Hejsan Zambia

Zambia, vad sjutton vet vi om Zambia egentligen? Innan vi cyklade våra första meter i landet hade vi läst i andra cykelbloggar att Zambia är ett modernt land med bra vägar, välutbildade och lugna människor. I vår guidebok stod det att första staden Chipata skulle vara ett riktigt dött ställe och vi förväntade oss därför en kiosk eller två som bäst. När vi såg en Spar matbutik och en pizzeria och hamburgerkedja höll våra ögon på att ramla ur skallen på oss. Var hade vi hamnat? I himlen? Det var det närmsta civilisationen vi kommit sedan vi lämnat Nairobi och vi blev helt exalterade. När klockan passerat 06.45 kunde vi inte hålla oss längre utan gick in till stan och stod utanför pizzerian och kikade in. En anställd kom ut och förklarade att de inte öppnade förrän om två timmar och när vi log och svarade att vi bara ville titta såg han konstigt på oss. Vi antar att vi behöver en kurs i civilt beteende när vi kommer hem igen :) Vi satte oss istället utanför matbutiken och väntade tills de skulle släppa in oss. Under tiden läste vi en Zambesisk nyhetstidning (på engelska) och det var intressant att få en liten blick av landet. I en annons fanns en varning om att tre mycket farliga fångar som precis rymt från fängelset och nu var på fri fot i landet, en annan om en man som vandrade längs med hela Zambezifloden och en tredje handlade om mode. Sussie läste intresserat vidare i mode reportaget som handlade om årets stora trend i Zambia - leggings. Det stod att om man som kvinna ville behålla någon form utav värdighet, skulle man inte under några omständigheter bära plagget utan en topp som dolde rumpan och skrevet ordentligt. Reportaget avslutades med en uppmaning om att läsarna inte skulle glömma att gå i kyrkan på söndag och vi förstod att Zambia måste vara ett konservativt kristet land. Ungefär så mycket hann vi lära om landet innan Spar slog upp pärleporten och vi kunde skrida in i denna lokal till bredden fylld med glansiga matförpackningar. Det fanns så mycket varor att våra huvuden nästan snurrade runt och vi sprang omkring och klämde och kände på matvaror vi inte sett på länge. För er som tror att det var som ett besök på Ica Maxi tror ni fel, tänk snarare en Ica nära butik. Men då förstår ni kanske hur små butiker vi handlat mat i genom Afrika? Tillgängligheten på allt detta ätbart fick det nästan att tåras i ögonen och vi köpte jordnötsmör, pasta, knäckebröd, muesli, juice och Europeisk mint choklad. I butiken var folk som galna och fyllde hela kundvagnar med brödlimpor, vissa hade två kundvagnar fulla. Vi gissar att man i Zambia äter bröd värre än man gör i Norge? :)

 

När vi handlat gick vi tillbaka till lodgen för att äta frukost och komma ut på nätet. Vi var tvungna att byta boende för att få tillgång till vettigt internet och när vi äntligen fått tag i det så gick strömmen. Välkommen till Afrika! En kontinent som varje dag testar ditt tålamod. Vi gick istället ner till staden igen och åt hamburgare med Macon ( typ som bacon), avokado och ost. Det var bland det godaste vi ätit och det var en ren upplevelse att slippa äta majsgröten eller ris! För att inte tråka ut er fullständigt kan vi kort bara säga att vår vilodag spenderades med att inta mängder av kalorier och att fixa bloggen och så vidare mellan strömavbrotten.

 

Vi lämnade Chipata och cyklade genom att böljade grönt landskap som var förvånansvärt vackert. Zambia känns nästan obebott med sina gröna slätter så långt ögat når och det är en vacker stillhet på något vis. Givetvis är det fullt utav folk längs vägarna och i vanlig ordning är de klädda i färgsprakande tyger och mönster. Kvinnorna bär lite högre korgar på huvudet och det ser lika exotiskt ut varje gång de skrider förbi. Tänk att vi fortfarande förundrades över den synen, trots att vi ser säkert 50-200 kvinnor med saker på huvudet varje dag! Roligast var en kvinna som bar en sportflaska som stod rakt upp på huvudet. Var vi än kom så vinkade och ropade folk åt oss och cykeln och samtliga log vänligt. Befolkningen kändes verkligen varm och hjärtlig och barnen fick våra hjärtan att smälta. De sprang som galningar ut till vägen och vinkade och skrek. När vi kom till en by av större storlek tog vi paus för att äta lunch och vi beställde kyckling och ris på ett lokalt hak. När maten väl kom in hade vi inga förhoppningar eftersom att maten varit smaklös sedan vi lämnade Etiopien. Men när riset landade på tungan spärrade vi upp ögonen och tog en sked till för att bekräfta det vi precis upplevt. Riset var inte bara kokt med olja, det var kryddat också! Och kycklingen var ljuvligt tillagad med kryddor och kokt i tomat och till detta fick vi sås och stekt kål och tomat. Vi började få smak för Zambia, den saken var säker!

 

När vi satte oss på sadeln igen visade termometern på cykeln 49 grader och vi brände våra rumpor på sadlarna. Fyllda av ny energi körde vi på glatt i sadeln. Efter en lagom sträcka på ungefär 130km hittade vi ett lokalt ägt resthouse som vi betalade 50kr natten för. I rummet kröp diverse insekter omkring och i sängen hade vi spindlar modell XXL och på väggen en kackerlacka i 6cm klassen. Vår högst giftiga mördarspray åkte fram och vi fyllde rummet med ångorna och satte oss utanför och väntade. Efter en stund gick vi tillbaka och sopade bort alla döda kryp från säng och golv sen kändes rummet som nytt igen! Det kändes väldigt gott i hjärtat att stötta den lilla familjen med tre barn som drev detta boende med bara fyra rum. När det var middagsdags satt kvinnorna ute i mörkret och lagade mat över öppen eld och vi tänkte på hur skönt det är hemma med elektrisk spis och diskho.

 

Vägen mot huvudstaden var minst sagt kuperad på sina ställen och vi fick kämpa hårt för att orka ta många mil per dag. Värmen gjorde det ibland outhärdligt. Vid lunchtid är Zambia nästan lika varmt som vid Turkana sjön och vi svettades onormala mängder. Vid ett lunchställe kom en dyngfull kille in i restaurangen med en halvfull vinflaska i handen. Klockan var tio på morgon och vi åt vår andra frukost/lunch och killen kom in för att köpa sig ännu en flaska vin. Bilen hade han parkerat på sniskan utanför och i den hade han tre unga tjejer. Han kom fram till vårt bord och började svamla och sen ville han veta våra namn. Däremot missuppfattade han Rasmus namn och istället tilltalade han honom för Cosmos hela tiden och vi hade svårt att hålla skrattet tillbaka. När han suttit sig ner ville han bjuda oss på vin och vi förklarade att vi cyklade bäst på vatten, inte vin. Killen blev sur och drack istället upp resten av vinflaskan i ett nafs och öppnade sedan den nya. När han och tjejerna ätit lite mat gick de sicksack till bilen och ropade till oss att vi skulle ses på vägen. Vi hoppades tyst att vi verkligen inte skulle möta denna dyngfulla förare längs vägen!

 

 Natten spenderade vi gratis under ett halmtak tillhörande ett motell med utsikt över ett fantastiskt bergslandskap. Sömnen styrdes i vanlig ordning efter diskotekets öppettider och vi somnade till tonerna från den sista reggaetonen låten som spelades på repeat. På morgonen vaknade vi istället till tonerna av den galande tuppen och genom vårt myggnät möttes vi av en fantastisk soluppgång bakom bergen. Himlen la vackra skuggor över en del toppar och grönskan på bergen trädde långsamt fram i takt med att den knallgula morgonsolen steg. Det var ett fantastiskt sätt att börja dagen på och vi var på gott humör hela vägen till Lusaka! Väl framme i huvudstaden möttes vi av moderna shoppingcenter som är det närmsta vi kommit Europa sedan vi lämnade Italien! Vi blev frikostiga och utökade dagsbudgeten direkt när vi hittade ett vettigt cafe. Till middag unnade vi oss vansinnigt goda Wraps som är det bästa vi ätit faktiskt. Pröva att göra dem hemma- ni kommer inte ångra er! Ta tortilla Wraps eller tunnbröd, smeta ut Cream cheese på brödet, lägg i rökt kyckling eller annat rökt kött, ruccola sallad, gurka, avokado och sweet chilli sås. Thats it! Till efterrätt delade vi på en gigantisk belgisk våffla med mjukglass på och till detta drack vi vårt första riktiga kaffe sedan Etiopien. Det var ren och skär lycka för varje tugga och klunk och kanske bland de bäst investerade pengarna vi spenderat. Det känns verkligen som om man lever livet i detalj efter de perspektiv man fått på denna resan och vi har lärt oss uppskatta de minsta sakerna i livet. En våffla och en kopp riktigt gott kaffe är faktiskt en helt otrolig upplevelse och tänk så många fantastiska upplevelser livet egentligen innehåller då!

 

Vi köpte även var sitt ombyte hela, rena och normala kläder att använda på safarin vi planerat att göra framöver. Och det behövdes kan vi intyga, vi både luktar och ser hemska ut! Väl tillbaka på rummet rakade Rasmus äntligen av sig skägget igen och Sussie kände knappt igen honom. Han gick in på badrummet som en grottmänniska och kom ut som en skallig Eric Saade :)

 

För att fira kvinnodagen dubblerar vi nu din gåva till vår insamlingen mellan 8-18 mars! Vi har redan fått in 5800kronor! Var med och passa på och bidra med KVITT ELLER DUBBELT!!!

 

/TandemLove

Vägen ut från Chipata! Grönskande grönt!
Ja, de lever fortfarande och vill inte vara fastbundna på en pakethållare!
Lunch med Nchima, tomatsås och kål!
En vanlig arbetsdags på jobbet =)
Trött och några sekunder för att hämta andan!
Sovplats på vår egen terass!
Morgonutsikt 05.35 på morgonen! Dags att gå upp!
Vid Luangwa bridge cyklade vi rakt in i en apflock. Nu längtar vi till Botswana där vi förväntas se elefanter =)
42grader varmt och svettigt!
Grottmannen blev civilist igen =)

Kommentera gärna: