Gästvänlighet och ännu mer vilda djur!

Vi beslöt oss för att stanna en dag hos den trevliga familjen som bjudit hem oss och det gjorde vi nog väldigt rätt i. Dagen började med en redig frukost med ordentligt med kött och protein och efter detta var vi redo för att sätta oss i bilen och bege oss ut på jakt efter vilda djur. Precis utanför grindarna till deras hus började vi spana men det dröjde en stund innan vi såg vår första flock elefanter. De kändes ännu större än de vi tidigare sett, kanske för att vi nu inte satt i en hög safaribil. Dessa elefanter var betydligt mer aggressiva och ogillade vår närvaro starkt. Det skulle visa sig ligga ett jakt-camp lite längre bort. Det är ett vattenhål där jägare ligger på lur för att skjuta troféer till sina väggar där hemma. Men det är bara rika människor som roar sig med detta eftersom det kostar sisådär en halv miljon för att få skjuta en elefant. Sedan lämnar de kadavret åt lokalbefolkningen och asätare. Det verkar ju helt sjukt! Varför skulle man betala flera hundra tusen kronor för att döda dessa fantastiska djur? Vad är tjusningen i att säga att man dödat en elefant eller ett lejon? Hur som helst, vi körde runt i bushen och såg fåglar, elefanter, vårtsvin, antiloper och en stor buffel. Vi var väldigt nöjda med att fått sett så mycket djur men familjen var besvikna. Tydligen var det onormalt lite djur och vanligtvis brukar de se både fler arter och i större kvantiteter. De visade oss en film från ett vattenhål en kort sträcka från deras hus där ett lejon låg i gräset och röt. Sedan berättade de att en morgon när de körde till sin andra farm höll en flock lejon på att slåss framför grinden och de fick snällt vänta tills lejon drog innan de kunde åka in till arbetet. En annan gång hade de hört hur någon började springa på biltaket och då var de två lokala som blev jagade av ett lejon. De hade hoppats på att få visa oss lite lejon eftersom de minst sagt sett flera under sitt år i Botswana. Men vi hade ingen vidare tur.

 

Vi gav oss ut igen på eftermiddagen och körde längs med gränsen till Zimbabwe. Men vi var ute länge utan att se några djur. Lite olika antiloper (vi kallar alla djur med horn för antiloper för vi minns inte de olika namnen, impala, Gem, buck nått osv...) och vi såg också en flock vackra zebror. Efter det beslöt vi oss för att fortsätta köra hemåt och då plötsligt brakade det ut en flock elefanter mitt i vägen. De hade sina snablar rakt i luften och vädrade efter något. Vi stannade och filmade och försökte få bra bilder trots att solen höll på att gå ner. Rasmus stod upp och filmade över biltaket och vi andra satt inuti bilen. Plötsligt såg Sussie hur en av de största elefanterna kom närmare och började flaxa med öronen. Sedan helt plötsligt rusade elefanten mot bilen.

"Ööööhhh... ahhhh..." är det enda Sussie lyckades få ur sig. Samtidigt som hon slog efter knappen som skulle få upp rutan. Lätet fick som tur var resten av bilen att reagera och mamman skrek högt ut i ren förskräckelse. Elefanten var inte mer än tio meter från bilen och närmade sig med illfart. Sedan hände allt på två röda! Rasmus kastade sig ner genom rutan, mamman skrek åt Herman att köra. Elefanten närmade sig! Herman ställde sig på gasen! Sanden sprutade. Bilen fick fart och lyckades komma ifrån elefanthonan. I bakrutan såg vi honan jaga bilen samtidigt som avståndet ökade långsamt. Efter en stund tvärnitar elefanten och vände igen och vi kunde sakta in. Vi var upprymda och tyckte att det hela var en häftig upplevelse men familjen var nästan i chock. De berättade att det finns ett talesätt i Afrika som lyder:

"Om du ser ett lejon ska du stå still, om du ser en buffel ska du springa allt du kan men om du ser en elefant gör du bäst i att be till gud!"

 

Elefanter som ser svart är livsfarliga och de har jagat fordon i 7km! Problemet i vårt fall var att den troligtvis skulle ha vällt bilen och tillsammans med de andra i flocken skulle de ha dödat oss utan tvekan. Innan vi hann köra ifrån elefanten var vi mindre än 5-10m ifrån den. På vår högra sida var en liten elefantunge men det såg vi först i backspegeln och det var därför elefanthonan hade blivit helt galen. När adrenalinet lämnat kroppen kom tröttheten över oss och bilen fylldes av tystnad. Det var riktigt nära ögat och vi förstod att vi saknade den respekten för vilddjuren som de lokala här nere har. De vilda djuren, de riktigt vilda djuren uppför sig helt annorlunda mot de i safariparkerna.

 

Vi fick också se struts och flera giraffer och familjen bjöd oss på restaurang frukost nästa morgon och köpte massa mat till resten av dagarna åt oss. Vi kände oss riktigt bortskämda och rodnade åt deras givmildhet. Vilken underbar familj! Tänk vilka fina människor vi får chansen att träffa bara för att vi gör detta - det är den bästa biten på hela resan!

 

När vi kom till Gweta såg vi en jätterolig skylt till något som hette Planet Baobab och vi beslöt oss för att kolla om det var en öppen camping. Det visade sig vara en riktig pärla med hög standard där vi i receptionen fick ett glas kallt iste och en iskall handduk att torka oss i ansiktet med. Sedan betalade vi 100kr för en campingplats under tak, med lampa, el och toaletter och dusch med varmvatten. Det var den finaste campingen vi någonsin bott på! Men det bästa var den tjusiga baren och det underbara poolområdet där vi låg och tittade på hur himlen färgades orange. På väg tillbaka till tältet trampade vi nästan på en liten skorpion och i träden är det fullt av tjocka spindenät med stora spindlar i. Sussie ryste i hela kroppen av alla dessa otäcka småkryp som kan vara livsfarliga. Det sägs ju att ju mindre en skorpion är desto farligare eftersom deras gift är starkare!

 

Vi har verkligen en superpositiv bild utav Botswana och det känns som om detta är en pärla. En helt underbar pärla som vi gärna vill se mer utav!

 

Nu har kampanjen mellan 8-18 mars slutat. Tack allihopa som bidragit! Ni är underbara! Insamlingen till WaterAid har nu passerat 73000kronor! Wow!

 

/TandemLove

Ute runt omkring familjens hus och letar efter game!
Såg en elefantfamilj på fördmiddagen!
På spaning!
Baobab!
Zebrorna betade i gräset i solnedgången!
Elefanterna som vädrade efter en förlorad medlem i flocken°
Finns inget som slår afrikanska solnedgångar!
Åter i sadeln igen! Lite fika under ett träd för att söka skydd från solen...
Även denna dagen bjöd på vilt efter vägen!
Sussie fick en tagg i skon efter en promenad utanför vägen!
Snart i Gweta!
Utanför Gweta fann vi denna pärla!
Ännu ett vackert Baobab!
Denna lurade i gräset. Vi såg även en liten skorpion denna kvällen!
Fördelen med camping! Det finns ljus!
Soluppgångar är inte heller fel! Snart i Maun!
Korsade ännu en nationalpark där vi skådade en buffel, men den fick vi ingen bild på för vi cykade som tokar ifrån den!. Man måste ha respekt för världens farligaste landdjur!

Kommentera gärna: