Elefantattack!

Morgonen började med att vi fick vara med på massa bilder som glada turister ville ta utav oss och cykeln. Det ställer vi alltid gärna upp på och man får så mycket positiv energi när andra blir hänförda av det vi gör! Vi själva glömmer ibland bort vilken stor grej det är. Vi tycker ju att detta är helt normalt och det är först när vi möter normala människor som vi inser att vi skiljer oss från mängden. Men det roligaste var ett gammalt par från USA som ville fotografera oss. Mannen var klädd i en hård safarihatt som påminde lite om sådana där hattar gamla upptäcktsresande hade och hans runda glasögon och breda mustasch gjorde att han nästan såg ut som en seriefigur. Hans kroppsbyggnad var kort och väldigt rund och hans klädsel gjorde att proportionerna blev helt fel. I hans skor hade han dragit upp strumporna en bra bit på vaden och eftersom skjortsen slutade nedan knäna gjorde detta att hans ben såg kortare ut en de faktiskt var. Hans kortärmade skjorta gjorde samma sak med armarna eftersom de slutade vid armbågen. Och sedan med den jättestora kameran men lång lins runt halsen. Det var så att vi bara stod och log och skulle vi gjort en seriefigur ute på safari skulle han vara exakt hur vi skulle måla karaktären. Hans fru var liknande fast utan mustasch och hon hade också en gigantiskt kameralins runt halsen. När de skulle ta en bild utav oss vinklade de upp linsen mot oss men insåg snabbt att de var för nära. De backade först några steg, sedan sänkte de kamerorna och backade ytterligare några steg. Det gick med långsamma steg (de var väldigt gamla) och för varje ny plats de ställde sig på insåg de att deras linser zoomade in oss för mycket. Så de fick backa lite till och lite till tills de stod ungefär 20m bort från oss. Då fick de med oss och cykeln och under hela denna proceduren stod vi och fnissade. Det var så charmigt, komiskt och kul att vi ville ta en bild eller film utav det hela. Men nu får detta underbara minne stanna i vårt huvud istället för resten av våra liv. När alla turister fått fråga och fota färdigt var det hög tid för oss att bege oss ut på vägen.

 

Dagens etapp skulle gå på en väg som i folkmun kallas Elephant road eftersom det är så vanligt att se just elefanter på den. Vi cyklade iväg med stor spänning och kameran i högsta hugg. Eftersom vi sett flertalet elefanter på väldigt nära håll under safarien var vi varken nervösa eller rädda för att möta dessa giganter längs vägen och vi såg fram emot att få se dem i vilt tillstånd. Vi behövde inte cykla länge innan vi såg en flock på ungefär fem elefanter som betade i vägrenen. När vi närmade oss saktade en bil in som smällde med dörren och skrämde iväg några av dem och gjorde att de resterande fem gick in i skuggan. Vi svor högt men stannade ändå och knäppte kort, men det var svårt att få till något bra och killen med bilen var högljud och skrämde snart iväg hela flocken. Sen började han ta bilder på oss och vi var mest irriterade över att han skrämt iväg djuren. Vi fortsatte cykla och var sjukt nöjda över att faktiskt ha fått se elefanter. Vilken häftig resa!

 

Vi trampade vidare och spanade längre fram på vägen. Skulle vi få se fler elefanter? Men vi cyklade på i en halvtimme utan att få se fler. Men plötsligt såg vi hur det rörde sig i buskarna trettio meter till vänster. Det kom ut en stor hona och Rasmus greppade om bromsarna! Elefanten lunkade ut ur buskarna och när han fick syn på oss stannade han och blåste upp öronen. Vi stannade och drog fram kameran men elefanten började flaxa aggressivt med öronen och hissade sin trunk upp och ner och gjorde ett tjut. Sen stampade han i marken och tog några steg närmare oss och vi insåg att det snart kunde bli mycket farligt läge. Elefanten började springa emot och stannade 20 meter bort. Hjärtat började slå! Den gigantiska honan började stångas i luften mot oss. Det var tydligt att den markerade sitt revir och ville ha oss ut ur det. Sussie skrek till Rasmus att stoppa ner kameran och sätta sig på sadeln igen. Men då började elefanten återigen springa mot oss och vi fick nästan panik.

"Shit shit, shit vad ska vi göra, framåt eller bakåt?" Skrek Sussie.

"Vi vänder, hoppa av!" Svarade Rasmus

Elefanten sprang i cirklar och när vi vände cykeln och den stod på bredsida blev elefanten skrämd. Från att aggressivt börjar närma oss sprang istället tillbaka ut i skogen igen. Vi hoppade upp på cykeln igen och körde snabbt därifrån med hjärtat i halsgropen. Det var lite väl mycket adrenalin även för oss! Puh!

 

Vi beslöt oss för att inte stanna nästa gång vi såg en elefant och vi fortsatte trampa vidare i den stekheta solen. Efter några timmar kom en mötande bil som vevade ner rutan och tipsade oss att han sett giraffer längre fram på vägen. Eftersom det alltid varit Sussie största önskan att få se just giraffer så trampade vi som om det gällde livet. Två bilar passerade och längre fram såg vi hur de stannade och då förstod vi att girafferna snart skulle fly in i skogen. Så vi tryckte på ännu hårdare och när vi närmade oss såg vi flera giraffer på båda sidorna vägen. Wooww! När vi var alldeles nära sprang två på vänstra sidan ut i skogen men på högra sidan vägen dröjde sig tre giraffer kvar. Rasmus såg fyra zebror men Sussie hade allt sitt fokus på giraffer och missade helt zebrorna. De är verkligen vackra, ståtliga och häftiga djur och det var en riktigt mäktig upplevelse att få se dem! Sussie var mer än nöjd!!! När vi stannat sprang de in i skogen. Rasmus greppade om kameran och med livet som insats följde han efter dem när de försvann ut i buskaget för att få en närmare film eller bild utav dem. Han hittade en djurstig och smög längre in i bushen tills han hann ikapp dem och fick en film på hela händelsen! Den får ni se när vi kommer fram till Kapstaden =)

 

Efter detta var vi rörande överens att detta var den mest spännande cykeldagen vi varit med om! Kanske var denna sträckan en utav resans absoluta höjdpunkt! När vi cyklat 130km och nått den första byn slog vi oss ned för att dricka läsk och besluta om nattens sovplats. Vi visste att området inte var säkert att tälta i men samtidigt var vi osäkra på om det verkligen var så illa som de lokala sa. Man har blivit lite tveksam eftersom de lokala i alla länder är livrädda för alla vilddjur och vi har knappt sett några vilda djur. Människorna i Etiopien frågade om vi var rädda för alla farliga djur, men såg vi några djur? Nej. Aldrig. Samma sak gällde Kenya, Tanzania, Malawi och Zambia. Men vi frågade lite folk i byn och vi fick samma svar utav samtiliga.

"Nej ni kan inte vildcampa här, det finns massor av lejon och elefanter, vi går inte ut efter mörkrets inbrott!"

Sen träffade vi en vit Sydafrikan som också intygade samma sak och la till att det dessutom finns mycket hyenor i området och att vi absolut inte kunde sova i naturen. Men han tipsade om ett militärcamp och en farm ca 20km bort och vi beslöt oss för att försöka tälta där. Han kände dessutom människorna på farmen och han ringde dem för att försöka fixa en sovplats åt oss men ingen svarade. Vi gav oss iväg med hoppet om att få slå läger hos militären om inte annat men inte långt efter vi lämnat staden stannade en förbipasserande bil. Det vita paret i bilen tittade storögt på oss och frågade:

"Jaha, och var tänkte ni sova inatt då?"

"Kanske på ett militärläger längre bort."

"Öhh nej, ni kan inte tälta i detta området det finns för mycket lejon här. De kommer garanterat äta upp er. Ni sover hos oss. Inomhus!"

Vi log stort och tackade givetvis ja och vi hade bara 20km att cykla för att nå deras farm. På vägen dit passerade flera bilar i motsatt riktning och samtliga saktade in och stirrade på oss. I deras ögon såg vi exakt vad de tänkte och alla hade samma fråga i blicken:

"Jaha, och ar tänkte ni sova inatt då?"

De måste trott att vi var fullständigt galna och helt dumma i huvudet. Alla lokala vet ju att det var 200km till nästa by och bara vildmark hela vägen dit. Klockan var runt 17.00 och det betyder att lejonen snart ger sig ut på jakt. Haha, ja de visste ju inte att vi var på väg till en farm och de måste verkligen fått något att prata om vid middagsbordet. Typ:

"Idag såg jag två idioter till vita som cyklade drake ut i vildmarken klockan fem på eftermiddagen!"

 

Vi kom till avtagsvägen och då kom Herman och hämtade oss med sin stora pickup. Tur var det eftersom vi färdades minst en 5km på vägar vi aldrig skulle kunnat cykla på, det var bara sandspår. På vägen berättade han att de redan hunnit se giraffer, elefanter, massa olika antiloper, hyenor och flera lejon runt sin tomt under sitt år i Botswana. De hade flyttat från Sydafrika och nu hade de två farmar här istället. De var glada för att få lite sällskap och vi fick tvätta våra kläder i maskin och äta gott. Sedan fick vi packa in alla våra saker i deras fina gästrum! Genom myggnätet lyssnade vi på alla olika ljud från vildmarken därute. Någonstans ute i bushen gick det runt lejon och inlett sin jakt på kött! Sedan somnade vi gott i vetskapen att vi hade elstängsel runtomkring oss!

 

/TandemLove

Nu började vi bli nervösa...
Det tog inte mer än 15km innan vi såg elefanter på håll och när vi kom närmare åkte kameran fram!
Amazing!
This is WILD!
Botswanas himmel är verkligen blå!
Här har vi elefanten som vi såg på höger sida om vägen. Öronen utåt som flaxade!
Sekvensen efter detta fotot rusade elefanten emot oss…! På kvällen hörde vi att honorna är speciellt aggressiva då det precis fått ungar. Detta fick vi erfara!
Äntligen cyklar vi på platt underlag!
Giraffer på håll!
Det var Sussies dröm att se giraffer på denna resan - check!
Södra delen av Afrika är fantastiskt!

Kommentera gärna: