Ett gym för alla!

Idag på gymmet fick jag en riktigt vältränad kille bredvid mig som ville köra dips mellan mina set på samma maskin. Jag kände mig genast obekväm och började jämföra teknik, antal repetitioner och muskler med killen. Det kändes som mina små försök mest var pinsamma i sammanhanget. Men så tände jag till inombords och blev förbannad. På mig själv. För det är precis den känslan som så många år fick mig att inte gå till gymmet. Känslan av att inte vara tillräckligt duktig, stark eller vältränad. Jag kände mig bara dum i övningar jag inte behärskade. Var livrädd för att pröva något nytt. För tänk om jag gjorde fel? Tänk om jag såg dum ut? Tänk om jag ansågs vara svag? Och visst var jag både svag och hade urdålig teknik i början. Men vad spelar det för roll? Utan övning har jag inte heller någon möjlighet att bli starkare och duktigare. 

När jag för ett år sedan började lyfta vikter så orkade jag bara 1kg i bicepscurls. ETT KILO!  Efter ett år på cykelsadeln hade armmusklerna nästan förtvinat. Fattar ni hur svag jag var? Mina låsningar gjorde att jag knappt kunde lyfta ett mjölkpaket utan att bli fullständigt darrig. Den där stången som man ska sätta vikter på kändes som en omöjligt barriär för mig. Jag orkade inte ens lyfta den! Hur skulle jag någonsin kunna lägga på vikt som alla andra gjorde? Jag kände mig så pinsam där jag stod med minimala vikter och kämpade. Därför ville jag bara vara på gymmet när inga andra människor var där. SÅ dumt! Idag tycker jag att det är pinsamt att jag ens brydde mig om vad andra tyckte. Men jag är lite så där, jag jämför mig gärna med andra. Vill alltid vara bäst. Vill aldrig vara nybörjare. Men livet funkar ju inte riktigt så.

Varje människa har sin egen kamp. Vi jobbar från våra egna förutsättningar. Du vet inte vad personen bredvid dig kämpar med. Du vet inte var personen startat ifrån och hur långt hen gått. Det är ingen idé att jämföra sig med personen bredvid, för era utgångslägen har mest sannolikt sett annorlunda ut. Den enda människa du ska mäta dig med är dig själv. Se din egen utveckling. Var glad och fira din egen resa. Så länge du går framåt spelar det ingen roll hur vältränad, stark, snabb, uthållig eller teknisk duktig personen bredvid dig är. Håll fokus på dig, bara dig och ingen annan. Träna för din egen skull. Ha kul och njut av att arbeta med din fantastiska kropp. Jag tror att det är jätteviktigt med en gymkultur som välkomnar och accepterar alla människor och kroppar. På riktigt, så att det känns i luften! Det ska vara en plats där de med bäst kunskap ska inspirera och stötta de som är nybörjare. Inte döma. Inte titta snett. Det finns ett uttryck som jag fullkomligt älskar och som passar så bra i det här sammanhanget:

”Du behöver inte vara bäst i början, men du måste börja för att vara bäst!”

Kör hårt, skit i omvärlden och gör din grej! Både i livet och på gymmet!


/TandemLove

Etiketter: hälsa

Lämna en kommentar på detta inlägg: