TRANSLATE THE BLOG TO YOUR LANGUAGE

Nu kör vi tre dagar i Bentota och bara kopplar av på detta 5-stjärniga hotell! 

Tjohoooo!


/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Våra dagar i Ahangama spenderades främst på stranden, i havet eller i skuggan med utsikt över det turkosa vattnet. Vi njöt av lata dagar, surf morgon och eftermiddag och solnedgång från vår balkong med makalös utsikt. På väg till stranden stannande vi alltid i samma lilla plåtskjul längs vägen och köpte färska kokosnötter. Det lilla plåtskjulet hade två perfekta stolar med utsikt över havet och de ikoniska fiskarna som satt på sina stolpar ute i vattnet. Det var helt underbart att sitta i skuggan och bara njuta av kokosnöt och varandras sällskap! 

Damen som ägde shoppen var super trevlig och vi gjorde ett stopp hos henne minst fyra gånger om dagen. Först påväg till stranden och sedan påväg hem igen. Vi valde att gå till en annan strand för att surfa och när vi ville sola och bada gjorde vi det på vår egen strand rätt utanför hotellet.

Utöver denna promenad tog vi flera turer in i den lilla byn och betraktade livet som förflöt omkring oss. På den lilla marknadsgatan stod stånden tätt och människor, bilar, tuk-tuks och bussar delade på den trånga vägremsan. En kort bit utanför samhället kändes det redan som om man kommit flera mil utanför kärnans intensiva mitt. Här vajade palmträden i vinden, risfälten bredde ut sig i vackert grönt och apor och fåglar hoppade mellan träd och palmerna längs den smala landsvägen. Människorna vi mötte i husen vi passerade hälsade glatt och barnen bad om att få bli fotograferade. 

Kvällarna spenderade vi på vår balkong där vi kunde njuta solnedgång och nått gott att dricka. Vi köpte den speciella lokala Kokosnöt-Toddy som är en fermenterad alkoholhaltig dryck med ungefär 6% alkohol. Lukten är väldigt stark och frän men smaken är desto bättre. Lite söt och rätt god tycker jag. Ramsus tyckte att det både lukatade och smakade skit för att citera honom rakt av. 

Så förutom en hel del sol, bad och surf fick vi med oss en känsla av byn och dess omgivning! Vi tycker att bilderna tar er med ganska bra och hoppas ni får en känsla av Ahanghama från dem :)

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Sri Lanka är en av världens bästa platser att se Blåval på och Mirissa är orten att utgå ifrån om man vill bli så gott som garanterad att skåda en. Vi har tidigare sett val, både när vi bodde i Tromsö och när vi cyklade genom Norge. Därför var i valet och kvalet om vi ville åka på ännu en valsafari. Men vi kom fram till att Blåval har vi faktiskt inte sett och det är inte varje dag man besöker ett land och prickar in valsäsongen! Så vi bokade in oss på en valsafari och prutade ner biljetten till under 600kr för oss båda.

Vi steg upp kl. 05:00 och hoppade in i en Tuk-Tuk som tog oss till Mirissas hamn. Här var dagen redan i full gång och runt om kajen föregick dagens fiskaktion. Det låg fiskar och skaldjur i alla storlekar och former på marken och folk stod i stora klungor och viftade med pengasedlar. Vi puttrade vidare genom folkmassorna och nådde så småningom vår båt och klev ombord.

Det första vi blev serverade var en kopp te och sjösjuketabletter. Vi tackade ja till bägge och satte oss bekvämt ner i stolarna och väntade på avgång. När båten lämnade hamnen kunde man se hur andra fiskare var på väg tillbaka och några safaribåtar på väg ut bredvid oss mot det öppna havet. Båten gungade rytmiskt och vi kände ingen som helst sjösjuka. Vi vaggades fram och tillbaka och ganska snabbt föll vi in i en djup sömn. 

Vi vaknade abrupt av ropen från besättningen! De hade spottat en blåval och nu körde båten för full maskin för att hinna komma närmare lagom till den skulle upp till ytan. Samtidigt skrek de för att väcka alla passagerare som satt och sov. För det var nämligen inte bara vi som sov som stockar! Sjösjuketabletterna var ganska starka och bieffekten var att man blev kopiöst trött och sömnig av dem. 

På vattenytan kunde man se valen sticka upp som en jättestor sten mitt ute i havet. Rätt som det var blåste den upp vatten så det sprutade mot himlen och sedan dök den ner i djupet igen. På väg ner avslutade valen graciöst med sin enorma stjärtfena som vinkade adjö mot vår kameralins. 
Besättningen på båten klockade när valen gick ned och utlovade att vi skulle få samma show om 10-12 minuter och sedan körde vi iväg igen. Mycket riktigt, ungefär tio minuter senare kunde man åter igen se hur den glansiga valkroppen låg på vattenytan och dök ner med fenan i vädret. 

Hela fyra gånger fick vi uppleva blåvalen och på väg tillbaka till hamnen fick vi syn på ett koloni med delfiner. De hoppade högt upp i luften och snurrade runt och vi följde dem en bra stund innan de försvann ut på havet igen. Nu är vi våldsamt sugna på att dyka med valar och delfiner och få komma närmare dessa intressanta varelser!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi tog bussen ner till kusten igen med sikte på surfparadiset Ahangama. Sri Lanka är känt för att vara en bra destination om man surfar eller om man önskar lära sig det. Det finns en uppsjö av olika stränder som alla har olika nivå av surf. Det vill säga olika stora vågor, stränder med korallrev och stenar nära, samt andra med bara sandstrand. Man väljer strand efter hur duktig surfare man är och var vågorna ä bäst för dagen. Men eftersom jag bara har surfat en gång för snart tio år sedan och Rasmus aldrig har surfat, så valde vi den perfekta nybörjarstranden!

För att lära oss tekniken lite snabbare, så hyrde vi en tränare en timme. Det var väldigt bra eftersom han först visade oss de tre stegen upp till stående position. Sedan följde han med ut i vågorna och vi fick öva på det med hjälp av honom. Han kunde snabbt ge feedback på om man stod för långt bak på brädan, hade benen för brett isär eller armarna för långt fram när man skulle trycka sig upp. Timmen gick fort och vi båda klarade att stå upp i löpet av den. Dock var havet väldigt vilt med stora vågor och stark underström. Vår surfguide sa att det inte direkt var bra förutsättningar att lära sig surfa i. Vi tänkte att det var väldigt bra förutsättningar, då kunde det ju bara bli lättare resten av dagarna!

Vi hyrde surfbrädor på stranden på morgon och eftermiddag och gav oss ut tillsammans för att träna på vad vi lärt oss. Det var otroligt kul att surfa tillsammans, vi gillar verkligen att göra aktiviteter ihop. All typ av träning och rörelse är det bästa vi vet och att få göra det tillsammans blir som grädden på moset! 

Men jösses så tungt det var att gå mot ströms och genom de stora vågorna för att komma ut efter varje försök. Det tog på krafterna må ni tro! För mig som är ganska kort blev vågorna som monster som slukade mig helt på vägen ut. Men himla skoj var det oavsett! Vi skulle gärna haft en veckans semester bara för att surfa igen! Bra träning, brun blir man också och kul har man samtidigt!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi hyrde ett par gamla cyklar på vårt hotell och tänkte bege oss ut på upptäcksfärd runt sjöarna i området. Cyklarna hade inte blivit använda på en bra stund och det krävdes fyra karlar för att få den om möjligt ännu äldre cykelpumpen till att göra sitt jobb. Efter en kvart var alla fyra däcken fyllda med luft och vi kunde börja trampa.


På huvudvägen delade vi plats med tuk-tuks, bussar, bilar, mopeder och andra cyklister. Trafiken var stundtals intensiv och stundtals obefintlig. De lokala hälsade glatt och många såg roade ut när vi turister kom cyklandes längs vägen. Andra cyklister vi mötte var främst äldre män klädda i sina höftskynken och flipflopp. De nickade artigt och precis som överallt på jorden är det en ömsesidig respekt oss cyklister mellan.  Man hälsar lite extra på varandra, vi som valt att färdas på samma sätt. Dessa gubbar cyklar på stora, rostiga stålcyklar och deras ben pekar lytt snett utåt. Nästan som om de vore lite hjulbent. Alla vi sett har cyklat på samma sätt, kanske har det med sarongen runt midjan att göra. Hur som haver så ser det så otroligt fridfullt ut när de långsamt med svepande rörelser glider framåt på de tunga cyklarna.

När vi kom in i själva centrum stannade vi till vid ett lytt bås precis intill vägkanten för att köpa lite fika. Här stod en kille och gjorde den speciella rätten Egg Hoppers. Det ser ut som en frasig skål av ägg och det är inte långt ifrån sanningen heller. Egg hoppers är som en blandning mellan omelett och pannkaka/våffla men med en sur bismak. De gör dem på en brödsmet med kokos toddy (som är en alkoholhaltig dryck) och sen kläcker de äggen uppe på smeten. Det hela blir som en tvålagers pannkaka som smälter ihop till en frasig skål. Till detta äter man en stark chiliröra, ofta med riven kokos i. Billiga är de dessutom, kostar max 4kr! 

Vi köpte även Dosas som är en slags chilikryddad grönsakspirog. De är formade som trekanter och innehåller oftast potatis, chili och grönsaker. Degen påminner om en tunn och lätt krispig pizzabotten och de kostar inte heller mer än 3-4kr. I ärlighetens namn föredrar vi Dosas mer än Egg Hoppers, då de sistnämnda har en viss surhet i degen som vi inte är så glad i. Men det är otroligt härligt att stoppa vi vägkanten, se när de lagar till ens mat och sedan njuta av den alldeles rykande färsk!

Vi fortsatte genom staden och ut på landsbygden. På sidan av vägen låg de stora, gröna risfält, palmträd, pagodor, tempel och sjöar. Det var helt underbart att cykla omkring i den lugna och vackra miljö. Vilken känsla! Det är en enorm frihet att trampa omkring på en cykel i främmande länder. Vi älskar att upptäcka länder från en cykelsadel! Man har ett mål för dagen och man upplever och utmanas på vägen. Dessutom kommer man nära inpå människorna och vardagen. Man ser saker man annars hade missat, känner dofter och hör ljuden både från naturen och från de lokala. Vi båda fylldes av längtan efter äventyr med vår tandemcykel, längtan efter frihet och spänning. En längtan att bara trampa dit vår nyfikenhet önskar ta oss. 

/Susanne & Rasmus
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vår sista upplevelse på rundturen var safari! Därför körde vi till Tissamaharana som liger vid Yoda sjön och vid Tissamaharana sjön och är en given utgångspunkt om man vill besöka Yala nationalpark. Vi valde Yala eftersom vi hoppas på att få se Leopard, det enda djuret av ”The Big Five” som vi ännu inte fått se. Vi bokade en safari för under 1000kr för oss båda och bestämde tid med vår chaufför kl. 05:00 följande morgon.

Vår färd till nationalparken gick genom ett becksvart öppet landskap och efter ungefär 30 minuter nådde vi entrén. Utanför portarna till parken stod det parkerade många safaribilar och vi förstod att det var fler än vi som gärna ville se en leopard! När parken väl öppnade körde vår förare tack och lov i motsatt riktning mot de andra bilarna. Det kändes skönt att inte åka i kö med alla andra bilarna. Turen gick på vägar som påminde oss om Afrika med sin terrakotta orangeröda färg. Bilen hoppade upp och ner, och fram och tillbaka på de risiga vägarna och vi gjorde vårt bästa för att sitta kvar i våra säten. Rätt som det var tvärnitade vår förare och pekade ut i naturen för att visa oss något dju som vi aldrig hade spottat utan hans hjälp.

Vi såg storkar, pelikaner, bufflar, rådjur, krokodiler, olika apor, leguaner och massa färggranna småfåglar. Det fanns också påfåglar i överskott både i träden och på marken. Det var riktigt mäktigt att se hanen fälla upp sina vackra fjädrar och uppvakta honan. Vi hade också turen att få se elefanter och vildsvin. Men leoparden lyste med sin frånvaro och vi passerade istället samma djur vi redan sett. Vi kom till ett vattenhål där massvis av andra bilar stod parkerade och i dem satt sura turister. I alla bilarna var det tydligt att besvikelsen var stor - ingen hade fått se leopard. Det är ju så när man åker på safari, det är inte som ett zoo. Har man tur sr man mycket, andra gånger ser man desto mindre. 

Vår förare fortsatte köra runt på de olika stigarna och plötsligt kom vi till en vägkorsning där 3 andra bilar stod parkerade. Innan vår chaufför hann välja vilken väg han skulle svänga såg i hur det kom smygandes en livs levande leopard ur buskaget rakt framför oss. Det var en mäktig känsla att se detta vackra kattdjur röra sig graciöst alldeles framför våra ögon. Leoparden gick över den lilla öppningen mellan buskagen och försvann sedan in i buskarna igen. Det hela var en häftig upplevelse!

Vi var glada att vi fick se en vild leopard, men i övrigt tycker vi inte att safarin var särskilt spännande. Har man en gång varit på safari i Afrika är det svårt att jämföra med nationalparker som dessa. Vi är glada att vi fått uppleva båda sorterna och vår nästa safaridröm är att se den stora vandringen i Kenya.

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Pilgrimsvandringen upp till Adams Peak är en 5km lång sträcka med ungefär 5000 trappsteg till toppen. På toppen av Adams berget står ett Buddhistiskt kloster som är omringat av svarvade metallpelare i guldfärg. De allra flesta väljer att gå på natten, så att man hinner upp lagom till att få skåda soluppgången från toppen. Vi ville naturligtvis inte missa naturens föreställning utan gjorde som man bör.Vi ställde motvilligt klockan på 01:30 och gjorde vårt bästa med att försöka somna innan klockan ens hunnit slå 22:00. 

När klockan sen ringde var det med trötta rörelser vi klädde oss för att börja vår nattvandring mot toppen. Vårt gästhus låg nästan precis i början av vandringen och vi behövde inte gå långt förrän de färgstarka flaggorna markerade ledens startpunkt. Vi trodde det skulle bli en lugn vandring genom en stilla led, men leden var kantad av små butiker och restauranger som alla var i full gång med att öppna upp för oss vandrare. De sålde varma kläder, mat, dricka, godis och andra logiska saker. Men sen sålde de en herrans massa ologiska saker också! Såsom gosedjur, DVD-filmer, leksaker, håraccessoarer och smycken, almanackor och souvenirer. Det var tivoli-stämning och musik pumpade ut från flera restauranger. Här och var fanns det små tempel och bilder på olika gudar och Buddha. Många upplysta med julgransbelysning som blinkade frenetiskt, andra där någon religiös, meditativ musik spelades. 

Påväg upp passerade vi många trötta själar, tröttast verkade de lokala vara. Faktum var att majoriteten vi mötte var lokala, det är trots allt en pilgrimsresa och det märks. Många lokala var påväg ner från berget och det såg mycket mödosamt ut för en hel del. Gamla gummor och gubbar i  sina bästa år hjälptes åt för att ta sig ner för trappstegen, männen stöttade sina kvinnor, och mammorna och papporna bar sina barn över axlarna. Nästan samtliga hade tjocka mössor på huvudena, en del hade tomteluvor och några hade pälsliknande luvor. Vi passerade två munkar som delade ut vita snören samtidigt som de rabblade något religiöst till oss och knöt banden runt våra handleder. För ”Good Luck” förklarade munken och log. 

Vandringen var relativt enkel tyckte vi och det hela tog inte tre timmar som guideboken estimerat och enligt råd från andra. Vi tog oss upp på mindre än två timmar vilket gjorde att vi nådde klostret ungefär 03:30. Uppe på toppen var det nästan helt fullsatt men vi lyckades hitta en liten hörnkant att sitta på. Ännu var det länge till solen skulle gå upp och vi började frysa rätt rejält trots alla medhavda värmeplagg. Men vi satte oss och åt kex och bananer och tittade på den stjärnklädda himlen och alla fladdermössen som flög fram och tillbaka i natten. Hela tiden kom det fler och fler människor som alla försökte hitta en plats att stå eller sitta på. När klockan närmade sig 06:00 var det helt proppfullt uppe på toppen och det var omöjligt att röra sig åt något håll. En polisman kom och informerade alla turister att vi skulle hålla hårt i våra kameror och bära ryggsäckarna på magen i folkmassan. 

När den första antydan av orange började synas på horisonten blev hela folkmassan väldigt alerta. Fram kom smartphones, kameror, selfiesticks och folk började knö för att komma längst fram mot öster och upp över grannens kamera. I takt med att solen steg på himlen blev konturerna av bergskammarna allt tydligare. Det låg som ett blåvitt skimmer över hela himlen och bergen som annars är knallgröna var nu nästan blålila. Dimman låg precis på bergstopparna och den lättade allt mer ju intensivare solens strålar blev. Jag knödde mig upp till klostret och fick några fantastiska vyer där pelarna runt toppen glödde i guld. Himlen blev orange, solen glittrade, munkarna spelade trummor och sjöng och det hela var något alldeles speciellt!

Vi började pressa oss mot utgången och trappan neråt igen. Det gjorde också resan av alla besökarna och det blev både kö och klaustrofobisk trängsel. Så småningom kom vi oss ner till början av trappan  och där möttes vi av ännu mer fantastiska vyer. Ner igen gick också ganska snabbt och vi kände inte av knän så som vi befarat. Vi löpte ner för trappstegen och väl framme vid vårt gästhus igen åt vi en välbehövlig långfrukost.

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi klev av tåget i Nana oya och vår chaufför hämtade upp oss från perrongen. Dagens tur skulle gå till utkanten av Nuwara Eliya där vi skulle på teprovning och lunch på det glamourösa hotellet Tea Heritance Factory. Hotellet ligger på en höjd, omringad av teplantage och är faktiskt en omgjord tefabrik med anor från 1800-alet.  Vår ursprungliga plan var att boka en natt på hotellet för att verkligen få hela upplevelsen av platsen. Men det var fullbokat sedan länge.

När vi körde genom teplantagen kunde man skymta hotellet på höjden och den plåtklädda byggnaden såg inte mycket ut för världen tänkte vi. Precis innan vi nådde hotellet fanns ett litet samhälle som var till endast för de anställda på plantagen och hotellet. Från samhället spelades indisk musik som studsade mot bergen som omgav platsen. 

Vi kom in i receptionen och sa att vi egentligen ville bott här men nu skulle vi i alla fall äta en lunch och göra deras teprovning. Receptionisten sken upp och sa att de hade ett rum ledigt där gästen ännu inte dykt upp från natten innan. Vi kunde få bo där om vi ville! Det visade sig vara en premiumsvit i en ganska hög prisklass och vi sa att det dessvärre blev lite väl dyrt för oss.
Receptionisten nickade artigt och vi kände oss besvikna och fattiga. Men så kom bokningschefen fram och sa att han gärna ville visa oss rummet så att vi kunde förstå hur vackert det var. Sen la han till att priset kunde han säkert göra något med. Vi sprack upp i två stora leenden och följde efter honom två trappor upp till sviten. Mannen slog upp dörren och vi gick efter honom in i en liten hall och sedan kom man ut i själva rummet. Han drog undan gardinerna och vi fick en 360 graders utsikt över teplantage och bergstoppar. Hela rummet var omringat av stora fönster som släppte in morgonljuset och vyerna på ett obeskrivligt vackert sätt. Samma sak gällde för badrummet där ena väggen enbart var i fönsterglas mot tekullarna. I badkaret kunde man ligga och se ut över teplantagen och den blå himlen. Vi var naturligtvis fullkomligt sålda!

Vi fick rummet för samma pris som ett standardrum och med helpension inkluderat och med detta kände vi oss väldigt nöjda. När vi konfirmerat att vi önskade boka rummet började personalen uppvakta oss. Det var otroligt mycket personal som alla var klädda i vita turbanliknande huvudbonader. De hälsade formellt varje gång man rörde sig i receptionen och man kände som en kunglighet. Ganska direkt kom en utav dessa fram med en bricka med tända ljus, teblad och tre skålar. I skålarna låg sockerkristaller, kardemumma och kummin som han hällde upp i våra händer. Sen målade han en prick i våra pannor och efter det fick vi äta kryddblandningen. En annan man kom och serverade oss en liten kopp gudomligt te. Teet var kryddar med kanel, mynta, vanilj och kardemumma och var precis perfekt tempererat. När check-in väl var över började vi med vår fem rätters lunch som ingick i priset. Här blev vi serverade en skaldjurssallad, vårrullar, ingefära & morotssoppa, lammstek i apelsinsås, limeis som neutraliserings måltid och slutligen en daddelkaka med vaniljglass. När vi avslutat måltiden var vårt rum färdigt och vårt bagage hade redan blivit burit dit. I rummet stod en skål med färska jordgubbar som odlats på gården och en mindre skål med varm chokladfondue. Det kallar vi ett varmt välkomnande! 

Hotellet är en ombyggd tefabrik och i hela byggnaden är det spår av den gamla produktionen. I mitten av hotellet går ett shackt med enorma fläktar i båda ändarna. När tefabriken var igång var dessa fläktarna till för att transportera in och ut luft. Samtliga av hotellets rum var tidigare rum där man torkade och fermenterade tebladen. Det gjorde man genom att öppna alla fönster i tefabriken och sen satta man på de gigantiska fläktarna. När ni ser hur många fönster som finns så förstår ni vilket genomdrag som måste varit under den processen! Det var otroligt mäktigt att bo i en historisk byggnad där spår från tidigare fanns överallt. Det kändes som att bo på ett museum, eller nästa som att resa tillbaka i tiden och få en inblick i livet på fabrikens glansdagar. 

På kvällen gjorde vi oss fina och lämnade vårt rum för att gå ner till ännu en avsmakningsmeny. När vi nådde trappan ner möttes vi av ljudet från de stora fläktarna och en gammaldags indisk musik på låg volym. De hade satt på fläktarna som gick från källarna hela väg upp till översta våningen och genom öppningen mellan våningarna kunde man se hur fläkten arbetade. Vi gick ner för trappen och välkomnades av bokningschefen och tre andra i personalen. Alla var extremt artiga och välutbildade inom hur man ger ypperlig service. Man kändes sig så otroligt väl omhändertagen och de hälsade på dig vid förnamn. Vi startade kvällen med varsin drink och några kanapéer i de mjuka sofforna i hotell receptionen. Belysnigen var dämpad, de var levande ljus som fladdrade och ur högtalarna strömmade de rytmiska tonerna från en lugn och behaglig indisk musik.  I bakgrunden hördes det kontinuerliga ”svoshet” från fläktarna som i ett rofyllt tempo pumpade runt, runt. Det hela var taget som ur en film och känslan var helt magisk. Det var en utav de häftigaste upplevelserna vi varit med om! När vi druckit färdigt gick vi till middagen. Den var dessvärre inget att hänga i granen, men så jämför vi med några av världens bästa restauranger också! Däremot jämförde vi servicen här mot den på Burj Al Arab, världens lyxigaste hotell. Och faktum är, att servicen på Tea Heritance Factory var betydligt bättre. Deras service ges dessutom med ett äkta leende, för på Sri Lanka ler de flesta med ögonen. Inte med en stel mun. Vill man bli exceptionellt duktig pås ervice, bör man lära en del från Lankeserna! Efter middagen la vi oss i ett varmt skumbad med utsikt över natthimlen och de mörka konturerna från topparna. 

Naturligtvis vaknade vi av fågelkvitter och solstrålarna som letade sig in bakom gardinerna. Sängen var otroligt behaglig och lakanen var helt gudomliga. Här hade man kunnat ligga kvar hela dagen! Men jag (Sussie) begav mig ner till gymmet för ett pass innan frukost och efter det ut på en promenad i närområdet för att supa in omgivningen i soluppgång. Från det lilla samhället där de anställda bodde spelades återigen någon form av indisk musik och på buskarna låg daggen fortsatt kvar och glittrade i solen. Det var ett ögonblick jag sent kommer glömma!
När klockan slog 08:00 var det dags att väcka Rasmus och vi gick ner för att njuta av en gigantisk frukost med allt man kunde önska sig. Höjdpunkten var kanske den iskalla kokosnötsvattnet som vi kunde dricka obegränsat av! 

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Det var dags att göra den berömda tågresan mellan Ella och Nuwara Eliya! Vi skulle med lokaltåget som går genom teplantage och längs med de gröna bergskedjorna i regionen. Tänk att något så enkelt som en transportsträcka har utvecklats till en turistattraktion som lockar folk från världens alla hörn!

Vi var skeptiska till hela grejen redan från början och mer skeptiska blev vi när vi såg en hel perrong full av turister. Det hela kändes för uppblåst och vi började fundera på om det var en överskattad turistfälla. Men biljetterna var köpta och vi hade skickat vår chaufför vidare till Nuwara Eliya för att hämta upp oss när tåget skulle anlända. Så vi stod snällt kvar och väntade på att resan skulle börja. 

Det blå tåget kom rullandes in på stationen och fok blev som tokiga. Kameror, selfiesticks och smartphones sträcktes ut och det klickades frenetiskt. Tåget bromsade in och folk började stiga ombord. Vi hade bokat sittplats och slog oss ner i lugn och ro vid vårt fönsterplats. Konduktören ringde i klockan och sedan började tåget stånga sig iväg och upp ur Ella. 

Den första biten hade vi redan sett till fots dagen innan och vi tänkte och vi tog farväl av den mysiga byn en sista gång. Ju längre in bland bergen tåget rörde sig, desto vackrare blev vyerna. När de många och vidsträckta teplantagen omringade tåget var det helt makalöst vackert! På teplantagen jobbade kvinnorna med stora korgar som de bar med hjälp av ett band som fästes runt huvudet. De var klädda i starkt färgade saris och det utgjorde an vacker kontrast mot de gröna bladen. Med en klarblå himmel, bergstoppar och gröna kullar rullade vi fram genom ett naturskönt landskap. Vi förstår verkligen varför detta klassas som en utav världens vackraste tågresor! Det var inte överskattat och det var definitivt inte en turistfällla. Bilderna talar för sig själv!

Återigen fick vi hänga ut genom den öppna tågdörren och känns vinden blåsa genom håret och mot vårt ansikte. Det är en enorm frihetskänsla i det! Färden tog bara ungefär tre timmar och väl utanför Nuwara Eliya stod vår muntra chaufför redo på perrongen! Nu var det dags för nästa upplevelse, en vi sent kommer glömma!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi bokade två nätter på ett Homestay i utkanten av den lilla bergsbyn Ella. Orten är kanske mest känd för sin tågresa genom bergslandskap och teodlingar och nästan alla turister sätter sin fot i Ella när de besöker Sri Lanka. Men Ella bjuder också på fantastiska vyer, vattenfall och toppbestigningar. En perfekt plats för oss med andra ord!

Morgonen startade med fågelkvitter och med solsken som lyste in genom de tunna gardinerna som hängde för fönstret. Bakom gardinerna kunde vi skåda terassodlingar, bergstoppar och Ellas vattenfall. Vi beslöt oss snabbt för att dagens utflykt skulle gå upp till Ella Rock, vattenfallet och Lilla Adams Peak. För att få en vägbeskrivning frågade vi ägarn till gästhuset som på bruten engelska och med gestikulerande armar förklarade vägen. Han menade att vi skulle gå på tågspåret och sedan  la han till;
” When train comes, you jump - ok? No problem!” Så log han med hela ansiktet och blottade alla gluggarna i munnen. Samtidigt som han vickade på huvudet från sida till sida, så där lustigt som alla gör här på Sri Lanka.

Vi gick längs med tågrälsen som var omgiven av prunkande grönska. Palmer, träd, buksar, blommor och högt gräs kantade rälsen och utmed sidan passerade vi skolor, restauranger och små hus. Längre bort låg terassodlingarna på rad och bergstoppar ringade in hela dalen. På spåret mötte vi herrelösa hundar och lokalbefolkningen som var påväg till och från Ella. Det hela kändes väldigt exotiskt och härligt! Plötsligt tvärnitade Rasmus och svor till. Jag som inte riktigt hann märka att han stoppade gick rakt in i honom och undrade vad i hela världen han sysslade med. Det visade sig att han nästan hadde klivit rakt på en 1,5m lång orm som låg på spåret och solade sig. Mitt hjärta åkte genast upp i halsgropen. Det gällde med andra ord att se efter var man satte sina fötter!

Turen upp till Ella rock var ganska enkel men gav oss en bra träning i den branta terrängen. Luftfuktigheten var hög och solen stekte bra, så vi och alla andra turister svettades bra uppför till toppen. Väl uppe belönades vi med en fantastisk utsikt. Vi kände hur solen började bränna lite väl hårt och beslöt oss därför för att bege oss neråt. På vägen tillbaka valde vi en annan stig och passerade nu odlingar, teplantage, risfält och gick genom små bondgårdar. 

I Ella centrum stoppade vi för en bit mat på en utav de många turistrestaurangerna som ligger i byn. Det blev som misstänkt ingen succé och vi beslöt oss för att gå de 4km till en restaurang med högre klass. Väldigt hög klass! Restaurangen tillhör ett hotell som vi desperat försökte få rum på, men det var fullbokat flera månader i förväg. Nu beslöt vi oss för att i alla fall få uppleva platsen på deras restaurang och vi började traska. Turen gick genom Ella by som var kantad med restauranger och små matstånd som sålde klassiska lokala smårätter, fyllda pirog-liknande knyten och pannkakor. När vi kom i utkanten av byn kom vi närmare inpå det lokala bylivet. Här var vägen kantad med mindre små butiker som sålde kakor, läsk, frukt och andra förnödenheter. Kullar med teplantage började torna upp sig och när vi närmade oss hotellet blev tebuskarna allt fler. I området körde minilastbilar runt och hämtade upp säckar med teblad från de små husen längs gatan. De lokala plockade teblad som de sedan sålde till lastbilarna. Bak på lastbilen stod en man och tog emot säckarna, vägde dem och sedan skrek han summan till mannen bakom ratten i förarsätet. De som lämnat säcken gick sedan till föraren som gav dem en summa pengar för tebladen. 

Vi nådde 98Acres som låg uppe på en liten höjd med utsikt över teplantage, lilla Adamasberget och bergskedjorna som omringar Ella. Det var ett hela makalöst vackert ställe med genomtänkta detaljer överallt. Deras bungalows ligger alla med direk utsikt över bergen och de lummiga teplantagen. Själva restaurangbyggnaden var robust med grova trädplankor, stora metallslag på dörrar och fönster och skrovliga trädplankor på väggar och golv. Vi slog oss ner och beställde in te från gården, vår första riktiga kaffe och en perfekt bränd Crème Brulé. Att avnjuta kvalitetsmat i en urskön miljö är något av det bästa vi vet! När det blev ledigt ute på terassen flyttade vi ut för att verkligen smälta in i den magnifika utsikten ännu bättre. Vi beställde in en flaska bubblande Rosévin och skrev dagens blogginlägg från terassen. Det var utan tvivel det bästa kontor vi haft ;) Vi satt kvar långt efter att solen gått ner och färgat bergtopparna i ett blått skimmer. Vilket underbart ställe, hit vi vill åka igen!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Vi valde som sagt att boka ett homestay i Ella och hamnade mitt ute på en åkermark i utkanten av byn. Vårt lilla gästhus låg precis bakom tågspåret med den frodiga växtligheten precis runt knuten. Gästhuset hade tre små, enkla rum med eget badrum med varmvatten. För 350kr fick vi ett dubbelrum med privat badrum, frukost och en panoramavy över odlingar och en explosion av gröna kulörer. Mannen som drev gästhuset var en tunn, äldre man som ansträngde sig till det yttersta för att vi alla skulle trivas.

Han kom och mötte oss i störtregnet och hade med sig paraplyer vi kunde använda när vi gick från vägen till det lilla huset. Sen prövade han att visa oss runt med mycket kroppsspråk och lite engelska. Han var ivrig, ville visa oss sin värld. Men inte på ett påträngande sätt, utan mer vänligt och lättsamt. Genom att peka på olika saker och pröva å förklara. På katten som kom jamandes längs korridoren, eller ekorren som hoppade på tegelpannorna på taket. Han pekade och använde små fraser och ord. ” Neighbours cat” och pekade på katten, eller ”Friend” och pekade på ekorren. När ett fågeltjut utbrast pekade han ut i mörkret och sa ”peacock”. 

Den första kvällen vi kom hade han inte ingredienser till att laga middag till oss och det var för sent på kvällen för att handla. Han beklagade sig och visade oss till sin granne som precis öppnat en restaurang. Där åt vi en traditionell ris och curry buffé för ungefär 60kr per person, ett ganska högt pris här på Sri Lanka. Men vi var nöjda och gick mätta och glada till sängs.

Nästa morgon vaknade vi att fågelkvitter och solsken och gick ut till den lilla terassen för att äta frukost. Ägaren småsprang upp och ner mellan gästhuset och köket med tallrikar och brickor med mat. Först fick vi serverat en tallrik med färsk ananas, banan och papaya. Sen kom han med vitt rostat bröd, smör och marmelad. En tallrik med grönsaksomelett och sist en tallrik med lankesisk frukost. Ena dagen fick vi pannkakor med söt kokosfyllning i. Men på första dagen fick vi klassisk Roti med Kokosnötsambal. Roti är ett bröd gjort på vetemjöl och riven kokos och till det har man en röra på riven kokos, chili, lime och rödlök. Det är förvånansvärt gott och mättande! Vi gillade verkligen hur de blandade västerländsk frukost och traditionell frukost. Den lilla mannen löpte ivrigt fram och tillbaka och plockade och serverade. Flyttade runt de olika skålarna på bordet och prövade att få allt i raka linjer. Noggrant hällde han upp kaffepulver i våra koppar, slog på hett vatten och rörde varsamt om tills kaffet fått en jämn brunsvart färg.

När vi avslutat vår frukost småpratade vi lite med mannen och frågade om vi kunde få traditionell ris med curry hos honom till kvällen. Självklart kunde vi det och han undrade vad vi fick betala för middagen hos grannen kvällen innan. Vi svarade och mannens ansiktsuttryck förändrades och han blev märkbart irriterad. Han rynkade pannan och stoppade ner handen i fickan på kostymbyxan och plockade fram en gammal mobiltelefon. Han tryckte hårt på knapparna och la telefonen till örat. När någon svarade i andra änden pratade han intensivt och la sedan på luren. Han hade ringt upp sin granne och skält ut honom!

Sen förklarade han att det inte var ett bra pris för maten och att hans granne var en dålig människa. Själv menade han på att han som Buddist trodde på att alla människor skulle behandlas lika. Så här förklarade han sin fina filosofi;
” We are all the same, no matter German, Sri Lanka or American, we have same blood. You, me and him all work the same, work hard all day, eat food and need sleep at night. No extra high price for tourist, we have same blood” 

Dessa orden får avsluta detta inlägg, för den synen på människovärde tycker vi verkligen var beundransvärd, viktig och vacker!

/Susanne & Rasmus

Kvällens ris och curry.
Kvällens ris och curry.
Vi bodde i det lilla vita huset på åkern, mannen bodde i det rosa huset.
Vi bodde i det lilla vita huset på åkern, mannen bodde i det rosa huset.
Utsikt från verandan över vattenfallet och odlingarna.
Utsikt från verandan över vattenfallet och odlingarna.
Kokosnöt Roti
Kokosnöt Roti
Kokosnötsambal
Kokosnötsambal
Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Polonnaruwa är en forntida stad som blev Sri Lankas huvudstad i slutet av 1000-talet. Under stadens guldålder blomstrade jordbruket och handeln i huvudstaden. Kungen var krävande och såg till att inget vatten fick gå till spillo, utan allt skulle användas till att utvecklas stadens jordbruk. Därför uppfann och byggde man avancerande bevattningssystem som används under torrperioden till områdets risfält än idag. 

Ruinområdet är enormt och det finns mycket välbevarat att se. Det finns en lång väg med ruiner från marknadsstånden, tempel, pagador, buddha statyer, spa, palats, tjänarbostäder, munkarnas meditationsceller och mycket mycket mer. På området fanns också flera olika apkolonier och ormtjusare med kobror i sina korgar. Vi såg även leguaner och en papegoja. Så en liten snutt safari fick man på köpet!

Under vårt besök mötte vi många lokala skolklasser och de blev alla väldigt intresserade av oss två. Faktum var att när vi stannade för att ta bilder på olika fornlämningar, stannade de och tog bilder på Sussie. Alla hälsade de artigt, vinkade och sprack upp i stora Pepsodent-leenden. Dagen var en blandning mellan intressant och spännande historia och modern kultur blandat med djurliv. Vi tycker att bilderna talar för sig själv och sätter därmed punkt för idag!

/Susanne & Rasmus

Läs hela inlägget »
Etiketter: srilanka

Arkiv