The drunkest of the drunk

Vi närmade oss Kapstaden sakta men säkert och för varje avståndsskylt vi passerade skrek vi ut vår glädje, men trots att vi ser skyltarna tror inte Sussie på att det är sant. Vinden blåste vinande starkt från sidan och de ständiga kullarna gjorde att vi fick kämpa för varje tramptag. Det skulle sannerligen inte bli enkelt att trampa de sista milen. Men det var egentligen uppfriskande på sätt och vis. Vi fick verkligen sätta uthålligheten, envisheten och motivationen på prov. När man möter motgångar utvecklas man och de sista dagarna har varit ett styrkeprov utan dess like. Det har varit lärorikt och i slutet av varje dag känner vi oss extra nöjda med dagens prestation. Vi ska inte trötta ut er med att skriva spaltmeter om hur vacker naturen är, men vi måste återigen säga att Sydafrika är ett av de vackraste länderna på resan. Norge och Sydafrika är topp 1 gällande naturupplevelser!

 

När vi bara hade 71 kilometer kvar till Kapstaden såg vi hur Table Mountain tornade upp sig i fjärran och vi var tvungna att slå upp en google-karta för att verkligen försäkra oss om att vi såg rätt. Vi trodde inte våra ögon! Det kändes inte verkligt! I vårt inre har vi så många gånger vi sett detta framför oss. Men nu när Cape Towns signum Table Mountain låg inom räckhåll kunde vi inte greppa det. Rasmus tjoade och skrek medan Sussie bara satt i tystnad bakom och stirrade på berget och ljusen från staden. När avståndsmätaren visade att vi endast hade 30km kvar till "The Mother City" svängde vi av mot Melkbosstrand där vi skulle spendera natten.

 

Eftersom vi lovat att möta WaterAid på måndag och vi nu var före schemat beslöt vi oss för att njuta av helgens värme vid kusten istället. Vår tanke vara att cykla ut på Goda Hopps udden dagen innan mötet med WaterAid, men ärligt talat har de senaste cykeldagarna kört slut på oss och vi är i behov att vila. Därför svängde vi av mot det vackra samhället med villor som fick våra ögon att poppa ur skallen. Melkbosstrand visade sig vara ett oerhört vackert samhälle precis vid havet och det var en ren upplevelse att få se omgivningarna. Vi checkade in på ett mysigt B&B och sedan var det dags att möta The Sunday Times för att ta bilder till tidningen. Fotografen var duktig och tog väldigt professionella bilder vid strandpromenaden. Efteråt vandrade vi runt på stranden och njöt av den sänkande solen som dalade ner mot horisonten! Det var magiskt!

 

Vi hade beslutat oss för att fira vår ankomst med en lyxig fiskerestaurang. Restaurang Orka cafe låg precis vid stranden och inuti var det en varm och avspänd atmosfär. Vår servitör var väldigt duktig och trevlig och vi kände oss verkligen uppassade men på ett avslappnat sätt. Vi beslöt oss för att verkligen slå på stort och äta tre-rätters med vin till och vi började kalaset med en flaska vitt Cenin Blanc från Franschoek i Sydafrika. Till förrätt åt Rasmus favoriten sniglar i vitlökssås och Sussie åt blå musslor gratinerade i blåmögel ost med bacon till och det var en ovanlig men underbar kombination. Till huvudrätt fick vi in en enorm fisk och skaldjurstallrik med bläckfisk, jätteräkor, musslor i vitlökssås och två stora fisk filéer. Till detta serverades pommes frites, ris, sallad och en fantastisk stuvad spenat och en citronsås. Vi har aldrig sett en sådan stor portion och även om vi knappt ätit någon lunch hade vi svårigheter att äta upp allting. Men vi åt långsamt, tog många pauser och efter en stund lyckades vi få rum för nästan varje liten munsbit. Medan vi åt sänkte sig solen sakta ner i havet utanför och hela rummet färgades orange och gult. Från högtalarna strömmade mysig halvlugn musik i stil med Matchbox Twenty och från borden runt omkring klingade skratten. Det var vårt första "riktiga" restaurangbesök med gourmetbetoning sedan Rom och vi njöt i fulla drag. Det var verkligen en underbar upplevelse och kväll och vi satt nästan med tårar i ögonen. Det var för bra för att vara sant - det var perfekt! Miljön, maten, vinet, servicen och kanske extra mycket eftersom det var början på en avslutningen på något mycket, mycket stort i våra liv. Vi är ju inte framme än, men vi firar i flera dagar har vi bestämt!

 

När maten stod oss upp i halsen tog vi våra vinglas och begav oss ut på verandan för att få andas in den friska kvälls- och havsluften. Därute på verandan kom vi i kontakt med ägarna för restaurangen och ett långt samtal inleddes med dånande skratt och glädje! Från ingenstans kom vår servitör ut med en glassdrink med Amarula likör som var utsökt och det var en perfekt avslutning på måltiden. Vi bugade och bockade för den snälla gesten. Men inte långt efter kom vår servitör ut med varsin choklad- och hasselnötsshot. Ljuvligt! Vi fortsatte prata och fler och fler människor lämnade den tidigare fullsatta restaurangen. Hela personalstyrkan stod ute med oss och pratade och skrattade så att mungiporna krampade. Vi skiljdes först åt när vi timmar senare insåg att personalen höll på att stänga och det var dags att betala. Då tappade vi hakan när en av ägarna kom ut med en flaska Champagne, som vi skulle fira med på måndag och meddelade oss att hela middagen var på huset! Wow! Vi skämdes nästan. De var väldigt imponerade av vår insats och vårt projekt, men vi har fortfarande så svårt att ta till oss det. För vi känner oss verkligen inte så märkvärdiga på något sätt. Vi är stolta och glada. Men den uppskattning folk visar oss på grund av vårt projekt känns oerhört smickrande så att vi knappt vet hur vi ska hantera det. Generade tackade och bugade vi för deras enorma generositet och sedan gick vi hem och lade oss. Mäta och belåtna! Det skulle bli en tidig morgon nästa dag.

 

Vi hade nämligen blivit inbjudna av ägaren där vi bodde att följa med ut och fiska på ett traditionellt sätt. Ett arv som gått i generationer sedan 1660-talet och idag finns det enbart två grupper människor som genomför detta. Och detta skulle vi få uppleva! Klockan ringde 05.30 på söndags morgonen. Glada i upplevelser och människomöten som vi är trotsade vi vårt sömnbehov. Så klockan 6 steg vi in i bilen med mössorna långt nerdragna över ögonen. Vi körde genom ett nästan bäcksvart Melkbosstrand tills vi kom till Bloubergsstrand där den lilla roddbåten var ute för att hämta nätet. På stranden stod ett gäng lokala och väntade under tystnad. Varje helg under sommarhalvåret möts ett gäng personer för att dra nät tillsammans på ett speciellt tillvägagångssätt. Men regeln (lagen) lyder att de ansvariga måste ha med de fattigaste av de fattigaste och de fullaste av de fullaste i samhället. Ja, du läste rätt - full som i alkoholpåverkad. Fisken de fångar delar de upp mellan sig och får de bra med fisk säljer de vidare fisken och de fattigaste får pengarna för det. Det är med andra ord en väldigt vacker och nyttig hobby som inte bara gynnar de i behov utan också binder samman raser och samhälls-klasser. Gubbarna och gummorna som blivit upphämtade ur slummen på morgonen hade härjade ansikten och små, korta kroppar. De luktade alla starkt av sprit och några darrade lite lätt när de stod still. De arbetade raskt och skrattade och skämtade hela tiden med varandra. De hade roligt, alla tillsammans. Kaptenen som var en vit äldre man skojade med gummorna och slängde krabbor på dem och de skrek varje gång. De var livrädda för krabborna som fastnat i nätet och det var roligt att betrakta deras samspel. Det skvalpande iskalla vattnet slog mot våra fötter men de lokala verkade inte frysa det minsta. Det blev inte så mycket fisk men kanske tillräcklig för att mätta munnen för dagen åtminstone. För oss var det en speciell upplevelse som fick oss att fundera på mycket över livet. Hur man i ett samhälle kan hjälpa varandra, stort som smått. Och hur mycket man egentligen själv får tillbaka av att göra något för andra. Gubbarna fick sällskap och umgänge, fyllegummorna fick mat på bordet. Hur ofta ser vi en högavlönad och välutbildad person i Sverige umgås med en uteliggare eller de alkoholiserade utstötta? Den generositet och omtanke som finns på denna kontinent är något att se upp till och vi har mycket att lära!

 

/TandemLove

Susanne tror inte sina ögon. Hon har inte förstått att Kapstaden är inom några mil! Rasmus däremot jublar för varje skylt!
Eufori, Eufori!
Längtan efter denna åsynen har fått oss att krypa upp ur sovsäcken och gnida våra skavsår! Äntligen!
Men vi är inte framme än. Planen är att cykla in måndag 15-4 - Susanne födelsedag! Hittat ett msyigt B&B i Melkbosstrand!
STOP and enjoy LIFE!
Gick ner i lördags (igår) för att skåda solnedgången!
En så enkel sak att se solen sänka sig över Atlanten fick oss att rysa! Det var så vackert!
Vi hade bokat bord på Restaurangen Orca - vilket skulle bli en underbar upplevelse!
Susanne förätt! Musslor med blå mögelostsås och stekt bacon!. Spännande och helt underbart gott!
En Seafood platter for 2 med lika mycket mat för en hel familj!
Av ägarna som blivit intresserade av vår resa och vårt välgörenhetsprojekt gav oss hela matupplevelsen och en flaska Champagne gratis!
Nästa morgon innan solen gått upp följde vi med B&B ägare ut på en traditionell fisketur!
Ett sällsynt projekt där en grupp människor går ihop tillsammans med det fattigaste från slummen för att fiska!
Är detta en mäktig utsikt att börja morgonen med?
Det är så vackert!
The poorest of the poor...
Vi fick självklart chansen att hjälpa till att dra upp nätet, för att sedan återvända till vårt B&B för att avnjuta en frukost!!

Kommentera gärna: