Topptur: GaldhØpiggen (2469möh)

Idag var det dags. Vi skulle bestiga Galdhöpiggen! Jag och Pontus begav oss redan vi sjutiden från tältet. Linus stannade pga ett öppet skavsår. Vi hade packat enbart dagens mat och ett par förstärkningsplagg. Detta var helt underbart! Från att gå med ca 20 kg vägde kanske ryggsäcken enbart 5 kg. Så det var med lätta steg, men med stela fotleder, som vi började klättringen. Vi hade leden upp mot toppen nästan helt för oss själva då vi började så tidigt. Det var enbart i början som vi hade några personer framför oss, men ganska fort tillryggalade vi dem och vi hade  hela bergsmassivet framför oss utan en skymt av människor. Underbart! I ganska högt tempo, med få och korta raster, lyckades vi komma upp på en platå där man trodde man såg toppen. Men icke! Med hjälp av kartan kunde vi se att det bara var en hägring. Höjdkurverna på kartan visade att det var bara den första av tre toppar som låg på rad som vi kunde se. 

När vi nådde den första toppen insåg vi att vi var tvungen att gå ner en bra bit innan vi kunde ta den andra. Och när vi nådde den andra toppen, var det samma visa innan den sista och tredje stigningen började. Det kändes frustrerande att kämpa sig uppför berget och inse att man måste tappa höjdmeter för att ta dem igen!

Till slut nådde vi toppen efter 2 h och 50 min inklusive raster. Detta var vi stolta över då man räknade turen till toppen som ett 4 timmars projekt exklusive raster. På toppen var det vindstilla och behaglig temperatur. Vi satte oss ner på ett par stenar och åt den medtagna lunchen med utsikt över "hela" Norge. Detta var vackert! Att vi hade haft blå himmel med höga temperaturer under alla fyra dagar i Jotunheimen var helt otroligt! Tur ska man ha ibland!

På toppen  av Galdhöpiggen ligger ett litet hus, som vi hittade dörren till. Därinne spelades go musik och vi möttes av en ung man. Han bodde tydligen däruppe och erbjöd toppbestigarna kaffe, läsk och annat gott. Även lite olika typer av souvenirer kunde man införskaffa. Jag frågade om människor gick upp med varorna, men tydligen kom det regelbundna helikopterleveranser upp dit på sådana fina dagar som dessa. Underbart att man på nordens högsta topp kan slå sig ner på en stol och med panorama utsikt blicka ut över Jotunheimens snöbeklädda toppar och glaciärer. 

På vägen ner försökte vi hålla ett konstant och högt tempo. Nere vid Spiterstulen väntade pappa och Linus. Vi hoppade från sten till sten. Tappade balansen då och då, men lyckades alltid balansera upp kroppen innan ett fall var ett faktum. Vi mötte massvis med människor som kämpade i värmen för att bestiga samma topp. Var vi avundsjuka på dem? Knappast! Det var skönt att toppen var bestigen och att vi hade en lång nedförsbacke kvar av dagen och inte en lång uppförsbacke.

Väl nere hoppade vi in i duschen och bytte om till våra vanliga civila kläder. Detta kändes lite omärkligt efte fyra dagar med samma kläder. Och med trötta ben och glatt humör började vi den långa bilturen ner mot Oslo igen!

/TandemLove (R)

Med denna bilden avslutar jag blogginläggen från årets fjälltur i Jotunheimen!

Lämna en kommentar på detta inlägg: