TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

2010 > 07

Jihoooo!

Vi tog oss på vår söta tandemcykel från Narvik till Ystad 170mil!!! Med lite hjälp utav buss emellanåt visserligen, men faktiska cyklade mil landar trots det på 170 och det känns riktigt bra det också!

 

Vi vet fortfarande inte hur vi ska ta oss hem, men vi jobbar på det. Nu ska vi söka jobb och vila upp oss lite i skåne innan det blir truckförarutbildning i Malmö innan hemresa.

 

Här lägger vi upp lite bilder som visar sista bitarna ur vår härliga resa!!!

Det har verkligen varit ett äventyr där vi fått uppleva och se jättemycket! Allt från punkteringar i alla dess olika skeden, insekter och deras otäcka stick, svinigt kallt och väldigt svettigt, kass mage, sura miner, många skratt, roliga och trevliga människor, sura idioter, hjälpsamma själar osv....

 

Ett roligt minne var innan Örebro där vi fick hjälp utav busschaffisen att hitta in till stan. Vi cyklade efter stadsbussen och han väntade in oss om vi kom efter i backarna. Otroligt schysst!

Och finaste minnet måste vara från Balsby. Ca 9km utanför Kristianstad när vi precis cyklat 15mil och mörkret började falla, så kunde vi bara inte hitta dendär sjön som de skyltade till. Skyltarna verkade gå upp i tomma intet efter en sträcka och vi hade inga lampor eftersom vi inte cyklar på kvällen och vi vågade inte fortsätta på stora vägen utan ljus. Så vi stannar till och börjar nästan bråka lite desperat om vad vi ska göra, var vi ska åka. Då kommer en cyklist i mörkret som vi bestämmer oss för att fråga om vägen. Hon visar oss till badplatsen, vi pratar på vägen dit och det hela slutar med att hon frågar om vi verkligen måste sova i tält. Öhh, ja vad annars svara vi dumt? Ni kan sova i mitt uterum förklarar hon glatt och vi tror knappt våra öron. Hon tar fram lakan, handukar och madrasser och täcken och hela faderullan. Hon förklarar att hon ska jobba tidigt nästa morgon så vi får känna oss som hemma och gå när vi sovit klart bara. Sen bjuder hon oss på fika och te och vi pratar till sent på natten. En mkt gästvänlig och trevlig kvinna som varit som missionär i Kenya i 10 år och 4 av hennes 5 barn var födda där nere. Väldigt inspererande! Sen stannade vi på lunch med hennes dotter nästa dag och hann också säga hejdå till mamman efter hon jobbat klart. Så kärleksfull och härlig!! Sånna människor ger en hopp om världen alltså :)

 

Ett annat roligt minne var när vi tog in på camping i Nora. Det var bara vi som tältade på den totalt sluttande tältplatsen men valde trots det en plats lite avskillt i ena hörnan för att slippa allt oljud som det är på campingar. Tält har tunna väggar liksom, och jösses vilka gamlingar vi är :) Men hur som helst hittade vi en bra plats och begav oss ut i regnet för att se på stan och pröva Noraglass. När vi kommit tillbaka upptäcker vi att ett par från Belgien slagit upp sitt tält 2 meter från vårt och med deras fönster precis i vår ingång så man fick oönskad ögonkontakt med dem när man gick ut. Vi trodde det var ett skämt!! Det fanns en yta på ett par tusen kvadratmeter och det fanns två tält på denna yta. Svenskar som vi är blir vi väldigt upprörda av ett sådant betende! Man bara gör inte så i vår kultur, det lär man sig liksom samtidigt som man börjar amma i vårt land. Rasmus blev helt sjukt irriterad medans Sussie faktiskt tog det rätt lugnt. Inte hela världen, trist men ingen panik. Ramus var mer fly förbannad och ville dra upp deras tältpinnar, skjuta boll på deras tält, spela musik hela natten och prata jättehögt tills de flyttade sig. I
campingens instruktioner stod det klart och tydligt att det skulle vara 4 meter mellan tälten och om man hade bil skulle denna stå emellan tälten. Så vi ringde receptionen och bad de hjälpa oss i denna situation. Att tillägga här är att vi kunde höra när de vände sig, ordgrant vad de sa osv eftersom som sagt tältdukar inte är ljudisolerade. Hur som helst fick vi ett SJUKT otrevligt bemötande av ägarinnan som förklarade att det inte var hennes problem och att vi inte kunde be dem flytta sig eftersom det regnat. Så det var bara att bita ihop, stoppa i öronpropparna och försöka sova gott. När vi väl kommer tillbaka till tälten står killen i princip i vårt tält för att fota sitt tält och Rasmus puls steg. Hahaha! Roligt att se honom så uppjagad över något sådant :) Men tänkt så mycket lättare det hade varit om vi bara snällt bett dem flytta sig :)Fega svenskar? Absolut!

 

Vi kan verkligen rekomendera att cykla tandem, det är hur bra som helst.Man får utvecklas både som par men också som person, man får ökat självförtroende och massor av frisk luft och mer ork! Man får se otroligt mkt, kommer närmare naturen. När man cyklar förbi en jordgubbsodling blir doften så intensiv att man nästan cyklar av vägen. Visserligen håller man på att cykla av vägen av andra dofter också, men av helt andra anledningar. Så som ny gösslade åkrar vilket luktar mindre härligt :)

 

Jättekul att ni alla följt oss och stöttat och hjälp oss på vägen! Och extra tack till er som jobbar deltid som vår privata enirotjänst!!!! Utan er hade vi varit hjälplösa ibland :) Vad gjorde man innan internet? :)

 

Läs hela inlägget »

Nu har vi cyklat till Gränna där vi självklart ska smaka på polkagrisar och vara turister.

Sussie fick köpa sig en ny och dyr sadel som borde göra underverk, men vi väntar ännu på detta underverk :) Hon har fruktansvärt ont i baken, men det har blivit betydligt bättre med den nya sadeln. Dock långt ifrån bra, men det blir det nog aldrig :)

 

Vi har hunnit med en hel massa, man vet knappt var man ska börja... Mora som sagt var helt underbart och Eva pysslade om och skämde bort oss ordentligt. Vi fick träffa familj, släkt och vänner och bjöds på mkt god mat och härliga utflykter. Vi besökte också GrönklittsBjörnpark till Sussie förtjusning och Rasmus höll mest god min. Det var absolut inte värt pengarna, så åk inte dit. Men det var ganska coolt att se tiger och isbjörn och björnungar ändå =) Vi bantade också packning och gjorde oss av med värmeplagg vilket var skönt. Och Lars och Rasmus kittade cykeln lite extra ( tex skruvade fast mina hantag ordentligt :) ). Också fick vi ju cykelhjulet utbytt och fixat ochd et har hållt hela vägen ner hit så håll tummarna för resten av sträckan !

Vi är uppe i typ 12 punka nu eftersom vi körde på en häftklam mer utanför Örebro. Men det gick snabbt att ordna :)

 

Dalarna är helt underbart vacker med många fina städer och trevliga människor med härlig dialekt. En favvo =) I lUdvika hände det roligaste hittills kanske... Det började ÖSregna medans vi handlade mat på Willy.s och vi fick söka skydd där inne tills det lättat lite. Sen var vi tvugna att bege oss ut i regnet för att leta tältplats innan mörkret. Och i rondellen mitt i stan var det en GIGANTISK vattenpöl som vi verkligen försökte undvika, samtidigt som vi försökte undvika bilarna som stänkte ner oss från andra sidan. Och mitt i detta så lossnar Rasmus sadel, där Sussies styre sitter på samma stång och vi måste stanna mitt precis i denna stora vattenpöl. Vi står där i spöregnet med vatten upp till anklarna och skruvar på styret igen medans bilarna kör om oss och gör oss om möjligt ännu blötare :) Man kunde inte göra annat än att skratta alltså, så himla komiskt!!!

 

Igår tog vi en vilodag i Borghamn där vi solade och badade och bara slappade för att få mer kraft i musklerna. Vi vill ta många mil snabbt nu genom småland eftersom vi inte har något speciellt att titta på och vill ner till Skåne och bada och turista :)Håll tummarna för vackert väder sista veckan alltså!!!

 

Det är en del som känner igen oss i städerna och många som är nyfikna på hur långt vi cyklar, varför, hur vi bor och hur det är att cykla tandem. Vanligaste frågan vi får är nog" Hur håller ni sams?" Konstigt nog verkar det vara vårt minsta problem, det är mest cykeln som bråkar :) Vi har kommit fram till att äta mkt för att hålla humöret uppe, för är magen glad så är människan glad :)Haha!

 

Vi hörde precis om en kille som åkt inlines genom hela Sverige, DET kallar vi coolt! Fatta vilken utmaning, måste vara halvt galen :) Man känner sig lat i jämnförelse :)

Nu får ni ha det så gott alla så hörs vi snart igen!

Läs hela inlägget »

Hej hej!

 

Vi har varken haft tid eller möjlighet att skriva men vi lämnar nu ett livstecken i all hast =) Vi har spenderat natten i örebro hos Rasmus bror Joakim med familj. Vi blir alltid vortskämda med god mat och gästvänliga släktingar, stort tack till er. Och Eva stannade vi en hel vecka hos i Mora där vi hade det helt underbart! Bilderna talar för sig själv så kika på dem :)

 

Nu har vi nyss inhandlat en ny sadel till Sussie eftersom smärtan i baken blivit helt outhärdlig. Hon kan knappt sitta ner längre så de behödes :)

 

Idag tänkte vi ta oss till Askersund ungefär beroende på vägar, lust och ork. Det är strålande sol och världens finaste sommar vi har med oss, kan livet bli bättre?

 

Vi har det helt underbart och bara njuter! Det börjar nästan kännas lite jobbigt att vi "bara" har hälften kvar....

 

Blir kanske hemresa via Danmark, lite oklart ännu mend et kunde ju vara roligt när man ändå är i farten.

Läs hela inlägget »

Efter myggnatten var Sussie på ganska dåligt humör eftersom det dessutom var fruktansvärt varmt i tältet och man var lite trött på att hela tiden behöva häcka i bastun. Och ja, visst är vi säkerligen känsliga för man dör inte av mygg. Men att bli totalt överfallen varje minut är bara så otrevligt att man hellre steks i tältet. Men till slut kom vi iväg och började dagen med en låååååång uppförsbacke. Rasmus var lite sjuk och hade därför inte jättemycket energi och Sussie var allmänt gnällig och trött så vi stannade för att laga lunch ganska snart. Men den enorma uppförsbacke vi precis klättrat upp för med cykeln var inte nådig alltså!! Och hela tiden var man lite nervös att däcket skulle svika oss igen, men de höll hela vägen upp. Medans pastan kokade kollade vi kartan och insåg då att vi troligtvis cyklat fel och skulle svängt av precis INNAN den lååånga backen och det höjde inte humöret. Sen var de halvfärdiga vägarna lite smågropiga med småsten som stack upp och vi gissar att det skulle på ett lager asfalt till ovanpå det innan vägen var klar. Så vi var ganska nervösa som sagt för däcket hela vägen... Efter lunch var det bara att vända och cykla nerför igen och precis när vi svänger av dit vi skulle köra så får vi ÄNNU en punktering! Det höjde inte heller humöret vill jag lova! Så vi lagade det och bet ihop och cyklade vidare på en väg som verkade vara ännu sämre än den förra. Vi beslöt oss för att ta E45:an igen eftersom den var så smidig att cykla. Detta beslut innebar alltså att vi cyklat över 3 mil helt i onödan och slösat en hel dag , men men. Vi ville bara fram,satte ett mål och trampade på. Tills det small igen. PUNKA! Vi lagade även denna och nu var humöret inte alls glatt och stämmningen blev allmer tryckt... Vi cyklade vidare och då small däcket IGEN! Sussie ville bara gråta, sätta sig i diket och sura, men det vore till ingen nytta förklarade Rasmus som med sammanbitna käkar lagade däcket igen. Sen lyckades vi ta oss fram till Rätansby där vi fick en underbar, helt gratis campingplats precis vid sjön. Den dagen hade vi fått 4 punka på ca 2 mil!!!! Det var en tung dag där vi inte tog oss långt och vår relation verkligen prövades. Men givetsvis slutade allting bra, i alla fall den dagen =)

 

Nästa dag trampade vi vidare och tog oss till Sveg där vi käkade pizza och handlade ny mat. Eftersom vi hade fått informationen att det bara skulle regna obefintligt mycket så cyklade vi vidare trots duggregnet och hamnade i ett ganska ihärdigt regn där vi givetvis fick PUNKA IGEN ca 1 mil utanför Sveg. Och vi är ju inte gjorda av socker så regnet var ju inte hela världen, men KNOTTEN var fruktansvärda. Och det kan man ju inte tro, att det finns något värre än mygg, men tydligen. Sussie anser starkt att knott är HUNDRA gånger värre, inte bara för att de kryper in i öron och näsa, utan mest för att deras bett kliar i flera dagar efteråt och mycket värre än myggbett. USCH! Men denna punktering skillde sig från de andra, för helt plötslig bara small det till och ljudet var som ett pistolskott! Det skrämde livet ur oss och vi trodde att hela cykeln gått av på mitten ungefär. Sussie trodde bakdäcket hade lossnat eller nått som det lät och förstog inte riktigt hur hon kunde sitta kvar tills Sussie hajade att det var ännu en punktering. Haha =)

 

Vi cyklade på men något kändes väldigt fel i bakdäcket och det tog emot väldigt och kändes tungt. Men vi tog oss i alla fall 4,5 mil innan det var dags för nästa punktering. Nummer elva för er som tappat räkningen!!! =) Vi beslöt oss för att stanna, laga mat medans vi löste denna reperation också. Det var den värsta lunchen någonsin pga alla knott. Det fullständigt åt upp oss och dendär "springa&äta" tekniken vi uppfunnit i norrland kom till användning igen. Det var som moln av svarta prickar som omgav en och det var helt outhärdligt!!! Vi fortsatte igen men nu kändes bakdäcket ännu konstigare, det liksom gungade åt sidorna lite medans vi körde. Och värre blev det!! Vi försökte stanna flera gånger och felsöka men blev så uppätna av knotten att vi fortsatte cykla trots farhågor. Över en mil cyklade vi så, men det blev bara värre och värre och till slut kunde Rasmus knappt styra cykeln för att det gungade så åt sidorna. Vi cyklade sååå sakta för vi var rädda att däcket skulle vika sig, men åtminstonde slapp vi knotten till skillnad om vi hade gått den sista milen. De 3 sista km till Tansjöborg? fick vi i alla fall gå för det var helt kört med bakhjulet. Ekrarna var slappa som presentsnören och däcket slog åt sidorna helt okontrollerat. Där stannade vi på en camping och Rasmus fick se lite fotboll och Sussie fick äntligen duscha i varmt vatten. Därifrån tog vi sedan bussen ca 6 mil till Mora där Rasmus pappa Lars tjej, Eva mötte oss. Vi lämnade in cykeln för lagning i Mora...

 

Det har gått otroligt bra i övrigt att cykla och efter Östersund har vi hållt 6-7 mil per dag och ändå varit fräscha i benen varje dag ungefär. Sussie tror att det beror på att vi börjat dricka Acai varje dag som innehåller mest antioxidanter utav alla livsmedel ännu hittat. Tror det var 10 gånger med än blåbär tom. Blev helt sålda på det i Östersund på en hälsokost och dricker det varje dag och har helt klart mer ork. Troligtvis placebo eftersom det kanske behövs lite mer tid innan resultat syns. Vem vet? =)

 

Och just det, vi stannade en natt i en urmysig by som hette Älvros som hade en kyrka som var från 1500-talet. De trodde även att den kunde vara från 1200-talet men hade inte klara bevis på detta. Väldigt coolt! Och det var så fint där med jättemysig camping där vi badade/duschade i älven. Härligt!

 

Och i Ytterhogdal eller Överhogdal eller nått hittade vi ett litet cafe' som ett pensionärspar hade med lunch servering och museum. Där bland annat de visade upp en tygbonad från 1500-talet. Och de hade snickrat så gulligt museum med små luckor och grejor... Söta gamlingar =)

Nu är vi som sagt i Mora och har det hur bra som helst. Vi blir bortskämda och mer om Mora skriver vi en annan dag!

Läs hela inlägget »

Nu sitter vi äntligen i Mora hos gästvänliga Eva och har det hur underbart som helst. Men resan från Jokkmokk och hit var inte alltid lika härlig, och om den tänkte vi berätta nu...

 

Vi tog som bekant bussen från Jokkmokk till Östersund ca 50-60mil och vi är otroligt nöjda med det beslutet och ser det inte som vi fuskat eftersom vi inte är med i någon form av tävling utan har semester. Vi valde alltså detta för att vi inte ville sitta på cykeln genom skog i 2 veckor och slåss med mygg hela kvällarna och minnas denna resa med obehag, vilket Sussie i alla fall nog hade gjort. För så otroligt mycket mygg det var uppe i Norrland!!! Det var inte alls roligt och de fanns människor som sa att detta året var utöver det vanliga i myggmängd dessutom. Men hur som helst var det skog, skog och ännu mera skog dagarna ut. Och på kvällarna fick man försöka täcka varje cm av kroppen för att skydda sig från mygg, sätta upp tältet rekorsnabbt, slänga sig in i tältet och sedan stanna där tills det var dags att trampa igen. Man ville inte ens gå ut och kissa på natten för alla mygg, men Rasmus lät mig trots detta inte kissa i förtältet =) Konstigt =)På morgonen fick man med ångest till sist bege sig ut och göra gårdagens procedur, fast baklänges då. Och sedan avnjuta frukosten eller lunchen springandes längs vägen upp och ner för att klara sig undan svärmen av mygg. Det kallar vi inte semester!

 

Så vi anlände till Östersund till slut och tog in på en camping precis vid vattnet, utanför stan, bortom Frösön. Östersund var otroligt vackert och hade stort utbud av restauranger och shopping. Vi stannade en natt och begav oss sedan iväg på kvällen nästa dag. Det var en underbar cykling genom ett sommarSverige med blomstrande diken, gröna åkrar och perfekt temperatur och bra cykelväg.

 

Att cykla kring Storsjön var en riktig fröjd, både för cyklingen och ögat. Det gick lätt, smidigt och var superhärligt, med bra väder dessutom.

 

När vi skulle svänga av mot Vemdalen för att åka den vackrare vägen var det en skylt som talde om att det var vägarbete. Grusväg undrade vi och var osäkra om det var rätt val med tanke på vår otur med ständiga punkteringar. Så vi ringde för att kolla upp och fick ett luddigt svar som intygade att det "troligtvis" inte var grusväg och med dålig magkänsla gav vi oss iväg. Då hade vi redan cyklat ca 6mil den dagen och cyklade ca 1,5 till på de halvklara asfalterade vägen som nästan enbart gick uppför mer eller mindre. Vi kom till vackra Klövsjö innan däcket svek oss igen.

Punka, jajjemen! Men nu kan vi laga de rätt snabbt och smidigt och efter det rullade vi nerför en bra bit innan vi slog nödläger vid första rinnade vatten eftersom det blivit rätt sent. Att slå "nödläger" är det sämsta man kan göra eftersom det för oss verkar innebära SJUKT mycket mygg och så var även fallet denna kväll. Vi försökte bada oss i en bäck samtidigt som vi blev totalt stuckna över hela kroppen och sedan fick springa tillbaka nakna genom skogen till tältet, för att klä på sig och uthärda vatr det inte tal om! Vi måste sett helt galna ut =)

Fortsättning följer.... =)

Läs hela inlägget »