En nedräkning i vindens tecken!

Vi trodde att vi kommit i form, byggt upp muskler och en cykelkondition. Vi såg framför oss hur de sista hundra milen skulle gå som på räls. Det skulle kännas som en enda lång nedförsbacke skojade vi friskt med varandra. Men faktum är att ända sedan vi lämnat Windhoek har cykeldagarna känts som första veckan i Norge. Vindarna har vaknat till liv och blåser ursinnigt starkt från sidan, snett framifrån eller allra värst rakt framifrån. Vägarna har slingrat sig uppåt i oändliga backar eller kort men branta eländen som vi sakta gnager oss uppför. Skavsåren har gjort oss båda galna och knäna har varit mer än trötta. Saken är den att våra kroppar har känt helt utslitna det senaste och en enorm trötthet har kommit över oss. Som från ingenstans slog känslan av utmattning rot i oss och vi har varje dag frågat oss själva om vi verkligen orkar en dag till i sadeln. Händelsen med lastbilsgubben har dessutom gjort att vi känner en underliggande stress ute på vägarna. Helst vill vi bara komma fram för dagen. Vår trygga cykelrutin känns inte längre lika trygg. Det har varit allt annat än en semester de senaste dagarna.

 

Men när vi lämnade Vanrhynsdorp förändrades något. Vi bjöds på de mest fantastiska vyerna vi sett sedan Norge. Landskapet vi nu färdas genom är helt underbart med bergskedjor, gröna vinodlingar och citrusdalar och friskt blått vatten som slingrar sig mellan bergsmassiven. Vi kunde känna hur energin steg inom oss när vi belönades med dessa spektakulära vyer. Naturen fick oss också att njuta av cykligen igen. Natten i Vanrhynsdorp spenderade vi på en sliten camping och det började blåsa lite extra på kvällen. Vi åt våra nudlar och festade till det med två liter coca-cola zero. När det var dags att sova märkte vi hur koffeinet hade tagit över våra kroppar. Vi kunde inte sova hur gärna vi än ville och hur mycket vi än försökte. Ögonlocken nästan poppade upp av sig själva och vi låg och stirrade upp i tältduken och gjorde vårt bästa för att knipa ihop ögonen. När vi äntligen lyckats slumra till vaknade vi tvärt av att den ökande vinden slet tag i tältet och ruskade om det ordentligt. Hela tältet fladdrade och slog i stormen och Rasmus fick gå ut i kalsongerna för att spänna upp snörena. På väg ut gick dragkedjan till öppningen sönder och Sussie låg på huk och försökte pussla ihop den igen. Förgäves låg hon där tills fingrarna var stelfrusna och väl tillbaka fick kalsong Rasmus hjälpa till att trycka in dragmojängen över kedjan. Sen låg vi i tältet och försökte sova. Till slut kom morgontimmarna och vi huttrade i kylan men lyckades äntligen få oss en blund. Den viktigaste lärdomen vi fick med oss från natten var att aldrig dricka koffein innan läggdags :)

 

Kort sagt kan man säga att dagarna flyter ihop. Vi cyklar genom fantasilika naturvyer, kämpar som dårar i stark mot eller sidovind upp mot 10-15 sekundmeter och backarna testar vårt tålamod och river upp våra skavsår. Äntligen får vi oss oss vettig kost igen och Sussie har sänkt sina insulindoser markant. Rasmus börjar lägga på sig lite vikt och det var inte en minut för tidigt. Vi njuter av de sista dagarna med vetskapen att det snart är över. Men vi längtar tills vi står på Godahoppsudden, herregud som vi längtar!

 

Vi har haft kontakt med WaterAid Sydafrika och de har med stort engagemang ordnat så att vi i morgon har en intervju med Sunday Times, Sydafrika och ett radioprogram vill att vi kommer till studion och kör en intervju med dem i veckan. Det känns oerhört stort för oss och ganska nervöst! Håll tummarna för att engelskan flyter fint och att vi inte låter som ett skämt med svensk brytning :)

 

På måndag har vi mycket att fira! Fru Engberg blir ett år äldre, vår resa är avklarad och förhoppningsvis har det trillat in några tusenlappar till vår insamling för WaterAid. Hjälp oss nå hela vägen fram - kom igen nu!!! Håll även ögonen öppna för ännu en kampanj!

 

/TandemLove

Det skedde en drastisk förändring i landskapet när vi nåde Olifant-River och öknen byttes mot detta!
Rasmus sitter som en tjej för att värma benen =) (det är 19grader varmt)
Lite vinrankor =)
Clanwillian damm!
Sådana här skyltar är rena orgasmen efter 10 månaders cykling!
Spegelblank sjö är ett tecken på en vindstilla dag - We Like!
Vackra färger! -Sussie (Förstår ni varför inte Sussie skriver bildkommentarerna! Haha!
Om ni undrar såhar Sussie valt bilderna också, denna gången (och sista gången!)
Victory!
Känns mer och mer overkligt!

Kommentera gärna: