Ella -  A view from the top!

Vi bokade två nätter på ett Homestay i utkanten av den lilla bergsbyn Ella. Orten är kanske mest känd för sin tågresa genom bergslandskap och teodlingar och nästan alla turister sätter sin fot i Ella när de besöker Sri Lanka. Men Ella bjuder också på fantastiska vyer, vattenfall och toppbestigningar. En perfekt plats för oss med andra ord!

Morgonen startade med fågelkvitter och med solsken som lyste in genom de tunna gardinerna som hängde för fönstret. Bakom gardinerna kunde vi skåda terassodlingar, bergstoppar och Ellas vattenfall. Vi beslöt oss snabbt för att dagens utflykt skulle gå upp till Ella Rock, vattenfallet och Lilla Adams Peak. För att få en vägbeskrivning frågade vi ägarn till gästhuset som på bruten engelska och med gestikulerande armar förklarade vägen. Han menade att vi skulle gå på tågspåret och sedan  la han till;
” When train comes, you jump - ok? No problem!” Så log han med hela ansiktet och blottade alla gluggarna i munnen. Samtidigt som han vickade på huvudet från sida till sida, så där lustigt som alla gör här på Sri Lanka.

Vi gick längs med tågrälsen som var omgiven av prunkande grönska. Palmer, träd, buksar, blommor och högt gräs kantade rälsen och utmed sidan passerade vi skolor, restauranger och små hus. Längre bort låg terassodlingarna på rad och bergstoppar ringade in hela dalen. På spåret mötte vi herrelösa hundar och lokalbefolkningen som var påväg till och från Ella. Det hela kändes väldigt exotiskt och härligt! Plötsligt tvärnitade Rasmus och svor till. Jag som inte riktigt hann märka att han stoppade gick rakt in i honom och undrade vad i hela världen han sysslade med. Det visade sig att han nästan hadde klivit rakt på en 1,5m lång orm som låg på spåret och solade sig. Mitt hjärta åkte genast upp i halsgropen. Det gällde med andra ord att se efter var man satte sina fötter!

Turen upp till Ella rock var ganska enkel men gav oss en bra träning i den branta terrängen. Luftfuktigheten var hög och solen stekte bra, så vi och alla andra turister svettades bra uppför till toppen. Väl uppe belönades vi med en fantastisk utsikt. Vi kände hur solen började bränna lite väl hårt och beslöt oss därför för att bege oss neråt. På vägen tillbaka valde vi en annan stig och passerade nu odlingar, teplantage, risfält och gick genom små bondgårdar. 

I Ella centrum stoppade vi för en bit mat på en utav de många turistrestaurangerna som ligger i byn. Det blev som misstänkt ingen succé och vi beslöt oss för att gå de 4km till en restaurang med högre klass. Väldigt hög klass! Restaurangen tillhör ett hotell som vi desperat försökte få rum på, men det var fullbokat flera månader i förväg. Nu beslöt vi oss för att i alla fall få uppleva platsen på deras restaurang och vi började traska. Turen gick genom Ella by som var kantad med restauranger och små matstånd som sålde klassiska lokala smårätter, fyllda pirog-liknande knyten och pannkakor. När vi kom i utkanten av byn kom vi närmare inpå det lokala bylivet. Här var vägen kantad med mindre små butiker som sålde kakor, läsk, frukt och andra förnödenheter. Kullar med teplantage började torna upp sig och när vi närmade oss hotellet blev tebuskarna allt fler. I området körde minilastbilar runt och hämtade upp säckar med teblad från de små husen längs gatan. De lokala plockade teblad som de sedan sålde till lastbilarna. Bak på lastbilen stod en man och tog emot säckarna, vägde dem och sedan skrek han summan till mannen bakom ratten i förarsätet. De som lämnat säcken gick sedan till föraren som gav dem en summa pengar för tebladen. 

Vi nådde 98Acres som låg uppe på en liten höjd med utsikt över teplantage, lilla Adamasberget och bergskedjorna som omringar Ella. Det var ett hela makalöst vackert ställe med genomtänkta detaljer överallt. Deras bungalows ligger alla med direk utsikt över bergen och de lummiga teplantagen. Själva restaurangbyggnaden var robust med grova trädplankor, stora metallslag på dörrar och fönster och skrovliga trädplankor på väggar och golv. Vi slog oss ner och beställde in te från gården, vår första riktiga kaffe och en perfekt bränd Crème Brulé. Att avnjuta kvalitetsmat i en urskön miljö är något av det bästa vi vet! När det blev ledigt ute på terassen flyttade vi ut för att verkligen smälta in i den magnifika utsikten ännu bättre. Vi beställde in en flaska bubblande Rosévin och skrev dagens blogginlägg från terassen. Det var utan tvivel det bästa kontor vi haft ;) Vi satt kvar långt efter att solen gått ner och färgat bergtopparna i ett blått skimmer. Vilket underbart ställe, hit vi vill åka igen!

/Susanne & Rasmus

Etiketter: srilanka

Kommentera gärna: