Lite tankar om kvinnor...

För mig som kvinna är det ibland en helt annan upplevelse på våra resor än det min man kan återberätta. Inte bara för att jag är en känslomänniska med vild fantasi. Utan att resa som kvinna i muslimska länder gör att jag får se, känna och höra saker som min man aldrig gör och tillsammans får vi ofta en väldigt rund upplevelse av ett land. Vi har diskuterat om hur vi förundrats över hur stora skillnaderna är mellan olika muslimska länder vi rest i.

 

När vi bodde på Zanzibar som är en liten paradisö utanför Tanzania var det en blandning mellan starkt muslimsk, swahili och rastafarikultur. På turistorterna är de lokala vana vid halvnakna turister som festar hårt och det uppstår sällan problem kring olikheterna. Men i huvudstaden Stonetown finns det en starkare muslimsk generation där jag alltid upplevde ett mer respektabelt bemötande om jag täckte knän och axlar ordentligt. När vi därifrån flög till Nepal blev jag förbluffad över de reaktioner jag fick när jag genom Khatmandu gick barbent en solig dag. Ingenstans hade jag läst att man som kvinna i Nepal skulle täcka axlar om knän men jag märkte snabbt att männen dreglade och glodde på mina ben när jag gick i vanliga shorts. Jag åtgärdade den missen snabbt med att direkt köpa ett par leggings att ha under shortsen och uppmärksamheten avtog med en gång.

 

Jag hade läst att i Dubai gör man bäst i att täcka både knän, axlar och ibland även håret som kvinna. Men jag märkte aldrig något problem kring min klädsel vid vårt besök där. Jag täckte givetvis axlar och knän men mina kläder visade ofta tydligt mina former. Vad jag däremot upplevde i Dubai var en känsla av att min närvaro inte räknades. Överallt hälsade personal artigt på Rasmus, frågade hur hans mat smakade och om allting var i ordning osv. Men aldrig att en man tilltalade eller tittade på mig. Det gav en känsla av maktlöshet och en stund av att vara osynlig.

 

Samma sak upplevde vi lite i Jordanien, om än inte lika extremt. Men den äldre generationen tittade inte på mig och tilltalade mig inte. Rasmus fick skaka hand, ta besluten, fråga om vägen eller betala notan. Men det var aldrig respektlöst och jag kände mig aldrig mindre värd som kvinna, snarare skyddad. För er som känner mig vet ni att jag är en framåt, utåtriktad och pratglad person som sällan är sen att ta saken i egna händer. Det blev för mig en utmaning att sitta tyst, vara handlingsförlamad och inte titta männen i ögonen. I vårt förhållande är vi vana vid att jag sköter kontakterna och Rasmus sköter det praktiska bakom, men i muslimska länder får vi ibland byta plats. Det känns både konstigt och skönt emellanåt.

 

I Egypten blev vi för första gången slagna av hur påflugna och sexuella män kunde vara. Att gå ensam kändes för mig nästan otänkbart, eftersom det aldrig gick att gå ens några meter ifrån Rasmus utan att få rop, inviter eller visslingar efter mig. Vid flera tillfällen tafsade även männen på mig, trots att Rasmus gick framför eller en bit bort vid min sida. Det var ett land där jag som kvinna kände mig nedvärderad, utsatt och som en produkt, fri att inspektera. Ofta upplevde jag mig som ett föremål i ett skyltfönster och som allmän egendom. Detta trots att jag bar heltäckande kläder. En del egyptier vi pratade med hävdade att denna uppmärksamhet berodde på porrindustrin med de blonda kvinnor som flankerar i den sortens sammanhang.

 

Nu reser vi i Sudan, ett land som har Sharia-lagar. Lagar man läst om som verkar barbariska och stenhårda med straff som är allt annat än humana. Fyrtio piskrapp om du blir påkommer med alkohol osv.. Jag trodde att det för mig som kvinna skulle vara en blandning av ovanstående länder, men jag utgick från att det var av största vikt att täcka håret och kvinnliga former. Men till min förvåning verkar Sudaneser vara väldigt öppna och förstående mot utländska besökare, trots att det är extremt få turister här. Jag kan visa hår och former utan att få sexuella anspelningar eller blickar som mäter mig uppifrån och ner. Männen och kvinnor tar mig hand och männen ser mig i ögonen och tilltalar mig. Visst har Rasmus alltid en större roll i många sammanhang, men här har även jag som kvinna en plats i det sociala. Och det känns märkligt med tanke på att jag inte sett en enda kvinna utan slöja och många har både burka och handskar. Kvinnorna är ute på stan tillsammans med varandra eller med sina män, även om man som vanligt i muslimska länder mest träffar på männen.

 

Vad man förstår när man ser skillnaderna på detta tydliga sätt och upplever dem själv, är att det inte handlar om religionen. Det handlar om tradition, människor och kultur. Det är samma religion, men helt olika sätt att tolka den utifrån. Och kvinnans värde må vara lågt för många, men det varierar stort mellan olika muslimska länder. Det är mycket intressant att uppleva dessa skillnader och nyanser men ibland är det mest obehagligt. Vad jag alltid slås av däremot är hur tacksam jag är över jämställdheten i Sverige. Vi kvinnor har en makt och ett värde som inte finns i närheten i många länder. Och jag minns att jag t.o.m i England när jag jobbade där slogs av hur mycket längre Sverige låg när det gäller jämställdhet. Bland annat är pappaledighet är ett begrepp som få länder känner till!

 

Det är möjligt att vi inte nått hela vägen fram, men jag tycker verkligen att Sverige är ett framstående land vad det gäller jämställdhet. Det är fantastiskt att man som kvinna kan gå klädd i tajta kläder utan att få en klapp i rumpan och det är skönt att männen i vårt land för det mesta ser oss som jämnlikar. Inte som i många av dessa länder där en kvinna inte ens får gå i skolan, jobba, rösta eller ens ha en åsikt om maten smakat bra.

 

Jag känner mig väldigt trygg som reser tillsammans med min man och det är skönt i länder där kontakten helst bör ske män emellan. Inte för att jag tror att någon skulle ge sig på mig som ensam kvinnlig resenär, men för att det underlättar oerhört i många situationer. Det är också väldigt skönt att slippa sexuella inviter och raggningsförsök, även om de är harmlösa. Vi har lärt oss av lokala att en ensam kvinnas kontakt med en man i många länder uppfattas som en sexuell inbjudan eller anspelning och därför är det skönt att istället skicka fram Rasmus. Det är med andra ord inte bara roligt att uppleva alla dessa äventyr med min livskamrat, det är också tryggt, smidigt och praktiskt. :)

 

Idag cyklar vi från Khartoum och har ungefär en vecka kvar i Sudan innan vi når Etiopien. Men på julafton kommer en julhälsning från oss här på bloggen :)

 

/TandemLove

Modernt och kvinnligt klädda tjejer i Kairo
Andra kvinnor visar endast ögonen och knappt det...
Etiketter: kap till kap sudan

Kommentera gärna: