En dag på stranden

Natten i vår hydda på stranden blev inte riktigt som vi tänkt oss. Till en början var det stekvarmt i rummet och vi svettades under myggnätet, men plötsligt drog ett oväder in. Vinden flög rätt igenom fönstergluggarna med enbart nät som skydd och regnet piskade på oss där vi låg i sängen. Vi kröp ihop under lakanen och gjorde vårt bästa för att värma varandra. Men när regnet ökade i styrka kom vi på att vi kunde täppa till fönstren med våra liggerunderlag och ett par stolar. Med den lösningen somnade vi till ljudet av regnet och vågorna som dånade.

 

Vi vaknade tidigt nästa morgon och låg kvar i sängen och lyssnade på duggregnet utanför. Det var i övrigt alldeles tyst och stilla och vi njöt av lugnet. Vi hade hamnat i en riktig oas och beslöt oss därför för att ta en vilodag och göra absolut ingenting. Det fanns inget internet, ingen ström och både toalett och "dusch" fanns under bar himmel. Vi klev ur sängen och satte ner fötterna på sandgolvet, sedan gick vi barfota till restauranghyddan byggd i vass. Frun hälsade godmorgon och tog vår frukostbeställning och dukade fram koppar, te och vildhonung åt oss. Medan vi väntade på maten smuttade vi på den varma drycken och tittade ut över Malawisjön som mer påminner om ett hav på grund av dess storlek och dess brusande vågor. I vattnet lekte fem nakna pojkar som hoppade i vågorna och skrek av förtjusning. Lite längre bort höll några fiskare på att ordna med sina nät och träkanoter men i övrigt var stranden helt öde. Trots att det var tidig morgon och regnet fortfarande föll var det varmt och klibbigt ute och vi beslöt oss för att ta en dusch efter frukosten. Maten serverades och vi åt nygräddat bröd som frun stekt över öppen eld, stekt ägg och tomatsås gjord på nyplockade tomater som kan varit det godaste tomaterna vi ätit. Efter maten gick vi till duschen som var ett bås hälften omringat av träd och hälften av vass. I trädet hängde en plåthink med sil och själva hinken hissade man ner med ett rep och fyllde med vatten innan man hissade upp hinken i trädet igen. Sedan vred man på en kran och vattnet rann i små strålar ner över en. Som utsikt hade vi stranden och sjön och det kändes sannerligen exotiskt. Toaletten var utedass men med en stol över hålet som de sågat ett hål i. Ja, kreativt och charmigt kan vi minst sagt säga!

 

Dagen spenderades med att bara sitta och prata med varandra eller med mannen i familjen och vi fick reda på mycket eftersom hans engelska var utomordentlig. Malawi blev hårt drabbat av slavhandeln och främst var det araber från Zanzibar som kom för att tillfångata människor och sälja dem som slavar. För er som vill läsa mer! Men eftersom det var "vita" som var kända för att röva bort lokalbefolkningen fanns det en naturlig rädsla för vita i landet. När Dr Livingstone reste genom landet förfarande han över slavhandeln och han försökte göra något åt det både hemma och i Malawi. När hans missionärer kom till landet för att lära människorna om Gud och varje människas lika värde möttes de av stor skepsis. Människorna var rädda för de vita missionärerna och utan ett gemensamt språk var det svårt för de vita att förklara att det kom för att hjälpa. För att få lokalbefolkningen att komma till deras möten delade de ut pengar och förnödenheter till behövande och allt fler lokala vågade närma sig de vita. Slavhandeln kunde pågå i landet eftersom bychefer lät sig mutas och det var viktigt att missionärerna informerade människor om slavhandelns konsekvenser och varför det var fel. Detta var på 1800-talet och sedan dess har olika vita organisationer och kyrkor fortsatt hjälpa det fattiga landet. Det som däremot blivit en negativt följd är att många i Malawi har en minst sagt skev bild av västvärlden. De tror att alla vita människor är stenrika och har utbildning i varje yrke som existerar. Sen tror de att vi i vår värld bara kan hämta guld och diamanter likt de hämtar fisk ur sjön när de är hungriga. Det tror att vi alla vita har obegränsade tillgångar och att vi inte behöver arbeta i västvärlden. De tror att vi reser tills pengarna är slut och sedan åker vi bara hem och tar guld eller diamanter från vår gratisgruva. Därför tycker en del lokalbor att det är befogat att stjäla från turister eftersom vi bara kan åka hem och hämta nya pengar, kameror eller datorer. I övrigt tror en del lokala att vi turister tar blod från dem genom att fotografera dem och andra tror att vi tar bilder av dem som vi sedan får massvis av pengar för när vi kommer hem. Om det vore så väl :)

 

Men det är många som älskar att vara med på bild! En kille som var stum kom till oss och ville bli fotograferad. Ägarn förklarade att han kunde göra konster och Sussie gick lite motvilligt med på att fotografera honom. Det hela var lite märkligt bara, en vuxen kille som ville att vi skulle ta bilder på honom. Givetvis ville han få bilderna skickat till sig och vi förklarade att vi inte kunde lova något. Det är väldigt många som ber oss om just detta. Sen tog killen fram ett träningsredskap och gick i bar överkropp och ut började flexa sina muskler. Sussie kände sig obekväm och knäppte kort mest för att slippa titta. Bredvid stod två uppspelta pojkar och ägarn och hejade på. De kom med alla möjliga förslag till poser och Sussie höll nästan på att skratta ihjäl sig. Sedan tog han av sig byxorna och började i kalsonger hjula på stranden och då började det hela känns lite väl krystat tyckte Sussie och sade att kameran var slut nu. På minneskortet hade vi trettio bilder på en halvnaken Afrikan, haha.

 

Senare på dagen gick Sussie för att fotografera på stranden och då kom en grupp pojkar och ställde sig framför kameran och började posera. Problemet var bara att de alla ville synas och de nästan klättrade på varandra för att ensam stå framför linsen. En kille i blå skjorta hade nästan svart blick och knuffade gång på gång undan de andra pojkarna. Som vanligt blir inte bilderna så värst bra och de bästa minnesbilderna är de som man fångar med ögonen. Det är ovärderligt att skåda barnens miner och uttryck när de ser sig själva på displayen. Deras leenden är från öra till öra och skratten är verkligen lycka i koncentrat. Pojkarnas små fingrar pekade på displayen och sedan ställde de snabbt upp sig igen för nya foton. Pojkarna poserade som Kung fu gubbar och de riktade slag mot varandra, linsen och spände ögonen i varandra och kameran. De gör ofta så i afrikanska länder och vi undrar om alla Kineser på kontinenten satt sin prägel på kulturen också? Efter massvis av mindre lyckade foton vinkade Sussie hejdå till de glada barnen. Helst ville hon ta med sig pojkarna hem! Speciellt en utav dem som log med hela ansiktet och hade de mest livfulla ögon hon någonsin sett. Han tryckte sig nära hela tiden, ville hålla handen och var i uppenbart behov av kärlek. Barnen i Malawi är nog de sötaste och gladaste vi hittills mött - helt bedårande!

 

Vår vilodag var precis vad vi behövde och hade det inte varit för Bilharziarisken hade vi passat på att bada. I Afrika finns parasiten i stor del av sötvattnet och Malawisjön är på vissa ställen hårt drabbat. Bilharzia är en mask som tränger igenom huden när du kommer i kontakt med smittat vatten. För att masken ska överleva krävs det en snäcka eller snigel som trivs extra bra i vass och grunt vatten. När masken väl kommit in genom huden går den mot njurarna och det kan ta lång tid innan du märker symptom. Men till slut får du blod i urinen och skadan som blir på dina inre organ går inte att åtgärda. Därför är det bra att titta upp lite information innan man badar i sötvatten i Afrika.

 

Efter vår underbara dag var det dags att sätta sig i sadeln igen. Vi började morgonen med en stor tallrik risgrynsgröt och för första gången på evigheter hade vi bra dagsform. Vi vinkade hejdå till familjen som tackade oss ödmjukt för hjälpen, tackade för att vi spenderat våra pengar hos dem! Mannen tog sig en testrunda på cykeln med Rasmus och sedan fortsatte vi trampa söderut längs med sjön. Himlen var mörk och inte långt därefter kom regnet som på beställning. Det har regnat varje dag i två veckor och vi har en blandad inställning till det. Ibland är det skönt att det är svalt men efter några timmar i regnet blir det lite väl svalt och trist. Nu var vi dock tacksamma att vi slapp göra dagens klättring på 1500 höjdmeter i kyligare temperaturer!

 

Dagen blev tung trots att vi hade bättre form och energi än vi känt sedan vi lämnat Nairobi. Vi klättrade stadigt uppåt och bitvis kämpade vi på i över 10gradig lutning. Emellanåt fullkomligt öste regnet ner över oss och vi blev givetvis helt genomblöta. Vi stannade till ibland, tog av oss tröjorna och vred ur vattnet ur dem. Gratis tvätt tänkte vi och vi skrattar alltid åt det numera standard skämtet: "Vi får i alla fall tvättat strumporna" eller "vi hade i alla fall otur med vädret" . Men efter några timmar klingade skrattet av och ett mer muttrande läte spred sig. Vi hade cyklat över fem mil och inte funnit ett enda matställe. Vi huttrade av kylan och när terrängen äntligen planade ut fick vi trycka på för att hålla oss varma. När ett litet samhälle till slut dök upp var det enda vi kunde köpa var bananer. Vi köpte tio tycken som vi tryckte på momangen medan vi skakade tänder och som underhållning hade vi dagens slakt utav en get på andra sidan gatan. Hela upplevelsen kostade oss två kronor och var över på fem minuter. Vi frös alldeles för mycket för att sitta still en längre stund och vi fortsatte trots trötta ben. Men vi hann inte långt innan kedjan hoppade på vänster sida. När vi satte tillbaka den upptäckte vi att den gjort hack i sidan på flera kuggar och vi svalde hårt. Detta såg inte bra ut, Inte alls. Vi körde en bit till innan kedjan hoppade på nytt och Rasmus blev tvungen att trotsa ösregnet och spänna kedjan direkt. Vår grymma kedjeolja från Sverige tog slut i Kenya och sedan dess har vi fått använda en Kinesisk smörja som rinner av kedjan så fort det regnar. Sandvägarna slet också hårt på kedjan och efter vi rengjorde kedjan sista gången har vi inte lyckats få tag i vettig återfettning. Det rasslar illavarslande när vi cyklar i regnet och vi är på ständig jakt är kvalitativ olja.

 

Efter att vi spänt kedjan lyckades vi cykla igenom en by som serverade lunch. Vi kunde köpa läsk, pommes och nystekt getkött. Medan vi drack Fanta med passionsmak och väntade på maten skrek geten ett hjärtskärande skrik. Getens dödsångest var riktigt påtaglig och det kändes lite konstigt att sitta och se hur de dödade vår lunch. De hängde upp geten och började flå honom ungefär samtidigt som våra pommes med grönsaker serverades. Det är nog första gången vi ätit middag samtidigt som vi skådar en djurslakt. Men troligtvis inte den sista. Vi beställde kött och det var sannerligen färskt och påminde om renskav. Vi betalde 20kr och sedan trampade vi vidare i regnet.

 

Det var tungt, jobbigt, ännu mera tungt och Mzuzu kändes oändligt långt bort. Vi cyklade de sista fem milen på ren vilja och med liniment på de trötta knäna. Sussies skavsår har blivit bibliska och de går som en eld i baken på henne efter några timmar i sadeln. Med svidande och brännande tramptag rullade vi till slut in i staden efter 7,5 timmars slit och 140km.

 

När vi skriver detta ligger vi utslagna på ett hotellrum med dåliga magar. Kanske var det geten, kanske var det frukosten imorse. Men en sak är säker - det är inte alltid så romantiskt att vara på cykelsemester =)

 

/TandemLove

Många lever på jordbruk och fisk!
Träd-duschen. Sussie drar upp vattnet innan tvagningen!
Färdig och ren...
Här tog vi det lugnt i vår strandbungalow under dagen!
Här tillagades vår utsökta mat...
Sussie klipper topparna i brist på frisör!
Sedan fick Sussie ge sig ut och fotografera!
Han gjorde sina konster och spände alla sina muskler! Märkligt, som sagt!
Strandlivet i Malawi
Sedan kom barnen när Sussie sprang runt på stranden och fotograferade. De ville också vara med!
Barnen i Malawi är riktiga linslusar!
Nästa dag. Vi cyklade och klättrade upp ur Rift Valley i regn. En långtradare hade ställt sig på tvären och blockerade trafiken. Kanske hade bromsarna kärvat i den 10 gradiga lutning...
Det blev get och pommes till lunch!
Några barn som var förundrade, medan vi smaskade i oss geten!
Någon som tror att Gud dricker Coca Cola och Carlsberg__
Nu får vi se vad grönsaksdisken kan erbjuda idag...jaja... tomater!
Glada barn som var på väg hem från skolan
På väg söderut i Malawi!

Kommentera gärna: