Under ett plåttak i Afrika

När klockan ringde 06.00 tryckte vi som vanligt på snooze-knappen och somnade om. Denna morgon kändes det nästintill omöjligt att lämna den svala och sköna sängen på IBRA medias gästhus. Vi tryckte bort alarmet flera gånger men 07.30 tog vi oss i kragen och släpade oss ur sängen till slut. När vi packat ihop tog vi en lång och stadig frukost innan vi faktiskt började cykla. Vi hade gärna stannat bra mycket längre i oasen på gästhuset. Det var verkligen en lugn och mysig plats där man fick vila ut på allvar.

 

Vi körde ungefär 10km innan vi nådde Arusha centrum och det var ett totalt kaos av bilar, människor och reklam. Det var som en överdos av intryck och det kändes precis som första gången vi körde genom Stonetown på Zanzibar. Alla dessa olika färger och mönster på människornas kläder blir som en explosion av kulörer som drar blicken till sig. Överallt hänger röda Vodacom eller Airtel skyltar och däremellan kör alla tänkbara fordon huller om buller och tutar för fullt. Mitt i allt detta går människor med vagnar av trä och blockerar körfältet när det passar som sämst. Vi satt på helspänn när vi navigerade oss ut genom centrum till reggae-rytmerna som spelades från skivbutikerna.

 

Väl ute ur vimlet färdades vi på en relativt lugn landsväg där safari-jeepar fulla av vita turister passerade var tredje minut. Vi körde i samma riktning mot Tarangire och Ngorogoro och vi blev hänförda av hur många turister som faktiskt besöker dessa parker. Det är ingen överdrift om vi säger att det har kört förbi över hundra safari jeepar bara denna idag! Vid sidan av vägen stod män och slog gräs för hand med stora machetes och deras engagemang var inte på topp direkt. De såg mer ut som trotsiga tonåringar första dagen på kommunens sommarjobb och vi förstår dem. För dessa fem killar höll på att "klippa" gräset för hand på flygfältets stora gräsmattor vid flygplatsen utanför staden. Ett evighetsjobb?

 

Vid lunchtid körde vi ner på en alternativ väg då ett vägbygge tvingade ner all trafik på denna sorgliga historia. Vi förstår inte hur det är möjligt att vägarna ens kan bli så dåliga, det är nästan imponerande faktiskt! Vår cykel skumpade upp och ner när vi tog oss mellan alla hål och diken och vid vår sida passerade bussarna i full fart med några decimeter från våra kroppar. Efter sig lämnade de stora dammoln som gjorde att vi fick köra med solglasögon trots att det var mörk himmel. Vi måste sett urlöjliga ut med mörka solglasögon, spända käkar och stela armar samtidigt som vi skumpande fram. Solen som gömt sig bakom molnen hela förmiddagen tittade nu fram med full kraft och vi riktigt kände hur den brände vår hud innanför tröjorna. Svetten rann och solkrämen rann ner i ögonhålan och gav oss kliande och svidande ögon. Vi svettades på alla tänkbara ställen och i rumpan blev skavsåren betydligt sämre av det. För varje gupp cykeln gjorde brände det till på skinkorna. Det började känns irriterande obekvämt när händerna domnade från alla skakningar och vi konstaterade ännu en gång att vi verkligen inte uppskattar att cykla på grusvägar! Precis när humöret började tryta tog grusvägen slut och det måste varit vår lyckodag för ganska snart därefter dök det upp en liten by.

 

Den lilla byn var packat med Masajer klädda i sina färgsprakande kangas och det verkade vara marknadsdag och överallt fanns det något att titta på. I en del av marknaden såldes stora högar av mango, hela stockar med gröna bananer och kålhuvden, rödlök och morötter låg på marken redo att säljas. Under några träd stod männen med knippen av höns i händerna och andra med getter redo för slakt. Lite längre bort stod ett tjugotal åsnor och väntade på nya ägarinnor och däremellan gick folk omkring och handlade eller skvallrade. Vi passerade genom folkvimlet och marknaden stannade upp för ett ögonblick och människorna tittade nyfiket på vår cykel när vi kom rullandes. Ett litet träskjul serverade stekt potatis med ägg och vi tyckte att det passade utmärkt till lunch och slog oss därför nr under plåttaket. Kvinnan lagade vår mat över öppen eld och under tiden passade vi på att insupa livet som passerade utanför på marknaden. Vi hade verkligen första parkett och upplevelsen var extra häftig för att den var genuin och gratis. Det var för dem bara en helt vanlig dag på den lokala marknaden där de uträttade sina ärenden, men för oss var det som att gå på en föreställning. Vi njöt!

 

När vi proppat i oss maten tänkte vi snabbt dra vidare, men då mörknade himlen, åskan hördes i fjärran och vinden svepte in över platsen. De som gjorde oss sällskap i restaurangen sade att det snart skulle börja regna och vi tittade lite misstroget på dem men sekunden senare hörde vi dropparna mot plåttaket. Åskan mullrade högre och regnet ökade till full styrka och smattrade och piskade på det lilla skjulet. Ute på marknadsplatsen blev det full kalabalik och människorna sprang med sina tygstycken över huvudet för att söka första bästa skydd. Hundarna sprang omkring med snopen min och svansen mellan benen och människorna grimaserade som om de ätit något surt. Ganska många människor tog skydd i den lilla boden där vi satt och snart var det fullt under taket. Vi stod sida vid sida med Masajerna, tupparna och de tjocka kvinnorna i färgglada kjolar med hucklen på huvudena. Damerna som höll i matserveringen verkade mycket nöjda och glada över det plötsliga regnet, tog kvickt all disk och höll ut tallrikarna rakt ut i luften. Strax nedanför takkanten diskade de tallrikarna under det rinnande vattnet. En annan man under taket skruvade av korken på sin 5 liters dunk och höll upp den mot takkanten för att samla regnvattnet och resten stod med axlarna vid öronen och grimaserade åt vädret. Det var en häftig känsla att stå där alla tillsammans medan regnet droppade ner på oss genom små hål i taket. Men när regnet var över efter tjugo minuter fortsatte alla med sina affärer lika snabbt som de hade avbrutit dem. Vi packade ihop, betalade för maten och gick genom marknaden i leran mot vägen. Vilken upplevelse!

 

Vi fick en härlig dag i sadeln full av spännande intryck, stamfolk i mängder, natursköna vyer och en eftermiddag med perfekt temperatur och en sol bakom molnen. Men den sista biten var en ren jakt på bostad för natten och till slut kom vi till Magugu efter 152km och vi hittade ett jättefint hotell för 80kr natten. Utanför en av byns små kiosker hittade vi också en norska. Hon var där tillsammans med några andra skandinaver och Don från USA för att hålla väckelsemöte i byn kommande vecka. De bjöd oss på läsk och väl inne på restaurangen bjöd de oss även på middag. Efter middagen ställde sig hela restaurangen i en ring och bad till Gud och sedan sjöng de en tacksägelse sång. På Swahili fyllde deras utsökta röster den lilla restaurangen med ljuvlig gospel med olika stämmor. Killen som ledde sången sjöng otroligt vackert och med enorm inlevelse och slutna ögon och den takt och ton som Afrika bjuder på är bortom denna värld. Det finns inget skönare gung än det man hittar här. Är musiken född på denna kontinent? Det blev en stark och häftig upplevelse att se dessa Afrikaner stå och sjunga med kraft, engagemang, känsla och glädje. Det var så vackert, så himmelns vackert! Vi kunde inte få en bättre avslutning på dagen, en nästan helt perfekt dag rakt igenom! Wow!

 

/TandemLove

Det blev en bra cykeldag i sadeln på flera fronter!
Tanzania är landet med färger i alla olika nyanser! Underbart!
Kvinnorna i Tanzania är minst sagt arbetsmyror!
Vår trevliga sidoväg där vi skumpade oss fram =)
Sedan kom vi till Masajbyn!
Önskar att vi kunde lägga upp mer filmer på bloggen för att ge er vimlet! Men det kommer senare =)
Det blev Chipsmayai!
Vilket är en omelett gjord med pommes. Inte speciellt nyttigt! Men gott!
Vi får minst sagt mycket uppmärksamhet för att vi har denna konstiga cykeln =)
Sedan kom regnet =)
När det regnar, så regnar det verkligen!
Notera geten som sticker ut huvudet =)
Sedan begav vi oss av igen!
Smycken från topp till tå!
Här ser ni unga pojkar, som vi förstår, precis har omskurits och måste klä sig i svart kläder i flera månader! Häftiga ansiktsmålningar...
Man får ta tillfället i akt när en Dala dala stannar och lämnar av en passagerare!
Enkla levnadsvillkor!
Multifunktionell cykel! Pappa hämtar både vatten och skjutsar sin son!

Kommentera gärna: