TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

2015 > 03

Vi har helt glömt att lägga ut helgens smaskiga Chicken Tikka Masala! Det blev fantastiskt gott och våra gäster verkade också uppskatta den Indiska maträtten. Receptet lånade vi från Jamie Oliver, där hittar man alltid något gott. Indisk mat är lite svårare att laga om man inte är van, så då måste vi alltid följa ett recept :) Men följer man bara receptet till punkt och pricka så får man det till!

Vet ni inte vad ni ska laga för festmåltid i helgen? Då rekommenderar vi starkt denna Chicken Tikka Masala!

/TandemLove
Läs hela inlägget »
Etiketter: mat

Jag älskar söndagar! Det är oftast en dag vi båda har ledigt tillsammans och det är dagen då vi gör oss redo för en ny vecka. Vi lagar mat, gör planering och kommer i ordning. Men det är också dagen då vi alltid försöker träna tillsammans! Innan tränade vi tillsammans alla pass, men nu när vi jobbar olika och Rasmus kan träna på sitt jobb så blir det inte lika ofta. Därför älskar jag de dagar då vi tränar ihop och söndag brukar vara en stående dag för det! 

Idag blev det ett 60min cirkel-pass där jag körde igenom hela kroppen i ett ganska högt tempo och med lagom mycket vikter. Efteråt var jag helt färdig och orkade knappt gå hem, det måste väl ändå vara den bästa känslan? För att fylla på med energi igen blev det en varm spenatsoppa och fylliga proteinpannkakor med svenska blåbär och lingon, plus en klick laktosfri Kesam. Hur gott som helst!

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: mat


Jag har haft diabetes i snart 18 år och det är många dagar jag känner mig trött på att vara kroniskt sjuk. Det finns oändligt med tillfällen då jag verkligen hade önskat mig en fridag från sjukdomen, eller ännu bättre, ett helt liv utan diabetes. En farlig tanke som bara öppnar dörren till förtvivlan. För det finns inget botemedel, vi måste acceptera ett liv med diabetes. Göra det bästa av vår situation. Något som inte är lika enkelt varje dag. Inte varje dag i 18 år. 

Min man och jag har så många pratat och drömt om en klocka där jag kan följa mitt blodsocker genom dygnets alla timmar. En klocka som varnar mig innan jag går för djupt ner i ett lågt blodsocker. En klocka som varnar mig innan mina värden skjuter i höjden. En datamaskin som kan hjälpa mig genom att mäta om blodsockret är på väg upp eller ner. Vi har drömt om hjälp och vägledning. Så kom nyheten om kontinuerlig blodsocker-mätare och jag ställde mig genast i kö. Efter över  fem månaders lång väntan fick jag äntligen pröva en Freestyle Navigator och drömmen blev sann. I alla fall i tio dagar. Nu måste jag ansöka om en egen och hoppas att jag blir beviljad en. Det känns som en olidlig väntan.

Min vecka med Navigator var som en semestervecka jag alltid önskad mig. Jag var inte längre ensam med min diabetes, jag fick en liten assistent. Det var inte längre bara jag som hade koll på blodsockret. Det var inte längre bara jag som skulle ta alla beslut. Navigator hjälpte mig ta rätt beslut, hjälpte mig planera och framför allt hjälpte mig förebygga. Plötsligt fungerade allting i vardagen mycket bättre, jag kände mig friare. Tyngden lättade från mina axlar och jag kunde andas lite lättre. Jag fick plötsligt energi och fokus över att lägga på andra saker. Min diabetes hade inte längre huvudrollen i mitt liv. Vilken underbar vecka det var! Mätaren visade mig när som helst på dygnets alla timmar hur mitt blodsocker såg ut. Och det bara genom att trycka på en knapp. Inga stick i ömma, hårda fingertoppar och inget kladd med blod på kläder. Men det var bara små saker gentemot resten av fördelarna.

  1. Jag slapp tunga känningar mitt i natten som annars gör mig helt utslagen dagen efter! Inga nätter med farligt låga värden och mat-marathon till sent in på natten. Nu varnade mätarn i tid och jag kunde fånga upp låga värden och äta lagom innan läggdags. Eller bli varnad mitt i natten, innan sockret sjönk kraftigt och på så vis kunna äta lagom mängd för att klara resten av natten. Om ni bara visste vilken enrom skillnad det har varit för att orka med vardagen med träning, jobb och fritid! Wow- är det så här friska människor har det?
  2. Jag slapp höga toppar eftersom mätarn varnade mig när jag var på väg upp. För första gången i mitt liv kunde jag se in framtiden och få en indikation på om sockret var på väg ännu högre eller påväg ner. Det gjorde att jag kunde veta om jag skulle ta insulin, eller bara vänta ut det höga värdet. Tidigare har man fått chansa vilket har lett till lågt blodsocker helt i onödan, eller väldigt höga värden för att man chansade att det skulle plana ut. För första gången i livet fick jag hjälp med att bedöma och förutspå vart blodsockret var påväg. Om ni bara kunde förstå hur lugn det gör en att få hjälp med det. Beslutsångesten och stressen över att inte säkert veta blev ett minne blott. 
  3. Jag kunde äntligen träna optimalt eftersom jag kunde styra kost eller insulinintag efter vad min kropp var behov utav. Inga mer avbrutna träningspass på grund utav lågt blodsocker, eller på grund utav på tok för höga värden och kramper i musklerna. Det har också varit betydligt lättare att följa min strikta kostplan eftersom jag bättre kunnat veta om jag behöver mer medicin, eller mer mat. Jag kan sluta äta vid lågt blodsocker tidigare eftersom mätarna berättar när det är tillräckligt för att kurvan ska vända eller stabilisera sig, men jag kan också veta om jag måste fortsätta äta så att jag inte dyker ännu längre ner. Det ska sägas alltså, att följa en strikt kostplan är svårt som det är mellan varven. Att träna 5 styrkepass i veckan är också tufft som det är. Det absolut sista man behöver när man väl är motiverad att följa sin plan, är ett blodsocker som sätter käppar i hjulet! Med Navigator kunde jag följa min kostplan och mitt träningsprogram på ett sätt som jag tidigare haft problem med. Det var helt fantastiskt skönt! Wow- är det så här att vara frisk? 


De har varit de 3 tyngste fördelarna med att ha en kontinuerlig blodsockermätare. De 3 tyngste anledningarna jag kunnat uppleva på så kort tid. Men andra små saker som kanske inte verkar så viktiga har varit att slippa leta efter ett ställe att få blod ur i dessa hårdna, ömma och slitna fingertoppar som varit misshandlade 8-12ggr per dag i 18 år. Eller att slippa kladda med nålar och blod så fort man känner en konstig känsla i kroppen, istället få ett svar genom ett diskret och snabbt knapptryck. Eller att hinna stoppa ett lågt blodsocker på jobbet innan man börjar svettas kopiösa mängder, börjar darra och skaka i händer och fingrar, får tunghäfta, börjar bli förvirrad och börjar bli svag. Det har varit underbart att stoppa pinsamma känningar offentligt i tid - så makalöst skönt att få känna sig NORMAL! Men det har också varit skönt att slippa testa sig mitt i natten, bara kunna kolla läget genom att trycka på mätaren. Eller bara lyxen att kunna följa sina värden samtidigt som man tränar eller promenerar. Eller att min man kunnat kolla läget om jag gjort något annat, eller varna mig för att han hört mätaren innan jag gjort det. Man har haft ett litet diabetes-team med sig i väskan varje dag. I alla situationer. Hela tiden.

Så nu hoppas vi på en Navigator till familjen Engberg. Kryssa fingrarna tillsammans med oss, om en månad får vi besked.

/TandemLove

Från vänster ser ni anordningen som jag "skjuter"/trycker in nålen/chipet med. Sen själva plåstret med chipet och fästanordningen. Sen själva mätaren i rosa. Bredvid den ligger sensorn som sänder värdet till displayen.
I denna sitter ett chip som jag "skjuter" in i armen och som sedan läser av blodsockret. I denne fäster man sensorn.
På displayen ser man sin kurva genom dagen. Den skal helst ligga mellan de två gröna strecken. Bredvid visas det aktuella värdet som är för ca 5min sedan och en pil som pekar upp, ner eller rakt fram beroende på vart blodsockret är påväg.
Det syns ganska mycket på armen under kläderna. Men jag bryr mig inte ett dugg, det är värt det! Tidigare skämdes jag så otroligt mycket över min sjukdom, idag står jag stolt i den!
Läs hela inlägget »
Etiketter: diabetes

Det är inte svårt att hoppa över sina vanliga principer och rutiner när helgen kommer flygandes. Man vill unna sig, fredagsmysa och ta ut svängarna. Det är ju äntligen helg trots allt. Men faktum är att det går att finna nya vägar att unna sig på, andra sätt att njuta. Man kan byta ut vissa saker successivt och med tiden har man lärt sina smaklökar att tycka om andra smaker, eller mindre socker och salt. Om man per idag lever ett liv med många onytta vanor kan det känns allt för jobbigt att ta tag i ett så stort projekt på egen hand. Var ska man börja? Mitt bästa tips är att börja med en liten sak och sedan lägga till eller ta bort ytterligare en. Med åren kommer din livsstil bli mer hälsosam, du kommer tycka att det är roligt att försöka byta ut till nyttigare alternativ och din kropp kommer må så mycket bättre.

Vi unnar oss minst en extra god middag varje helg och vi mår bra utav att göra det. Men vi försöker alltid välja bra råvaror, nyttiga alternativ och minst möjligt med tomma kalorier. Mat ska smaka bra, men mat ska också reparera våra kroppar och ge oss den energi och näring vi behöver för att orka med våra liv. Faktum är att det alltid går att hitta den kombinationen! Bra för kroppen, njutning för dig och fredagsmys för familjen. Man måste bara börja tänka i nya banor, ersätta godispåsen eller den köpta burgaren med något bättre. 

När jag för några år sedan började ta bort bröd ur min kost kunde jag inte förstå hur jag skulle klara det. Jag absolut älskar bröd, men det påverkar mitt blodsocker, min mage och mina leder och muskler negativt. Därför äter jag det idag vid valda tillfällen. Men i början fick man hitta ersättningar och successivt fasa ut bröder ur vissa maträtter. Idag äter jag hamburgare med grönsaker, eller portabellosvamp som bröd. Utan att ens tänka på det, utan att ens sakna brödet. Blir jag någon gång sugen, så äter jag en skiva. För det handlar om mängden och frekvensen.

Så i fredags festade vi loss på hemlagade hamburgare gjorda på ekologisk nötfärsk från GrönaGårdar och serverat med hemlagad coleslaw på rödkål och morötter, samt en stark aioli. Till det hade vi tomat, ruccola, rödlök, svamp & gurka. Jag åt min burgare med en hög rivna morötter och Rasmus åt sina med bröd. Fantastiskt gott & lagom nyttigt fredagsmys!

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: mat

I natt fick jag uppleva en situation jag tidigare bara läst och hört om. Ett tillstånd som jag är oerhört tacksam över att det inträffade i mitt egna, trygga hem med tillgång till sjukvård om det skulle behövas. Inte ute i öknen i Sudan utan tillgång till läkarvård, kolhydrater och rent vatten. Man kan ju tycka att en helt vanlig magsjuka inte är så illa, men en kräksjuka kombinerat med diabetes kan snabbt bli ganska akut. Tidigare har jag trott att det var överdrivet, men nu vet jag bättre.

Det hela började med att jag fick ont i magen, mådde illa och kände mig helt slut i kroppen. Sen ökade symptomen och jag fick en stark frossa. Inga konstigheter, jag kräktes och svettades och fick feber. Det är aldrig trevligt att bli dålig, men när mitt blodsocker började sjunka steg oron inom mig på riktigt. Jag låg på 1,8mmol och hela min kropp skakade. Min kropp ville inte behålla vätska eller mat och det är vad som behövs för att få upp blodsockret. Det är med andra ord maximalt dålig tajming att få lågt blodsocker samtidigt som man får kräksjukan! När det sista man vill & kan är att äta eller dricka, magen skriker av smärta och varje tugga gör att man hulkar - då är man inte så kaxig. Min bästa lösning blev att försöka ta upp maximalt av dextrosol via slemhinnorna i munnen och kinderna.

Natten fortsatte som ett maratonlopp mellan sängen, toaletten och kylskåpet. Mitt blodsocker sjönk konstant, jag åt och spydde som följd. Varje dextrosol-tablett eller klunk juice som landade i magsäcken utgjorde en ökad smärta, men samtidigt var jag tvungen eftersom mitt blodsocker cirkulerade kring 2-3mmol. När blodsockret äntligen stabiliserade sig kunde jag slappna av och vågade somna. På golvet, helt utmattad. Hade jag inte klarat att få upp blodsockret på egen hand, hade vi behövt ge mig en glukagonspruta, eller i värsta fall åka in till sjukhuset för att sätta sockerdropp. Det är samtidigt av yttersta vikt att få i sig vätska och insulin, för att inte kroppen skall gå in i ketoacidos, ett annat livshotande tillstånd.

Jag försöker att aldrig öppna denna dörren, för det som väller ut är farliga och meningslösa tankar och känslor som inte bidrar till en lösning. Men seriöst, jag önskar varje dag att jag skulle slippa den här sjukdomen. Jag kan bli så himla ledsen för att jag drabbats av diabetes. Det finns så otroligt många situationer i mitt liv som hade varit annorlunda och så mycket bättre utan en kronisk, livshotande sjukdom som komplicerar min vardag och mina mål för framtiden. Det är så himla svårt att acceptera att en helt ofarlig kräksjuka kan innebära ett besök till sjukhuset. Jag vill vara stark, frisk, oberoende och fri. Nej, diabetes, en skitsjukdom!

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: diabetes

Idag gjorde min bättre hälft en makalöst god sallad till mig! Det kan ha varit den bästa salladen jag ätit med blandningen av krispigt, sött, salt, rökigt och smaken av nöt. Han fräste grönkål med salt tills det blev krispigt. Sedan rostade han nötter och mandlar vid sidan av. Resten av salladen bestod av rå lax, råa sockerärtor, färsk spenat, rå rödlök och rå vitkål. Över salladen ringlade han balsamvinäger och olivolja. Det låter kanske inte mycket för världen, men det passade mig i smaken helt perfekt! Han vet alltid precis vad jag gillar :)

Jag är så tacksam över att jag har en man som trivs i köket! 

/TandemLove

Läs hela inlägget »
Etiketter: mat