En dålig avslutning och en bra början!

När vi anlände till Uyole hade det redan börjat skymma och åskan mullrade på avstånd. Vi letade upp ett billigt rum och valde det tystaste rummet längst bort från gatan. Det var kyligt ute och för första gången på länge satt vi båda i fleecetröjor och stretchade efter dagens cykling. Till vår förvåning var det nära på knäpptyst omkring oss och det i tillägg till vårt svala rum bådade gott in en god natts sömn. Och vi hade rätt! Det blev en natt med djup sömn och det var nästan obeskrivbart skönt att få sova en hel natt och vakna behagligt utsövd. Eftersom vi gillade hotellet så mycket och eftersom det var skamligt billigt beslöt vi oss för att ta en vilodag. Vi var på gränsen till förkylning igen och dagen spenderades nysande i sängen. Däremellan gick vi tio meter från hotellet till en liten lokal restaurang där ett gäng ungdomar jobbade. Deras engelska var usel men deras bemötande fantastiskt! De var ärliga, glada och nyfikna och det blev en upplevelse bara att betrakta dem arbeta. På morgonen var det en ung kille som ansvarade för brödbakningen och hans rörelser var snabba, som om han jobbade på ackord. Han kavlade degen i ilfart och slängde sedan tunnbrödet på ett bord bredvid och fortsatte med nästa degklump nästan innan den första hade hunnit landa. Sedan stekte han tunnbrödet tre åt gången och han var en riktig perfektionist som var noga med alla bröd fick samma färg. Efter varje stekning torkade han av sin lilla stekpanna och vände runt den glödande kolen. I bakgrunden kom och gick radiovågorna och när en låt spelades med lagom mycket knaster utförde han sina rörelser i takt till musiken. När vi kom tillbaka för lunch var det de söta tjejerna som ansvarade för matlagningen och de stod böjda över stora och rykande kastruller. I närheten spelades en svängig låt och alla flickorna dansade och rörde sig i takt till tonerna. Tjejen som diskade gjorde det med svängande höfter och tjejen som kokade bönor vevade med den stora träsleven i takt till musiken. Samtidigt svängde hon på rumpan och trampade takten på stället med fötterna. Det såg härligt ut med denna dansade restaurang full av leende och glada ungdomar. När maten väl var färdig serverades vi ett lass med vitt ris, utsökta bönor, spenatröra och avokado. Till det drack vi nejlika och ingefära te och vi betalade ungefär 6kr per person för måltiden. Vid middagen skrattade de åt att vi kom igen, men på ett vänligt sett och medan vi väntade på riset satt vi och betraktade tjejerna när de flätade in garn och rosa löshår på varandra. Det känns alltid lika bra att spendera sina pengar på lokala verksamheter som verkligen förtjänar det! Vi hann äta fem mål mat på restaurangen och när vi lämnade staden vinkade de oss adjö med breda leenden!

 

Vi cyklade mot Malawi och snabbt förändrades klimatet till ett mer tropiskt. Överallt såldes det bananer, annans, passionsfrukt och avokado. Kvinnorna stod i färgglada kjolar med matchande toppar och plastskålar med frukt på huvudena och det fullständigt attackerade alla i deras väg i hopp om att få något sålt. Deras blick var desperat och de sprang efter bussarna och bilarna och försökte bli av med dagens skörd. Vid lunch stannade vi i en liten by som var överfull av fruktdamer och genom hela staden rungade Bob Marleys "One love" på högsta volym. Förutom de ihärdiga fruktdamerna var stämningen i byn minst sagt avslappnad. Ett gäng män satt under ett tak och spelade brädspel och när vi passerade nickade de lojt till hälsning. Vi slog oss ned i en sunkig soffa och en drogad rastafari gubbe slog sig ned mitt emot och började sluddra. Sussie gick för att köpa läsk och på väg dit började lokalbefolkningen skrika något. Men Sussie fortsatte vidare och ignorerade ljuden eftersom det oftast är folk som skriker saker när man kommer. Typ viting, ge mig pengar, hejsan tjejen osv.. När ljuden ökade i styrka och någon skrek på engelska " damen, akta dig" stannade Sussie till och fick syn på orsaken till uppståndelsen. Framför henne på stigen låg en smal, knallgrön orm och Sussie fullständigt frös i sin rörelse. En kille höll på att leka med ormen med en pinne och halva byn skrattade åt den livrädda vitingen. Sussie vågade knappt andas och hon tryckte händerna mot bröstet och backade några steg. En annan rastafari kom och skällde på killen med ormen och till slut petade killen bort ormen från stigen och Sussie tackade rastafarin stort. Han log, nickade och sa "ya man" till svar, precis som i en film.

 

Efter lunch cyklade vi på trots att våra kroppar kändes tunga och orkeslösa. Maten tycktes inte gett någon energi och vi körde på ren envishet. Varför är vi så ur form hela tiden för? Vi har saknat kraft, toppform och cykelenergi länge nu, tänkte vi båda i varje uppförsbacke. Efter ungefär sex timmar i sadeln hade vi tagit oss 104km och kommit till Malawis gränsstad. Vi stannade på den Tanzanianska sidan för natten och vi åt mat, drack massor och avslutade med en gigantisk färsk ananas. Sedan somnade vi helt utmattade och fick återigen en god natts sömn.

 

Vi var uppe med tuppen och rullade mot gränsen redan kvart över sju. Väl framme fick vi veta att gränsen inte öppnade förrän 08.00 och vi gick för att lösa ärenden under tiden. Ett av ärendena bestod att växla pengar och ibland gör vi det på banken, andra gånger på svarta marknaden. Med hädanefter gör vi det alltid på banken! Sussie gav våra sista pengar till en växlingsgubbe och han tog sedelbunten med ca 170kr medan Sussie grävde i plånboken efter mynten och sedan sprang han. Innan Sussie hann reagera var han utom synhåll i gyttret av hus och människor och hon svor högt. Sedan förbannade vi Tanzania och landets tyvärr många gånger oärliga människor. Förbannade gick vi till den stora järngrinden som utgjorde gränsen mellan landet vi desperat ville lämna och Malawi som vi såg allt mer fram emot. När vi satt och väntade pratade vi om händelsen och Sussie tänkte att hon skulle gjort si eller så istället. Det handlade inte om att förlora 170kr, det handlade om att ett as fick våra pengar. Det handlade också om den omvända rasismen vi dagligen mötte i Tanzania och att den personen var en i den kategorin. En sån där som sitter och skrattar åt oss vita idioter - Mzungos som är så lätta att lura. Alla vet att berusade människor är "ärliga" och en del berusade män har gladeligen talat om för oss att de ser oss vita som korkade. Korkade för att vi inte pratar Swahili, korkade för att vi alltid betalar mer för allting och korkade för att vi så lättlurade. Därför retade incidenten oss oerhört och vi gjorde vårt bästa för att inte hata hela landet. Men framförallt gjorde vi vårt bästa för att inte ta med oss en hatisk inställning till Malawi. Det var med sura miner och misstänksamhet vi rullade över floden som skiljer länderna åt. Men så fort vi stämplat in i Malawi, laddade vi om och beslöt att lämna morgonens händelse bakom oss.

 

Vi hade läst att barnen i Malawi driver de flesta till vansinne med sitt tiggande och vi övervägde nästan att strunta i Malawi ett tag. Det är oerhört tröttsamt med tiggande människor hela dagarna och de första milen var precis som förväntat. Man kunde tro att "hej" på deras lokala språk hette "money" för det var vad som skreks till oss överallt. Men efter några mil släppte det och människorna började hälsa och vinka frenetiskt. Vi cyklade jämnsides med gröna risfält och frodiga åkermark. Det var enorm grönska så långt ögat kunde nå och det såg nästan saftigt ut med all växtlighet. På vägen körde knappt några bilar men det var fullt av lokala cyklister. Männen körde sina fruar bak på pakethållarn och de satt på sidan med benen ihop. Precis som fina damer i filmer från förr ni vet? De lokala blev chockade när de såg vår konstiga cykel och de var hjärtliga, nyfikna och härliga allihopa. Barnen vinkade som galningar vid sidan av vägen och vi fick bländande leenden som på beställning.

 

Solen brände starkare än vi tidigare upplevt och vi var genomblöta av svett efter bara en halvtimmes cykling. Det tropiska klimatet tog ut sin rätt! Eftersom vi inte hade en enda krona av lokal valuta fick vi snällt cykla fem mil för att nå första staden med ATM. Väl där var vi hungriga som djur, uttorkade och trötta. Dessvärre fungerade inga av våra bankkort i automaterna och eftersom det var söndag var växlingskontoren stängda. Nervositeten kom krypandes. Hur sjutton skulle vi klara oss utan pengar? Vi kan ju inte leva på kakor hela dagen och var ska vi bo om vi måste stanna i staden. Till nästa bank hade vi minst två cykeldagar! Till slut efter mycket letande hittade vi en bank där vi fick ut pengar och vi pustade båda ut. Sedan letade vi upp en restaurang där vi i väntan på maten drack tre läsk var. Riset och bönorna var nästan oätligt men vi gjorde vårt bästa för att få i oss energi. Motvilligt begav vi oss sedan vidare i den tryckande värmen.

 

Vi kände direkt att Malawi var ett land med ärliga, sköna, avslappnade och glada människor. De flesta bar något på huvudet och vi blev hänförda av vilka föremål som främst kvinnorna balanserade omkring med. De såg ut som de knappt var medvetna om att de hade något på huvudet och de bar pinalerna med en sådan enkelhet. I vanlig ordningar bar de vattenhinkar och tung ved, men de balanserade också stora knivar, matlådor, biblar, resväskor med hjul och enstaka ananaser. Det såg helt fantastiskt ut och som alltid var kvinnornas färgsprakande klädsel en upplevelse i sig. En liten flicka klädd i finaste klänningen med flera lager av volanger gick mot kyrkan med en tjock, svart bibel balanserandes på hjässan. Bredvid henne gick hennes lillebror iklädd i en grön kostym och han var inte mer än 5år gammal. Faktum var att de flesta vi mötte var klädd i sina bästa kläder och nyputsade skor - söndagsklädda. Flickornas sidenklänningar med dekorativa blommor och volanger och pojkar i kostym och lackskor. Äldre män cyklade i skjorta, väst och hatt och kvinnorna bar matchande dräkter och blanka skor. När vi passerade kyrkorna cyklade vi i takt till svängig gospel och en del körer fick nästan håret att resa sig på armarna.

 

Längs vägarna låg stora presenningar fulla av jäst som torkade i solen och på andra ställen låg istället små silverfiskar och torkade. Det spred en lukt som ömsom luktade surt, ömsom unken fisk och ibland ljuvlig färsk jäst likt den vi har hemma i kyldisken. Så småningom kom vi till en liten fiskehamn där fisklukten var minst sagt markant och när våra näsor hunnit vänja sig vid lukten slog vi oss ned på en liten träbänk. Bänken stod precis utanför en liten kiosk där vi köpte vetebullar och Fanta som vi avnjöt i skuggan under plåttaket. I den lilla byn passerade livet stillsamt och en muslimsk dam satt utanför ett skjul och sydde på en symaskin som hade K-värde. När hon sedan strök kläderna använde hon ett strykjärn som man bara sett på museum eller i historieböckerna. Det var ett svart, tungt åbäke hon pressade tygerna med. Några barn lekte en bit bort och de som bar kläder hade mest trasor på kroppen. Deras magar var uppsvällda som på en glutenallergiker innan diagnos och navelsträngen stod rakt ut ca tre cm från kroppen. De såg ut som stora, mörkt bruna ballonger och vi gissar att de lider av svält och inte av glutenallergi. Malawi är ett av världens fattigaste länder och vi lade märke till det ganska snabbt. Mat var sällsynt än så länge och hyllorna gapade tomt i de kiosker vi kikat in i. I Sussies huvud spelades Cornelius Wrejsviks "Som går med trasiga skor" på repeat för varje människa med just trasiga skor vi såg. Värst var en man där hela fronten var öppen i hans gymnastikskor och det såg nästan komiskt ut med halva foten utanför. Den man slog för övrigt följe med oss på sin cykel och hela tiden sjöng och dansade han i sin sadeln. Ja, musik och sång verkar ligga Malawi nära hjärtat och hela dagen kantades av svängiga toner, rytmisk lokal musik och gungande reggae. Det är fullkomligt underbart och känslan är verkligen go!

 

Efter ungefär 120km började vi trötta leta efter en mysig lodge vid vattnet att ta vilodag på. Vi körde ner på en avtagsväg som verkligen var i värsta klass och efter nästan en kilometer kom vi fram till ett ställe med utsikt över den vackra sjön. Några sega killar visade oss runt och förklarade att frukosten ingick och bestod av bröd med sylt. Men nu hade de slut på sylt så vi kunde få bröd. Sen visade de oss deras bästa rum som var en betonghytt med smutsiga väggar och en sliten madrass i en träram. När de försökte tända lampan exploderade den ovan våra huvuden och killen log och förklarade att detta rummet inte hade ström längre. Vi följde med till nästa rum som var ostädat med tydliga spår av att någon sovit där nyligen. Killen drog lakanet rakt, la kudden till rätta och sedan frågade han vilket av rummen vi ville ha. Vi log och svarade att vi skulle fortsätta leta och sedan drog vi vidare i hopp om något mindre sunkigt ställe. Vid nästa skylt svängde vi av och efter ännu en kilometer kom vi till nästa lodge. Den var ljuvligt fräsh med en egen liten bukt med privat strand. Rummen ar rena men enkla och Sussie kände att vi hittat vår plats för natten. Priset däremot fick henne på andra tankar, rummet kostade över 500kr och det utan frukost. Hon tackade artigt nej och vi förundrades av prisläget i Malawi. Vem betalar 500kr för en enkel bungalow? Väldigt enkel dessutom! Den första lodgen ville ha 100kr natten och vi undrade om vi helt enkelt skulle tälta istället. Men var? Överallt fanns det odlingar och människor. Men rätt som det var cyklade vi på ännu en lodge. Hyddorna låg precis vid vattnet på en öde strand och det kostade oss bara 80kr att få sova i rena lakan. Kvinnan som visade oss runt var oerhört mysig och glad och hon log med hela ansiktet när vi tackade ja till en hydda. Sen beställde vi mat som vi åt i mörkret medan vågorna slog mot stranden.

 

/TandemLove

Det blev lite klättring innan Malawi och de lokala tar gärna snålskjuts upp för backarna! Vi har prövat i två sekunde, men det var för tungt och helt livsfarligt!
De bär och bär!
Utsikten när vi rullade ner mot Malawi!
Vi ska nog pröva bära sakerna på huvudet - alla se så oberörda ut!
Flicka som hämtat vattnet ur ett dike..
Ser nästan ut som man klippt in lådan i bilden, men så är det inte!
Sliter och arbetar i djupt vatten!
Ett grönskande Malawi!
Närmar oss Malawisjön och ser strand längre fram!
Paus och vila baken!
Gammalmodigt...
En fiskeby vi passerade!
Nyfikna barn!
Jakten på sovplats!
Det blev ganska bra till slut =)

Kommentera gärna: