Girlpower!

Innan vi påbörjade denna resa hade vi läst en del om WaterAid och deras arbete runt om i världen. Vi satt hemma och diskuterade om problemen människorna lever med i länder där tillgång till rent vatten och sanitet saknas. Vi försökte förstå. Vi förstod kanske bitvis och vi blev berörda av situationen. Men det var först när vi med egna ögon såg hur människor lever, som vi på riktigt förstår vidden av problemet. Det var inte bara teoretisk information hjärnan registrerade för att sedan glömma bort. Vi blir påminda varje dag om hur bra vi har det hemma! Men detta inlägg ska inte handla om det. Detta inlägg ska handla om kvinnorna i Afrika, dessa fantastiska kvinnor. Eftersom det är internationella kvinnodagen idag passar det perfekt med en hyllning till dessa utsatta människor som kämpar i bland annat Afrika. För er kvinnor blir det naturligt att själva tänka sig in i deras situationer och roller och jag betraktar deras liv och jämför med mitt. Resultatet? Jag förundras.

 

En sak som jag snabbt upptäckte när vi kom ner i Afrika var att det plötsligt dök upp ett nytt problem för mig som kvinna. Var kan jag gå på toaletten om dagarna? När vi cyklar är det aldrig ett problem för Rasmus att uträtta nummer ett, han kan bara ställa sig vid vägkanten. Men för mig som kvinna är det inte lika enkelt. Inte bara för att det inte alltid finns något att ta skydd bakom, utan också för att det oftast finns människor i krokarna. I tätbefolkade land likt Etiopien, Tanzania eller Malawi är det oerhört svårt att finna en avskild plats att uträtta sina behov på. Det känns förnedrande och pinsamt att sätta sig och bli sedd av någon lokalbo som är ute och spatserar längs vägen. Speciellt i muslimska länder där jag som kvinna känner männens blickar om jag så mycket som visar överarmarna. Det sista man vill är att visa upp det allra heligaste för en man, en grupp stinna tonårspojkar eller nyfikna ungar. Ofta cyklar vi hela dagar utan att jag kan uträtta mina behov och ibland undviker jag att dricka för att slippa behöva gå på toaletten. Många gånger under resan har jag varit på gränsen till urinvägsinfektion på grund utav att jag hållit mig för länge. Vi har därför börjar ta problemet på större allvar och försökt hitta platser där jag också kan lätta på trycket. I tätbefolkade områden kan det gå några timmar innan vi hittar en plats, men oftast kommer vi till någon avskild plats om dagen. Vi transporterar oss i alla fall runt 100-150km per dag och därför brukar det finns någon ensam plats förr eller senare. Men tanken slår mig, hur sjutton gör kvinnorna här nere?

 

Jag Googlade saken och hittade en rapport i frågan. Vi visste att det var ett jätteproblem i länder där toaletter saknas eftersom det sprider avföringen vidare och bakterierna i den. Men vi visste inte riktigt hur mycket avsaknaden på toaletter påverkar kvinnornas liv. Faktum är att många kvinnor håller sig hela dagarna för att just undvika att uträtta sina behov i öppet dagsljus. En del gör precis som jag gjorde, undviker att dricka för att slippa gå på toaletten. De får problem med uttorkning och infektioner och det blir givetvis ytterligare problem vid menstruation. Många flickor slutar gå i skolan när de får sin mens eftersom att skolan saknar toaletter. Kvinnorna är rädda för att uträtta sina behov i mörkret och ute i bushen eftersom risken för övergrepp är stor. Det är egentligen helt vansinnigt när man tänker på det! Borde det inte vara en mänsklig rättighet att få gå på toaletten? Tänk dig själv att inte kunna gå på toaletten när du är jättekissenödig. Jag menar, hur många av oss undviker en toalett som inte går att låsa hemma? Om vi på en offentlig toalett inte kan låsa om oss bedömer vi det som otillräckligt privat och vi väntar tills en annan toalett finns ledig. Här nere får man vara glad om en buske eller lite högt gräs ger en avskildhet nog. För min del är det inte hela världen om någon skulle se mig kissa, för jag behöver aldrig mer träffa personen i fråga. Men kvinnorna/flickorna som bor i en by, jag förstår skammen de måste känna om någon i deras by skulle se dem. Jag skulle inte vilja att min granne hemma skulle hitta mig hukandes bakom en buske. Föreställ er hur pinsamt det skulle bli att möta grannen varje dag efter en sådan episod.

Det är sannerligen upprörande att två och en halv miljard människor saknar tillgång till en toalett, hur många av oss i Sverige kan tänka sig ett liv utan toalett? Hur skulle du som kvinna göra under en viss vecka i månaden om du aldrig hade en avskild plats att besöka? En plats med rent vatten att tvätta dig? Och var skulle du som arbetar i centrum i en stad gå på toaletten om ingen fanns att tillgå?


På FN:S sida kan man läsa:

 

"Med dagens takt kommer världen därmed att överträffa delmålet om dricksvatten till 2015. Närmare 90 procent av befolkningen i utvecklingsländerna kommer troligtvis då ha tillgång till förbättrat dricksvatten. Fyra regioner – Nordafrika, Latinamerika & Karibien, Östasien, samt Sydostasien – har som sagt redan nått målet. Det ser värre ut vad gäller sanitet och med dagens takt kommer delmålet om att halvera andelen människor som saknar godtagbar sanitär standard inte nås förrän år 2049."

 

Det är fantastiska nyheter och härligt att se att flera länder redan uppnått målen gällande rent dricksvatten, i framtiden kanske alla människor har tillgång till säkert vatten? Detta visar att det åtminstone är möjligt, om vi bara hjälps åt! Vad som däremot ser mindre bra ut är den sanitära biten och tillgången till toalett. Det är ett akut problem skulle jag vilja påstå, inte bara med tanke på alla bakterier som sprids. Utan också för det fruktansvärda med att leva utan en toalett. Speciellt för kvinnor och flickor som inte bara sätter sin hälsa på spel, utan även sin säkerhet och värdighet. Detta måste vi kämpa hårdare för att förbättra!


När vi cyklar genom Afrika betraktar jag kvinnorna i olika länder och gemensamt för samtliga länder är att kvinnorna verkar dra det tyngsta lasset i familjen. De är flickorna som tar hand om sina yngre syskon, flickorna som samlar ved och släpar hem den och slutligen flickorna som bär de tunga vattenhinkarna på sina huvuden. Kvinnorna och flickorna bär spädbarn på ryggen hela dagarna och arbetar på åkern eller i grustaget med barnet knutet runt axlarna. Vi ser ofta mödrar som arbetar och ammar samtidigt och varje gång slår det mig vilken lyx vi har i Sverige. Mammaledighet, ledighet för att vi är gravida och föräldrapenning varje månad. Här jobbar kvinnorna med att slå grus, hacka eller gräva i jorden eller går och bär tungt i flera kilometer dagligen. Gravidmage, med nyfödd på ryggen eller med både barn i magen och ett syskon hängandes på ryggen och ett annat vid fotknölarna.'


När vi bodde Zanzibar hämtade vi vatten i samma dunkar som vi ser människor hämta vatten med här nere överallt. Och jag kan intyga att de är vansinnigt tunga! De rymmer minst 20l och vi hämtade de med bil och ändå var det ett tungt arbete man inte såg fram emot. Jag fick ofta be Rasmus lyfta in dunkarna i bilen eftersom de var för tunga för att orka lyftas så högt tyckte jag. Här slänger kvinnorna upp samma dunkar på huvudet, av egen kraft och bär sedan hem åbäket i flera kilometer. Hur orkar de? Och hur orkar de bära både dunkar och barn samtidigt? Barfota i diket? Jag skulle vilja likna Afrikanska kvinnor med riktigta hardcore soldater eller motsvarande. De är starka kvinnor som lever varje dag i mansdominerat samhälle med sämre rättigheter och ett mindre värde. Och jag beundrar dem för att de står ut! Men allra mest beundrar jag dem för att de trots sina tuffa liv oftast har nära till ett leende, skratt och en vinkande hand när vi passerar!

 

Vi kanske inte kan förändra attityder, seder och kulturer, men vi kan väl åtminstone ge kvinnorna i Afrika en toalett att besöka? Vi kan väl åtminstone bidra med en vattenpump i en by så att de slipper gå långväga för att förse sin stora familj med vatten hela dagarna? Vi kan väl försöka ge dem rent vatten så att de slipper infektioner i intima delar och så att deras barn får överleva? Visst kan vi väl göra vad vi kan för att ge ALLA kvinnor ett bättre liv och en mer bekväm vardag?

 

Därför kör vi nu en kampanj under tio dagar i mars! Alla bidrag som kommer in från idag 8 mars  till den 18 mars kommer vi dubblera. Det innebär att dina 200kr plötsligt blir 400kr osv... Vi vill också hjälpa till att rädda liv och förbättra livskvaliteten för människor! Så nu kör vi - kvitt eller dubbelt! Passa på!

 

Klicka här för att komma till insamlingssidan!

GILLA gärna detta inlägg och sprid det till dina vänner så att vi får in massvis av pengar till utsatta kvinnor!

 

/TandemLove

Kvinnorna arbetar i Afrika! Det är en sak som är säker!
När man inte har en ryggsäck att bära i?

Hon föder med bara två hinkar smutsigt vatten

Artikel från www.wateraid.se

"30-åriga Tewabech Kutambo från byn Lahyte i Etiopien går upp tidigt varje morgon för att bege sig på den två timmar långa strapatsen till Orbolefloden för att leta efter vatten. Då hon var gravid blev det svårare och svårare allt närmre födseln, hon borde ju egentligen varit hemma och vilat men hon hade inget val.

 

Under torrperioden måste Tewabech och hennes barn gräva djupa hål vid flodbanken för att hitta tillräckligt med vatten att fylla deras hinkar, vatten som är alldeles brunt. Detta tar timmar varje dag och lämnar ingen tid åt annat arbete, skola eller lek för barnen.

 

"Det tar flera timmar att hämta vatten. Vi går innan solen gått upp och kommer tillbaks när den står högt på himlen. Jag kan inte sluta att gå till floden även om jag är gravid."

 

En dag, höggravid och bärandes på två tunga hinkar med vatten, känner hon smärtan. Hon vet att det är barnet som är på väg. Hon föder sin dotter, Kutaynesh Kuna, vid sidan om vägen, ensam och rädd med bara de två hinkarna smutsigt vatten som hon bar på att tvätta sig själv och sin nyfödda dotter. Efter en stunds vila, börjar hon att gå hem bärandes på sin nyfödda dotter.

 

Graviditet och barnafödande är en utmaning för alla kvinnor världen över, men utan rent vatten blir det nästintill outhärdligt. Tillgång till rent vatten nära sitt hem skulle ha gett Tewabech tid att vila, amma och tillbringa mer tid med att ta hand om sin nyfödda dotter. Och även tiden för hennes äldre barn att gå i skolan."

Tewabech och hennes lilla dotter Kutaynesh Kuna som föddes vid vägkanten med bara smutsigt vatten att tillgå.

"Vi som bara vrider på kranen eller spolar i toaletten har svårt att förstå att den verklighet som Tewabech och hennes familj befinner sig i. Det känns oacceptabelt att vi 2013 tillåter att kvinnor världen över slösar bort sin tid, att flickor inte får en utbildning och att kvinnor riskerar farliga och ohygieniska förlossningar. Allt detta för att det saknas tillgång till rent vatten och toaletter!"

Etiketter: kap till kap wateraid

Kommentera gärna: