Freestyle Navigator - en glimt av ett normalt liv!


Jag har haft diabetes i snart 18 år och det är många dagar jag känner mig trött på att vara kroniskt sjuk. Det finns oändligt med tillfällen då jag verkligen hade önskat mig en fridag från sjukdomen, eller ännu bättre, ett helt liv utan diabetes. En farlig tanke som bara öppnar dörren till förtvivlan. För det finns inget botemedel, vi måste acceptera ett liv med diabetes. Göra det bästa av vår situation. Något som inte är lika enkelt varje dag. Inte varje dag i 18 år. 

Min man och jag har så många pratat och drömt om en klocka där jag kan följa mitt blodsocker genom dygnets alla timmar. En klocka som varnar mig innan jag går för djupt ner i ett lågt blodsocker. En klocka som varnar mig innan mina värden skjuter i höjden. En datamaskin som kan hjälpa mig genom att mäta om blodsockret är på väg upp eller ner. Vi har drömt om hjälp och vägledning. Så kom nyheten om kontinuerlig blodsocker-mätare och jag ställde mig genast i kö. Efter över  fem månaders lång väntan fick jag äntligen pröva en Freestyle Navigator och drömmen blev sann. I alla fall i tio dagar. Nu måste jag ansöka om en egen och hoppas att jag blir beviljad en. Det känns som en olidlig väntan.

Min vecka med Navigator var som en semestervecka jag alltid önskad mig. Jag var inte längre ensam med min diabetes, jag fick en liten assistent. Det var inte längre bara jag som hade koll på blodsockret. Det var inte längre bara jag som skulle ta alla beslut. Navigator hjälpte mig ta rätt beslut, hjälpte mig planera och framför allt hjälpte mig förebygga. Plötsligt fungerade allting i vardagen mycket bättre, jag kände mig friare. Tyngden lättade från mina axlar och jag kunde andas lite lättre. Jag fick plötsligt energi och fokus över att lägga på andra saker. Min diabetes hade inte längre huvudrollen i mitt liv. Vilken underbar vecka det var! Mätaren visade mig när som helst på dygnets alla timmar hur mitt blodsocker såg ut. Och det bara genom att trycka på en knapp. Inga stick i ömma, hårda fingertoppar och inget kladd med blod på kläder. Men det var bara små saker gentemot resten av fördelarna.

  1. Jag slapp tunga känningar mitt i natten som annars gör mig helt utslagen dagen efter! Inga nätter med farligt låga värden och mat-marathon till sent in på natten. Nu varnade mätarn i tid och jag kunde fånga upp låga värden och äta lagom innan läggdags. Eller bli varnad mitt i natten, innan sockret sjönk kraftigt och på så vis kunna äta lagom mängd för att klara resten av natten. Om ni bara visste vilken enrom skillnad det har varit för att orka med vardagen med träning, jobb och fritid! Wow- är det så här friska människor har det?
  2. Jag slapp höga toppar eftersom mätarn varnade mig när jag var på väg upp. För första gången i mitt liv kunde jag se in framtiden och få en indikation på om sockret var på väg ännu högre eller påväg ner. Det gjorde att jag kunde veta om jag skulle ta insulin, eller bara vänta ut det höga värdet. Tidigare har man fått chansa vilket har lett till lågt blodsocker helt i onödan, eller väldigt höga värden för att man chansade att det skulle plana ut. För första gången i livet fick jag hjälp med att bedöma och förutspå vart blodsockret var påväg. Om ni bara kunde förstå hur lugn det gör en att få hjälp med det. Beslutsångesten och stressen över att inte säkert veta blev ett minne blott. 
  3. Jag kunde äntligen träna optimalt eftersom jag kunde styra kost eller insulinintag efter vad min kropp var behov utav. Inga mer avbrutna träningspass på grund utav lågt blodsocker, eller på grund utav på tok för höga värden och kramper i musklerna. Det har också varit betydligt lättare att följa min strikta kostplan eftersom jag bättre kunnat veta om jag behöver mer medicin, eller mer mat. Jag kan sluta äta vid lågt blodsocker tidigare eftersom mätarna berättar när det är tillräckligt för att kurvan ska vända eller stabilisera sig, men jag kan också veta om jag måste fortsätta äta så att jag inte dyker ännu längre ner. Det ska sägas alltså, att följa en strikt kostplan är svårt som det är mellan varven. Att träna 5 styrkepass i veckan är också tufft som det är. Det absolut sista man behöver när man väl är motiverad att följa sin plan, är ett blodsocker som sätter käppar i hjulet! Med Navigator kunde jag följa min kostplan och mitt träningsprogram på ett sätt som jag tidigare haft problem med. Det var helt fantastiskt skönt! Wow- är det så här att vara frisk? 


De har varit de 3 tyngste fördelarna med att ha en kontinuerlig blodsockermätare. De 3 tyngste anledningarna jag kunnat uppleva på så kort tid. Men andra små saker som kanske inte verkar så viktiga har varit att slippa leta efter ett ställe att få blod ur i dessa hårdna, ömma och slitna fingertoppar som varit misshandlade 8-12ggr per dag i 18 år. Eller att slippa kladda med nålar och blod så fort man känner en konstig känsla i kroppen, istället få ett svar genom ett diskret och snabbt knapptryck. Eller att hinna stoppa ett lågt blodsocker på jobbet innan man börjar svettas kopiösa mängder, börjar darra och skaka i händer och fingrar, får tunghäfta, börjar bli förvirrad och börjar bli svag. Det har varit underbart att stoppa pinsamma känningar offentligt i tid - så makalöst skönt att få känna sig NORMAL! Men det har också varit skönt att slippa testa sig mitt i natten, bara kunna kolla läget genom att trycka på mätaren. Eller bara lyxen att kunna följa sina värden samtidigt som man tränar eller promenerar. Eller att min man kunnat kolla läget om jag gjort något annat, eller varna mig för att han hört mätaren innan jag gjort det. Man har haft ett litet diabetes-team med sig i väskan varje dag. I alla situationer. Hela tiden.

Så nu hoppas vi på en Navigator till familjen Engberg. Kryssa fingrarna tillsammans med oss, om en månad får vi besked.

/TandemLove

Från vänster ser ni anordningen som jag "skjuter"/trycker in nålen/chipet med. Sen själva plåstret med chipet och fästanordningen. Sen själva mätaren i rosa. Bredvid den ligger sensorn som sänder värdet till displayen.
I denna sitter ett chip som jag "skjuter" in i armen och som sedan läser av blodsockret. I denne fäster man sensorn.
På displayen ser man sin kurva genom dagen. Den skal helst ligga mellan de två gröna strecken. Bredvid visas det aktuella värdet som är för ca 5min sedan och en pil som pekar upp, ner eller rakt fram beroende på vart blodsockret är påväg.
Det syns ganska mycket på armen under kläderna. Men jag bryr mig inte ett dugg, det är värt det! Tidigare skämdes jag så otroligt mycket över min sjukdom, idag står jag stolt i den!
Etiketter: diabetes

Lämna en kommentar på detta inlägg: