Tea Heritence Factory - en glamorös resa till svunnen tid

Vi klev av tåget i Nana oya och vår chaufför hämtade upp oss från perrongen. Dagens tur skulle gå till utkanten av Nuwara Eliya där vi skulle på teprovning och lunch på det glamourösa hotellet Tea Heritance Factory. Hotellet ligger på en höjd, omringad av teplantage och är faktiskt en omgjord tefabrik med anor från 1800-alet.  Vår ursprungliga plan var att boka en natt på hotellet för att verkligen få hela upplevelsen av platsen. Men det var fullbokat sedan länge.

När vi körde genom teplantagen kunde man skymta hotellet på höjden och den plåtklädda byggnaden såg inte mycket ut för världen tänkte vi. Precis innan vi nådde hotellet fanns ett litet samhälle som var till endast för de anställda på plantagen och hotellet. Från samhället spelades indisk musik som studsade mot bergen som omgav platsen. 

Vi kom in i receptionen och sa att vi egentligen ville bott här men nu skulle vi i alla fall äta en lunch och göra deras teprovning. Receptionisten sken upp och sa att de hade ett rum ledigt där gästen ännu inte dykt upp från natten innan. Vi kunde få bo där om vi ville! Det visade sig vara en premiumsvit i en ganska hög prisklass och vi sa att det dessvärre blev lite väl dyrt för oss.
Receptionisten nickade artigt och vi kände oss besvikna och fattiga. Men så kom bokningschefen fram och sa att han gärna ville visa oss rummet så att vi kunde förstå hur vackert det var. Sen la han till att priset kunde han säkert göra något med. Vi sprack upp i två stora leenden och följde efter honom två trappor upp till sviten. Mannen slog upp dörren och vi gick efter honom in i en liten hall och sedan kom man ut i själva rummet. Han drog undan gardinerna och vi fick en 360 graders utsikt över teplantage och bergstoppar. Hela rummet var omringat av stora fönster som släppte in morgonljuset och vyerna på ett obeskrivligt vackert sätt. Samma sak gällde för badrummet där ena väggen enbart var i fönsterglas mot tekullarna. I badkaret kunde man ligga och se ut över teplantagen och den blå himlen. Vi var naturligtvis fullkomligt sålda!

Vi fick rummet för samma pris som ett standardrum och med helpension inkluderat och med detta kände vi oss väldigt nöjda. När vi konfirmerat att vi önskade boka rummet började personalen uppvakta oss. Det var otroligt mycket personal som alla var klädda i vita turbanliknande huvudbonader. De hälsade formellt varje gång man rörde sig i receptionen och man kände som en kunglighet. Ganska direkt kom en utav dessa fram med en bricka med tända ljus, teblad och tre skålar. I skålarna låg sockerkristaller, kardemumma och kummin som han hällde upp i våra händer. Sen målade han en prick i våra pannor och efter det fick vi äta kryddblandningen. En annan man kom och serverade oss en liten kopp gudomligt te. Teet var kryddar med kanel, mynta, vanilj och kardemumma och var precis perfekt tempererat. När check-in väl var över började vi med vår fem rätters lunch som ingick i priset. Här blev vi serverade en skaldjurssallad, vårrullar, ingefära & morotssoppa, lammstek i apelsinsås, limeis som neutraliserings måltid och slutligen en daddelkaka med vaniljglass. När vi avslutat måltiden var vårt rum färdigt och vårt bagage hade redan blivit burit dit. I rummet stod en skål med färska jordgubbar som odlats på gården och en mindre skål med varm chokladfondue. Det kallar vi ett varmt välkomnande! 

Hotellet är en ombyggd tefabrik och i hela byggnaden är det spår av den gamla produktionen. I mitten av hotellet går ett shackt med enorma fläktar i båda ändarna. När tefabriken var igång var dessa fläktarna till för att transportera in och ut luft. Samtliga av hotellets rum var tidigare rum där man torkade och fermenterade tebladen. Det gjorde man genom att öppna alla fönster i tefabriken och sen satta man på de gigantiska fläktarna. När ni ser hur många fönster som finns så förstår ni vilket genomdrag som måste varit under den processen! Det var otroligt mäktigt att bo i en historisk byggnad där spår från tidigare fanns överallt. Det kändes som att bo på ett museum, eller nästa som att resa tillbaka i tiden och få en inblick i livet på fabrikens glansdagar. 

På kvällen gjorde vi oss fina och lämnade vårt rum för att gå ner till ännu en avsmakningsmeny. När vi nådde trappan ner möttes vi av ljudet från de stora fläktarna och en gammaldags indisk musik på låg volym. De hade satt på fläktarna som gick från källarna hela väg upp till översta våningen och genom öppningen mellan våningarna kunde man se hur fläkten arbetade. Vi gick ner för trappen och välkomnades av bokningschefen och tre andra i personalen. Alla var extremt artiga och välutbildade inom hur man ger ypperlig service. Man kändes sig så otroligt väl omhändertagen och de hälsade på dig vid förnamn. Vi startade kvällen med varsin drink och några kanapéer i de mjuka sofforna i hotell receptionen. Belysnigen var dämpad, de var levande ljus som fladdrade och ur högtalarna strömmade de rytmiska tonerna från en lugn och behaglig indisk musik.  I bakgrunden hördes det kontinuerliga ”svoshet” från fläktarna som i ett rofyllt tempo pumpade runt, runt. Det hela var taget som ur en film och känslan var helt magisk. Det var en utav de häftigaste upplevelserna vi varit med om! När vi druckit färdigt gick vi till middagen. Den var dessvärre inget att hänga i granen, men så jämför vi med några av världens bästa restauranger också! Däremot jämförde vi servicen här mot den på Burj Al Arab, världens lyxigaste hotell. Och faktum är, att servicen på Tea Heritance Factory var betydligt bättre. Deras service ges dessutom med ett äkta leende, för på Sri Lanka ler de flesta med ögonen. Inte med en stel mun. Vill man bli exceptionellt duktig pås ervice, bör man lära en del från Lankeserna! Efter middagen la vi oss i ett varmt skumbad med utsikt över natthimlen och de mörka konturerna från topparna. 

Naturligtvis vaknade vi av fågelkvitter och solstrålarna som letade sig in bakom gardinerna. Sängen var otroligt behaglig och lakanen var helt gudomliga. Här hade man kunnat ligga kvar hela dagen! Men jag (Sussie) begav mig ner till gymmet för ett pass innan frukost och efter det ut på en promenad i närområdet för att supa in omgivningen i soluppgång. Från det lilla samhället där de anställda bodde spelades återigen någon form av indisk musik och på buskarna låg daggen fortsatt kvar och glittrade i solen. Det var ett ögonblick jag sent kommer glömma!
När klockan slog 08:00 var det dags att väcka Rasmus och vi gick ner för att njuta av en gigantisk frukost med allt man kunde önska sig. Höjdpunkten var kanske den iskalla kokosnötsvattnet som vi kunde dricka obegränsat av! 

Etiketter: srilanka

Kommentera gärna: