TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

2016

Nu kör vi tre dagar i Bentota och bara kopplar av på detta 5-stjärniga hotell! 

Tjohoooo!


/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Våra dagar i Ahangama spenderades främst på stranden, i havet eller i skuggan med utsikt över det turkosa vattnet. Vi njöt av lata dagar, surf morgon och eftermiddag och solnedgång från vår balkong med makalös utsikt. På väg till stranden stannande vi alltid i samma lilla plåtskjul längs vägen och köpte färska kokosnötter. Det lilla plåtskjulet hade två perfekta stolar med utsikt över havet och de ikoniska fiskarna som satt på sina stolpar ute i vattnet. Det var helt underbart att sitta i skuggan och bara njuta av kokosnöt och varandras sällskap! 

Damen som ägde shoppen var super trevlig och vi gjorde ett stopp hos henne minst fyra gånger om dagen. Först påväg till stranden och sedan påväg hem igen. Vi valde att gå till en annan strand för att surfa och när vi ville sola och bada gjorde vi det på vår egen strand rätt utanför hotellet.

Utöver denna promenad tog vi flera turer in i den lilla byn och betraktade livet som förflöt omkring oss. På den lilla marknadsgatan stod stånden tätt och människor, bilar, tuk-tuks och bussar delade på den trånga vägremsan. En kort bit utanför samhället kändes det redan som om man kommit flera mil utanför kärnans intensiva mitt. Här vajade palmträden i vinden, risfälten bredde ut sig i vackert grönt och apor och fåglar hoppade mellan träd och palmerna längs den smala landsvägen. Människorna vi mötte i husen vi passerade hälsade glatt och barnen bad om att få bli fotograferade. 

Kvällarna spenderade vi på vår balkong där vi kunde njuta solnedgång och nått gott att dricka. Vi köpte den speciella lokala Kokosnöt-Toddy som är en fermenterad alkoholhaltig dryck med ungefär 6% alkohol. Lukten är väldigt stark och frän men smaken är desto bättre. Lite söt och rätt god tycker jag. Ramsus tyckte att det både lukatade och smakade skit för att citera honom rakt av. 

Så förutom en hel del sol, bad och surf fick vi med oss en känsla av byn och dess omgivning! Vi tycker att bilderna tar er med ganska bra och hoppas ni får en känsla av Ahanghama från dem :)

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Sri Lanka är en av världens bästa platser att se Blåval på och Mirissa är orten att utgå ifrån om man vill bli så gott som garanterad att skåda en. Vi har tidigare sett val, både när vi bodde i Tromsö och när vi cyklade genom Norge. Därför var i valet och kvalet om vi ville åka på ännu en valsafari. Men vi kom fram till att Blåval har vi faktiskt inte sett och det är inte varje dag man besöker ett land och prickar in valsäsongen! Så vi bokade in oss på en valsafari och prutade ner biljetten till under 600kr för oss båda.

Vi steg upp kl. 05:00 och hoppade in i en Tuk-Tuk som tog oss till Mirissas hamn. Här var dagen redan i full gång och runt om kajen föregick dagens fiskaktion. Det låg fiskar och skaldjur i alla storlekar och former på marken och folk stod i stora klungor och viftade med pengasedlar. Vi puttrade vidare genom folkmassorna och nådde så småningom vår båt och klev ombord.

Det första vi blev serverade var en kopp te och sjösjuketabletter. Vi tackade ja till bägge och satte oss bekvämt ner i stolarna och väntade på avgång. När båten lämnade hamnen kunde man se hur andra fiskare var på väg tillbaka och några safaribåtar på väg ut bredvid oss mot det öppna havet. Båten gungade rytmiskt och vi kände ingen som helst sjösjuka. Vi vaggades fram och tillbaka och ganska snabbt föll vi in i en djup sömn. 

Vi vaknade abrupt av ropen från besättningen! De hade spottat en blåval och nu körde båten för full maskin för att hinna komma närmare lagom till den skulle upp till ytan. Samtidigt skrek de för att väcka alla passagerare som satt och sov. För det var nämligen inte bara vi som sov som stockar! Sjösjuketabletterna var ganska starka och bieffekten var att man blev kopiöst trött och sömnig av dem. 

På vattenytan kunde man se valen sticka upp som en jättestor sten mitt ute i havet. Rätt som det var blåste den upp vatten så det sprutade mot himlen och sedan dök den ner i djupet igen. På väg ner avslutade valen graciöst med sin enorma stjärtfena som vinkade adjö mot vår kameralins. 
Besättningen på båten klockade när valen gick ned och utlovade att vi skulle få samma show om 10-12 minuter och sedan körde vi iväg igen. Mycket riktigt, ungefär tio minuter senare kunde man åter igen se hur den glansiga valkroppen låg på vattenytan och dök ner med fenan i vädret. 

Hela fyra gånger fick vi uppleva blåvalen och på väg tillbaka till hamnen fick vi syn på ett koloni med delfiner. De hoppade högt upp i luften och snurrade runt och vi följde dem en bra stund innan de försvann ut på havet igen. Nu är vi våldsamt sugna på att dyka med valar och delfiner och få komma närmare dessa intressanta varelser!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi tog bussen ner till kusten igen med sikte på surfparadiset Ahangama. Sri Lanka är känt för att vara en bra destination om man surfar eller om man önskar lära sig det. Det finns en uppsjö av olika stränder som alla har olika nivå av surf. Det vill säga olika stora vågor, stränder med korallrev och stenar nära, samt andra med bara sandstrand. Man väljer strand efter hur duktig surfare man är och var vågorna ä bäst för dagen. Men eftersom jag bara har surfat en gång för snart tio år sedan och Rasmus aldrig har surfat, så valde vi den perfekta nybörjarstranden!

För att lära oss tekniken lite snabbare, så hyrde vi en tränare en timme. Det var väldigt bra eftersom han först visade oss de tre stegen upp till stående position. Sedan följde han med ut i vågorna och vi fick öva på det med hjälp av honom. Han kunde snabbt ge feedback på om man stod för långt bak på brädan, hade benen för brett isär eller armarna för långt fram när man skulle trycka sig upp. Timmen gick fort och vi båda klarade att stå upp i löpet av den. Dock var havet väldigt vilt med stora vågor och stark underström. Vår surfguide sa att det inte direkt var bra förutsättningar att lära sig surfa i. Vi tänkte att det var väldigt bra förutsättningar, då kunde det ju bara bli lättare resten av dagarna!

Vi hyrde surfbrädor på stranden på morgon och eftermiddag och gav oss ut tillsammans för att träna på vad vi lärt oss. Det var otroligt kul att surfa tillsammans, vi gillar verkligen att göra aktiviteter ihop. All typ av träning och rörelse är det bästa vi vet och att få göra det tillsammans blir som grädden på moset! 

Men jösses så tungt det var att gå mot ströms och genom de stora vågorna för att komma ut efter varje försök. Det tog på krafterna må ni tro! För mig som är ganska kort blev vågorna som monster som slukade mig helt på vägen ut. Men himla skoj var det oavsett! Vi skulle gärna haft en veckans semester bara för att surfa igen! Bra träning, brun blir man också och kul har man samtidigt!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi hyrde ett par gamla cyklar på vårt hotell och tänkte bege oss ut på upptäcksfärd runt sjöarna i området. Cyklarna hade inte blivit använda på en bra stund och det krävdes fyra karlar för att få den om möjligt ännu äldre cykelpumpen till att göra sitt jobb. Efter en kvart var alla fyra däcken fyllda med luft och vi kunde börja trampa.


På huvudvägen delade vi plats med tuk-tuks, bussar, bilar, mopeder och andra cyklister. Trafiken var stundtals intensiv och stundtals obefintlig. De lokala hälsade glatt och många såg roade ut när vi turister kom cyklandes längs vägen. Andra cyklister vi mötte var främst äldre män klädda i sina höftskynken och flipflopp. De nickade artigt och precis som överallt på jorden är det en ömsesidig respekt oss cyklister mellan.  Man hälsar lite extra på varandra, vi som valt att färdas på samma sätt. Dessa gubbar cyklar på stora, rostiga stålcyklar och deras ben pekar lytt snett utåt. Nästan som om de vore lite hjulbent. Alla vi sett har cyklat på samma sätt, kanske har det med sarongen runt midjan att göra. Hur som haver så ser det så otroligt fridfullt ut när de långsamt med svepande rörelser glider framåt på de tunga cyklarna.

När vi kom in i själva centrum stannade vi till vid ett lytt bås precis intill vägkanten för att köpa lite fika. Här stod en kille och gjorde den speciella rätten Egg Hoppers. Det ser ut som en frasig skål av ägg och det är inte långt ifrån sanningen heller. Egg hoppers är som en blandning mellan omelett och pannkaka/våffla men med en sur bismak. De gör dem på en brödsmet med kokos toddy (som är en alkoholhaltig dryck) och sen kläcker de äggen uppe på smeten. Det hela blir som en tvålagers pannkaka som smälter ihop till en frasig skål. Till detta äter man en stark chiliröra, ofta med riven kokos i. Billiga är de dessutom, kostar max 4kr! 

Vi köpte även Dosas som är en slags chilikryddad grönsakspirog. De är formade som trekanter och innehåller oftast potatis, chili och grönsaker. Degen påminner om en tunn och lätt krispig pizzabotten och de kostar inte heller mer än 3-4kr. I ärlighetens namn föredrar vi Dosas mer än Egg Hoppers, då de sistnämnda har en viss surhet i degen som vi inte är så glad i. Men det är otroligt härligt att stoppa vi vägkanten, se när de lagar till ens mat och sedan njuta av den alldeles rykande färsk!

Vi fortsatte genom staden och ut på landsbygden. På sidan av vägen låg de stora, gröna risfält, palmträd, pagodor, tempel och sjöar. Det var helt underbart att cykla omkring i den lugna och vackra miljö. Vilken känsla! Det är en enorm frihet att trampa omkring på en cykel i främmande länder. Vi älskar att upptäcka länder från en cykelsadel! Man har ett mål för dagen och man upplever och utmanas på vägen. Dessutom kommer man nära inpå människorna och vardagen. Man ser saker man annars hade missat, känner dofter och hör ljuden både från naturen och från de lokala. Vi båda fylldes av längtan efter äventyr med vår tandemcykel, längtan efter frihet och spänning. En längtan att bara trampa dit vår nyfikenhet önskar ta oss. 

/Susanne & Rasmus
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vår sista upplevelse på rundturen var safari! Därför körde vi till Tissamaharana som liger vid Yoda sjön och vid Tissamaharana sjön och är en given utgångspunkt om man vill besöka Yala nationalpark. Vi valde Yala eftersom vi hoppas på att få se Leopard, det enda djuret av ”The Big Five” som vi ännu inte fått se. Vi bokade en safari för under 1000kr för oss båda och bestämde tid med vår chaufför kl. 05:00 följande morgon.

Vår färd till nationalparken gick genom ett becksvart öppet landskap och efter ungefär 30 minuter nådde vi entrén. Utanför portarna till parken stod det parkerade många safaribilar och vi förstod att det var fler än vi som gärna ville se en leopard! När parken väl öppnade körde vår förare tack och lov i motsatt riktning mot de andra bilarna. Det kändes skönt att inte åka i kö med alla andra bilarna. Turen gick på vägar som påminde oss om Afrika med sin terrakotta orangeröda färg. Bilen hoppade upp och ner, och fram och tillbaka på de risiga vägarna och vi gjorde vårt bästa för att sitta kvar i våra säten. Rätt som det var tvärnitade vår förare och pekade ut i naturen för att visa oss något dju som vi aldrig hade spottat utan hans hjälp.

Vi såg storkar, pelikaner, bufflar, rådjur, krokodiler, olika apor, leguaner och massa färggranna småfåglar. Det fanns också påfåglar i överskott både i träden och på marken. Det var riktigt mäktigt att se hanen fälla upp sina vackra fjädrar och uppvakta honan. Vi hade också turen att få se elefanter och vildsvin. Men leoparden lyste med sin frånvaro och vi passerade istället samma djur vi redan sett. Vi kom till ett vattenhål där massvis av andra bilar stod parkerade och i dem satt sura turister. I alla bilarna var det tydligt att besvikelsen var stor - ingen hade fått se leopard. Det är ju så när man åker på safari, det är inte som ett zoo. Har man tur sr man mycket, andra gånger ser man desto mindre. 

Vår förare fortsatte köra runt på de olika stigarna och plötsligt kom vi till en vägkorsning där 3 andra bilar stod parkerade. Innan vår chaufför hann välja vilken väg han skulle svänga såg i hur det kom smygandes en livs levande leopard ur buskaget rakt framför oss. Det var en mäktig känsla att se detta vackra kattdjur röra sig graciöst alldeles framför våra ögon. Leoparden gick över den lilla öppningen mellan buskagen och försvann sedan in i buskarna igen. Det hela var en häftig upplevelse!

Vi var glada att vi fick se en vild leopard, men i övrigt tycker vi inte att safarin var särskilt spännande. Har man en gång varit på safari i Afrika är det svårt att jämföra med nationalparker som dessa. Vi är glada att vi fått uppleva båda sorterna och vår nästa safaridröm är att se den stora vandringen i Kenya.

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Pilgrimsvandringen upp till Adams Peak är en 5km lång sträcka med ungefär 5000 trappsteg till toppen. På toppen av Adams berget står ett Buddhistiskt kloster som är omringat av svarvade metallpelare i guldfärg. De allra flesta väljer att gå på natten, så att man hinner upp lagom till att få skåda soluppgången från toppen. Vi ville naturligtvis inte missa naturens föreställning utan gjorde som man bör.Vi ställde motvilligt klockan på 01:30 och gjorde vårt bästa med att försöka somna innan klockan ens hunnit slå 22:00. 

När klockan sen ringde var det med trötta rörelser vi klädde oss för att börja vår nattvandring mot toppen. Vårt gästhus låg nästan precis i början av vandringen och vi behövde inte gå långt förrän de färgstarka flaggorna markerade ledens startpunkt. Vi trodde det skulle bli en lugn vandring genom en stilla led, men leden var kantad av små butiker och restauranger som alla var i full gång med att öppna upp för oss vandrare. De sålde varma kläder, mat, dricka, godis och andra logiska saker. Men sen sålde de en herrans massa ologiska saker också! Såsom gosedjur, DVD-filmer, leksaker, håraccessoarer och smycken, almanackor och souvenirer. Det var tivoli-stämning och musik pumpade ut från flera restauranger. Här och var fanns det små tempel och bilder på olika gudar och Buddha. Många upplysta med julgransbelysning som blinkade frenetiskt, andra där någon religiös, meditativ musik spelades. 

Påväg upp passerade vi många trötta själar, tröttast verkade de lokala vara. Faktum var att majoriteten vi mötte var lokala, det är trots allt en pilgrimsresa och det märks. Många lokala var påväg ner från berget och det såg mycket mödosamt ut för en hel del. Gamla gummor och gubbar i  sina bästa år hjälptes åt för att ta sig ner för trappstegen, männen stöttade sina kvinnor, och mammorna och papporna bar sina barn över axlarna. Nästan samtliga hade tjocka mössor på huvudena, en del hade tomteluvor och några hade pälsliknande luvor. Vi passerade två munkar som delade ut vita snören samtidigt som de rabblade något religiöst till oss och knöt banden runt våra handleder. För ”Good Luck” förklarade munken och log. 

Vandringen var relativt enkel tyckte vi och det hela tog inte tre timmar som guideboken estimerat och enligt råd från andra. Vi tog oss upp på mindre än två timmar vilket gjorde att vi nådde klostret ungefär 03:30. Uppe på toppen var det nästan helt fullsatt men vi lyckades hitta en liten hörnkant att sitta på. Ännu var det länge till solen skulle gå upp och vi började frysa rätt rejält trots alla medhavda värmeplagg. Men vi satte oss och åt kex och bananer och tittade på den stjärnklädda himlen och alla fladdermössen som flög fram och tillbaka i natten. Hela tiden kom det fler och fler människor som alla försökte hitta en plats att stå eller sitta på. När klockan närmade sig 06:00 var det helt proppfullt uppe på toppen och det var omöjligt att röra sig åt något håll. En polisman kom och informerade alla turister att vi skulle hålla hårt i våra kameror och bära ryggsäckarna på magen i folkmassan. 

När den första antydan av orange började synas på horisonten blev hela folkmassan väldigt alerta. Fram kom smartphones, kameror, selfiesticks och folk började knö för att komma längst fram mot öster och upp över grannens kamera. I takt med att solen steg på himlen blev konturerna av bergskammarna allt tydligare. Det låg som ett blåvitt skimmer över hela himlen och bergen som annars är knallgröna var nu nästan blålila. Dimman låg precis på bergstopparna och den lättade allt mer ju intensivare solens strålar blev. Jag knödde mig upp till klostret och fick några fantastiska vyer där pelarna runt toppen glödde i guld. Himlen blev orange, solen glittrade, munkarna spelade trummor och sjöng och det hela var något alldeles speciellt!

Vi började pressa oss mot utgången och trappan neråt igen. Det gjorde också resan av alla besökarna och det blev både kö och klaustrofobisk trängsel. Så småningom kom vi oss ner till början av trappan  och där möttes vi av ännu mer fantastiska vyer. Ner igen gick också ganska snabbt och vi kände inte av knän så som vi befarat. Vi löpte ner för trappstegen och väl framme vid vårt gästhus igen åt vi en välbehövlig långfrukost.

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi klev av tåget i Nana oya och vår chaufför hämtade upp oss från perrongen. Dagens tur skulle gå till utkanten av Nuwara Eliya där vi skulle på teprovning och lunch på det glamourösa hotellet Tea Heritance Factory. Hotellet ligger på en höjd, omringad av teplantage och är faktiskt en omgjord tefabrik med anor från 1800-alet.  Vår ursprungliga plan var att boka en natt på hotellet för att verkligen få hela upplevelsen av platsen. Men det var fullbokat sedan länge.

När vi körde genom teplantagen kunde man skymta hotellet på höjden och den plåtklädda byggnaden såg inte mycket ut för världen tänkte vi. Precis innan vi nådde hotellet fanns ett litet samhälle som var till endast för de anställda på plantagen och hotellet. Från samhället spelades indisk musik som studsade mot bergen som omgav platsen. 

Vi kom in i receptionen och sa att vi egentligen ville bott här men nu skulle vi i alla fall äta en lunch och göra deras teprovning. Receptionisten sken upp och sa att de hade ett rum ledigt där gästen ännu inte dykt upp från natten innan. Vi kunde få bo där om vi ville! Det visade sig vara en premiumsvit i en ganska hög prisklass och vi sa att det dessvärre blev lite väl dyrt för oss.
Receptionisten nickade artigt och vi kände oss besvikna och fattiga. Men så kom bokningschefen fram och sa att han gärna ville visa oss rummet så att vi kunde förstå hur vackert det var. Sen la han till att priset kunde han säkert göra något med. Vi sprack upp i två stora leenden och följde efter honom två trappor upp till sviten. Mannen slog upp dörren och vi gick efter honom in i en liten hall och sedan kom man ut i själva rummet. Han drog undan gardinerna och vi fick en 360 graders utsikt över teplantage och bergstoppar. Hela rummet var omringat av stora fönster som släppte in morgonljuset och vyerna på ett obeskrivligt vackert sätt. Samma sak gällde för badrummet där ena väggen enbart var i fönsterglas mot tekullarna. I badkaret kunde man ligga och se ut över teplantagen och den blå himlen. Vi var naturligtvis fullkomligt sålda!

Vi fick rummet för samma pris som ett standardrum och med helpension inkluderat och med detta kände vi oss väldigt nöjda. När vi konfirmerat att vi önskade boka rummet började personalen uppvakta oss. Det var otroligt mycket personal som alla var klädda i vita turbanliknande huvudbonader. De hälsade formellt varje gång man rörde sig i receptionen och man kände som en kunglighet. Ganska direkt kom en utav dessa fram med en bricka med tända ljus, teblad och tre skålar. I skålarna låg sockerkristaller, kardemumma och kummin som han hällde upp i våra händer. Sen målade han en prick i våra pannor och efter det fick vi äta kryddblandningen. En annan man kom och serverade oss en liten kopp gudomligt te. Teet var kryddar med kanel, mynta, vanilj och kardemumma och var precis perfekt tempererat. När check-in väl var över började vi med vår fem rätters lunch som ingick i priset. Här blev vi serverade en skaldjurssallad, vårrullar, ingefära & morotssoppa, lammstek i apelsinsås, limeis som neutraliserings måltid och slutligen en daddelkaka med vaniljglass. När vi avslutat måltiden var vårt rum färdigt och vårt bagage hade redan blivit burit dit. I rummet stod en skål med färska jordgubbar som odlats på gården och en mindre skål med varm chokladfondue. Det kallar vi ett varmt välkomnande! 

Hotellet är en ombyggd tefabrik och i hela byggnaden är det spår av den gamla produktionen. I mitten av hotellet går ett shackt med enorma fläktar i båda ändarna. När tefabriken var igång var dessa fläktarna till för att transportera in och ut luft. Samtliga av hotellets rum var tidigare rum där man torkade och fermenterade tebladen. Det gjorde man genom att öppna alla fönster i tefabriken och sen satta man på de gigantiska fläktarna. När ni ser hur många fönster som finns så förstår ni vilket genomdrag som måste varit under den processen! Det var otroligt mäktigt att bo i en historisk byggnad där spår från tidigare fanns överallt. Det kändes som att bo på ett museum, eller nästa som att resa tillbaka i tiden och få en inblick i livet på fabrikens glansdagar. 

På kvällen gjorde vi oss fina och lämnade vårt rum för att gå ner till ännu en avsmakningsmeny. När vi nådde trappan ner möttes vi av ljudet från de stora fläktarna och en gammaldags indisk musik på låg volym. De hade satt på fläktarna som gick från källarna hela väg upp till översta våningen och genom öppningen mellan våningarna kunde man se hur fläkten arbetade. Vi gick ner för trappen och välkomnades av bokningschefen och tre andra i personalen. Alla var extremt artiga och välutbildade inom hur man ger ypperlig service. Man kändes sig så otroligt väl omhändertagen och de hälsade på dig vid förnamn. Vi startade kvällen med varsin drink och några kanapéer i de mjuka sofforna i hotell receptionen. Belysnigen var dämpad, de var levande ljus som fladdrade och ur högtalarna strömmade de rytmiska tonerna från en lugn och behaglig indisk musik.  I bakgrunden hördes det kontinuerliga ”svoshet” från fläktarna som i ett rofyllt tempo pumpade runt, runt. Det hela var taget som ur en film och känslan var helt magisk. Det var en utav de häftigaste upplevelserna vi varit med om! När vi druckit färdigt gick vi till middagen. Den var dessvärre inget att hänga i granen, men så jämför vi med några av världens bästa restauranger också! Däremot jämförde vi servicen här mot den på Burj Al Arab, världens lyxigaste hotell. Och faktum är, att servicen på Tea Heritance Factory var betydligt bättre. Deras service ges dessutom med ett äkta leende, för på Sri Lanka ler de flesta med ögonen. Inte med en stel mun. Vill man bli exceptionellt duktig pås ervice, bör man lära en del från Lankeserna! Efter middagen la vi oss i ett varmt skumbad med utsikt över natthimlen och de mörka konturerna från topparna. 

Naturligtvis vaknade vi av fågelkvitter och solstrålarna som letade sig in bakom gardinerna. Sängen var otroligt behaglig och lakanen var helt gudomliga. Här hade man kunnat ligga kvar hela dagen! Men jag (Sussie) begav mig ner till gymmet för ett pass innan frukost och efter det ut på en promenad i närområdet för att supa in omgivningen i soluppgång. Från det lilla samhället där de anställda bodde spelades återigen någon form av indisk musik och på buskarna låg daggen fortsatt kvar och glittrade i solen. Det var ett ögonblick jag sent kommer glömma!
När klockan slog 08:00 var det dags att väcka Rasmus och vi gick ner för att njuta av en gigantisk frukost med allt man kunde önska sig. Höjdpunkten var kanske den iskalla kokosnötsvattnet som vi kunde dricka obegränsat av! 

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Det var dags att göra den berömda tågresan mellan Ella och Nuwara Eliya! Vi skulle med lokaltåget som går genom teplantage och längs med de gröna bergskedjorna i regionen. Tänk att något så enkelt som en transportsträcka har utvecklats till en turistattraktion som lockar folk från världens alla hörn!

Vi var skeptiska till hela grejen redan från början och mer skeptiska blev vi när vi såg en hel perrong full av turister. Det hela kändes för uppblåst och vi började fundera på om det var en överskattad turistfälla. Men biljetterna var köpta och vi hade skickat vår chaufför vidare till Nuwara Eliya för att hämta upp oss när tåget skulle anlända. Så vi stod snällt kvar och väntade på att resan skulle börja. 

Det blå tåget kom rullandes in på stationen och fok blev som tokiga. Kameror, selfiesticks och smartphones sträcktes ut och det klickades frenetiskt. Tåget bromsade in och folk började stiga ombord. Vi hade bokat sittplats och slog oss ner i lugn och ro vid vårt fönsterplats. Konduktören ringde i klockan och sedan började tåget stånga sig iväg och upp ur Ella. 

Den första biten hade vi redan sett till fots dagen innan och vi tänkte och vi tog farväl av den mysiga byn en sista gång. Ju längre in bland bergen tåget rörde sig, desto vackrare blev vyerna. När de många och vidsträckta teplantagen omringade tåget var det helt makalöst vackert! På teplantagen jobbade kvinnorna med stora korgar som de bar med hjälp av ett band som fästes runt huvudet. De var klädda i starkt färgade saris och det utgjorde an vacker kontrast mot de gröna bladen. Med en klarblå himmel, bergstoppar och gröna kullar rullade vi fram genom ett naturskönt landskap. Vi förstår verkligen varför detta klassas som en utav världens vackraste tågresor! Det var inte överskattat och det var definitivt inte en turistfällla. Bilderna talar för sig själv!

Återigen fick vi hänga ut genom den öppna tågdörren och känns vinden blåsa genom håret och mot vårt ansikte. Det är en enorm frihetskänsla i det! Färden tog bara ungefär tre timmar och väl utanför Nuwara Eliya stod vår muntra chaufför redo på perrongen! Nu var det dags för nästa upplevelse, en vi sent kommer glömma!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi bokade två nätter på ett Homestay i utkanten av den lilla bergsbyn Ella. Orten är kanske mest känd för sin tågresa genom bergslandskap och teodlingar och nästan alla turister sätter sin fot i Ella när de besöker Sri Lanka. Men Ella bjuder också på fantastiska vyer, vattenfall och toppbestigningar. En perfekt plats för oss med andra ord!

Morgonen startade med fågelkvitter och med solsken som lyste in genom de tunna gardinerna som hängde för fönstret. Bakom gardinerna kunde vi skåda terassodlingar, bergstoppar och Ellas vattenfall. Vi beslöt oss snabbt för att dagens utflykt skulle gå upp till Ella Rock, vattenfallet och Lilla Adams Peak. För att få en vägbeskrivning frågade vi ägarn till gästhuset som på bruten engelska och med gestikulerande armar förklarade vägen. Han menade att vi skulle gå på tågspåret och sedan  la han till;
” When train comes, you jump - ok? No problem!” Så log han med hela ansiktet och blottade alla gluggarna i munnen. Samtidigt som han vickade på huvudet från sida till sida, så där lustigt som alla gör här på Sri Lanka.

Vi gick längs med tågrälsen som var omgiven av prunkande grönska. Palmer, träd, buksar, blommor och högt gräs kantade rälsen och utmed sidan passerade vi skolor, restauranger och små hus. Längre bort låg terassodlingarna på rad och bergstoppar ringade in hela dalen. På spåret mötte vi herrelösa hundar och lokalbefolkningen som var påväg till och från Ella. Det hela kändes väldigt exotiskt och härligt! Plötsligt tvärnitade Rasmus och svor till. Jag som inte riktigt hann märka att han stoppade gick rakt in i honom och undrade vad i hela världen han sysslade med. Det visade sig att han nästan hadde klivit rakt på en 1,5m lång orm som låg på spåret och solade sig. Mitt hjärta åkte genast upp i halsgropen. Det gällde med andra ord att se efter var man satte sina fötter!

Turen upp till Ella rock var ganska enkel men gav oss en bra träning i den branta terrängen. Luftfuktigheten var hög och solen stekte bra, så vi och alla andra turister svettades bra uppför till toppen. Väl uppe belönades vi med en fantastisk utsikt. Vi kände hur solen började bränna lite väl hårt och beslöt oss därför för att bege oss neråt. På vägen tillbaka valde vi en annan stig och passerade nu odlingar, teplantage, risfält och gick genom små bondgårdar. 

I Ella centrum stoppade vi för en bit mat på en utav de många turistrestaurangerna som ligger i byn. Det blev som misstänkt ingen succé och vi beslöt oss för att gå de 4km till en restaurang med högre klass. Väldigt hög klass! Restaurangen tillhör ett hotell som vi desperat försökte få rum på, men det var fullbokat flera månader i förväg. Nu beslöt vi oss för att i alla fall få uppleva platsen på deras restaurang och vi började traska. Turen gick genom Ella by som var kantad med restauranger och små matstånd som sålde klassiska lokala smårätter, fyllda pirog-liknande knyten och pannkakor. När vi kom i utkanten av byn kom vi närmare inpå det lokala bylivet. Här var vägen kantad med mindre små butiker som sålde kakor, läsk, frukt och andra förnödenheter. Kullar med teplantage började torna upp sig och när vi närmade oss hotellet blev tebuskarna allt fler. I området körde minilastbilar runt och hämtade upp säckar med teblad från de små husen längs gatan. De lokala plockade teblad som de sedan sålde till lastbilarna. Bak på lastbilen stod en man och tog emot säckarna, vägde dem och sedan skrek han summan till mannen bakom ratten i förarsätet. De som lämnat säcken gick sedan till föraren som gav dem en summa pengar för tebladen. 

Vi nådde 98Acres som låg uppe på en liten höjd med utsikt över teplantage, lilla Adamasberget och bergskedjorna som omringar Ella. Det var ett hela makalöst vackert ställe med genomtänkta detaljer överallt. Deras bungalows ligger alla med direk utsikt över bergen och de lummiga teplantagen. Själva restaurangbyggnaden var robust med grova trädplankor, stora metallslag på dörrar och fönster och skrovliga trädplankor på väggar och golv. Vi slog oss ner och beställde in te från gården, vår första riktiga kaffe och en perfekt bränd Crème Brulé. Att avnjuta kvalitetsmat i en urskön miljö är något av det bästa vi vet! När det blev ledigt ute på terassen flyttade vi ut för att verkligen smälta in i den magnifika utsikten ännu bättre. Vi beställde in en flaska bubblande Rosévin och skrev dagens blogginlägg från terassen. Det var utan tvivel det bästa kontor vi haft ;) Vi satt kvar långt efter att solen gått ner och färgat bergtopparna i ett blått skimmer. Vilket underbart ställe, hit vi vill åka igen!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi valde som sagt att boka ett homestay i Ella och hamnade mitt ute på en åkermark i utkanten av byn. Vårt lilla gästhus låg precis bakom tågspåret med den frodiga växtligheten precis runt knuten. Gästhuset hade tre små, enkla rum med eget badrum med varmvatten. För 350kr fick vi ett dubbelrum med privat badrum, frukost och en panoramavy över odlingar och en explosion av gröna kulörer. Mannen som drev gästhuset var en tunn, äldre man som ansträngde sig till det yttersta för att vi alla skulle trivas.

Han kom och mötte oss i störtregnet och hade med sig paraplyer vi kunde använda när vi gick från vägen till det lilla huset. Sen prövade han att visa oss runt med mycket kroppsspråk och lite engelska. Han var ivrig, ville visa oss sin värld. Men inte på ett påträngande sätt, utan mer vänligt och lättsamt. Genom att peka på olika saker och pröva å förklara. På katten som kom jamandes längs korridoren, eller ekorren som hoppade på tegelpannorna på taket. Han pekade och använde små fraser och ord. ” Neighbours cat” och pekade på katten, eller ”Friend” och pekade på ekorren. När ett fågeltjut utbrast pekade han ut i mörkret och sa ”peacock”. 

Den första kvällen vi kom hade han inte ingredienser till att laga middag till oss och det var för sent på kvällen för att handla. Han beklagade sig och visade oss till sin granne som precis öppnat en restaurang. Där åt vi en traditionell ris och curry buffé för ungefär 60kr per person, ett ganska högt pris här på Sri Lanka. Men vi var nöjda och gick mätta och glada till sängs.

Nästa morgon vaknade vi att fågelkvitter och solsken och gick ut till den lilla terassen för att äta frukost. Ägaren småsprang upp och ner mellan gästhuset och köket med tallrikar och brickor med mat. Först fick vi serverat en tallrik med färsk ananas, banan och papaya. Sen kom han med vitt rostat bröd, smör och marmelad. En tallrik med grönsaksomelett och sist en tallrik med lankesisk frukost. Ena dagen fick vi pannkakor med söt kokosfyllning i. Men på första dagen fick vi klassisk Roti med Kokosnötsambal. Roti är ett bröd gjort på vetemjöl och riven kokos och till det har man en röra på riven kokos, chili, lime och rödlök. Det är förvånansvärt gott och mättande! Vi gillade verkligen hur de blandade västerländsk frukost och traditionell frukost. Den lilla mannen löpte ivrigt fram och tillbaka och plockade och serverade. Flyttade runt de olika skålarna på bordet och prövade att få allt i raka linjer. Noggrant hällde han upp kaffepulver i våra koppar, slog på hett vatten och rörde varsamt om tills kaffet fått en jämn brunsvart färg.

När vi avslutat vår frukost småpratade vi lite med mannen och frågade om vi kunde få traditionell ris med curry hos honom till kvällen. Självklart kunde vi det och han undrade vad vi fick betala för middagen hos grannen kvällen innan. Vi svarade och mannens ansiktsuttryck förändrades och han blev märkbart irriterad. Han rynkade pannan och stoppade ner handen i fickan på kostymbyxan och plockade fram en gammal mobiltelefon. Han tryckte hårt på knapparna och la telefonen till örat. När någon svarade i andra änden pratade han intensivt och la sedan på luren. Han hade ringt upp sin granne och skält ut honom!

Sen förklarade han att det inte var ett bra pris för maten och att hans granne var en dålig människa. Själv menade han på att han som Buddist trodde på att alla människor skulle behandlas lika. Så här förklarade han sin fina filosofi;
” We are all the same, no matter German, Sri Lanka or American, we have same blood. You, me and him all work the same, work hard all day, eat food and need sleep at night. No extra high price for tourist, we have same blood” 

Dessa orden får avsluta detta inlägg, för den synen på människovärde tycker vi verkligen var beundransvärd, viktig och vacker!

/Susanne & Rasmus

Kvällens ris och curry.
Kvällens ris och curry.
Vi bodde i det lilla vita huset på åkern, mannen bodde i det rosa huset.
Vi bodde i det lilla vita huset på åkern, mannen bodde i det rosa huset.
Utsikt från verandan över vattenfallet och odlingarna.
Utsikt från verandan över vattenfallet och odlingarna.
Kokosnöt Roti
Kokosnöt Roti
Kokosnötsambal
Kokosnötsambal
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Polonnaruwa är en forntida stad som blev Sri Lankas huvudstad i slutet av 1000-talet. Under stadens guldålder blomstrade jordbruket och handeln i huvudstaden. Kungen var krävande och såg till att inget vatten fick gå till spillo, utan allt skulle användas till att utvecklas stadens jordbruk. Därför uppfann och byggde man avancerande bevattningssystem som används under torrperioden till områdets risfält än idag. 

Ruinområdet är enormt och det finns mycket välbevarat att se. Det finns en lång väg med ruiner från marknadsstånden, tempel, pagador, buddha statyer, spa, palats, tjänarbostäder, munkarnas meditationsceller och mycket mycket mer. På området fanns också flera olika apkolonier och ormtjusare med kobror i sina korgar. Vi såg även leguaner och en papegoja. Så en liten snutt safari fick man på köpet!

Under vårt besök mötte vi många lokala skolklasser och de blev alla väldigt intresserade av oss två. Faktum var att när vi stannade för att ta bilder på olika fornlämningar, stannade de och tog bilder på Sussie. Alla hälsade de artigt, vinkade och sprack upp i stora Pepsodent-leenden. Dagen var en blandning mellan intressant och spännande historia och modern kultur blandat med djurliv. Vi tycker att bilderna talar för sig själv och sätter därmed punkt för idag!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Sigiriya är en orangefärgad klippa som sticker upp mitt upp i ingenstans på de platta slätterna. Berget är en gammal slocknad vulkan som sträcker sig 380m upp i luften med tvärbranta sidor. Man kan se den ståtliga klippan från flera kilometers avstånd. Sigiriya var en gång huvudstaden i den norra provisen och på toppen av klippan finner man idag ruinerna av civilisationen som levde på toppen. Runt om klippan är det flera vackra anordnade trädgårdar, bland de mest välbevarade i hela Asien faktiskt. 

Man tror att Sigiriya fungerade som kunglig bostad och militärt fort för kung Kassapa. På toppen av Sigiriya byggdes ett palats och senare också ett kloster. Arkeologer idag menar att platsen byggdes först av munkar som bodde i grotthålorna redan på 200-talet f.Kr. Sedan kom kung Kassapa och byggde sitt palats och fort och regerade där till sin död. Efter hans död blev Lejonklippan åter ett klosterkomplex till för buddistiska munkar. Platsen övergavs på 1300-talet och ruinerna upptäcktes igen 1898 av den brittiske arkeologen HCP Bell. Sigiriya sin plats på Unescos världskulturarv-slista 1982. Myterna och sägnerna är många om Sigiriyas historia och frågan kvarstår om vad som egentligen försiggick på toppen av det mystiska berget.

Vi började gå genom de vacker anordnade trädgårdarna med vattenkanaler och med den orangefärgade klippan rakt framför oss. Ganska snart började vi klättra uppför trappstegen som leder mot toppen av den höga klippan. Vi gick intill bergsväggen och upp via en smal och ranglig spiraltrappa. På toppen av spiraltrappan nådde vi ett slags hålrum i bergsväggen där gamla målningar fortsatt fanns kvar i starka färger. Målningar porträtterade kvinnor med stora bröst och smala midjor som ska föreställa kvinnliga nymfer. 

Efter man passerat grottmålningarna slingrar sig vägen neråt igen och sedan fortsätter man uppåt den sista biten längs en mycket brant och smal trappa. En del barn grinade och hade fullständig panik och andra äldre höll sig fast i trappräcker som om det gällde livet. Det hade börjat blåsa upp ganska kraftigt och ju närmare toppen man kom desto mer ökade vinden. Trappan vi klättrade uppför knirkade och rörde sig i vinden och vi förstår att många drabbades av höjdskräck. Det bildades en lång och smått klaustrofobisk kö, men det hela gick relativt snabbt eftersom det inte var så mycket folk. Vi hade valt att bestiga toppen klockan 13:00, då solen skiner som starkast på Sri Lanka. Vår tanke med det var att de flesta andra turister troligtvis skulle välja en annan tidpunkt att bestiga klippan på. Det visade sig stämma utmärkt och när vi besökte turistattraktionen var det inte många andra där. Så när vi väl nådde toppen kunde vi hamra bilder på de vackra vyerna utan massa andra människor i bakgrunden. 

Det är nästan obeskrivligt att stå uppe på den terrakottafärgade klippan, men en klarblå himel och ett vidsträckt knallgrönt landskap åt varje håll. Små och stora lummiga kullar stack upp här och var, och på ena sidan klippan kunde man skåda de fina trädgårdarna. Uppe på klippan är det ruiner från människorna som levde där uppe och man finner imponerande vattencisterner som än idag innehåller vatten. Vi tycker att Lejonklippan verkligen var värt ett besök, både för dess intressanta historia, men kanske främst för den fantastiska utsikten.

När vi kom ner igen mötte vi flera busslaster med turister och lokala skolklasser. Alla med selfiestick och kamera i högsta hugg. Vi förstår att det inte blir samma upplevelse om man måste trängas på toppen med stora horder av människor. Men vi hade tur som fick platsen nästan helt ensamma! Tur och lite planering blir ofta lyckat ;)

/Susanne & Rasmus

Tack för oss :)
Tack för oss :)
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi vill uppleva maximalt under vår tid här i Sri Lanka, men samtidigt känner vi ett behov att få tid att vila upp oss. Ha en riktig semester. Därför har vi lagt en planering som förhoppningsvis ger oss det bästa av Sri Lanka på 21 dagar! Vår första tanke var att hyra en egen bil och köra själv en rundtur, men faktum är att det blev ungefär samme pris att hyra en privatchaufför istället. Vi tyckte det blev väldigt smidigt att transportera oss i en bekväm bil, med AC och utan att behöva dra fram vägkartan en enda gång. Vi bokade vår chaufför genom Facbook och han hämtade upp oss på vårt boende i Dalawella. Trots att vi såg fram emot att uppleva mer av Sri Lanka, så var det med tunga steg vi lämnade vår paradisbukt och bungalow. Vi hade kunnat stanna där bra mycket längre!

Vår första dag gick längs motorväg, landsvägar, genom byar och städer och längs med risfält, gummiplantage och cashew-gårdar. Dagens agenda var att hinna med ett stopp på Dambulla som är en helig plats för Buddister. I grottan finner man 150 buddha statyer och färggranna målningar i taket. Målningarna anses som några av landets viktigaste religiösa konstverk och den äldsta av dem är 2000år gammal. Man tror att Dambulla grottorna först användes av kung Vattagamani från kungadömet Anuradhapuura när han blev störtad från tronen 1000 BC. När han sedan blev återvald till tronen lät han dessa grottor få sina utsmyckade rum. Kungarna efter honom har sedan fyllt på med målningar och fler utsmyckningar. Dambulla är än idag en reliös och helig plats inom buddismen.

Vi kom fram när det började skymma vilket gav hela området en gyllene glöd. De flesta turister hade redan gjort sitt besökt och vi fick därför uppleva platsen tillsammans med en skolklass, några lokala och ett fåtal turister. Faktum var att det fanns fler apor än turister på området! Aporna hade en hårfrisyr som fick oss att tänka på en östeuropeiskt 80-tals frisyr, eller möjligen en klippning som ens mamma försökte sig på men misslyckats med när man växte upp. Deras frisyrer fick oss att le brett men roligast var nog deras plockande av pälsar. De satt och låg lite överallt och plockade varandras pälsar, men inte bara sin familjs pälsar. Utan också hundarnas pälsar! Två apor satt på ett trappsteg och plockade salt/loppor från en skabbig hund och det apors fann i pälsen stoppade de snabbt i munnen. Mycket underhållande små djur!

Tempelgrottan bestod av fem olika grotthålor som med sitt dunkla sken gav en mystisk känsla. Runt om hela rummen stod, satt eller låg olika varianter av vackra Buddha statyer. Det var en mäktig känsla att gå omkring i tystnad och betrakta dessa religiösa och välbevarade kulturarv. Utanför grottorna var utsikten spektakulär åt alla håll. Man kunde se flera kilometer från toppen och Sri Lankas frodiga och gröna natur gav oss en utsikt vi sent kommer glömma. I vinden fladdrade böneflaggorna i sina starka färgen som utgjorde en fantastisk kontrast till den blå himlen.

Dagen avslutas på ett fantastiskt sätt när vi på vägen till hotellet upptäckte en flock vilda elefanter precis vid vägkanten. Vi stannade till på sidan av vägen och tog några bilder på de vilda elefanterna i skymningen. Sri Lanka verkar ha allt att erbjuda!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi gjorde ett stopp i Unawatuna och strosade omkring längs huvudgatan. Längs sidorna var vägen kantad av hotell, restauranger, butiker och gästhus. Hela byn kändes väldigt uppbyggd enbart för turism och det lite väl mycket kommers tyckte vi. Stranden i Unawatuna beskrivs som en utav de bästa i södra Asien men det verkar nu vara ett minne blott. Vi tog oss en tur ner i bukten men på stranden låg det sopor och det var packat med solstolar. Det blev ingen badtur för oss och istället åkte vi tillbaka till rofyllda Dalawella och borrade tårna ner i sanden igen. Vi kände oss väldiga glada att vi bokat boende där borta istället.

En sak vi älskade med vår strandbungalow var närheten till naturen. När solen började sänka sig var det bara att gå ner på stranden och ta del av solnedgången. Samma sak med soluppgången. När man har semester är man kanske inte allt för glad över att gå upp 06.25 för att sedan gå till en utkikspunkt och se på soluppgången. Men nu kunde man bara sätta alarmet, dra på sig en sarong och gå ut på verandan och njuta. Vår bungalow hade sannerligen det perfekta läget för en lugn och avkopplande strandsemester.

Rasmus sover gärna ut på morgonen, medan jag tycker bäst om att starta dagen tidigt. Därför gjorde vi oss både nöjda genom att jag smög mig ut i soluppgången och gick min morgonpromenad på stranden. Sen satte jag mig i morgonsolen i vattenbrynet och tänkte. En del kallar det att meditera, själv kallar jag det att rensa huvudet. Det spelar ingen roll vad man väljer att kalla det, oerhört välbehövligt är det oavsett. Den bästa starten på dagen är för mig när man kan börja i ett långsamt tempo och få tid att sätta sitt mentala fokus för dagen. Annars blir det ofta kaos i mitt huvud när alla intryck man möter påverkar mina tankar. Men att börja dagen med att programmera hjärnan i den riktning man önskar gör stort skillnad, i alla fall för mig. Det kräver övning att styra sina tankar och det tar tid att hitta sitt lugn. Jag övar fortfarande, så ofta jag kan!

När jag började bli hungrig gick jag in för att väcka Rasmus och vi kunde sedan gemensamt avnjuta en frukost i skuggan. Sedan startade vi dagen! Kvällarna däremot avslutade vi genom att bada, gå längs stranden eller bara sitta i fåtöljerna och se på solnedgången.

Föresten, vi hänger lite efter på bloggen, det är inte alltid vi finner ett starkt Wifi. Men vi gör vårt bästa för att ladda upp så ofta vi kan 
/Susanne & Rasmus

Unawatuna beach
Unawatuna beach
Unawatuna beach
Unawatuna beach
Unawatuna beach
Unawatuna beach
Road back to Dalawella
Road back to Dalawella
Dalawella Beach
Dalawella Beach
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi ville verkligen klämma in en tur in till den historiska handelsstaden Galle under vår vistelse i Dalawella. Därför passade vi på när väderleksrapporten visade moln och regn en eftermiddag. Precis när vi klev ut på den trafikerade vägen utanför vårt hotell så kom bussen susande rakt mot oss i hundranittio. Vi vinkade ner bussen och joggade ikapp den tills den gick sakta nog för oss att svinga oss in genom den öppna dörren. Bussresan tog ungefär 20 minuter och kostade bara några kronor.

När vi närmade oss gamla staden kunde vi skymta ringmuren som omringade den historiska delen av Galle och vi bad bussen att stanna direkt vid vägkanten. Vi hoppade ur bussen och började vår vandring runt till de olika byggnaderna. Galle är ursprungligen en handelsstad där ädelstenar och kryddor byttes och såldes. Galle byggdes 1548 av Portugiserna ,men togs senare över och byggdes ut av Holländarna i mitten av 1600-talet. Staden finns med på Unesco’s lista över världsarv och det finns många välbevarade byggnader som tar en tillbaka till svunnen tid. Bland de trånga gränderna finns vackra hus från kolonialtiden och pampiga villor med vackra fönster, dörrar och dekorativa detaljer. Mycket av den gamla staden har dock restaurerats efter den förödande Tsunamin 2004.

Vi strosade omkring på de mysiga gatorna och gjorde en historisk vandring med hjälp av vår karta och guidebok. Det var en avslappnad och härlig eftermiddag med många intressanta och fina intryck. Till lunch åt vi på en populär restaurang där vi fick chansen att pröva flera olika lokala gryträtter och det var verkligen gott! De kryddiga grytorna sköljde vi ner mer färskt kokosvatten och det gav hela måltiden den där perfekta, exotiska känslan. Smaken av semester!

/Susanne & Rasmus
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

En av våra (främst Rasmus) önskemål med denna resan var att ta en matlagningskurs i Sri Lanka. De av er som har följt oss på här på bloggen och på Instagram vet att mat är vår stora passion och vad är då inte bättre än att lära sig hur man lagar exotisk mat på sin semester? Dessutom hade vi hört väldigt positiva ord om maten och speciellt kryddorna på denna underbara ö. När man kommer tillbaka till vardagens verklighet kan man leva länge på att scrolla igenom sina bilder och filmer från semestern och drömma sig tillbaka. Men att förstärka dessa minnen med smak och doft kan  få den upplevelsen att bli så mycket starkare! Därför ser vi redan fram till att få återuppleva Sri Lanka hemma i vårt eget kök!

I Unawatuna finns det en matlagningskurs som heter Sonjas Health restaurant. Vi bokade in oss på den och fick besked att möta upp klockan 11.00. Vi gick upp lagom till frukosten och tog en lugn promenad in till Unawatuna från hotellet. När vi kom fram till den enkla tvåvåningsbyggnaden möttes vi av en mycket gammal dam som satt på en liten plaststol. Hon log med hela ansiktet och pekade mot trappan som ledde upp till andra våningen. Den andra våningen var som en stor terass, men med tak och utrustat med en enkel kök och ett långt bord där åtta tyska ungdomar satt. Vi gjorde dem sällskap och började bekanta oss. 

Showen kunde börja! In stormade Karuna, den sprudlade kokerskan som skulle leda dagens kurs. Hon informerade om att våra Tuk Tuks väntade nedanför för att ta oss in till Galle där vi skulle köpa kryddor, grönsaker och fisk. Hon viftade, gestikulerade, skrattade högljutt och smått hysteriskt och började ta och krama på alla i gruppen medan vi gjorde oss klara för att ta oss in till staden. Karunas entré var sannerligen en icebreaker!

Väl inne i Galle ledde hon oss runt som en flock kycklingar från grönsaksmarknaden vidare till fiskstånden och till sist kryddmarknaden. Det gick fort och Karuna förhandlade ner priserna så gott hon kunde trots att det stod 10 vita turister med kamera i högsta hugg bakom henne. Innan vi visste ordet av satt vi i tuk tuken på väg tillbaka till köket.

Vi slog oss ner kring bordet och blev serverade ingefärate medan Karuna irrade omkring och ställde fram grytor, skärbrädor, knivar och andra redskap. Plötsligt klappade hon bryskt i händerna och kommenderade oss alla att ta på oss förkläden, tvätta händerna och rada upp oss kring köksbänken. Vi fick alla ett block att skriva ned recepten i och sedan gick det hela i ett rasande tempo. Karuna instruerade och satte oss alla i arbete med olika saker och hon löpte mellan och kontrollerade att allt gick rätt till. Vi lagade 9 olika currys och det hela var en färgsprakande, kulinarisk upplevelse som vi sent kommer att glömma. Efter nästan tre timmar lyfte vi sista grytan från spisen och kunde äntligen få smaka på härligheten. Alla var vi hungriga och vi formligen kastade oss över kastrullerna som stod uppdukade i rad på det långa bordet. Maten smakade utsökt och var full av olika nyanser av smaker. Några rätter gjorde att vi svettades lite extra mycket, men generellt var det inte så starkt utan mer smakrikt och hett. Otroligt nyttigt också med kokosmjölk, grönsaker i mängder och läkande kryddor i precis alla rätter. Rena hälsokosten! 

Så för den som är sugen att testa Sri Lankesisk Curry, är det bara att säga ifrån när ni har vägarna förbi Oslo ;)

/Susanne & Rasmus 

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi valde att passera den populära turistorten Unawatuna och istället bege oss lite längre österut till den fortsatt ännu relativt orörda strandorten Dalawella. Det var ett klokt val skulle det visa sig! Vår bungalow ligger direkt på stranden och från vår stora veranda har vi utsikt över det turkosa havet och palmernas gröna blad. På morgonen njuter vi av frukosten samtidigt som vi blickar ut över detta paradis där lokala fiskare vadar ut i vattnet och andra surfar i de stora vågorna. 

Stranden ligger fem meter nedanför vår bungalow och i vår ände av stranden är det så gott som folktomt. Vi har hittat vår egen avskilda plats att sola och bada på och vattnet är kristallklart och i perfekt temperatur. Längs hela strandkanten vajar pittoreska palmträd som ger hela området den där vykortskänslan. 

På vår privata veranda blir vi serverade lunch och middag från den glada personalen. Maten är dessutom den hittills bästa curryn vi smakat i området och det känns väldigt lyxigt att få den serverad direkt framför havet. Vi passar på att beställa kryddiga grönsaksgrytor, frasiga pannkakor, fruktiga smoohies och starkt kaffe direkt till vår egna restaurang med panorama utsikt. Det är trots allt inte varje dag man har chansen till det!

Solnedgångarna här är underbara och ett dopp medan solen sänker sig i horisonten är magiskt. Men ännu mer magisk är kanske nattdoppen där vi är helt ensamma på stranden och allt man ser är ljusen från hotellen och konturerna från palmträden längs strandkanten. Det är nog det bästa boendet och semestern vi haft! Här kan vi verkligen koppla av och bara njuta. Kalaset kostar oss 800kr per natt och det är sannerligen värt varenda krona!

/Susanne & Rasmus 

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi kände att det verkligen var dags för sol och badsemester och beslutade oss därför för att lämna Negombo en dag tidigare än planlagt. Vårt hotell i Negombo var vänliga och lät oss flytta vår sista natt, till slutet av vår resa istället. Det avgjorde saken för oss och vi packade ihop våra 35 liters ryggsäckar och begav oss av mot Colombo igen. När vi ankom till busstationen blev det en kort promenad i den stekande solen. Ganska snart hittade vi den hektiska tågstationen  där vi snabbt letade fram en biljettlucka. Vi fick veta att tåget precis hade gått och nästa tåg skulle avgå ungefär tre timmar senare. Men eftersom vi inte hade någon tid att passa var det inte ett bekymmer tyckte vi. Istället slog vi på stort och langade vi fram ungefär fyrtio kronor vilket köpte oss en biljett i andra klass istället för i tredje klass. 

Vi tog oss en tur i Colombo, käkade lunch, köpte solkräm och ganska snart var det dags för oss att ta oss till rätt perrong. Vi satte oss ute bredvid spåret tillsammans med de lokala och betraktade folklivet på tågstationen. Tågen som rullade in på stationen var överfulla och det hängde människor ut genom fönster och dörrar. Man kunde se in i tågen hur folk stod packade som sillar och många åkte på trappstegen utanpå tåget. Från tågfönstret kastade folk sina sopor rakt ner på marken och folk tvättade händerna direkt ut genom rutan. Folk hoppade ner på tågspåren och släntrade över rälsen för att sedan svinga sig upp på trappsatserna utanför tåget. Några klämde sig in i tågvagnen, medan andra fick nöja sig med att stå på trappan utanför och hålla sig fast i räcket vid dörröppningen. Från tågen som anlände hoppade några djärva killar av redan innan tåget bromsat in på stationen och sedan gick de över tågrälsen och  klättrade upp på perrongen. Det är annat det än i Skandinavien där det anses som direkt livsfarligt att beträda spåren! 

Fem minuter innan avgång rullade tåget lugnt in på vårt spår och vi tog sats för att klämma oss först och främst in i tågvagnen. Och sedan helst med en sittplats också. Det gick hur bra som helst och vi fixade både att komma oss in i tågvagnen, och få en sittplats vid fönstret. Efter oss kom sex andra turister löpandes in i kupén. Rasmus höjde på ögonbrynen ganska snabbt och undrade om vi verkligen hoppas på rätt tåg. Det kändes lite för modernt och såg mer ut som en tunnelbana. Vi skulle till orten Galle och utbrast därför ett frågade; ”Galle” rakt ut i tågvagnen. Det gjorde susen! Samtliga av de lokala i tågvagnen började skaka på huvudena, säga; ”no,no” och upprepade ett annat ortsnamn. Precis när tåget började starta upp igen hoppade vi och sex andra förvirrade turister ut genom tågdörrarna. På perrongen möttes vi av en mycket road lokalbefolkning. En vänlig själ i folkskaran förbarmade sig över oss och visade oss bort till en helt annan del av perrongen. Mycket längre bort från där vi tidigare stått och väntat. Han pekade och visade; ”you second class over here, we third class over there". När väl nästa tåg rullade in på perrongen såg vi alla till att fråga minst två lokala att det var rätt tåg som närmade sig. Vi fick grönt tecken och gjorde oss redo.

Det var fler som gjorde sig redo må ni tro! Ungefär hela perrongen faktiskt. Vi turister stod snällt och prydligt uppradade och väntade på att tåget skulle bromsa in, men de lokala började tränga sig ganska våldsamt. Helt plötsligt var det djungelns lag som rådde och allt vad hänsyn heter försvann. Beniga och vassa armbågar borrades in i midjan från dessa korta men ivriga lokala. Folk började springa småsteg och knuffas i jakten på att hamna framför en tågdörr. De lokala gjorde allt för att kunna greppa handtagen till dörröppningarna innan tåget ens hade hunnit stanna. Det var fullt med händer runt handtagen och folk nästan släpades efter tåget som nu börjat bromsa. Efter fem sekunder i chocktillstånd, tog vi seden dit vi kommit och gjorde exakt likadant.  Väl med fötterna på trappsteget insåg vi att få en sittplats bara var att glömma. Tåget var redan överfullt och istället var vi glada att vi båda kommit ombord på tåget. Vi fann en ledig golvyta precis i en dörröppning och slog oss ner i solskenet.

Tågresan var otroligt vacker och gick längs med det turkosa havet, genom frodig växtlighet och nära intill husen och människorna i byarna vi passerade. Längs vita stränder med vajande palmer tuggade tåget framåt och ljudet från tågvisslan tjöt med jämna mellanrum. Tåget tutade frekvent för att varna lokalbefolkningen som bodde utmed järnvägsspåret.  På det motsatta tågspåret torkade folk sin tvätt, andra människor satt i skuggan och vilade sig och barn spelade boll och lekte. Vid vissa stationer hoppade det på försäljare som klättrade över oss där vi satt i dörröppningen. Med sig i sina korgar hade de frukt, popcorn och kalla drycker till försäljning.

Det var en mäktig känsla att känna hänga ut genom dörröppningen och känna vinden blåsa genom håret samtidigt som vackra stränder och frodig natur passerade i ett rasande tempo! Tåget stannade i Galle och därifrån hoppade vi på en buss som tog oss ner till strandorten Unawatuna och till vår strand, Dalawella.

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Resan tillbaka från Colombo blev med lokalbussen och när vi väl nådde Negombo var hela byn öde. Det var inte en vaken människa så långt ögat nådde och att finna en tuk-tuk eller taxi såg ut att bli en omöjlig uppgift. Därför var inte mycket mer att göra än att börja gå mot vårt hotell som låg ungefär 5km bort. När vi hade traskat en bit genom den mörka byn så skramlade det plötsligt till på andra sidan gatan. Under ett träd stod en tuk-tuk parkerad och i denna låg en man och sov. Han studsade upp som en pingisboll och frågade om vi var i behov av hans tuk-tuk-tjänster. Det blev en mycket kort förhandling om priset och sedan hoppade vi in. När vi väl landade i vår säng på hotellet var det inte mer än fem timmar tills vår väckarklocka skulle gå av. 

Vårt alarm började tjuta 05:30 och vi var väldigt sömndruckna när vi steg upp och började klä på oss. Men för att uppleva det bästa av fiskmarknaden ska man vara där tidigt, enligt tipsen, för det är då fiskarna kommer in med sin fångst. Vi valde att förena nytta med nöje och tänkte att en löptur till marknaden fick bli vårt transportmedel. Väl ute på gatan var det bäcksvart och överallt hördes syrsor och olika fågelkvitter och läten. Det var som ett enda stort surr av olika naturljud och känslan var helt enorm! Många har beskrivit Sri Lanka som tagit ur filmen djungelboken och vi förstår verkligen varför. Vi började springa utmed vägen och gjorde vårt bästa för att se var vi satte fötterna. Löpturen gick genom ett kluster av små samhällen som alla tillhör Negombo stad. Omkring oss började staden vakna till liv och det var en underbar upplevelse att ta del av det på nära håll. Tuk-tuk chaufförerna gjorde sig i ordning för en dag i tjänst medan andra stod och samtalade med grannen utanför sina hus. Människor tände rökelser och andra hämtade skålar med rökelser från templen längs med gatan. Många var på väg till jobbet i sina nypressade skjortor och kjolar och stod utmed vägkanten och vinkade ner bussen. Den stora kyrkan i Negombo var upplyst och ur kyrkan strömmade musik. De små butikerna längs gatan började öppnas och olika typer av matstånd rullas ut på gatorna. Bakom glasdiskar radades det upp bröd, trekantiga piroger och friterade matbitar av olika slag. En man stod i sin flyttbara matbod och knäckte ägg på ett stort stekbord. Allt eftersom solen började stiga på himlen så ökade trafiken och därmed också ljudnivån. Tempot omkring oss skiftade och den sömniga dvalan övergick till ett snabbare skådespel. Lokalbefolkningen firade av breda leenden och hälsade varmt på oss när vi löpte fram genom deras byar och mopeder, bilar och tuk-tuk tutade för att varna oss att de körde om oss.  I soluppgången blev himlen röd, orange och gul och med palmbladens kontrast mot himmelen var detta magnifikt! 

Precis innan marknaden är det en bro som går över ett vattendrag och när vi nådde den var vi bara tvungna att stanna. Utsikten var som tagen ur en film! Längs kanterna av vattnet hängde det frodig grönska och kulter av palmer. Solen gick upp som ett glödande klot på en sidan och på vattnet färdades fiskebåtarna åt olika håll. På bron stod lokala fiskare, några klädd i det typiska höftskynket och med långa fiskespön doppade ner i vattnet. Det var en riktigt mäktig syn och vi var otroligt glada över att vi trotsat tröttheten och kommit hit till soluppgången!

Fiskmarknaden var en liten marknad full av lokala som kommit för att köpa dagens ranson av fisk och skaldjur. Här fanns allt från mindre fiskar, räkor, bläckfisk, krabba till jättestora tonfiskar, hajar och rockor. När vi nyfiket tittade på en flygfisk plockade försäljaren upp den och bredde ut fenorna så att vi kunde ta en bild. Men inte för att sedan be om pengar så som man annars ofta upplever som turist. Utan ett leende och tack räckte. Människorna är verkligen trevliga på Sri Lanka! På andra sidan fiskmarknaden låg enorma tonfiskar på marken och två killar höll på att lasta dem in i en lastbil. Det var tydligt att fisken vägde en go del och tillsammans med en tredje kille i lastbilen klarade de utmaningen. Omkring oss höll en annan man på att flytta stora hajar genom att släpa dem på marken hållandes i fenan. Han släppte en stor haj precis bredvid fötterna på oss så att blod och vatten bara stänkte upp på våra ben. Under våra fötter fastnade tarmar och fiskblod och det hela kändes ganska makabert. Kråkorna cirkulerade och kraxade olycksbådande och några hundar stod och slet i en överbliven ryggfena. På rad låg hajar med uppslitna ansikten och slarvigt kapade kroppar. Det var sannerligen en upplevelse! 

När vi tagit några hundra bilder började vi känna oss hungriga och vi började gå i riktning mot hotellet. Ganska snabbt kom det en tuk-tuk körandes som vi vinkade ner och för mindre än tjugo kronor fick vi skjuts tillbaka. På hotellet sjönk vi ner i de mjuka stolarna på restaurangen och avnjöt en långsam frukost. Vilken start på dagen!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Navam Maha Perahera är en av Sri Lankas största religiösa och kulturella festival. Paraden går en gång per år och vi hade turen att befinns oss i Colombo just denna kväll! Festivalen har hållits årligen sedan 1979 och har ägt rum trots Sri Lankas oroligheter. Paraden har därför blivit något utav en symbol för Sri Lankas förmåga att återhämta sig och en plattform för de lokala att samlas oavsett bakgrund och tro. Från starten var det en Buddistisk tradition, men idag samlas flera olika religioner för att fira i paraden. 

Det var en stor folkfest där gatorna stängdes av och de lokala satt längs gatorna på stolar eller direkt på marken. Paradgatan var upptänd med strålkastare och facklor med glödande kol och eld. När paraden väl startat var det en sjuhelsickes show med ett hundratal elefanter klädda i glittrande paljetter, tusentals utsmyckade dansare, oändligt med orangeklädda munkar, färgsprakande kostymer, traditionell musik, dekorativa ansiktsmasker, eld, stora buddhastatyer, fotbjällror i överflöd, akrobater och trummor som rytmiskt ackompanjerade hela spektaklet! 

Det var en fantastisk upplevelse och bilderna gör inte rättvisa. Dessvärre hade vår kamera gått varm under dagen och vi hade inte tagit med oss ett extra batteri. Så vi hann bara knäppa några få suddiga bilder innan kameran dog. Men minnet av paraden har vi med oss och det är trots allt viktigast!

I morgon berättar vi om fiskmarknaden i Negombo och tar tåget söderut…

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Kvällens middag blev på den berömda restaurangen Ministry of Crab i Colombo. Restaurangen är specialiserad på sjömat och framför allt känd för sin krabba. Här kan man äta allt från överkomliga normalstora godbitar till enorma dyrgripar och monsterkrabbor. Vi valde att dela på en medium stor krabba stekt i smör, chili och vitlök. Samt en lokal curry med jätteräkor. Det var sannerligen en bättre måltid och curryn var den bästa vi ätit!

Restaurangen var mysig inne på bakgården till det gamla Nederländska sjukhuset och det var helt fullsatt. Vi förstår varför restaurangen finns med på listan över Asiens topp 50 bästa restauranger! Har du vägarna förbi Colombo är detta ett stopp du inte vill missa!

/ Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka, food travel

Vi har verkligen längtat efter att få ledig tid tillsammans. Att bara åka långt bort och skruva av allt vad "måsten" heter. Det har varit en intensiv period nu i många månad där vi både jobbat över hundra procent och Rasmus dessutom har studerat på helfart i sex månader. Men vi klagar inte, det är trots allt självvalt, däremot har det hektiska vardagspusslet gjort att vi sett fram till den här Sri Lanka turen mer än någonsin. Veckan innan vi skulle åka jobbade vi olika skift samtidigt som vi hade en del andra bollar i luften, vilket medförde att vår planering och förberedelse inför resan blev sisådär. Helt plötsligt var det kvällen innan vi skulle åka och vi hade inte packat eller planlagt vår semester. faktum var att vi på morgonen innan vi skulle flyga fick cykla ner i jakten på ryggsäckar att packa i. Innan vi visste ordet av sjönk vi ner i flygplanstypen och började förstå för att det var dags för semester. Det kändes välbehövligt insåg vi!

Det var med nöd och näppe vi hann med vårt byte i Doha eftersom flyget i Oslo blev försenat på grund av för mycket is på vingarna. Flygresan gav oss inte många timmar sömn och det var knappt att vi orkade hålla ögonen öppna när vi landade i Colombo. Genom flygplansfönstret kunde vi se hur frodiga palmer vajade i vinden och solen sken in i kabinen. Det hela såg otroligt inbjudande ut! Väl ute ur planet hämtade vi upp vårt bagage, tog ut pengar, köpte sim-kort, svirade om till svalare plagg och hoppade in i en tuk-tuk. Det hela var lugnt och behagligt och inte alls hysteriskt så som det gärna är på flygplatser när man är turist. Färden tog oss ungefär 30 minuter till staden Negombo som ligger norr om Colombo. Vi valde att bo i Negombo eftersom det beskrivs som lugnare och finare än huvudstaden. 

Vi var hungriga som djur och både ganska jetlagged så det blev en snabb frukost och sedan la vi oss och sov några timmar. När vi steg upp igen var klockan efter 15:00 lokal tid och vi gjorde oss redo för en kväll i Colombo. Det blev en lokalbuss in till staden och sedan en tuk-tuk från busstationen. Resan gick förvånansvärt smidigt och kostade bara några kronor. Vi började med en sen lunch på sushirestaurangen Nihonbashi som är en utav Asiens topp 50 bästa restauranger. Här åt vi en lätt lunch med Japansk grönt te, sushi och en traditionell fisk & skaldjursomelett. Det var gott men för att få uppleva restaurangen ska man äta flera rätter. Det hade vi däremot inte plats för, eftersom vi bokat oss på en annan topp 50 restaurang till kvällen.

Mätta och nöjda åkte vi till Fort Galle för att njuta av solnedgången. Längs strandpromenaden började matstånd rullas fram och i parken samlades familjer för att äta och umgås. Barnen flög stora drakar på den blå himlen och de vuxna drack te på filtar med utsikt över havet. Stora barnaskaror badade i hamnen och andra red på hästar längs promenaden. Här samlades alla möjliga folkslag och religioner, allt från kvinnor i hijab, männ i taqiya, modernt klädda Sri Lankeser och munkar i rödfärgade lakan som stod och tog Selfies i solnedgången. Det var en härlig mix av människor, mat och intryck men bäst av allt var det när himlen började färgas orange och solen sänka sig ner i den Indiska Oceanen. Vi satte oss på den varma asfalten och lät dagens intryck smälta. Trötta men lyckliga konstaterade vi att Sri Lanka verkade vara mitt i prick för oss!

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka