TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

2012 > 03

Vi äter Nepalesiska Moomos som är som en variant av dumplings och små piroger. Man väljer fyllning själv och det finns alllt möjligt att välja på. Sen doppar du dessa små knyten i stark sås. Säkert inte supernyttigt med så mycket deg, men ganska gott. I övrigt är det mycket vegetarisk mat här och det gillar vi skarpt. Maten är mycket smakrik och ibland riktigt stark! Att äta är huvudsakligen det vi gjort sedan vi kom hit!! :)

MEN idag kom äntligen våra ryggsäckar!!! Däremot ser dte ut som om någon skurit i dem och de är allmänt illa behandlade. Men allting fanns kvar i dem och vi är så grymt tacksamma för att vi återfått dem! Så imon tar vi bussen till starten av Anna Purna Corcuit leden och börjar vår vandring i Himalaya! Det ser vi verkligen fram emot!

Läs hela inlägget »
Etiketter: nepal

Vi bor på ett "home stay" vilket innebär att vi bor hos en Nepalisk kvinna och vi betalar 120kr natten för oss båda i ett dubbelrum, inklusive frukost, internet och te med jämna mellanrum. Miss Sarita som äger Sanus House är en underbar kvinna som ler konstant, informerar hela tiden och ser till att alla gästerna är mätta och glada.  Måltiderna intas sittandes på dyna direkt på det kalla stengolvet i Saritas lilla men mysiga kök. Sarita själv står vid spisen och steker linsbröd eller kokar te  samtidigt som hon försäkrar sig om att vi vet vilken buss vi ska ta till vandringen, att vi inte betalar för mycket för taxin eller informerar oss om alla högtider och festivaler som inträffar i april månad.  På kvällarna samlas alla gäster och hela familjen i köket och intar middag tillsammans. Ris och linser - Dahl bat verkar vara en stående rätt med olika tillbehör på grönsaker och kryddor. Det är enkel mat men fröken Sarita får allting att fullkomligt explodera av smaker. Så enkelt, men så gott!

Vi trivs med andra ord mycket bra här i vårt enkla men härliga vandrarhem!

Läs hela inlägget »
Etiketter: nepal

Vi är nyförälskade!!! Nepal har hittills tagit oss med storm! Klimatet är skönt, maten god och människorna helt underbara! Katmandu är fyllt av människor, motorcyklar och affärer- allt i en kaotisk mix. Det är starka färger och mycket intryck! Däremot är det ett väldigt oväsen och mycket avgaser vilket gör det lite svårt att andas ibland. Vi har mest ägnat vår tid till att promenera runt och supa in alla intryck i staden. Samt ätit fantastisk god mat och druckit Mango Lassi :)

 Nu väntar vi bara på besked från flygplatsen här i Katamndu att vårt bagage förhoppningsvis anländer med morgonflyget från Delhi idag! Håll tummarna för det eftersom ALL vår vandringspackning finns i vårt bagage!

Läs hela inlägget »
Etiketter: nepal

Flygresan till Kathmandu var ingen dans på rosor direkt! Vi reste i 36 timmar och fick en introduktion av Etiopien, Dubai och slutligen Indiens New Delhi. På planet från Addis Abeba hade vi fullt av Etiopiska kvinnor som alla var på väg till Dubai. Vad vi förstått är det många av männen som rest dit för att jobba ooch nu verkade deras kvinnor vara på väg efter dem. Flygplatsen var ett enda kaos och när vi skulle boarda planet var alla Etiopier helt vilda. ALLA trängde sig som om planet annars skulle lyfta utan dem, lite "först till kvarn får sitta" panik och vi knuffades och trycktes fram i den hysteriska fåran av människor. Väl på planet verkade vi vara nästan de enda som på egen hand kunde finna våra sittplatser och de andra passagerarna sprang fram och tillbaka och såg förvirrade ut. Vi satte oss ned och abra betraktade det hela med stora ögon, vi har aldrig upplevt något liknanade! Efter ett tag förstod vi att de inte kunde läsa och att de troligen aldrig varit på ett flygplan i hela sitt liv. Hur ska man då veta hur det hela går till? En kvinna satt hela resan spänd som en fiolsträng med sin rygsäck i knäet och hon greppade så hårt om den att hennes knogar nästan vitnade. Flygvärdinnan fick spänna fast hennes säkerhetsbälte eftersom kvinnan inte visste varken vad det var eller hur man gjorde.  Tänk att det finns så stora olikheter i världen? Hur många av oss svenskar har aldrig varit på ett flygplan?

Fram till Dubai kom vi och det var en trvlig flygplats med flera bra restauranger och fik. Vi käkade på en mysig pub och vågade oss på varsin hamburgare - det var heeeelt gudomligt med västerländsk kvalitet igen! Efter några timmar i Dubai kom vi slutligen till New Delhi. Fruktansvärda Indien! Människorna var SÅ otrevliga! En anställd stod och skrek på oss att vi skulle lämna ifrån oss våra bagage-kvitton för att få checka in och efter en lång och obehaglig dispyt gjorde vi så. I övrigt var New Delhis flygplats ganska bra men men ville mest sova. Vi försökte hitta en avskilld plats för att få några timmar sömn. Vi hittade två liggstolar intill ett trasigt transportband som upprepade frasen" Please mind your step" var annan minut. Det drev oss nästan till vansinne! PÅ RIKTIGIT.

Väl framme i Nepals huvudstad Kathmandu så kom inte våra ryggsäckar rullandes på bandet. Naturligtvis! Eftersom gubben i Indien tagit våra bagage-kvitton så hade vi heller inte ett referensnummer att söka på och vi blev sända till huvudkontoret. Vad som däremot slog oss var hur trevliga och hjälpsamma Nepaleserna var! WOW! På kontoret började jakten på väskor i systemet via telefon och dator och vi blev sittandes i fyra timmar utan det minsta resultat. Tydligen skulle vi vägrat att ge oss ifrån kvittona, men problemet var ju att vi inte fick gå igenom kontrollen och passera vidare utan att ge ifrån oss dem. Så ärligt vet vi inte vad som hänt om vi låtit bli, hade vi suttit i New Delhi då? Hur som haver så fick vi åka till vårt hostel utan bagage. I vårt bagage har vi ALL vår fridlufs-utrustning som vi behöver inför vår vandring och som vi ska pröva ut inför cykelresan. Det är dessutom ganska mycket pengar i all utrustning och får vi inte tillbaka dem så har denna resa kostat oss enorma summor! :(

Läs hela inlägget »
Etiketter: nepal

Nu är vårt uppdrag och äventyr på Zanzibar över! Det har varit enormt lärorikt, utvecklade och nyttigt attd riva en lodge i Afrika. Det vi framför allt har fått mer utav är helt klart tålamod! Att sammanfatta det hela känns lite svårt just nu och vi känner att vi behöver få lite distans till allt för att reda ut tankar och känslor. Det finns mycket vi väljer att endast dela med våra närmsta, av olika skäl. Men vi vill understryka att man som turist får uppleva ett helt annat Zanzibar än när man faktiskt jobbar här nere. På gott och på ont. Vi kan verkligen varmt rekomendera att resa hit på semester och det är en fantastisk ö med mycket att erbjuda. Som turist kommer du få en helt underbar upplevelse som du kommer minnas med glädje resten av ditt liv!

För oss har tiden på Zanzibar testat både oss som person men också vår relation. Det har många gånger var påfrestande och att tillsammans stå i allt det har fått vår relation att växa. Vi känner oss mer säkra på vår relation och närmare varandra än någonsin! Trots att vi spenderat varje sekund tillsammans i fyra månader har vi inte tröttnat på varandras sällskap. Och trots att det många gånger varit jobbiga situationer så har vi aldrig vänt oss mot varandra. Det känns så himla bra! Så att vi snart ska gifta oss känns kul, spännande och helt rätt! Nu ska vi bara planera det hela och få alla bitarna på plats! Om sju veckor är det dags, jihooo!

Nu drar vi till Nepal för att andas, vandra och planera vårt bröllop. Vi har köpt en guidebok så vi får läsa på om landet och vad vi ska uppleva längs vägen. Det kommer bli en lååång 36h flygning med stopp i Ethiopien, Indien och Dubai. Pust!

/TandemLove

Läs hela inlägget »

Idag var vi med om en fruktansvärd sak här på Zanzibar. Vi blev utsatta för ett rånförsök av en maskerad man med en halvmeters machete!

Vi hade spenderat dagen i poolen på Paje By Night och bara druckit drinkar, softat och njutat av livet. Med oss hade vi en dator eftersom att jag och Rasmus hade en del jobb att hinna med. Mot eftermidagen kom vi fram till att jag(Sussie) skulle ta med Bernhard och Pontus på en liten promenad runt Paje och sedan skulle vi gå förbi Paje By Night och hämta upp Rasmus på väg hem. Vi gick längs huvudvägen in mot byn och mötte i vanlig ordning massa lokalbor som alla hälsade med de härliga fraserna "Jambo" "Poa vippi" osv... Men vi mötte en man som inte hälsade vilket jag noterade och fann märkligt. Det har nog aldrig hänt att en lokalbo inte hälsar när vi möter dem längs vägen, kulturen är verkligen så här nere att man slänger iväg ett "Hej", "Tjena, läget" eller "Allt bra eller?" när man möter någon. Det är fantastiskt tycker vi! Men denna mannen som gick med en machete i handen hälsade alltså inte och svängde av ner mot stranden. Jag noterade detta, men tänkte absolut aldrig att det var något konstigt att han bar runt på en stor kniv. Det gör de flesta afrikaner, det är ju ett verktyg här nere! När vi sedan gått runt i byn en stund, handlat lite frukt och kikat omkring börjar vi alla känna att det är dags att runda av. Dessutom är det som alltid viktigt att man beger sig hem innan mörkret faller och när vi vistas ute i mörkret har vi aldrig några värdesaker på oss. Eller saker som kan uppfattas som värdesaker dvs väskor. Pengar i underkläderna är det som gäller när man promenerar kvällstid i Afrika!

Vi går förbi Paje By Night men inser att Rasmus måste börjat dra hemmåt så vi börjar gå längs stranden hemmåt vi också. Det är högvatten vilket gör att avståndet mellan "djungeln" och stranden är väldigt kort. När vi passerat Teddýs Place så kommer en sträcka av obebodd mark i några hundra meter. Jag och Pontus är mitt i en livlig diskussion när vi hör någon ropa snett bakom oss. Jag ser väldigt dåligt på lång avstånd utan glasögon och uppfattade bara en man med machete i handen. Min direkta tanke var att det var en försäljare som ville kränga kokosnötter då de ofta använder just en mache för att dela nötterna. Men en millisekund senare tänker hjärnan att dessa försäljare inte brukar ha rånarluva på sig och vi inser nu att det är en farlig situation! Pontus och jag lägger benen på ryggen och springer för livet. Men när vi kommer en bra bit från gärningsmannen inser vi att Bernhard inte är med oss och blickar bakåt. Då ser vi hur Bernhard står i vattenbrynet med rånaren viftandes med den stora kniven farligt nära. Pontus springer direkt mot dem både och jag bara gallskriker. Sen springer jag en bit närmre men vågar mig inte ända fram. I mitt huvud ser jag mig som den svaga länken om det skulle leda till närkamp och det enda jag kommer mig för att göra är att skrika för full hals. Jag viftar och flaxar med armarna och skriker på engelska och de swahiliord jag vet betyder fara. Samtidigt snurrar jag runt i en cirkel i hopp om att mitt ljud ska färdas någonstans. Men ljudet från havet dränker mina skrik och det känns som om tiden står stilla. Det finns människor längre bort på stranden, men ingen ser eller hör mig. Jag ser hur Pontus och Bernhard står på varsin sida mannen och skriker och viftar och tiden bara passerar. Som alltid i sånna här situationer känns det som om flera timmar går, men egentligen handlar det om minuter eller sekunder. Jag vet inte hur länge vi stod där men helt plötsligt börjar mannan släntra tillbaka upp mot bushen och går med långsamma steg bort från Pontus och Bernhard. På vägen drar han av sig rånarluvan och sedan försvinner han in i ödemarken.

Vi blir förvirrade och tänker att han kanske går för att hämta förstärkning så vi skyndar oss allt vi kan till nästa lodge på stranden. På vägen möter vi tre turister som varken sett eller hört någonting och det förstår inte alls vad vi pratar om. Vi skyndar vidare tills vi kommer till en lodge där vi känner ägarinnan. Vi springer in och berättar vad som hänt och hon ringer polisen. Ute på stranden ser vi Rasmus komma och han kommer in till oss. Han hade gått längs huvudvägen och hört ett skrik. Han kände igen min röst och hade sprungit genom bushen ner mot stranden. På vägen hade han mött en man, men utan rånarluva och utan machete. Men att det var samma man, det var vi alla övertygade om efter vi jämfört signalamenten. Pontus hade sett att rånaren var tydligt påverkad om någonting och hans blick var helt borta. Till Bernhard hade han upprepat skrikit "Give me basket" och Bernhard förstod efter en stund att det rörde sig om tygpåsen han bar på. Vi väntade på polisen som aldrig kom, det gäller att ha bra kontakt med dem om man ska få någonting att hända. Som sagt, Zanzibar är korrupt! Så istället följade Kilima Kidogos vakt oss den lilla biten hem till vår lodge. För jag var mer än skärrad och livrädd för att gå längs vägarna igen.

Väl hos oss på Demani fick vi ägaren att på nytt ringa polisen och fem minuter senare kom inte bara en, utan två polisbilar med traktens högsta polischef körandes! De noterade allting vi sa men vi gissar att det inte kommer hända särskillt mycket. En del påstår att polisen samarbetar med ficktjuvar och rånare och sedan delar på stöldgodset. Men vi vet inte om detta är sant eller inte. Hur som helst så spennderade vi hela kvällen att bara prata om det som hänt. Vi mådde ganska dåligt allihopa. Tur i oturen är att vi alla åker härifrån om två dagar.

Peronligen tycker jag att detta var otroligt obehagligt! Speciellt eftersom att det skedde på en plats som jag sett som trygg. En sträcka jag gått minst två gånger dagligen i fyra månader. En kort bit från där jag bott och levt. I dagsljus. Tillsammans med två männ. Usch, det känns som om jag inte längre vet vad som är säkert eller inte. Som om min trygghetszoon helt försvann. Jag tror aldrig mer jag kommer våga mig ner på stranden igen. Jag kommer känna mig så rädd för mörkret nu. Och rädd för att gå ensam. Rasmus säger att jag måste ner till samma plats i morgon för att inte skapa en fobi. Fy f*n vad det knyter sig i magen bara jag tänker på det!

Läs hela inlägget »

På Zanzibar finns en riktigt orginell och cool restaurang som heter The Rock. Varför den heter just The Rock förstår man direkt när man ser den :) Restaurangen ligger på en klippa mitt ute i havet och för att komma dit måste man åka båt, simma eller ta sig över när det är lågvatten. Idag passade vi på att ta farväl av Zanzibar och vår tid här genom att njuta av en middag ute på The Rock. Med oss hade vi såklart Bernhard och Pontus och att få fira tillsammans med familj kändes extra speciellt!  Vi satt ute på verandan och drack drinkar tills solen gick ner. Sedan gick vi in och avnjöt en hummermiddag med ett supergott vitt vin till! Det var verkligen en perfekt middag, i det bästa sällskapet och en riktigt spektakulär miljö! Helt klart en grym upplevelse och ett värdigt avslut :) Vi kan sannerligen rekomendera att göra ett besök här om man är på Zanzibar!

Läs hela inlägget »

Vi har hört blandade åsikter om detta med att simma med delfiner här på Zanzibar. Våra gäster tycker att det är en heeelt fantastisk upplevelse att få simma sida med sida med dessa vackra varelser. Men på nätet har vi läst recentioner från människor som upplever det hela som en växande katastrof. Vår åsikt lutar nog åt det senare faktiskt....

I Kizimkazi utgår det massvis av båtturer som alla lovar att du ska få se delfiner, annars får du pengarna tillbaka. Vi hade redan bokat en tur via vår kontakt men när vi parkerade vid stranden blev vi fullkomligt attackerade av guider som ville ta oss med ut.  När vi funnit vår guide gjorde vi oss redo att åka ut med två unga pojkar som skulle agera guider och kapten för båten. Som tak hade vi en presenning med massa hål. Himlen var nästan svart och borta i horisonten kunde man se ett regnväder dra in mot stranden. Men vi begav oss ut trots detta i jakten på delfinerna. Vi körde längre och längre bort från stranden och ingenstans skymtade vi det minsta liv eller rörelse. Inga andra båtar var ute och vår "kapten" körde rakt in i regnet. Ganska snabbt ökade regnet i styrka och till sist kunde vi inte urskilja var land fanns någonstans. Killarna i båten pratade på Swahilli men vi uppfattade att de ville köra in mot land och att de var oroade. Båten började fyllas med vatten och Bernhard hjälpte till att ösa eftersom båten började bli ostadig. Killarna tog riktning mot vad de trodde var land och körde full gas in i det gråa bruset. Rasmus upptäckte snabbt att de förde oss längre ut på havet och med hjälp av kompassen på sin klocka pekade han ut rätt riktning och guidade "kaptenen" in mot land. Till slut kom vi till en brygga där vi kunde lägga till och vänta på att regnet skulle dra vidare. Hade inte Rasmus haft kompass hade vi troligtvis hamnat i direkt livsfara mitt ute på öppet hav, utan andra båtar ute för att hjälpa oss.

När regnet försvann och en klar regnbåge dök upp på himlen beslutade vi oss trots allt för att ge oss ut på havet igen. Nu hade det dykt upp flera båtar i alla möjliga olika storlekar och det hela kändes nästan som ett kaotiskt race. När en flock delfiner upptäcktes blev alla båtar som galna och körde i högsta fart för att hinna först fram. De vet nämligen att båtarnas närvaro skrämmer iväg delfinerna. Väl framme så skrek alla guider till oss att hoppa i vattnet, fort, fort och titta ner. "Jump, jump, jump, nooow, and look down, LOOK DOWN!" Deras desperata skrik ekade från varje båt som omringat delfinflocken och när de kvicka rackarna simmat för långt bort från oss slöa turister skrek guiderna på nytt igen. "Up, now, back to the boats, hurry!" För de turisterna som hade svårigheter med att komma upp i båten igen drog deras guider dem envist i armar och ben och en del hann knappt komma över kanten på båten innan den började köra ikapp flocken igen.

Visst var det en alldels speciell och otrolig upplevelse att få simma med en flock delfiner och få skåda dem på nära håll. Men samtidigt kändes alltihopa fel. Detta var inte på deras villkor utan snarare som en jakt som stressade delfinerna att simma likt galningar. Lokalbor menar att det tidigare funnit massvis med delfiner i Kizimkazi och att det tidigare var enkelt att hitta dem åt turisterna. Men med åren har det blivit svårt att upptäcka delfinerna och det finns betydligt färre. Vi tror att dessa turer aranterat är en orsak till det! Nu är det lågsäsong på ön och trots detta var vi ungefär tio båtar ute på havet. Med tanke på alla de båtarna som fanns på stranden så förstår man att det under högsäsong är betydligt fler här ute. Detta är ett typiskt exmpel på hur de lokala förstör sin egen turistnäring. Det förstår inte att en miljövänlig turism är en hållbar och långsiktig inkomstkälla. Det finns bland annat en tur på Zanzibar som heter "Walking on corals" som erbjuder turisterna att gå på levande koraller när det är lågvatten. Men varje gång man rör en korall så dör den ju! Som om några år kanske Zanzibar varken kan erbjuda dykning, snorkling eller delfinturer.  Turer som är en viktig inkomstkälla för flera lokalbor och deras familjer!

Hur som helst så gick det till likadant hela tiden. Vi hittade flocken, blev tillsagda att hoppa i och så fort flocken simmat ifrån oss var det upp i båten igen och jaga delfinerna, tills vi kunde hoppa bokstavligt talat rakt ner på dem. Efter andra dyket hade Sussie och Bernhard tappat lusten och Sussie hade dessutom bränt sönder låren på brännmaneter. Efter en kort stund kom även Pontus tillbaka till båten och ville inte heller snorkla mer. Men Rasmus som simmar rätt snabbt hade möjligheten att simma med flocken långa perioder utan att delfinerna simmade ifrån honom. Så han dök ner och simmade med delfinerna en bit bort från alla båtarna. En jättestor tvåvåningsbåt fick då syn på honom och flocken och styr rakt emot Rasmus. Vi skriker och viftar likt galning i vår båt för att varna kaptenen så att han skulle byta kurs. Våra guider skriker på Swahili för full hals men kaptenen på den stora båten varken ser eller hör oss. Allt jag ser är Rasmus neongröna snorkelskaft som sakta rör sig framåt, samtidigt som båten styr rakt in i sidan på Rasmus. Båten passerar i ett ögonblick som känns som en hel evighet. Den längsta väntan jag upplevt i hela mitt liv. Jag kan knappt andas. När båten korsat där Rasmus precis simmade ser vi ingenting på vattenytan. Ingen neongrön snorkel. Jag blir desperat och vill simma dit för att leta efter Rasmus, men jag vet också att jag aldrig hinner simma den sträckan snabbt nog. Tankarna snurrar i 190km/h och alla möjliga former av panikänslor bubblar inom mig. Har jag förlorat mannen jag planerat att spendera resten av mitt liv med?

Då äntligen poppar han upp genom vattenytan! Vi styr mot honom och han simmar mot oss med fenorna i handen. Rasmus är flyförbannad och frågar om vi såg vad som skedde. Båten hade kört över hans ben och träffat hans vader med en räjäl smäll. Han hade väldigt ont och vi alla var skärrade, arga och inte ett dugg intresserade av att snorkla med delfiner mer. Vi vågade kanppt tänka på vad som hade hänt om båten träffat Rasmus i bakhuvudet och gjorde honom medvetslös. Ingen annan båt var tillräckligt nära för att snabbt nog kunna dyka ner och hämta upp honom till ytan. Och den stora båten och dess passagerade hade inte märkt någonting. Usch, det är en fruktansvärd tanke! Jag uppelevde en enorm tacksamhet att inget värre hade inträffat! Att vi två gånger på samma dag flörtade med död och katastrof känns som ett tydligt tecken på att dessa delfinerturer är direkt livsfarliga för de turister som gör dem och på sikt för delfinerna som finns här.

Väl i land kunde Rasmus nästan inte gå och vi skällde ut vår kontakt och guiden vi tidigare sammarbetat med. Dessutom ville aset ha mer pengar och efter en lååång redogöresle av ilsken natur förstod han att det inte skulle komma på tal. Vi tror tyvärr inte att våra ord kommer förändra någonting gällande säkerheten för turisterna som gör dessa turerna, för det fungerar sällan så här nere. Man tänker kortsiktigt. Hand till mun. Tills det faktiskt sker en allvarlig olycka så kommer ingenting förändras. Frågan är om det ens då kommer ske någonting. Vi tvivlar på det. Så vad blir summan av kardemumman här då? Givetvis är det fantastiskt att simma med delfiner, men frågan du måste ställa dig är kanske om det är värt det? På vems bekostnad? Nu kanske inte alla turer är så olycksdrabbade och farliga som vår skulle visa sig vara, men ärligt talat det är inte säkert att genomföra dessa båtturer. Speciellt inte på en av dessa turer som erbjuder alkohol. Ni bör tänka er för både en och två gånger innan ni åker på båttur på Zanzibar. Har de skickat med unga pojkar, ser utrustningen bristfällig ut eller är det dåligt väder på intåg så bör du kanske avstå för din egen säkerhets skull. Vi tycker efter dagens upplevelse och baserat på allt vi hört och läst om dessa turer, att det är något man borde avstå från tills en miljövänlig och säker turoperatör dyker upp på marknaden.

Så här glada och förväntansfulla var vi vid avresa...
Så här glada och förväntansfulla var vi vid avresa...
Läs hela inlägget »

Naturligtvis ville vi ta med Pontus och Bernhard till JOzani forest och de söta Red Collabus aporna! För oss blev det vårt sista besök här och därför uppskattade vi det kanske lite extra mycket. Vi har sagt det innan och vi säger det igen, det är väl värt ett besök här när man är på Zanzibar! Det finns väldigt många saker vi kommer sakna när vi lämnar Zanzibar. Men vi känner oss samtidigt helt redo för nästa steg i livet! Hejdå Jozani Forest!

Läs hela inlägget »

Idag blev det snorkling för hela gänget. Vi begav oss ut till Blue Lagoon som ligger norr om Paje och följde med en Dhow ut i det turkosa vattnet och njöt i fulla drag hela dagen!

Läs hela inlägget »

Idag tog vi med Pontus och Bernhard in till Stone Town och det blev som ett slags hejdå till huvdstaden. Av alla de sakerna som jag (Sussie) kommer att sakna mest med livet på Zanzibar så är det nog just Stone Town. Jag fullkomligt älskar de trånga gränderna, alla dofter, färger och vimmlet av människor och intryck. Varje besök här bjuder på något nytt och det är kanske den mest exotiska stad jag någonsin besökt.
Blandningen av gammal och nytt, arabiskt och afrikanskt och muslimsk och rastafari är otroligt spännande och kontrastrik. Jag fylls av energi och ideér av att vistas här inne och jag fullkomligt älskar att sitta i skuggan och se stadslivet pågå. Ljudet av bilar, försäljare som ropar, moskeérnas bönerop och musiken från olika affärer. Lukten av nybryggt kaffe, färsk lime och stanken från blod, fisk och kött. Att köpslå på knagglig Swahili om köttfärs, tomater och bananstockar! Åhh vad jag kommer sakna det alltihopa!

I mitt hjärta kommer en liten bit av Zanzibar alltid finnas kvar och när jag drömmer mig tillbaka tror jag inte det är kritvita stränder och ett turkost hav som jag kommer längta efter.  Jag kommer längta hit, till kaoset och intrycken i Stone Town. Till dammen och smutsen, till oljuden, till färgerna och till dotfterna, stanken och smaken av denna vibrerande lilla huvudstad som inte lämnar någon oberörd.

Läs hela inlägget »

Idag kom äntligen Rasmus bror och deras mammas man hit! Vi håller för fullt på att lära upp vår efterträdare, packar ihop våra saker och planerar bröllop och Nepalresan så det är mycket i luften nu. Men nu ska vi försöka jobba minst möjligt, ta ett stort steg tillbaka och bara låta den svenska tjejen sköta lodgen själv. Så kan vi stötta i slutet av veckan tänker vi, så blir det inte så stor omställning för henne när vi är borta på riktigt.  Dessutom blir det skönt med semester och bara få vara lediga tillsammans med vår familj. I morse när vi skulle hoppa in i bilen för att köra till flygplatsen så stod ingen bil parkerad utanför lodgen. Ägaren hade nämligen lånat ut bilen till en kompis och i fyllan och villan glömt bort att vi skulle hämta vår familj just idag. Vi väckte honom och han ringde sin kompis, men vi räknade ut att det skulle gå fortare att gå och hämta bilen själva. Så vi stegade iväg något irriterade längs huvudvägen och gjorde vårt bästa för att skynda oss. En flock med kor gjorde oss sällskap och efter några expressfoton blev det dags att skynda vidare.

Det är stunder som dessa som vi inser hur trötta vi är på vissa saker här nere. En sak som vi alltid kommer ta med oss från att leva på Zanzibar, är hur droger och alkohol förstör människor och samhällen. Det har nästan blivit så att en öl smakar lite bittert efter att ha levt här nere. Vi vill inte gå in på detaljer, men vi har sett och upplevt alldels för mycket negativa saker kopplade till både alkohol och droger. Och dessa upplevelser gör att det nu känns rätt skönt att få lämna denna period bakom oss. Det är dubbla känslor att leva på Zanzibar, för det finns otroligt mycket vacker, exotiskt och härlig här på ön. Men det finns också mycket utmanande, tungt, korrupt och fel saker som man inte kan se bort ifrån i längden. Men nog klagande, nu tar vi semester!

Ikväll var vi på middag hos Lisa på Kiddós Cafe i Jamiani! Vi hade beställt en buffé middag med färsk fisk och grönsaker. Det var billigt, mycket mat men kanske ingen smaksensation. Lunchen och frukosten är klart bättre och då har man dessutom en fantastisk utsikt. Men det var väldigt mysigt med massa levande ljus och en sval vind. Vi var alla ganska trötta och nu ska vi krypa i säng.

Läs hela inlägget »

Usch, det börjar verkligen märkas att regnsäsongen är på ingång! I duschen är det betydligt fler flygande pinnar och andra insekter och dessa äckliga aliens har också börjat dyka upp. De kallar vi för vandrande blad eftersom deras rygg ser ut som blad. I restaurangtaket har vi fått råttor eller möss som börjat äta på bananstocken som hänger ovanför baren. Usch, det är ganska motbjudande alltihopa faktiskt! Utanför rummet låg en beige, hårig och ganska stor spindel i sanden här om dagen. När det blir fler insekter och möss blir det också fler ormar och de vill vi verkligen inte ha in på området! Sussie hade besök utav en orm på verandan en gång när hon som bäst satt och pratade på Skype! Så nu har vi beställt en besprutning av hela området. Det innebär att en människa iklädd full mundering kommer och besprutar hela lodgen och alla våra växter med en mycket giftig cocktail som dödar det mesta. Vi får inte vistas på lodgen på x-antal timmar efter han sprutat eftersom bekämpningsmedlet är så giftigt, det är med andra ord något preparat som sedan länge varit förbjudet enlig EU-direktiv gissar vi. Välkomen till Afrika :)

Men sist vi sprutade lodgen så försvann samtliga mygg och de flesta insekter, bin och termiterna som gnager i trämöblerna. Haha, ja det känns som rena rama djungeln här ute ibland alltså :) Ett tag hade vi problem med en råtta som gjorde återbesök i en av våra sovsalar. Rasmus kompis Josef som ju jobbar som reseguide var här för att se om de möjligen kunde använda vår lodge till sina typer av resor. Men efter att han vaknat en natt av att råttan stod och skrek i rummet så kom det inte på tal igen :) Haha, ja vår lilla lodge är sannerligen för backpackers och enkla människor! Men det kostar också därefter, man får vad man betalar för som det heter :)

Läs hela inlägget »

Idag hängde en av våra gäster med oss på Powerwalken längs stranden. Kul med sällskap :) I övrigt har dagen inneburit jobb, jobb och lite mera jobb :) Vi har börjat skriva "manualer" över praktiska saker som görs dagligen och veckovis på lodgen. Plus lite inköpslistor med ungefärliga priser, namn på swahili och bästa plats att köpa olika varor på. En guide som vi hoppas ska underlätta för den som ska ta över för oss när vi slutar. Vi hade sannerligen önskat oss något liknande när vi kom ner hit. Istället har vi fått lära oss allting under tiden vi levt här nere men desto snabbare du kommer in i allting "vanligt" kan du börja lägga din energi på att lyfta lodgen ytterligare. Samt att fokusera på att utveckla personalen och träna dem. Dessutom är det lite kaotiskt när man kommer ner från vår del av världen till en främmande kontinent där allting fungerar på ett helt annat vis och med ett nytt språk, ny kultur och en stark religion som du måste förhålla dig till. Då kan det vara skönt med en liten guide, riktlinjer, tips och "kom-ihåg listor". Så vi hoppas att detta ska hjälpa, underlätta och få vår efterträdare att känna sig väl mottagen.

Läs hela inlägget »

Katten Satan har kommit allt närmre våra hjärtan och kanske främst mitt (Sussie). Trots att jag är väldigt allergisk så kan jag inte låta bli att gosa med honom och iband får han sova i vårt rum. Vissa kvällar får man till och med ligga i fotänden på vår säng! Men mina ögon svulnar upp och kliar helt vannsinnigt så jag måste nog sluta med detta snart. Dessutom är Rasmus inte så nöjd med att katten börjar göra sig hemma hos oss. När vi inte släpper in honom står han nämligen och jamar utanför vår dörr hela nätterna, eller väcker oss tidigt på morgonen med samma oljud. Tydligen måste jag sluta mata katten, för så länge jag gör det kommer han väl dyka upp likt ett brev på posten varje gång han är hungrig. Haha, Rasmus säger att han måste lära sig jaga möss och ödlor likt en riktig vildkatt, men denna kisse är faktiskt en stadskatt som inte kan annat än att tigga mat! Vi får väl se hur det går framöver...

Idag har vi mest jobbat, haft intervjuer på Skype och  börjar planera vår semester. Det blir en tur via Nepal och det ser vi verkligen fram emot!!!

Läs hela inlägget »

Det är ganska hög luftfuktighethär på Zanzibar och eftersom det är så mycket salt i vattnet, gör att det mesta rostar och möglar. Lokalborna säger att precis allt möglar under regnsäsongen och att insekter och ormar ökar brutalt. Nu är det inte riktigt så illa men våra kuddar i restaurangen börjar se väldigt ofräscha ut. Därför åkte vi till Stone town idag för att köpa lite nya tyger som städerskan sen får sy om till nya kuddfodral. Det traditionella tygstycket heter Kangas eller Kikoy beroende på tjockleken på väven. Kangas är det billigaste och var enda människa på Zanzibar äger nog minst en Kanga. Tygstycket virar kvinnorna kring kroppen som en slags klänning och den andra halvan av tygstycket bär de som en slöja. Tygerna är färgstarka i en kulör och har ofta mönster i andra starka färger som mer eller mindre matchar. Kikoy är ett tjockare tygstycke som ursprungligen är till för männen. De är ett typiskt höftskynke som framför allt fiskare använder eller åtminstone gjorde förr i tiden.

Till kuddarna valde vi ett mellanting på tjockleken i väven för att få lite mer slitstarka kuddfodral. Vi brukar alltid handla tyger av samma gamle man men denna gång hade han tyvärr inte så mycket att välja på. Oftast köper vi grejer till lodgen i kvarteren där de lokala handlar, där är priserna betydligt lägre än i hjärtat av Stone Town. Det är också roligare att gå där eftersom det verkligen känns äkta och opolerat på något vis. Försäljarna kan oftast nästan ingen engelska och överallt trängs man med muslimska kvinnor klädda burka, slöjor och niqab. Första gången vi var i dessa kvarter upplevde vi något mycket intressant. Det var en fredag och då stänger alla butiker runt klockan ett eftersom fredagen är muslimernas heliga dag. Ungefär som den kristna söndagen. När klockan slog prick 13.00 den fredagen tömdes gatorna, affärerna slog igen och längs med gatorna satt männen och bad. Ur högtalare från kvarterets moské skrålade muslimska böner och budskap och vi stod helt malplacerade mitt i allt. Männen glodde på oss med stränga ögon och vi kände direkt att vi klampat in i något viktigt och vår närvaro passade sig inte. Så vi smet iväg till bilen och åkte iväg...

Nu har vi lärt oss att förhålla oss till muslimska seder och bruk, något som är väldigt viktigt på många platser på Zanzibar. På turistorterna är det mer accepterat med en västerländsk kultur, men på landsbygden och inne i Stone Town bör man verkligen respektera den muslimska kulturen. Sussie går alltid i långbyxor eller långkjol och har alltid ett plagg som täcker axlarna och gärna armarna ner över armbågarna. I tillägg har hon en tunn sjal runt halsen som hon i vissa miljöer lägger över håret och nacken. Vi upplever att vi får en annan respekt av de lokala och därmed också ett bättre pris när vi förhandlar. Dessutom är det skönt att inte bli sedd som en dåligt och lössläppt kvinna, för de blickarna kan man verkligen vara utan.

Den första bilden bjuder vi på ;) Det är Sussies första Kanga och här har hon försökt vira den runt kroppen likt de lokala gör.
Det gick inte så bra, haha :)

Vi valde dessa två tygerna till kuddarna eftersom dynorna är bruna. Dukarna kommer gå i en stark, klargul färg med bruna inslag.
Vi valde dessa två tygerna till kuddarna eftersom dynorna är bruna. Dukarna kommer gå i en stark, klargul färg med bruna inslag.
Läs hela inlägget »

Ikväll gick vi till "Spice Island" och käkade saffrans gnocchi och drack rödvin. Det är otroligt mysigt på Spice Island med deras traditionella möblemang och mysiga belysning. Eftersom det ligger precis vid stranden så fläktar det alltid väldigt skönt i deras luftiga lokal och det är behagligt att sjunka ner i en Zanzibarisk säng och bara njuta av ett glas rött.

Priserna är ganska höga här och maten håller inte så hög klass, men de har ett bra utbud av röda viner och en trevlig miljö att umgås i. Servicen är ganska undermålig, men vi förstår samtidigt hur svårt det är att träna personalen och förändra attityder. Idag frågade vår servitris oss om vi kunde betala så att hon kunde gå hem. Detta gjorde hon samtidigt som hon serverade våra efterlängtade (läs lång väntetid) huvudrätter. Dessutom fick vi själva gå till baren och beställa dricka, att få service vid bordet var tydligen mycket att be om. Man måste ha det i bakhuvudet när man besöker Zanzibar, servicen skiljer sig mycket från hemma i västvärlden och det måste man ha både överseende och tålamod med för att njuta. Men vissa ställen har väldigt hög service och riktigt bra personal och det är inte alltid priset på menyn som garanterar detta. Hur som helst så avslutade vi vår kväll ute på Spice Islands sköna fotöljer som ligger ute på en brygga i havet. Sen promenerade vi hem längs vägen men endast månens ljus till hjälp.

Läs hela inlägget »

Då var tyvärr tiden kommen för våra kära pappor att bege sig hemmåt igen. De har packat sina väskor, knäppt de sista korten och snart ska vi lämna dem på flygplatsen. Det känns så himla tråkigt att de måste åka hem nu, det har verkligen varit kul att ha dem hos oss. Skönt öfr oss att få vara så mycket lediga, få uppleva Zanzibar som en turist och bara få njyta av allt det underbara som denna ö har att erbjuda. Nu blir det tillbaka till jobb för full maskin, men snart får vi nytt besök :)

Läs hela inlägget »

Det var ganska dåligt väder och mulet här på ön idag. Men det är ju fortfarande varmt oavsett och fördelen är att man kan vara ute en heldag på havet ut att bränna sönder sig. Så vi passade på att ta med gubbarna ut på fiske och segeltur med den traditionella Dhaowbåten. Det är så himla trevligt varje gång att komma ut på det öppna havet, känna vinden fläkta och vågornas gung. Tyvärr var det ganska vindstilla så det blev en lugn seglatts utan adrenalinkick! Men härligt på alla sätt och vis och kul att snorkla bland korallreven. Känns ganska lyxigt att ha detta några 100m från vårt sovrum :)

Läs hela inlägget »

Vi tog med papporna på en kryddvandring. Men vi valde en helt ny farm som vi aldrig besökt tidigare och det kändes inte alls lika bra som det förra stället. Visst fick vi fortfarande mycket information och vi fick se många olika typer av kryddor och frukter, så egentligen kanske det handlar mer om att vi redan gjort denna turen flera gånger. En gång räcker :) Men idag fick vi se hur kanel växer och det är faktiskt ett träd vars bark man gör kanelpulver på! Mycket intressant! Den stora, gulgröna frukten nedan kallas "Jackfruit" och smakar som en blandning av banan och annanas, men den luktar fotsvett :) Det verkar som om man älskar eller hatar jackfruit, den lämnar ingen oberörd :) Vi gillar den ganska mycket, men man kan inte äta så stora mängder av den tycker vi. Den är ganska söt och blir lite sliskig om man äter för mycket. På lodgen vill vi gärna ge våra gäster mesta möjliga äkta Zanzibarupplevelse och en period köpte vi in just jackfruit som en del till fruktallriken vi serverar till frukost. Men de flesta gäster gillade det inte alls och vi kom fram till att jackfruit är en genuin, afrikansk upplevelse som de flesta trots allt vill vara utan :) Så vi håller oss till mango, passionsfrukt, vattenmelon, banan, vindruvor, papaya och ananas :)

På väg hem från kryddturen passade Rasmus pappa Lars på att ta massa bilder från bilen. Vi glömmer nästan bort hur konstigt, kaotiskt och exotiskt det är att köra längs vägarna här. En sak som är markant annorlunda mot hemma är att det rör sig otroligt mycket människor längst vägrenen överallt. Och det är ju inte alls konstigt eftersom att det oftast bara finns en väg att transportera sig på. De som inte har bil, cykel, moped, djur eller åker lokalbuss måste ju helt enkelt gå. Att gå längs vägen är oftast mest effektivt och säkrast är att alltid röra sig bland folk. Trafiken tar hänsyn till människorna på vägarna, värre är det med hänsyn till att det finns andra bilar. Oftast gäller regeln "störst går först" och den som helt enkelt tar upp mest plats av vägbanan får oftast den mötande bilen att väja. Om du inte markerar din plats i vägbanan är risken mycket hög att du måste köra ner i diket vid mötande trafik. Tempot är ganska högt, trafiken är stundtals mycket tät med många impulsiva moment så som oväntade omkörningar, mopeder som slänger sig in i ditt körfält, människor som går rakt ut i gatan, bilar som kör om trots att de har mötande bilar och mopeder som lägger sig rakt framför dig och bromsar. Det gäller att ha tungan rätt i mun med andra ord och Rasmus har blivit en riktig fena på att bemästra trafiken här. Nämde jag att det är vänstertrafik förresten? :)

Läs hela inlägget »

Idag när vi låg på stranden kom två Massajer fram till oss och vilja sälja saker. Normalt brukar de inte försöka sälja till oss eftersom de vet att vi bor här. Men nu när vi hade våra pappor med oss prövade de sig och vi tyckte att det kunde vara kul att köpa något från dem. Det finns ganska många Massajer här på Zanzibar, de säger att de är riktiga Massajer som härstammar från Tanzania. De har kommit till ön för att försörja sin familj och by genom att sälja saker till turister och vakta utanför finare hotell. Hurvida de verkligen är "riktiga" stamfolk eller inte har vi ingen aning om. Men väldigt trevliga är de alltid i alla fall! De är duktiga på handarbete och de säljer olika smycken, ofta dekorerade med små pärlor. Dessutom är de duktiga på att fläta hår så vill man få håret fixat är det Massajerna man går till här! Men det ser ganska lustigt ut när långa, muskölösa krigare sitter och flätar håret :)

Vi brukar gå förbi en närliggande lodge på våra dagliga promenader och de har Massajer som vaktar ingången. Det är ganska många hotell som har just det och det måste vara en extra upplevelse för människorna som bor där tror vi. Ibland när vi går förbi övar Massajerna på att hoppa och det är sannerligen en märklig syn. Dessa långa, smala kroppar som hoppar rakt upp i luften på ett stelt och spänstigt sätt. De hoppar väldigt högt och det är riktigt häftigt att se! I deras kultur inger höga hopp respekt, så det är inte så konstigt att de lägger mycket tid på att öva.

Hur som haver så köpte vi en liten skål, ett halsband och några nyckelringar från just dessa två Massajer och så passade vi på att ta bilder tillsammans med dem. Är man turist så är man :) Det är otroligt snygg kontrast med deras mörka kroppar täckta i färgglada kangas mot den vita sanden och det turkosa vattnet. Klubban ni se på bilden är ett vapen som de använder för att spräcka skallen på lejon säger de. Dessa två killar hade mycket humor och vi skrattade mycket ihop. De bredde ut sin lilla filt och la ut sina varor och presenterade det hela som "Masai Duka" vilket fick mig och Rasmus att skratta högt. För duka eller superduka betyder på swahili ungefär butik/affär eller marknad. Och de kallade sig Massajbutik. Säkert inte alls roligt för er läsare, men väldigt roligt på sättet de sa det i alla fall :)

Efter en skön dag på stranden gick vi ut för att äta pizza. Så fort vi får chansen passar vi på att äta lite västerländsk mat eftersom vi annars äter traditionell mat 3ggr dagligen på lodgen.  Vi gick till ett mysigt ställe som vi inte ätit på förut ochd eras bacon och bananpizza var sannerligen prisvärd!!!

Läs hela inlägget »

Vi körde till en gammal grotta och fick med oss en lokal guide. Hans egnelska var ganska bristfällig, precis som vår Swahili. Så vad vi förstod befann vi oss i en mycket gammal grotta där mycket gamla människor hade bott en gång i tiden. "Very old people, a very long time ago" som guiden sa :) Kostade bara några kronor och lite spännande är det ju alltid med grottor :)

Haha, vi bad vår guide ta en bild utav oss alla fyra :) A real keeper ;)
Haha, vi bad vår guide ta en bild utav oss alla fyra :) A real keeper ;)
Läs hela inlägget »

Eftersom vi var tvugna att handla mat till lodgen så passade vi på att ta oss en heldag inne i Stonetown med våra pappor. Vi tog dem med runt i alla små gränder, den livliga marknaden och kamrorna gick varma. Givetvis tog vi dem till stans bästa souvenirbutiker så de kunde köpa presenter till alla där hemma och vi prutade så friskt vi bara kunde :) Efter några timmar blev männen väldigt trötta och ett stopp på Zanzibar Coffe House var givet!  Där satt och återhämtade oss tills vi alla var redo för att ge oss ut i shoppingen igen. Vi avslutade dagen med en middag på en lite finare restaurang med Belgisk inriktning. Rasmus och jag har ätit där några gånger förut och det är väldigt matiga och generösa protioner! Vi åt en pasta med krämig gräddsås på krabba och Lars åt en gräddbaserad köttstuvning med pommes och sheppards pie. Sedan körde Rasmus hem i vanlig ordning och det är ju en upplevelse i sig att färdas längs vägarna på Zanzibar! En riktigt härlig dag helt enkelt! Så roligt att få ha våra pappor här :)

Haha, Rasmus gillar inte shpping!
Haha, Rasmus gillar inte shpping!
Läs hela inlägget »

Vi tog med oss våra fäder till Kiddós Café i Jambiani - vår absoluta favorit i området! Den tyska kvinnan som äger Mango Guest House och Kiddós visade oss runt. Väldigt roligt att få se hennes 3 rum hon hyr ut samt sin egna "lägenhet". Hon är otroligt konstnärlig och överallt hittar man vackra detaljer från naturen. Hennes eget sovrum var helt öppet ut mot havet med bara tunna bambugardiner som hon drar ner för att förhindra insyn. Sen ligger hon där uppe i den svala brisen och somnar till havets ljud. Förstå hur underbart!!! Lisa hyr ut rum med tillhörande kök vilket är perfekt om amn har en lite tight budget. Men hennes lilla lodge är verkligen personlig, mysig, vacker och harmonisk. Om vi kommer tillbaka som turister någongång skulle vi gärna bor några nätter hos henne. Jambiani är en lugnare plats, sömnig nästan. Men det finns några barer längs stranden och du kan fortfarande finna en hel del andra tursiter.  Människorna i Jambiani är otroligt trevliga och barnen är mycket nyfikna. Det märks att inte lika många turister hittar hit! Hur som haver, vi tog med oss våra pappor för en lätt lunch och sedan gick vi en promenad längs stranden.

Vi har nu bokat våra biljetter hem. I april kommer regnsäsongen och då fullkomligt dör ön. Dessutom känner vi att det börjar bli dags att ge sig in i något annat projekt nu.  Det är slitsamt att försöka driva en lodge här och eftersom det inte vår egen lodge kan motivationen ibland sina. Vi skulle driva en helt annan typ av verksamhet om vi hade fria tyglar, en lodge med mer kvalitet och mindre fest. Även om vi bor i paradiset och det är helt fantastiskt att få leva på Zanzibar, så känns det inte helt rätt för oss. Vi är ambitiösa, vill se snabba och tydliga resultat och blir lätt rastlösa. Att bara njuta, dricka öl och ligga på stranden är inte livsstil som passar för oss. Och att bara jobba hela tiden, för att driva någon annans verksamhet med minimal ersättning är inte heller en hållbar lösning. Därför söker vi nu efter någon som kan ersätta oss. Sen ska vi ikväll sätta oss med världkartan och boka in en extra tripp någonstans på väg hem. Vårt krav är att destinationen ska gå via Dubai där vi ska hälsa på Sussies kompis Lisa och att det ska vara relativt billigt att vistas i landet. Vi älskar friheten med att bara veckla ut en karta, titta på länder som gör oss nyfikna och sedan boka en resa dit. Sist vi gjorde så hamnade vi i Indien, får se var vi hamnar denna gång. Dessutom håller vi på att planera vårt bröllop :) Jeeey så mycket roligt ligger framför oss! :)

Läs hela inlägget »

Om man passerar Jozani Forest från Pajes håll kommer man i närheten av några av de Mangroveträsk som finns på Zanzibar. Vi tog en tur dit för att möta upp ett par Kanotpaddlare för att ta en titt =)

Läs hela inlägget »

Dags för en tur till Jozani Forest igen! Det är alltid lika trevligt att promenera omkring i den fuktiga "djungeln" och leta efter söta apor. Nu har vi nog varit här två gånger redan och när Pontus och Bernhard kommer hit ska vi åka hit ännu en gång :) Men man tröttnar aldrig och det blir en skön oas med mycket skugga som ger en fin kontrast till den klarblå himmlen och det glittrande havet som vi annars omger oss med. Idag hyrde vi en superbra guide och gick en extra runda där vi fick lära oss mycket om de olika växterna och djurarterna som finns i Jozani. Med oss hade vi en turist från Australien och vår gamla kollega Tine som vi jobbade med på hotellet i Norge. Efter djungelturen åkte vi för att ta en kanottur på floden och genom Mangroveträsken. Vi lägger upp ett inlägg om det i morgon. Nu ska vi ut och käka!

Läs hela inlägget »