Diabetes - En skitsjukdom!

I natt fick jag uppleva en situation jag tidigare bara läst och hört om. Ett tillstånd som jag är oerhört tacksam över att det inträffade i mitt egna, trygga hem med tillgång till sjukvård om det skulle behövas. Inte ute i öknen i Sudan utan tillgång till läkarvård, kolhydrater och rent vatten. Man kan ju tycka att en helt vanlig magsjuka inte är så illa, men en kräksjuka kombinerat med diabetes kan snabbt bli ganska akut. Tidigare har jag trott att det var överdrivet, men nu vet jag bättre.

Det hela började med att jag fick ont i magen, mådde illa och kände mig helt slut i kroppen. Sen ökade symptomen och jag fick en stark frossa. Inga konstigheter, jag kräktes och svettades och fick feber. Det är aldrig trevligt att bli dålig, men när mitt blodsocker började sjunka steg oron inom mig på riktigt. Jag låg på 1,8mmol och hela min kropp skakade. Min kropp ville inte behålla vätska eller mat och det är vad som behövs för att få upp blodsockret. Det är med andra ord maximalt dålig tajming att få lågt blodsocker samtidigt som man får kräksjukan! När det sista man vill & kan är att äta eller dricka, magen skriker av smärta och varje tugga gör att man hulkar - då är man inte så kaxig. Min bästa lösning blev att försöka ta upp maximalt av dextrosol via slemhinnorna i munnen och kinderna.

Natten fortsatte som ett maratonlopp mellan sängen, toaletten och kylskåpet. Mitt blodsocker sjönk konstant, jag åt och spydde som följd. Varje dextrosol-tablett eller klunk juice som landade i magsäcken utgjorde en ökad smärta, men samtidigt var jag tvungen eftersom mitt blodsocker cirkulerade kring 2-3mmol. När blodsockret äntligen stabiliserade sig kunde jag slappna av och vågade somna. På golvet, helt utmattad. Hade jag inte klarat att få upp blodsockret på egen hand, hade vi behövt ge mig en glukagonspruta, eller i värsta fall åka in till sjukhuset för att sätta sockerdropp. Det är samtidigt av yttersta vikt att få i sig vätska och insulin, för att inte kroppen skall gå in i ketoacidos, ett annat livshotande tillstånd.

Jag försöker att aldrig öppna denna dörren, för det som väller ut är farliga och meningslösa tankar och känslor som inte bidrar till en lösning. Men seriöst, jag önskar varje dag att jag skulle slippa den här sjukdomen. Jag kan bli så himla ledsen för att jag drabbats av diabetes. Det finns så otroligt många situationer i mitt liv som hade varit annorlunda och så mycket bättre utan en kronisk, livshotande sjukdom som komplicerar min vardag och mina mål för framtiden. Det är så himla svårt att acceptera att en helt ofarlig kräksjuka kan innebära ett besök till sjukhuset. Jag vill vara stark, frisk, oberoende och fri. Nej, diabetes, en skitsjukdom!

/TandemLove

Etiketter: diabetes

Lämna en kommentar på detta inlägg: