleluluja!

 

Innan det var dags för avfärd fick vi göra det absolut mest nödvändiga, fylla på vatten. Det var svårt att säkert veta när vi skulle få tillgång till vatten igen och omöjligt att vara säker på hur långt vi skulle orka cykla varje dag. På kartan verkade den första lite större by ligga sjutton mil bort och vi beräknade att vi behövde två dagar dit. Därför fyllde vi vår vattensäck med tio liter och flaskorna på cykelramen med 7,5 liter, vilket skulle räcka i underkant. Vår beräkning är att vi borde få i oss minst fem liter per person och dag, inkluderat maten vi äter. Men cyklar vi hårt i gassande sol kanske det är för lite, hur vet man sånt om man aldrig cyklat genom Sahara tidigare? Vi har läst om folk som dricker tolv liter per person och dag i sadeln! Vattnet tog vi ur lerkrus som stod i skuggan inne i byn och fastkedjat i ett av krusen fanns en stålmugg som lokalbor med jämna mellanrum drack ur. Efter de klunkat i sig en kopp, doppade de samma kopp i kruset och drack igen. Hygieniskt? För en Sudanes var detta vatten lika självklart som vårt svenska kranvatten är för oss. Men när man doppade muggen och fick med sig en och annan fluga och lite mossa kändes det för oss att vi verkligen kommit till Afrika. Vattnet kommer från Nilen, men vi hoppas innerligt att det inte innehåller snäckfeber! Efter vi fyllt säcken och flaskorna renade vi vattnet med vår MSR MIOX som används av militären i USA. Enligt utsago ska den efter fyra timmar ta bort 99.9 av alla bakterier, virus och parasiter, vi hoppas verkligen att det är sant!

Reningsprocessen är saltkristaller som man häller vatten över, skakar och sedan trycker man på en knapp som gör att batteriet sätter igång en bubblade reaktion med saltvattnet och efter en minut får man en liten vätska som man häller ned i sin vattenbehållare. Själva apparaten är bara femton cm lång och lika tjock som en stor spritpenna ungefär. Vilken lyx att vi kan garantera säkert dricksvatten med dyra apparater från väst, annat är det för den inhemska befolkningen!

 

När alla dessa måsten var uträttade börja vi trampa oss ut ur den lilla byn och vidare mot en öde öken med sanddyner i beige så långt ögat nådde. Eftersom Kineserna byggt ut Sudans vägnät 2009 cyklade vi på en superfin asfaltsväg som får många Europeiska vägar att framstå som medeltida i jämförelse. Vi hade bra rull utan kärran och en härlig medvind från norr som gav oss en lätt cykling med hög hastighet. När vi bara varit igång fyra timmar hade vi redan hunnit nio mil och vi beslöt oss för att slå läger mitt i Sahara öknen. Med vindskydd från en liten klippa slog vi upp vårt röda tält och sedan gjorde vi upp en eld som vi kokade nudelsoppa på. Förutom ljudet från elden var det alldeles knäpptyst och vi satt i lugn och ro och såg hur himlen färgades orange i fjärran när solen sänkte sig över sanddynerna. Det var en stund av total lycka och vi kände hur vi njöt av friheten och fylldes med ro. När mörkret sedan föll tändes en stjärnhimmel bortom vår vildaste fantasi och överallt lyste det på den annars svarta himlen. Vi la oss ned och bara stirrade på den vackra stjärnhimlen och tillsammans med den totala tystnaden kändes det nästan magiskt. Tänk att en så exotisk upplevelse inte kostar en krona, och inte heller behöver man stå i kö som till Vatikanen!

 

Natten blev kall och morgonen som följde bjöd på temperaturen tio grader med kall vind och efter vi druckit vår varma välling cyklade vi en bra stund i mössa och tröja. Men med stark medvind, lätt packning och bra terräng var vi snabba och milen tickade fram på cykeldatorn. Vid lunch nådde vi staden Abri och åtta mil hade vi hunnit köra. Vi slog oss ned vid sidan av ett skjul som hade lerkrus fyllda med vatten och vi både fyllde på vattenpåsen och kokade återigen nudelsoppa. Hela tiden satt några äldre lokala och betraktade oss och vi hade nästan kunnat betala för att få läsa deras tankar. När vi skulle ge oss av var de väldigt nyfikna på cykeln och tre män vågade sig fram och pekade och frågade på arabiska om olika cykeldelar. De hade aldrig sett metallspåren som vi klickar fast skorna i, eller hastighetsmätarn, eller väskorna, eller kompassen men mest verkade de uppskatta ringklockan. När vi visade vad den användes till skrattade de glatt och ville själva få plinga med ringklockan samtidigt som de log brett och skrockade. Mysiga människor, vi gillar verkligen Sudan! Landet är tryggt, människor respekterar avstånd och kommer inte för nära inpå, och nästan alla vinkar, hälsar och ler. Sen försöker ingen lura dig på priset och ingen skriker snuskiga ord efter dig när du passerar.

 

Vår andra dag genom öknen tog vi oss 14,5 mil och även denna natt tältade vi i den tysta öknen. På eftermiddagen träffade vi fyra jeepar med folk från Holland, Tyskland och England som ska köra genom Afrika enligt nästan samma rutt och tidsram som vi. De var supertrevliga och nyfikna på oss, projektet och cykeln. Det känns både roligt och tryggt att veta att de kommer cirkulera i samma områden som vi! Och nästa dag när vi svängde av till byn Delgo för vår "förmiddagsfika" så mötte vi jeeparna igen. Vi körde tillsamns in i den lilla byn och satte oss ned för att prata, äta nygjord falafel och dricka sött kaffe. Tiden gick alldeles för fort och vi hade verkligen trevligt tillsammans! När vi alla var redo att bege oss ut på vägarna igen önskade vi varandra lycka till och gjorde upp om att försöka mötas igen i Dongola. Vi beräknade att vi hade två hela cykeldagar innan vi skulle nå staden. Vi satte oss i sadeln igen och trampade på i hastigheter som ibland sträckte sig över 40km/h på raksträcka och vi höll ett snitt på 26km/h, vi trodde knappt att det var sant! Längs vägen fick vi betrakta den Sudanesiska vardagen och livet kring odlingarna längs Nilen. Att det mitt i det torra ökenlandskapet ligger som en grön remsa med vajade palmer och frodiga odlingar, det ser verkligen exotiskt ut. På vägkanten rider männen i sina vita dräkter på sina åsnor, bönderna guppar fram på sin vagn efter sin åsna eller en och annan bonde med traktor. Ute på åkrarna plogar oxarna eller plockar kvinnor och män grödor ur marken. Barnen vallar getter eller leker vid husväggarna. Bilarna tutar, vinkar glatt och gör tummen upp åt oss. När vi cyklar förbi lokalbefolkningen skrattar de, vinkar och skriker "Hello" eller "Salam Aleikum" och barnen tittar mest paralyserat på oss och först när vi passerat sträcker de upp en hand och vinkar frenetiskt. Att cykla genom allt detta är sannerligen en upplevelse och återigen slås vi av hur de bästa intrycken är gratis. Sudan känns som en orörd pärla där man får ta del av ett äkta land, ett land där turismen ännu inte förstört landet och människorna. Ett land där människorna ännu inte lärt sig ta fyra gånger mer betalt av oss vita och barnen inte börjat tigga av turister i hopp om godis, pengar eller coca-cola. Här får man möta leenden, nyfikna människor som visar respekt och vänlighet. Sudan har på många sätt blivit ett av våra absoluta favoriter på resan! Det är fortfarande ett mycket annorlunda land som bjuder på riktigt exotiska upplevelser och man får se långt bortom den västerländska bekvämligheten för att trivas här. Men vi gör just det, trivs alltså!

 

Helt plötsligt får vi inte ihop kartan, avståndsmätarn på cykeln, vägskyltarna och vi stannar för att bringa klarhet i saken. Var i hela fridens namn är vi? Borde vi inte komma till Kerma snart? Vi kör gps via google på telefonen och enligt den ska vi ha nästan en mil kvar till Dongola. Detta kan aldrig stämma resonerade vi, då vi beräknat att nå staden först nästa dag. Enligt vår avståndsmätare på cykeln ska vi ha minst fem mil kvar till Dongola, men vägskyltarna visade att det var närmare till Khartoum än vad vi beräknat på kartan. Vi fick gå in på hemsidan och klicka på vår egen spot-connect sida för att se var vi egentligen höll hus! Bra med satelitsändare ibland :) Det visade sig att Google hade rätt och förvånade insåg vi att vi skulle nå Dongola ett helt dygn tidigare än vi trott! Det gick så fort längs vägen att vi själva inte ens hann med. Sen kom vi på att vi varken ställt om mätaren på cykeln när vi bytte däck i Norge och inte heller när vi bytte däck i Sharm el Sheik. Vi tror därför att vår dator visat mindre km än det vi cyklat och det skulle förklara en hel del.

 

Vi cyklade in i Dongola och checkade in på stadens finaste hotell! Vi fick ett rum med fyra sängar och egen toalett med dusch för 40kr. Vi båda har sett en hel del skabbiga rum genom åren vi rest runt, men vi insåg att Afrika är en kontinent för sig! Om detta är stadens renaste hotell som guideboken lovar, då vill vi inte se hur de andra hotellen ser ut!

 

Nu tar vi en vilodag, bloggar, köper upp mat för fem dagar i riktigt obebodd öken och låter lårmusklerna återkomma till smärtfritt stadium igen. Ni får ett massivt inlägg nu, så håll till godo. Glöm inte att vi också uppdaterar Twitter, Facebook och Instagram. På startsidan längst ner kan man följa våra Facebook uppdateringar om man inte är så van vid att använda Facebook.

Snart är det jul och för er som inte köpt ett gåvogram, gör det vetja :)

 

/TandemLove

Susanne tog en sväng ut i öknen för fånga storheten på bild...
Öknen har ensidiga färger, men det är ofta väldigt vackert!
Första dagens tältplats =)
För att spara på bensinen hittade vi lite kvistar på marken och ökade även mysfaktorn =)
Nästa dag och vägen gick längs Nilen där grönskan var frodig och en och annan människa dök upp
De flesta vi passerar vinkar vilt till oss och vi ropar Salaam Aleikum tillbaka!
Vattendepå där vi tar vatten från dessa lerkrukor
Keramikkrukorna har en god förmåga att hålla vattnet kallt
Vattnet kommer från smutsiga Nilen, men självklart renar vi det!
Rasmus följer med på kartan och ser hur vi logger till och även vart vi kan sova!
Sovplats hittad i skymundan från den starka vinden.
Sussie spexar med kameran =)
Ännu en vacker solnedgång i ensamheten! Vi gillar ödsligheten och Sudaneserna som låter oss vara =)
Tredje dagen i sadeln i Sudan
Vi valde att cykla ner i byn Delgo där vi fann lite god mat!
Rasmus hugger in på bönröran. Mumms!
Rasmus spelar in videodagbok under en vattenpaus =)
Det gäller att hålla i mössan när det blåser så!
Vi älskar se åsnorna passera på vägen med en Sudanes på ryggen och inte en enda turist på flera mils avstånd! Genuint!
Ännu en matpaus med nygräddat bröd och nyfriterad falafel!
Finn kamelen!
Framme i Dongola på tre dagar! Här går det undan! =)

Kommentera gärna: