Den mest spektakulära tågresan - Colombo till Galle!

Vi kände att det verkligen var dags för sol och badsemester och beslutade oss därför för att lämna Negombo en dag tidigare än planlagt. Vårt hotell i Negombo var vänliga och lät oss flytta vår sista natt, till slutet av vår resa istället. Det avgjorde saken för oss och vi packade ihop våra 35 liters ryggsäckar och begav oss av mot Colombo igen. När vi ankom till busstationen blev det en kort promenad i den stekande solen. Ganska snart hittade vi den hektiska tågstationen  där vi snabbt letade fram en biljettlucka. Vi fick veta att tåget precis hade gått och nästa tåg skulle avgå ungefär tre timmar senare. Men eftersom vi inte hade någon tid att passa var det inte ett bekymmer tyckte vi. Istället slog vi på stort och langade vi fram ungefär fyrtio kronor vilket köpte oss en biljett i andra klass istället för i tredje klass. 

Vi tog oss en tur i Colombo, käkade lunch, köpte solkräm och ganska snart var det dags för oss att ta oss till rätt perrong. Vi satte oss ute bredvid spåret tillsammans med de lokala och betraktade folklivet på tågstationen. Tågen som rullade in på stationen var överfulla och det hängde människor ut genom fönster och dörrar. Man kunde se in i tågen hur folk stod packade som sillar och många åkte på trappstegen utanpå tåget. Från tågfönstret kastade folk sina sopor rakt ner på marken och folk tvättade händerna direkt ut genom rutan. Folk hoppade ner på tågspåren och släntrade över rälsen för att sedan svinga sig upp på trappsatserna utanför tåget. Några klämde sig in i tågvagnen, medan andra fick nöja sig med att stå på trappan utanför och hålla sig fast i räcket vid dörröppningen. Från tågen som anlände hoppade några djärva killar av redan innan tåget bromsat in på stationen och sedan gick de över tågrälsen och  klättrade upp på perrongen. Det är annat det än i Skandinavien där det anses som direkt livsfarligt att beträda spåren! 

Fem minuter innan avgång rullade tåget lugnt in på vårt spår och vi tog sats för att klämma oss först och främst in i tågvagnen. Och sedan helst med en sittplats också. Det gick hur bra som helst och vi fixade både att komma oss in i tågvagnen, och få en sittplats vid fönstret. Efter oss kom sex andra turister löpandes in i kupén. Rasmus höjde på ögonbrynen ganska snabbt och undrade om vi verkligen hoppas på rätt tåg. Det kändes lite för modernt och såg mer ut som en tunnelbana. Vi skulle till orten Galle och utbrast därför ett frågade; ”Galle” rakt ut i tågvagnen. Det gjorde susen! Samtliga av de lokala i tågvagnen började skaka på huvudena, säga; ”no,no” och upprepade ett annat ortsnamn. Precis när tåget började starta upp igen hoppade vi och sex andra förvirrade turister ut genom tågdörrarna. På perrongen möttes vi av en mycket road lokalbefolkning. En vänlig själ i folkskaran förbarmade sig över oss och visade oss bort till en helt annan del av perrongen. Mycket längre bort från där vi tidigare stått och väntat. Han pekade och visade; ”you second class over here, we third class over there". När väl nästa tåg rullade in på perrongen såg vi alla till att fråga minst två lokala att det var rätt tåg som närmade sig. Vi fick grönt tecken och gjorde oss redo.

Det var fler som gjorde sig redo må ni tro! Ungefär hela perrongen faktiskt. Vi turister stod snällt och prydligt uppradade och väntade på att tåget skulle bromsa in, men de lokala började tränga sig ganska våldsamt. Helt plötsligt var det djungelns lag som rådde och allt vad hänsyn heter försvann. Beniga och vassa armbågar borrades in i midjan från dessa korta men ivriga lokala. Folk började springa småsteg och knuffas i jakten på att hamna framför en tågdörr. De lokala gjorde allt för att kunna greppa handtagen till dörröppningarna innan tåget ens hade hunnit stanna. Det var fullt med händer runt handtagen och folk nästan släpades efter tåget som nu börjat bromsa. Efter fem sekunder i chocktillstånd, tog vi seden dit vi kommit och gjorde exakt likadant.  Väl med fötterna på trappsteget insåg vi att få en sittplats bara var att glömma. Tåget var redan överfullt och istället var vi glada att vi båda kommit ombord på tåget. Vi fann en ledig golvyta precis i en dörröppning och slog oss ner i solskenet.

Tågresan var otroligt vacker och gick längs med det turkosa havet, genom frodig växtlighet och nära intill husen och människorna i byarna vi passerade. Längs vita stränder med vajande palmer tuggade tåget framåt och ljudet från tågvisslan tjöt med jämna mellanrum. Tåget tutade frekvent för att varna lokalbefolkningen som bodde utmed järnvägsspåret.  På det motsatta tågspåret torkade folk sin tvätt, andra människor satt i skuggan och vilade sig och barn spelade boll och lekte. Vid vissa stationer hoppade det på försäljare som klättrade över oss där vi satt i dörröppningen. Med sig i sina korgar hade de frukt, popcorn och kalla drycker till försäljning.

Det var en mäktig känsla att känna hänga ut genom dörröppningen och känna vinden blåsa genom håret samtidigt som vackra stränder och frodig natur passerade i ett rasande tempo! Tåget stannade i Galle och därifrån hoppade vi på en buss som tog oss ner till strandorten Unawatuna och till vår strand, Dalawella.

/Susanne & Rasmus

Etiketter: srilanka

Kommentera gärna: