En sömntuta drömmer sig tillbaka

Det här med att plugga hemifrån alltså! Det är inte så himla enkelt märker jag. Inte för att jag saknar motivation, men för att jag blir så otroligt sömnig. Så fort jag sätter mig till ro och börjar läsa är det som om hela kroppen varvar ner, går in i en andra andning och börjar slappna av. Så småningom börjar texten jag läser flyta ihop och bli ett enda brus och jag måste läsa om samma stycka flera gånger. Mina ögonlock känns allt tyngre och de börjar reflexmässigt åka upp och ner. Huvudet känns också tungt och jag måste anstränga mig till tusen för att hålla det uppe. Värst är det när komplicerade och främmande ord blir mer omfattande. Triglycerider, disackarider, monosackarider, arginin, fosfolipider, tryptofan, prolin, dihomogammalinolensyra och andra ord som jag inte använder i mitt dagliga språk. Då känns det som rena rama sömnterapin. Efter ungefär 20 minuters total koncentration är det som om hjärnan är full och inte vill ta emot mer information. Den enda lösningen då blir att ställa klockan på 10 minuter och sluta ögonen. Så just nu har jag ett mycket märkligt studiemönster där jag läser och sover om vartannat. Jag vet inte alls om detta är en bra metod att lära sig någonting! Men just nu är det vad som fungerar. 

Jag har en konstig förmåga att somna när det inte riktigt passar sig. Klassikerna är som sagt när jag läser studielitteratur, när jag åker bil eller annat transportmedel eller när någon pratar/föreläser. Dessutom reagerar jag precis likadant när jag själv kör bil och det är fruktansvärt obehagligt. Egentligen är det som om jag i stillasittande läge tillåter mig själv att slappna av och då gör kroppen det på allvar. Jag är ju en person som kan vara ganska mycket upp i varv annars och kanske är det därför jag blir så trött när jag väl vilar? Hur som helst är det ibland väldigt roligt också...

Jag minns när jag studerade hälsopedagogik vid universitet i Göteborg. Det var höst och vår föreläsningssal var en stor, nybyggd sal med en hel sida bara med fönsterglas. Ventilationen hade inte riktigt blivit färdig och luften stod still och blev allt mer syrefattig med tiden föreläsningen pågick. Vi började för det mesta kring 08.00 och som de flesta vet är en höst i Göteborg ofta en regnig historia. Man kom in i den där föreläsningssalen och det var varmt och gott. Man var lite nyvaken fortfarande och regnet slog mot det enorma fönstret. In kom vår lärare och började hålla föreläsning om mer eller mindre intressanta saker. Hans röstläge var konstant det samma och till slut uppfattades det mer som en bilmotor som brummade lågt. Det var oerhört monotomt och sövande. Alla dessa element underlättade inte mitt sömnproblem och jag var alltid den i lokalen som somnade. Där satt jag med vidöppet gap på var och var annan föreläsning denna lärare hade. Det var otroligt pinsamt och jag skämdes så himla mycket varje gång. Men jag kunde inte hjälpa det. Kroppen ville inte lyda och det var omöjligt att stoppa ögonlocken från att falla. Det konstigaste av allt är jag dessutom ofta somnade mitt i mina anteckningar. När jag satt och skrev! Flera år senare hittade jag mina gamla anteckningsblock och jag höll på att garva ihjäl mig. Sida efter sida ser man hur texten löper vanligt och hur jag sedan mitt i ett ord dragit ett streck ut längst resten av sidan. Eller snett neråt längs hela blocket. Sedan börjar ett nytt stycke. Det är alltså här jag har somnat. Samtidigt som jag skriver. Hahaha, helt makalöst! Har aldrig hört talas om något liknande! Tror ni att jag bävar inför framtida utbildningar i livet eller? :)

Nu blir det styrketräning och det lär hålla mig vaken :)

/TandemLove

Lämna en kommentar på detta inlägg: