TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

2012 > 06

Njuter av midnatts-solen på toppen!

Igår kväll beslöt vi oss för att gå upp på Storsteina som är toppen ovan Tromsö stad. Man kan åka linbana dit upp för 120nok men det ville vi inte betala när vi har två friska och starka ben! Vi gick upp och njöt utan utsikten över hela Tromsö och dess kringliggande öar denna soliga sommarkväll.

 

Idag har vi jobbat, hälsat på en vän i hans butik och gjort lite annat nödvändigt. Nu ska vi packa och göra en insamlingsbox att ha på cykeln. Ikväll springer folk från hela världen midnatts maraton och därför är stan fullpackad med turister och varje hotell fullbokat. Det blir inget maraton för vår del, vi tycker det är en tillräcklig utmaning med vår cykeltur! Imorgon börja vi trampa igen och kommer ta oss via den omtalade natursköna ön Senja! Det ska verkligen bli kul att få cykla där då vi inte hade möjlighet till det i fjor!

 

Vi har fått in ytterligare bidrag till vår insamling och här om dagen fick vi ett mycket positivt mail från tidningen Junia! De gav oss både motivation och en inplanerad intervju. Deras chefsreadktör driver dessutom en förening som ger oss ett bidrag på två tusen kronor! HURRA! Läs mer om Junia HÄR  och  bidraget kommer från organisationen sisters international.

 

Håll tummarna för fler bidrag, fint väder, många valar och kanske allra viktigast: en cykel som håller!

 

/TandemLove

Det är vackert i Tromsö!
Våra liggunderlag har ju gått sönder, så nu har vi byggt egna av sittunderlag!
Vår kost, packat och klart!
Läs hela inlägget »

Igår kom vi till Tromsö med den fullpackade bussen. Vi har trots allt bott här för mindre än ett år sedan så det blev ett kärt återseende! Vi gick direkt till Intersport och frågade om de kunde hjälpa oss fixa cykeln och de var positiva och behjälpliga med en gång. De verkade tycka vår grej var rolig och kanske var det därför de var extra serviceminded? Hur som helst är dessa cykelgubbar de net lösningsorienterade gubbar vi stött på än så länge! Truls tror jag ledarn hette och han grävde i sitt minne en stund och sa att han skulle ordna en lösning på pedalproblemet, sen körde han iväg på sin motorcykel för att leta reservdelar på ett lager åt oss! Han hade en extra vevarm och en pedal som vi fick, helt gratis! Sen jobbade de med cykeln i flera timmar och gav oss samtidigt ett kanonpris, verkligen imponerande och kunnig personal dessutom! Tydligen hade första cykelverkstaden gjort egna byggen på cykeln som nu gjorde det nästintill omöjligt för denna verkstaden att laga felet enkelt. Man kan ju tycka att cykeln borde hålla lite mer ön 60 mil när man betalat över 10.000 för att fixa den?! Nu hoppas vi i alla fall på att allting ska rulla smidigt och att vi ska klara att ta oss framåt, cyklandes hädan efter!

 

Här i Tromsö får vi bo hos vår vän Ida och vi har fått ett alldeles eget rum med en säng :) Vi passar på att vila upp oss, ta hand om vår hygien samt att jobba med vårt projekt. Vi fick en intervju med Tromsö tidning och kommer medverka där nästa vecka :)

 

Vi satt utanför det kända turistmålet Tromsö Domkyrka och åt lunch vår första dag på en utan bänkarna utanför kyrkan. Och snett mitt emot oss satte sig en äldre kvinna som började mata fåglarna i parken med bröd, till allas förvåning. Fiskmåsarna uppfattades av samtliga ätande människor i parken som ett mycket störande moment, som vi helst ville skulle försvinna ur vår åsyn. Och så kommer denna dam och uppmuntrar dem till att inte bara stanna, utan också att locka till stadens samtliga fiskmåsar genom att mata dem! Givetvis stirrade vi på damen och snart upptäckte vi något mycket märkligt! Hon gick på kryckor och varje gång en fiskmås försökte ta en bit bröd skrek hon, viftade med armarna och slog efter måsarna med kryckan! Nu förstod vi om möjligt ännu mindre, varför mata fåglarna och sedan slå dem liksom? Vad tror hon ska hända om hon viftar med bröd i en fågelflock? Vi fortsätter stirra och ser sedan att det är duvorna hon vill mata och måsarna är inte inbjudna till middagen! Så hon sitter där i solskenet och kastar bröd till den ena fågelrasen, samtidigt som hon slår den andre rasen i huvudet! Och träffar fiskmåsarna i huvudet gör hon också! Detta fick oss att skratta gott! Försökte filma men fick inte något riktigt in action bevis :)

 

Nu blir det hemlagad pizza och fredagsmys!

 

/TandemLove

Galen måsmisshandlare!

Hej Tromsö!!!
Vi håller ihop trots kedjebryt!!!
Läs hela inlägget »
Femte gången gillt!

Idag försökte vi hinna med två färjor varpå den sista båten skulle ta oss ut på Tromsö-ön och terrängen var ypperlig för detta! Vi tryckte på bra och kom två mil innan kedjan brast mitt itu! Detta var ett mindre problem tyckte vi då vi vant oss vid problemet och bara väntade på att komma till Tromsö för att köpa en ny kedja. Rasmus lagade kedjan och vi fortsatte cykla men efter några hundra meter brast den igen, och detta hörde inte till vanligheterna. Rasmus lagade den på nytt och vi trampade vidare men mycket försiktigt. Något hade helt klart hänt med kedjan för växlarna hoppade hela tiden och kedjan bara trasslade. Solen sken tack och lov men vi hade ett envist regn som förföljde oss hela dagen. Det var som i en tecknad film, ni vet ett sånt regnmoln som är precis ovanför ens huvud hela tiden, och som följer varje steg man tar! Hur som helst kämpade vi med kedjan och tog oss tre mil till första färjan med nöd och näppe. Det var vår sämsta cykeltid hittills eftersom vi stod mer still än vad vi cyklade! Men vi trodde att vi fått ordning på kedjan till slut och åt lunch 16.30 för att sedan cykla de sista två milen till nästa färja. Men det tyckte inte vår cykel som fortsatte ge oss problem!

 

Kedjan brast totalt sex gånger under dagen och när vi äntligen verkade fått ordning å problemet så hoppade Sussie's vänstra pedal av! Det är ju ingen större katastrof så vida inte gängorna blivit utslitna, och det hade de givetvis blivit! Vi skruvade åt den igen och fortsatte några meter innan den halkade ur igen! Det var helt omöjligt att komma någonstans och cykla med en trampa går inte särskilt bra längre sträckor! Vi blev desperata och försökte limma den med superlim men utan lyckat resultat! Rasmus fick skjutsa Sussie som satt som en  prinsessa bak på sin sadel med avmonterade pedaler. Den sista biten gick vi! Vi kom fram till färjeläget och beslöt oss för att ta en buss de sista fem milen, istället för att gå med cykeln. Den väger trots allt runt 60kg och att skjuta det framför sig i fem mil upp och ner i kylan kändes som en mycket dålig ide'!

 

/TandemLove

Såhär fint hade vi det innan regnet kom!
JAG VILL HA!
Efter regn får man njuta av detta!
Första färjan kom vi med i alla fall!
Läs hela inlägget »

Idag började vi med att klättra uppåt i ungefär 1,5 mil och det var tungt och i vanlig ordning svinkallt ju högre upp vi kom. När vi var på toppen låg det en underbar liten camping som var fräsch och hade restaurang och för att värma våra kroppar gick vi in. Det var som vanligt rövarpriser och att hålla en budget på 400kr per dygn är svårt på sånna ställen. Så vi delade på en tomatsoppa för 80kr som var rena skämtet och sedan begav vi oss ut igen. Eftersom vi hade börjat cykla så sent på dagen fick vi fortsätta cykla sent till kvällen. Vi tog oss över ännu en topp/kulle och på den toppen mötte vi en norsk lastbils chaufför som var bitter på kylan!

Han utbrast med bred nordnorsk dialekt att:

"det ska vara mer än 6 grader om sommaren, detta är ikke normalt!"

Och det kändes liksom lite gött att även de lokala fryser här uppe, och även dem som kör bil! Så att vi som är ute dygnet runt fryser,det är kanske inte så konstigt? :)

 

/TandemLove

En hund sprang ut i vägen från en stuga
En vanlig på dag på jobbet (som arbetslös)

En liten paus i diket =)

Läs hela inlägget »

Idag skulle vi ta oss över ett fem mil långt pass över ett kalfjäll. Vi cyklade iväg i ett duggregn och med en lätt vind och tänkte positivt att vi snart skulle vara över fjället och hitta en vindstilla plats att laga lunch på. Ju längre upp på fjället vi kom, ju grisigare blev det! Det blåste kuling från sidan, de duggade lätt, temperaturen var nere på fyra grader och vägen gick stadigt uppför. När vi kommit ungefär tre mil började fötterna bli stelfrusna och vinden lyckades vända och istället blåsa rakt emot oss. Det var ohyggligt kallt, tungt och det kändes som om vi inte tog oss någonstans. Det fanns absolut ingenstans att söka skydd för vinden så att stanna var inget alternativ,vi fick fortsätta kämpa i tre och en halv timme utan paus. Sussie frös så om fötterna så att hon började gråta, så hon satt där bak och grinade samtidigt som hon trampade. Och mitt i denna misär så fanns det massa stugor och hus vilket fick Sussie att argt skrika åt husen "varför vill ni bo i detta? Är ni inte riktigt kloka?"

 

Dessa fem mil var de längsta milen vi cyklat hittills och de kallaste också! Det var en helt sjuk vind som gjorde att vi aldrig fick vila, i branta nedförsbackar fick vi trampa för att inte stå still i motvinden. Väl nere från fjället slog vi upp tältet för att få vindskydd, sen lagade vi maten i förtältet och sov sedan en timme innan vi fortsatte de sista tre milen till Alta. Givetvis gick kedjan av en gång till men vi var så tacksamma för att det inte hände på kalfjället att det nästan kvittade! Nu har vi unnat oss en natt inomhus för att slicka såren och här bor vi som kungar för 250 norska! Glad midsommar! 

 

HÄR kan ni läsa en  intervju vi var med i!

 

/TandemLove

Vinden drog nästan kläderna av oss =)
Kedjan gick av några kilometer innan vi rullade in i Alta
Det är hyggeligt att norrmännen är trevliga =)
Läs hela inlägget »

Idag var den lättaste dagen hittills och vi har verkligen haft tur med väder och vind! Än så länge har det inte regnat på oss och vi har haft vinden i ryggen i två dagar nu! Vi märker att vi börjar bli starkare redan och det är stor skillnad mot när vi började cykla genom Sverige för två år sen! Det enda vi kan klaga på är att det är ganska kallt! Det är i snitt sex grader och Sussie har svårt att få upp värmen och att hålla den. Speciellt på kvällarna och natten och vi längtar båda tills det blir varmare längre söderut! Idag delade vi på en hamburgertallrik på en vägkrog och kocken kom ut och frågade oss om vi ville ha sallad. Det visade sig att hon var fran Malmö och det var visst de andra i personalen också. När det sedan blev en felbeställning fick vi denna överblivna hamburgertallrik på 250gram kött! Vi blev rörda och mätta på en och samma gång! Sussie tog bara 2 enheter insulin till denna gigantiska måltid men lyckades ändå dra på sig en känning på 3,7 efter en liten stund. Ibland lever diabetesen sitt eget liv alltså!

 

/TandemLove

Nordkapstunnelen

Stel i ryggen??
Läs hela inlägget »

Vi upptäckte till våran förtjusning att det var gratis inträde till Nordkap för oss på cykel, och de pengarna la vi istället på en lunch inomhus. Det är helt fantastiskt vad man kan uppskatta att få vara inomhus efter en stund i ur och skur! Vi väntade på att dimman skulle lätta innan vi gav oss ut i kulingen för att knäppa kort. När vi väl stod där på Klippan och försökte ta fina bilder utan att blåsa bort eller frysa ihjäl så kom det tre busslaster med glada tyskar. De blev mycket nyfikna på oss och vår cykel och vi fick ställa upp på bilder och skaka hand. Vi kände oss generade och smått obekväma, man har ju inte cyklat så långt och känner sig minst sagt liten på jorden. Många tyckte att vi var galna som skulle cykla till Sydafrika på tandem och man började fråga sig själv om man faktiskt inte var det. Spritt språngandes galen alltså!

 

Vi började kämpa oss ner igen och Sussie tycker att dessa vägar var det absolut jobbigaste hon varit med om! Inte nog med att backarna höll på i flera km, de blev branta lite här och där för att sedan fortsätta sega sig uppåt. Dessutom blev de så branta nerför att man kom upp i 60km/h och Sussie var så otroligt rädd! Skulle ni fråga henne om hon skulle göra om det så skulle svaret bli ett blankt nej! Denna dagen tvivlade i alla fall Sussie på sin förmåga och önskade stundtals att det fanns en avbytarbänk hon kunde sätta sig på!

 

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Sista packningen innan förssta tramptaget =)

Vår första dag började i solsken och med en klarblå himmel när vi glatt lämnade Honningsvåg. Vi såg massa renar titt som tätt och allting kändes spännande, exotiskt och nytt. Ganska snart började backarna upp mot Nordkap bli allt fler och brantare. Vi passerade nervöst skyltar som informerade oss om backar med 9% lutning i 3km och våra otränade lår protesterade ganska snabbt. Men envisa som vi är tuggade vi vidare uppåt i backar som nästan fick oss att rulla bakåt ända tills det small till och vi inte kunde trampa mer. Kedjan hade lägligt nog gått av på mitten och där stod vi mitt uppe på kalfjället i vinddraget! Rasmus fick försöka laga kedjan medan Sussie fixade nötter och frös. Efter ungefär en timme var vi på väg igen och de sista backarna till Klippan var inte nådiga! Dessutom fick vi kraftig vind och tjock dimma vilket gjorde att vi slog upp tältet precis innan bommarna till Nordkaps-klippan. Det var som sagt nästan full storm och vi fick hålla till och med i tältspiken så att de inte skulle blåsa över stupet. Sen låg vi i ett skakande tält och hoppades att det inte skulle lyfta. Vi somnade innan vi ens avslutat måltiden den kvällen och vaknade på morgonen med en kastrull halvfull med tortellini vid fötterna. 

 

/TandemLove

När vi anlände till Nordkappsklippan =)
Läs hela inlägget »

Idag hittar ni oss i GP (Göteborgsposten) och även hos kontinetcyklisten!!! Så himla roligt! Vi har redan fått in våra två första givare till insamlingen och Tina Eriksson och Eva Jadenius banar vägen för resten av våra läsare!!! Så KUL att få positiv respons på allt arbete vi lagt ner! Tack!

 

Såhär ser Daniels intervjuv med oss/Sussie ut:

Välkommen till Veckans person! Här kommer du att få läsa om personer som inspirerar oss andra till att våga utmana oss själva och att uppfylla våra drömmar. Varje vecka får ni lära känna en ny person som, stort eller smått, gjort något för att utmana sig själv. Personporträtten kommer bara att ligga uppe en vecka, så missa inte att följa kontinentcyklisten.com regelbundet.

 

Denna vecka har kontinentcyklisten.com gjort en intervju med en äventyrare som bestämt sig för att kämpa mot orättvisor och fattigdom. Möt Susanne Engberg , som också är en person som kämpar för att utmana sina egna rädslor och gränser. Hon har diabetes och är rädd för höjder; ändå har hon cyklat genom hela Sverige tillsammans med sin make Rasmus, bestigit berg och vistats på platser utan vare sig el eller rinnande vatten.

 

Susanne och Rasmus startar om fyra dagar sitt hittills största äventyr. På sin tandemcykel skall de cykla från Nordkap, genom hela Europa och Afrika för att avsluta i Sydafrika. Under resan samlar de in pengar till Water Aid. Målet är att samla in 100 000 kronor till stöd för att kunna ge vatten till de hundratals miljoner som saknar detta i världen idag.

 

- Hur fick ni idén till att cykla genom hela Sverige, ert första äventyr?

 

Vi följde en blogg om en annan långfärdscyklist och kände starkt att vi ville göra något liknande. Vi är aktiva människor som gillar ett sådant resande. Sverigeturen blev ett test för att se om det verkligen var något för oss, och vi fastnade snabbt för cykelsemestrandet.

 

- Vad motiverar er till att fortsätta utmana er själva?

 

Jag tror att både jag och min man är personer som mår bra utav nya utmaningar och vi vill gärna utvecklas som människor. Vi är drivna och engagerade vilket gör att vi fastnar för just såna här utmaningar. Sen hjälper det oss att cykla för ett ändamål, det ger oss motivation att kunna vara med och rädda liv.

 

- Hur har din diabetes påverkat att göra dig till den du är idag?

 

Jag har alltid varit en envis person som känt mig engagerad i orättvisor och utanförskap. När jag fick diabetes förstärktes det kanske ytterligare och jag brinner nu för att visa att diabetes inte behöver vara ett handikapp! Men jag har på något vis alltid varit övertygad att man klarar vad som helst, om man bara kämpar för det. Diabetesen och reaktioner från omvärlden på min sjukdom har däremot gett mig ännu mer jävlar anamma!

 

- Har du några tips till diabetiker som inte vågar åka till u- länder där tillgången till medicin inte är lika stor?

 

Mitt tips är att planera noggrant och försöka undvika fallgropar som kan dyka upp. Att ta med dubbelt så mycket medicin, dela upp den i packningen och alltid tänka efter en extra gång. Sen är det positivt om man med kost och motion kan göra att man behöver minsta möjliga med just insulin, på så vis är man lite mindre sårbar tycker jag. Är det en sak jag lärt mig på alla mina äventyr så är det att det mesta löser sig alltid på något sätt! I värsta fall får man väl åka hem och hämta insulin, flyga till närmsta land med bra sjukvård eller betala någons semester för att komma med ny medicin. Det gäller att vara kreativ med lösningar på problemen som kan dyka upp!

 

- Vad är ditt häftigaste reseminne?

 

Bästa reseminne är en svår fråga Det finns så många olika sorters bästa minnen. Ibland är ju minnen från en enkel lunch i solskenet det finaste minnet, medan minnen från punkteringar är roliga nu efteråt. Sen finns det ju mer exotiska minnen från Nepal eller Zanzibar som också är bland de bästa minnena. Men om man ska försöka välja ett så måste jag svara kontrasten mellan Nepal och Dubai. Känslan av att ha elektricitet dygnet runt, rent vatten i kran, varmvatten i duschen och en hygienstandard igen är något vi aldrig kommer glömma! Man blir väldigt tacksam för små saker efter att ha bott nästan 5 månader i Afrika och sen spenderat över 1 månad i Nepal

 

- Vill ni hälsa något till de som vill, men inte riktigt vågar, uppfylla sina drömmar?

 

Jag uppmanar alla att trotsa sina rädslor, det är alltid utvecklande. Jag är inte speciellt modig och jag är rädd för en massa saker, men jag vill inte att det ska begränsa mig och därför går jag emot de känslorna. Jag är till exempel väldigt höjdrädd, men jag absolut älskar vyerna man upplever när man bestiger berg, och försöker hitta ett sätt att göra det trots min rädsla. Och jag tror att man kan träna bort rädslor med tiden. Men man klarar inte allting på egen hand och ibland kanske man behöver en knuff, ett bollplank och någon som tror på ens förmåga. Så mitt råd är att hitta personer i din omgivning som ger dig mod, energi och tron om att du klarar vad som helst! Min man är en stöttande person som ger mig självförtroende att våga när jag för stunden inte tror på min egen förmåga. Skaffa er en sådan person, eller en förebild som ni inspireras av och våga vara lite galen, för nästan allting ordnar sig!

 

Modig eller ej, Susanne är hursomhelst en person med en stark drivkraft att inte begränsa sig själv. Hon vill heller inte att andra människor skall vara begränsade av att inte ha tillgång till rinnande vatten, vilket är grundläggande för allt liv.

 

Missa inte att gå in på Susanne och Rasmus hemsida; www.travelsbytandem.com. Där kan man läsa mer om deras stundande äventyr och också mer om Water aids arbete.

 

Kontinentcyklisten.com önskar de båda äventyrarna stort lycka till på det stora äventyret och förhoppningsvis kan vi få en intervju med Susanne efter målgången i Sydafrika!

 

Vi är ortoligt glada för all uppmärksamhet vi får och tror att detta kommer hjälpa oss att nå vårt mål med insamlingen! Tack Daniel!

 

För er som läser detta via mailen- Klicka HÄR för att se bilderna!

 

/TandemLove

Denna skylt ger oss tanke på att man faktiskt kan hjälpa till att kämpa för livet!
Min man är så fantastisk, han gör ett kanonjobb med vår reklamskylt!
Jag försöker jaga sponsorer till vår insamling! Vi ska spräcka 100.000kr målet!!
Jag försöker jaga sponsorer till vår insamling! Vi ska spräcka 100.000kr målet!!
Nej, det är ingen missil :) Nyköpt mic för videobloggen Wateraid önskar att vi ska göra! Videoblogg, detta börjar bli stort hörrni!
Denna underbara skylt fick vi av Sussies vänner på vårt bröllop! Vi älskar den!
Läs hela inlägget »
Etiketter: kap till kap

Idag fick Bernhard följa med oss ut i naturen och knäppa några bilder till artiklen vi ska medverka i för Göteborgs Posten. Det blir våra pressbilder som vi kommer använda i vårt pr-utskick vidare. Vi måste försöka skapa uppmärksamhet kring resan så att fler människor får information och vattenkrisen, samt kanske ger en slant. Trots att vi aldrig någonsin gjort något liknande, har vi tron på att vi kommer lyckas :) Om inte kommer vi ha lärt oss massor längs vägen i alla fall :)

/TandelLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, kap till kap

Vårt bröllop blev över all förväntan och det blev en helt perfekt dag som vi alltid kommer titta tillbaka på med lycka och glädje! Solen sken, himlen var blå och alla gästerna var på strålande humör. Igår kom våra vänner från London hem till oss och morgon började med att jag (Sussie) åkte till frisören för att fixa håret. Min frisör hade ställt in samma vecka och som tur var förbarmade sig denna fantastiska människa över mig och beslöt sig för att pressa in mig innan salongen ens hade öppnat! PUH! Jag blev så otroligt nöjd med resultatet, speciellt eftersom jag väntat mig att behöva gifta mig i en hästsvans. Efter det blev det direkt hem och äta frukost med familjen och vänner och packa i ordning. Sen var det dags att dra till Stenungsund där vår vigsel och fest skulle hållas.

Vi hade hyrt en villa där allt skulle ske och vi hade lyckats få tag i en präst i sista sekund som skulle viga oss ute i det fria. Gästerna anlände och fick börja med att finna sina lagkamrater, sedan blev det en frågelek där alla fick lära känna brudparet lite bättre. Sen fick gästerna ta plats uppe på klippan där vi skulle vigas och vi började gå mot altaret. Ur högtalarna strömmade en cover av U2 "It's a beautiful day" med stråkar och vi var fulla av kärlek och lycka. Vigseln gick snabbt undan och en i familjen spelade gitarr, våra syskon läste bibelord och sedan förklarades vi för man och hustru. Total lycka infann sig. Sedan var det dags för lekar innan  middagen och alla verkade ha det roligt och trevligt. Vi hade dukat fem lite mindre bord där man satt med sina lagkamrater och det gjorde att ljudvolymen blev hög och skratten många under middagen. Precis som vi ville ha det! Till middag hade vi bestält en Italiensk buffét och till efterrätt Creme Brulé. I baren hade vi ordnat värsta cocktailsbuffén med massvis av tillbehör. Men tyvärr var inte personalen kunniga nog att ens följa recepten och de flesta drinkarna blev fel :( Men folk hade roligt endå och var väldigt nöjda. Vi fortsatte lekarna med musiktävlingar och slutligen prisutdelning. Sen gjorde vi en spexdans istället för bröllopsvals och efter det var det fullt liv på dansgolvet.

För oss blev det hela en perfekt dag och kväll med massa härlig energi och glädje! Det som inte var perfekt var Villan vi hyrt, upplägget vi besällt och personalen. Vi skulle inte rekomendera ett sammarbete med detta ställe. Men de flesta gästerna märkte inte så mycket av det som vi gjorde, vi hade ju besällt saker som bara vi visste om. I grund och botten spelar det inte så stor roll för oss eftersom det viktigaste inte är att allting blir perfekt. Det viktigaste är att alla har roligt, är glada och har det trevligt tillsammans. Och så blev det!

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, kärlek

Rasmus och jag träffades hemma hos en gemensam vän på en helt vanlig Eurovision-final och det var precis så som de skriver om i böckerna eller visar på film. Kärlek vid första ögonkastet.  Vi hade en enormt stark kemi och vi båda kände direkt en djup kontakt. När vi tittade på varandra var det som om vi redan kände varandra, som om vi alltid känt varandra. Det var en mycket märklig, speciell och fantastisk känsla. Som om vi hörde ihop. Jag (Sussie) som aldrig trott på äkenskap och absolut inte på äkta kärlek blev som förvandlad och sa redan dagen efter att jag mött mannen i mitt liv. Mannen jag skulle gifta mig med. Samma dag bjöd Rasmus ut mig på dejt.

Det blev en såndär dejt som aldrig ville ta slut. En kaffe i solen, en båttur, en fika, en lunch och slutligen en lååång middag. Det var inga konstigheter, vi ville leva tillsammans. Redan första veckan veckan pratade vi om att förlova oss. Men vi väntade eftersom vårt sunda förnuft sa till oss att göra det. Efter ett år tillsammans förlovade vi oss. Och nu efter tre år ihop gifter vi oss. Det är som en saga och vi är otroligt tacksamma över att ha funnit varandra. Vi är också tacksamma över att ha hittat varandra så tidigt i livet, eftersom vi nu kan uppleva allt tillsammans.

Vi hade inte riktigt planerat att gifta oss i år, men vi kände att det var lika bra att passa på :) Så allting blev lite impulsivt och vi har behövt att handla snabbt för att få ihop detta bröllop. Men det har varit bra för att på så vis lägger man inte heller lika stor vikt och energi på de små sakerna runt omkring. Inget velande över placeringskort, servetter eller spellista. Utan snabba beslut, köra på det bästa alternativet som finns tillgängligt och fokusera på det viktigaste - att fira vår kärlek och vårt beslut att spendera resten av livet tillsammans. Allt annat är ganska oviktigt.

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, kärlek